Nej, det blir ingen lång summering månadsvis av mitt 2021. Ni får hålla till godo med en bild istället. 

Januari bjöd på snö och sköna promenader i bla Trädgårdsföreningen. 

Februari, sportlovet spenderades med vänner och många loppisbesök. Just den här matgruppen flyttade hem till fina U. 

I Mars månad blev jag med gymkort. Jag lovar mig själv att jag ska nyttja det lite mera under 2022. För många förkylningar och coronarestriktioner höll mig borta under 2021.

I april kom våren på allvar och jag kunde njuta av att upptäcka Linköping på ett djupare plan. 

Maj, min månad på många sätt. 

Juni, sommarlov, midsommar, färsk potatis och sill. Underbarheter som glimrar. 

Juli, vid Linköpings resecenter. Jag förvånas varje gång jag ska ta mig någonstans hur smidigt och fort jag tar mig till tågstationen och hur snabbt jag är i grannstaden. Det är väldigt vilsamt att åka tåg. 

Augusti, ny termin, ny skola fast i samma lokaler och med många nya arbetskamrater. 

Uppskattning!

September, sommaren dröjde sig kvar lite grann. 

Oktober, tidig morgon på jobbet. Vi har långa korridorer och det blir bra många steg dagligen. 

Många fikatillfällen har det blivit under hösten. 

November och Ozzy fick en ny brorsa i busungen Odin. Egentligen var det nog i oktobers sista skälvande dagar han anlände men det var i november som de blev bästa vänner.

Hösten innebär en helt ny form av blommor och växter. Alla är inte så långlivade...

Hösten kom på riktigt och det är inte dumt det heller. 

I slutet av november kom julbelysning och granar upp. Så himla mysigt och det hjälper en verkligen att orka fram till det vänder. 

December, jag har under hösten fått tidiga vanor och är ofta uppe före fem. Att få tända ljus, se Nyhetsmorgon och dricka kaffe i lugn och ro är en vardagslyx som jag uppskattar. 

Och Odin växer så det knakar. 

Ett tunt lager med snö förgyllde och lyste upp i decembermörkret. 

Jag är glad att jag hann gå ut med fina vännen och äta en fantastisk middag innan coronarestriktionerna nådde nya nivåer. 

Stans mysigaste café oavsett årstid. 

Så kom den, julen. Och i dag är det nyarsafton. Jag vaknade innan fem och har redan druckit första koppen kaffe och varit ute med hundarna. 

I går tog jag och Tyra en tur på Tornbyområdet och passade även på att besöka Erikshjälpen. Just där hittade vi inget men jag fick med mig ett nytt överkast hem. Jag ska dock vänta med att lägga på det då det är slask ute och hundarna drar in orimligt mycket med smuts. 

Årets sista pass på gymmet gjordes och i dag har jag träningsvärk överallt. Jag har sovit hårt och gott i natt. När  jag vaknade såg jag lätt överkört ut. 

En av mina bästa investeringar. Jag förvarar dem i kylen för skönaste känslan. Jag har redan givit mina ögon en skön behandling. Ännu en vardagslyx som jag unnar mig. 

Nu ska jag strax äta frukost, i dag blir det äggröra med bacon och tomat. Sedan följer lite filmmys och därefter är det nog dags att börja förbereda sig för en mysig och trevlig nyårsafton. 

Jag önskar er alla ett

Gott SLut

och ett

Gott Nytt År!

Mina mellandagar startar på bästa sätt, i total lugn och ro. Jag vaknar tidigt utan att klockan ringer, går upp sätter på kaffe som jag dricker upp till hälften innan det är dags för första turen med hundarna. Därefter blir det Nyhetsmorgon på tv eller någon serie och jag sippar i mig resten av kaffet. För att ytterligare inplantera i min kropp och själ att totalt lugn och stressfrihet råder tänder jag massor med ljus. Jag tänder även Stinas lykta på balkongen. Den lyser så fint och skapar vackert glitter tillsammans med julkulorna som också kommer från Stina. Många har ju lämnat oss alldeles för tidigt men det går inte en dag utan att jag minns dem. Så länge vi tänker på och talar om dem lever de vidare med oss. 

Eftersom min jul blev inställd pga först huvudvärk och sedan feber gick den ganska så obemärkt förbi. Jag sov bort uppesittarkvällen och julafton. På juldagen vände det och på annandagen var jag i princip symtomfri. Av tradition passade jag på att beställa pizza från kvarterets egen pizzeria. Tyvärr är den snyggare än vad den är god. Kanske berodde smaklösheten på min krasslighet...

Här i stan, som på så många andra ställen i vårt avlånga land, kom det snö lagom till jul. Inte mycket, bara några få centimeter, men det lyste upp och mjukade till den annars lite kantiga tillvaron. 

Då uppesittarkvällen blev inställd i sista stund tog vi igen det i går. Alla tre barnen kom och vi hade en superhärlig kväll. Myskläderna var på, i mitt fall blev det min nya julpyjamas. Så skönt att umgås ganska så kravlöst, pyssla lