Det här med rubriksättning är inte alltid så lätt att få till och ibland får jag inte till det alls. Helst ska rubriken vara fyndig och ge en bra hint om vad inlägget handlar om. I dag har jag tydligen slut på idéer.  

Gårdagen blev en fin dag både vädermässigt och inehållsmässigt. Jag var uppe med tuppen och tog som vanligt en lugn morgon. Däreefter förberedde jag dagens lunch inför beösk av Veronica. 

Maten blev bra och sällskapet är alltid trevligt och lärorikt. Kul att ha en vän man både kan utbyta boktips, odlingstips, mattips och mycket annat med.

När jag skjutsade hem Veronica så stannade vi till vid Ica Kvantum i Klockaretorpet så hon fick handla lite. Jag kunde då notera att påsautomaterna har utvecklats på ett positivt sätt. Tänk om man var så kreativ och smart att man kunde uppfinna saker som många behöver och som ärrelativt enkla. 

Tänk vilka pengar man borde tjänat på saker som finns i allas hem såsom osthyvel, kardborreband, persienner, dragkedjan. Han som uppfann säkerhetständstickan var väl inte fattig. Gustaf Erik Pasch var den som tod patent på uppfinningen när han vidareutvecklat idén som hans lärare Jöns Jacob Berzelius fått. Tänk så många smart upfinningar som kommer från vårt lilla Sverige; Pacemaker (1958), Primusköket (1888), Sfäriskt kullager (1907), Kylskåpet (1907), Skiftnyckeln (1892), Ångturbinen (1883), Blixtlåset (1910) och Tetra Pak (1944)

På min hemväg stannade jag vid ett rödljus. Kan någon berätta för mig vad den vita lampan över det vanliga trafikljuset betyder?! Har det något med spårvagnarna att göra? 

Om några dagar är det dags att börja skörda min sallad och spenat. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli något pga av alla larver och ohyra vi har i år. Glädjande nog kan jag konstatera att det kommer bli massor av god sallad. 

I dag är det fredag och jag har en dejt med Tyra vid lunch. Det är alltid lika mysigt att hänga lite med henne. Vi ska en sväng till Ingelsta då hon ville komma lite på kläder. Givetvis ska vi käka en god lunch någonstans också. 

Önskar er alla en fin fredag!

Jag vaknade runt fem i dag. Det känns väldigt onödigt när jag har semester. Dääremot känns det väldigt lyxigt att kunna ligga kvar i sängen, lyssna på pod och mysa med pälsklingarna. Freja är en liten myspropp som allra helst vill ligga sked under täcket, antingen ligger hon vid mina knäveck eller som här, med rumpan mot min mage. 

Morgonstunden är dagens bästa, specielllt när jag får sitta i soffan med kaffe, datorn i knäet och Nyhetsmorgon på tv:n. Eftersom jag var uppe så tidigt hamnade jag istället på kanal 5 och Den fantastiska historien med Berg och Meltzer. Informativt, roligt och lättsamt på en och samma gång. Det känns dock som en enklare form av Historieätarna men så länge man lär sig något nytt är det värt att titta på.

I går var jag på fikabesök hos fina Ulle. Jag fick inte bara njuta av hennes sällskap utan yngsta dottern och hennes söta hundvalp hängde också med oss. Helt ofattbart hur vuxna barn vi har. Det märks mer när man träffar andras barn, mina egna är jag typ hemmablind på. Eller passar uttrycket fartblind bättre? Jag tycker ju att min lilla sjukilos Freja är jätteliten, speciellt när man jämför med Kimmo och hans 40 kilo tunga kropp. Lilla hundvalpen var inte mycket större än marsvinet vi en gång hade. Så himla söt, en gosig nallebjörn på 1,3 kilo. 

Men hur söt? Hundar är verkligen livet! Den bästa medicinen som finns och mot så mycket. Jag kan bara gratulera familjen till att de verkligen investerat i en massa kärlek, friskvård, skratt och glädje. 

Jag hann givetvis med ett bra pass på gymet i går också. I dag har jag en skön "för-träningsvärk", den värsta kommer förmodligen i morgon. När jag kom till gymmet var det ganska mycket folk där, det är liksom inget jämt flöde på kunde utan det kommer stötvis. Det följer heller inget mönster så att man kan räkna ut när på dygnet och i veckan det är minst folk. Det som störde mig lite var att en mamma hade med sig två barn som tränade. De var i 9-12 års åldern och absolut inte stökiga men de rörde sig runt på ett sånt sätt i och mellan maskinerna att det störde. Kanske var det mest mina funderingar på hur säkert deras tränande blev. Det krävs både en maskin- och kroppskännedom för att styrketräning ska vara bra för en. När de la på tungt och ryckte hårt och släppte så fort att det smällde oroväckande högt, ja då tycker inte jag att det är ok. Jag ser gärna att mina träningar är barnfria. Turligt nog är det itne ofta som barn är med och vanligtvis när barn är med så sitter de tyst med en padda eller liknande och håller sig lugna. 

I dag ska det vara träningsfritt. Jag får besök av Veronica som kommer på lite lunch och blomprat. Vi kommer givetvis avhandla annat än just blommor men det är ett stort gemensamt intresse. Vädret är vackert och jag tror att det blir en fin dag på många sätt och vis. 

Något av sommarens bästa är ju sommarpratet som sänds i P1. Jag lyssnar aldrig på radiosändningarna utan på Podversionen. Oftast lyssnar jag när jag ska gå och lägga mig och sedan somnar jag ifrån så jag får börja om nästa gång. 

I går kväll lyssnade jag på Carina Bergfeldt, det tog nog 20 minuter innan jag somnade. Nu på morgonen lyssnade jag igen, på hela programmet. Det berörde mig enormt. Carina är en journalist som hade en bedrövlig barndom där hennes pappa sänkte och kränkte henne kraftigt. Ingen skulle någonsin stanna kvar hos henne då hon enligt pappan hade "en vidrig personlighet". Bergenfeldt lyckas däremot väldigt väl i sin karriär då hon lyckas skapa relationer till människor som drabbats av svårigheter och på så vis kunnat rapportera om tex Utöja och de följande rättegångarna på ett sådant sätt att hon fick ett stort journalistpris. Hon har även varit korrespondent i U.S.A och blivit hedersdoktor vid universitetet i Umeå för sina rappporteringar krin Trump.

De sista 10 minuterna kunde jag relatera otroligt till. Slutklämmen berörde också det jag var inne och skrev om i går eftrmiddag om att minnas de som inte längre finns kvar hos oss.

Carina hade dock en väldigt viktig twist. Vi bär själva ansvar över hur de som kommer efter oss och som finns kvar när vi är döda minns och talar om oss. 

Vill du ge dig själv 70 minuter med en fantstisk livshistoria, så lyssna på Carina Bergenfeldt sommarprat. 

Människan har magiska förmågor. Vi kan minnas, tänka, reflektera, fundera, dagdrömma, fantisera och mycket mera. När en människa dör försvinner allt sådant. Kvar finns de avtryck som lämnats efter. 

Ett kort, ett brev, en liten sak... Det behövs inte mycket för att tanken snabbt ska studs till den peron som inte är närvarande oavsett om den lämnat jordelivet eller bara är någon annanstans. Jag har många små saker som låter mina tankar snabbt fara i väg till en gammal vän, en släkting, någon elev eller liknande. Vardagliga saker som gör mig glad och trygg. 

Jag hoppas att de som lämnat oss för gott kan vila sig någonstans i tanken att de inte är glömda, att de lämnat vackra avtryck hos oss och som vi håller högt. När min faster blev sjuk blev hennes saker väldigt viktiga för henne. Hon var väldigt bestämd med vem som skulle få vad. Hon hade inga egna barn och hennes stora rädsla var att bli bortglömd. Jag önskar så att hon kunde, på något sätt, fått ro i att hon är med mig varje dag. I tanken. Samma sak med mamma, pappa och mormor. Andra, som kanske inte har stått mig lika nära, minns jag när jag besöker en plats, passerar något ställe eller äter något speciellt. Mammas morbror är starkt förknippad med Finspång, hennes moster och morbror minns jag när jag passerar Doversund eller äter goda vaniljsnurror. 

En doft kan slunga mig tillbaka till fina barndomupplevelser eller andra viktiga händelser. Tacksamt nog är det de fina minnena som oftast kommer till mig. Ibland händer det däremot att tråkigheter kommer över mig pga samma saker men turligt nog inte lika ofta. Skulle det hända så låter jag dem inte ta plats eller rota sig. 

Den här lyktan är efter mormor. Den stod på en byrå i hennes hall. Jag älskade färgen, att man försiktigt kunde dra ur glasen som bildar lyktans väggar. Den har följt mig under många år och jag är så glad över den. Varje dag jag ser den så minns jag mormor och jag minns alla mysiga stunder vi hade tillsammans både när jag var liten och som vuxen. 

Den här kommer ifrån Finaste Faster Stina. Hon tände alltid den på kvällarna, den stod i hennes fönster. Den lös även på ljusa sommarkvällar. Jag önskar att jag hade frågat om dess histora. Nu får den bilda sin nya historia tillsammans med mig. 

Den här betonglyktan har jag nog nämnt förut. Den kommer från min fina kusin och jag minns så väl den stunden vi hade tillsammmans när jag fick den. 

Ännu en lykta från min kusin och hennes man. Den är ganska ny och vi fick den i inflyttningspresent, jag och Mats. Som ni ser så är ljus och lyktor en viktig del i mitt liv. De är vackra som de är, de blir glimrande när de tänds. De bringar ljus i mörkret när de stunderna kommer. 

Min änglasamling, de flesta har jag fått av mina barn, någon av en vän. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att de är omsorgsfullt utvalda till mig. Kärlek!

Slutligen en ganska så ful rackare som periodvis plockas undan. Även den här fanns i mormor och morfars hem. Som barn tyckte jag att den var bra ful. Då ville jag ha släta, mjuka och ljusa saker. Änglar, dansande ballerinor och figuriner med 1700-tals inspiration. Vackert och glatt. Ju äldre jag blivit desto mer njutbart är det att finna det vackra i det som vid första anblicken kan te sig ganska fult. Somligt är lätt att falla för och bli förtjust i. Det är det som tar tid att älska som hänger sig kvar och blir betydande. Kanske  som förälskelser, de blåser lätt förbi men det som växer fram till äkta kärlek är det som står pall för påfrestningar. 

Oj vilket gråväder jag vaknar upp till i dag. Hela huset kändes kallt och lite höstigt. Morgonkaffet smakar om möjligt ännu bättre när man får kura upp sig i soffan med morgonrocken hård virad kring sig. Givetvis tänder jag ett par ljus också och nyhetsmorgon  står som vanligt på och surrar i bakgrunden.

Till och med Ozzy känner av rusket och är ännu kvar här inne. Han har varit ute hela nätten och kom in vid sextiden när sambon åkte till jobbet. Nu ligger han, katten alltså inte sambon, likt en kringla under matsalsbordet på den mjuka mattan och bara myser. 

I går övningskörde Elis till Finspång och vi tillbringade nån timma på Medley. Han tränade medan jag "bara" bastade.  För mig är det inte bara, för mig är det himmelriket. Jag har min ritual, som en reningsprocess. Schampo, inpackning, saltscrubb och cremer är med. När kroppen blivit riktigt varm passar jag på att stretcha nacken, axlar och armar. I är min hud mjuk och len. Den har nog inte varit så peelad sedan jag var på turkiskt hamham för 11 år sedan. Saltscrub is the shit. 

Jag har provat lite olika saltscrub. Den dyraste var från Rituals, kostade runt 150 kr. Den billigaste är den jag använder nu. 30 kr på Dollarstore. Så prisvärd, inte lika rinnig och oljig som den från Rituals men tillräckligt. Jag tyckte nog att den dyrare hade för lite scrubeffekt.

Jag rekommenderar den här, otroligt prisvärd och doftat väldigt bra. 

Jag använder den nån gång i veckan när jag duschar men absolut bäst effekt får du om du smörjer in hela kroppen när du suttit en stund i bastun. Glimrande och underbart. Väldigt viktigt att man smörjer in sig med någon skön lotion efteråt då huden, trots oljan i scruben, törstar efter fukt. 

På eftermiddagen i går for jag och sonen i till Norrköping för en träff med bror och hans fästmö. Det här åkandet är väldigt bra med tanke på att Elis får övningsköra ofta och mycket. Vi har inte tagit oss igenom så många moment än men i går provade vi även vänstersväng. Det gick finfint. 

Jag lämnade hundarna hemma i går, tänkte att det kanske skulle bli röjigt och stökigt med tre hundar i lägenheten. Vilket misstag! Det gör nästan ont i magen när jag tänker på hur besviken Vicki blev. Hon sprang och mötte bilen och for runt den för hon väntade på att jag skulle släppa ut Freja och Kimmo. O så var de inte ens med. Stackars liten!

Brorsan är en duktig kock. Bra på att sätta samman smaker och kryddar så att det blir lagom hetta. Vi gick som en gryta med lövbiff, nudlar och massor av härliga grönsaker. Lite asieninspirerat, något man kunde fått på en kinarestaurang. 

Till efterrätt blev det en giganstisk portion med en blandning av digistivekex, grädde, jordgubbar och kondenserad mjölk med limesmak. Gud så gott! Jag är fortfarande mätt.

Den här efterrätten tänker jag också göra någon gång. Helt i min smak. Glasen var verkligen stora och hälften hade räkt väl men jag är ganska nöjd med att den var så stor som den var. 

I dag blir det en ganska lugn dag. Jag ska fika med en pluggkompis från Falutiden, vi passar ju på när vi har lov. Ser fram emot det. Vi har bestämt att ses på Färjargården men om det här lite kyliga vädret håller i sig kanske vi får tänka om. Ett utomhuscafé känns lite osäkert även om det finns latser under tak. Det är himla omysigt att sitta och frysa. 

Givetvis ska det övningsköras också och kanske hinner jag med en tur till gymmet. Den som lever får se, som mamma brukade säga. 

Allt gott till er, denna lite muliga onsdag!

Nu känns det att det är nedräkning till jobbstart. Eftersom jag är lärare så är min nedräkningsperiod längre än vad en del "vanliga" människors totala semester. Orättvist kan tyckas men den långa ledigheten behövs verkligen för att klara trycket under terminerna. Att beskriva den verkligheten lämnar jag till ett annat blogginlägg. 

Min ledighet har även i år varit en hemester. Jag har nog inte varit längre bort än till Söderköping och Kvarsebo. Ingen fara alls, jag befinner mig ju i nytt boende och behöver lägga kraft på att göra det till mitt hem. Även det är viktigt för att jag ska kunna hitta återhämtning här när jobblivet drar i gång. 

Jag har varit ganska så bra på att fånga upp de vänner som jag inte hinner med att träffa under jobbåret. Fikat, lunchat och umgåtts. Mina vänner ger mig livskraft. De som jobbar i samma bransch som jag utbyter jag erfarenheter med som rör just jobbet, mina andra vänner fyller mig annat som är så livsviktigt. Att få samtala, diskutera, lyssna på och skratta med är så otroligt välbehövligt. Det får mig att känna mening och livlust. 

Det här med mammografi är ju ett kapitel för sig när det gäller mig. Långt innan jag kallades för första gången hade jag utsatts för historier om hur fruktansvärt ont det gör. Att tuttarna plattas mer eller mindre sönder och samman och att det gör ont i dagar efteråt. Kvinnor! Så himla onödigt, precis som alla förlossningsberättelser man får höra. Hur många gånger har du hört om en förlossning som gick bra, var uthärdlig och bättre än man väntat sig? Dessa smärthistorier om mammografi har gjort att jag varje år, under fem år, bara struntat i att gå. Inte ett lätt beslut men så länge jag känt mig ok har det varit enklare än att ta sig till undersökningen. 

I år tog jag tag i det. Efter påtryckning från en vän så gick jag verkligen i väg. Och vet ni vad? Det gjorde inget ont alls, inte under själva undersökningen och givetvis inte efteråt. Jag var klar på tre minuter och det var ingen väntetid alls. 

I går kom resultatet i min digitala brevlåda. Jätteskönt! Min tanke gick till alla de som inte får samma positiva resultat utan blir kallade till Linköping på en extra undersökning. Vilken oro och ångest de måste uppleva från den dag de får brevet fram till själva undersökningsdagen. Många, många är det också som verkligen har bröstcancer och måste genomgå en lång, lång behandling. Jag vet att många klarar sig men alla drabbade, även om de tar sig igenom och blir friska, kommer alltid leva med en erfarenhet som påverkar dem och gör dem till "överlevare". Vad jag har förstått är det en smärta i sig, att ha den erfarenheten med sig i livet. Jag känner tacksamhet över att inget upptäcktes den här gången och jag har nu lovat mig själv att gå varje gång jag kallas på mammografi. 

Jag har nu min "egentid" i soffan, framför tv:n. Kaffe och Nyhetsmorgon tillsammans med lite surfande är en bra start på dagen. I dag lagades det morotsbollar som middagstips. Det skulle jag vilja rova att göra men behöver nog en mixer. Jag tror inte att det fungerar med en mixerstav. Brukar ni laga den mat som tillagas i diverse matprogram? Det händer inte ofta att jag gör det, det kan bli någon kaka eller efterätt ibland. Tyvärr hör jag till dem som mest lagar det jag redan kan. Kanske borde det bli min nya grej att en gång varje helg laga något nytt elelr åtminstone en gång i månaden. Det skulle ju innebära 12 nya maträtter om året och det i sig är inte dåligt alls. 

I dag ska jag och Elis övningsköra till Finspång för att besöka Medley. Han ska träna och jag ska göra något av det bästa jag vet, basta. Det är så underbart att sitta i värmen och bara vara, låta en inpackning gosa in sig i håret under tiden. Bra att förena nytta med nöje genom att Elis får köra både dit och hem.

I eftermiddag ska sonen och jag hem till storebror och hans fästmö på middag. Det ser jag fram emot. De är verkligen världens finaste människor som jag älskar oerhört mycket. Att umgås med dem, speciellt när de håller på och lagar mat, är som att se en fars. Inte på ett dåligt sätt, absolut inte. Men de vimsar runt, krockar, bär runt saker för varandra och stökar i största allmänhet på ett så mysigt och kärleksfullt sätt. Allt fyllt av skratt och fniss. Maten blir dessutom alltid underbart god. 

Det känns som om det här kan bli ännu en fin dag på min hemester. Önskar er detsamma oavsett vad vad ni gör och var ni är. 

Nu tar vi klivet in i vecka 29 och jag är halvvägs in i smestern. Skönt att vara ledig men jag drabbas inte av jobbångest. 

I går hade vi en riktigt varm och sommarsolig dag. Jag höll mig hemmavid och lyssnade på bok i solstolen och bara hade det gött. 

Mats däremot gav sig ut med båten. Det gick sisådär, något gick sönder (jag är ju inte alls kunnig inom motorämnet) och motorn driver varken framåt eller bakåt. Själva båten drev väl helt okontrollerat tänker jag. Han fick iallafall bogserhjälp hem av en snäll medtrafikant eller vad det nu heter på sjön. Så nu vet vi vad han ska pyssla med den kommande tiden, laga båtmotor. Alltid är det något som ska lagas. Nyss var det min bil, avgasrör och nån skarv till katalysatorn. Den reparationen blev väldigt mycket enklare och billigare än vad vi först hade trott och ingen blev gladare än jag. 

Sommarväder är ofta likställt med grillning. I går grillades det hamburgare hemma hos oss. 

Jag äter väldigt sällan mjukt bröd. Speciellt till hamburgare tycker jag att brödet "slukar" den goda köttsmaken. På min tallrik hamnar istället massor av sallad och Biggan Grill-och Kebabsås. Det smakade himmelsk gott. Mats är verkligen en duktig matlagare och jag är en hejjare på tillbehören. 

Avslutar det här inlägget med en liten filmsnutt på en jättetrött Kimmo som förmodligen drömmer. Jag hoppas det är sköna drömmar han har efter långpromenad och simtur. 

Trevlig måndag på er!

  I går morse skrev jag ett långt blogginlägg som jag tydligen glömde publicera och sen så försvann det. Suck! Lusten tappades lite när jag upptäckte det. Bilderna finns kvar men inspirationen till texten försvann så i dag får det bli en tvådagars bildkavalkad. 

En självis från gårdagens hundpromenad bakom mig syns Motalaström. Hundarna tog sig såklart en simtur. Kimmo är så rolig, när det är varmt ute så visar han väldigt tydligt att det är hit han vill gå. 

På Kimstad station finns den här fina blomsterurnan. O vet ni vad? Jag blev en tjuv. Jag snodde med mig några skott av palettbladen hem. Jag tror iaf att det är palettblad. Konstigt för dagen innan hade jag köpt mina allra första egna palettblad och läst på om dem. De är ganksa dyra att köpa in men i gengäld är de väldigt lätta att ta sticklingar av. De finns i en mängd olika färger. 

Nu har jag en liten vas med fyra små sticklilngar och hoppas på att det ska komma rötter inom en snar framtid. 

Här är min egenköpta palettblad. Underbara färger. 

Skärpan är inget vidare och jag glömde att fota innan jag hade rensat bort de blommor som såg värst ut. Det här är från kyrkogården vid mammas grav men det ser lika illa ut hemma på jordgubbsplantor, basilikan och prydnadsblommor. Nån insekt eller larv kökar hål i bladen. På det stora hela verkar vi ha galet mycket med ohyra i år, löss, spinn, sniglar och annan skit förstör mina växter, inte kul alls. 

Turligt nog satte jag mig på trappen i fredagskväll och väntade in Ozzykatten. Han kommer vanligtvis inom ett par minuter. Jag höll honom inne natten mellan fredagen och lördagen vilket var jättebra då vi drabbades av årets absolut värsta åsk- och regnoväder. Jag blev nästan lite rädd, iallafall var det en känsla av olustighet som kom över mig när det small och blixtrade i ett. 

Här är gymmet jag hänger på lite då och då. Oansenligt på utsidan men otroligt bra på insidan. Jag är mer än nöjd och det ligger bara en kilometer hemifrån och typ 200 meter från jobbet. Perfekt. 

Stationsvägen eller Stationsrakan som den också kallas. Raka spåret från "centrum" där gymmet finns och hem till mig. Lite tråkigt att själva centrumet är så tomt och känns övergivet. Här finns o princip bara gymmet, frisör, bibliotek, blomsterhandel, apotek och Coop. Jag minns, från när mormor och morfar bodde i Skärblacka, att centrummet var mer levande. Det fanns på den tiden både post, bank och tydligen har försäkringskassan haft kontor här. 

När jag var liten fanns det ett levande centrum i samtliga små "förorter" som Vilbergen, Ektorp, Navestad, Eneby, Åby och ännu flera. Nu är det endast de starkaste som överlever som företagare i dessa små centrum banker har centraliserats och nästan dött ut pga internet, samma väg är väl apoteken på väg att gå. 

Förr fanns det också fler butiker som var specialiserade på tex ost, fisk, chark, garner, fiske osv. Nu har vanliga Ica-butiker och andra kedjor sina egna chark- och fisk avdelningar. Stöter man på en butik specialiserad på något är det lite av lyx och priserna därefter. Alltså butiker för de som har det lite bättre ställt. De som har skralt i plånboken får köpa chips, läsk och godis på Lidl. Där är skräpmaten billigast, inte konstigt att folkhälsan sviktar och att vi får ett alltmer tydligt klasssamhälle. Något jag skulle kunna skriva mer om men det inlägget sparar jag till en annan gång. 

Loppisfynd! Ljuslyktor i min favortfärg. 20 kronor, superbra!

Mitt bästaste fynd. En liten handväska för bara 15 kronor. Billigare än ett paket tuggummi men räcker väldigt mycket längre. Hade jag hittat den i en seconhandbutik hade jag nog fått betala mycket mer. Erikshjälpen är en väldigt bra loppis här i Skärblacka. Dessutom så är det inte bara ett billigt fynd, jag bidrar även till ett hållbart samhälle samt att överskottet går till behövande. Win-win helt enkelt. 

På förmiddagen under fredagen var det soligt och vackert ute. Jag hann med en timma i solstolen innan det mulnade på. Därefter blev det en tur tillreturpunkten och Willys tillsammans med min sambo som slutade tidigt. 

I går hämtade vi Tyra och Peter på Kimstad station (där jag stal tidigare nämnda sticklingar men till mitt försvar vill jag nämna att jag bröt av dem på ett sådant sätt att det inte syns samt att när man tar toppskott så breder moderplantan ut sig mer och blir tätare, jag gjorde alltså arrangemanget en tjänst). Vi hade bokat in en dag med fika först och sedan grillmat på kvällen. 

Jag hade bakat Lolas kolakaka som jag sedan garnerade med noguatcreme, jordgubbar, florsocker och myntablad. Det är inte ofta jag äterfika bröd men tillsammans med en klick grädde var det här underbart gott och jordgubbarna var naturligt väldigt söta i sig. 

Fick inte en bild på ungdomarna under gårdagen, glömde bort det. Kanske är det ett bra tecken, man är närvarande på riktigt så det blir liksom inte tid att fota. Vi hade iallafall en mysig dag, de var lite "dageneftertrötta" och stannade inte så länge. Redan vid halv åtta skjutsade vi hem dem. 

I dag är det söndag, solen skiner och dagen är ännu ett oskrivet blad. Jag hoppas att ni kan njuta av sommarvädret för vi vet ja aldrig när det slår om.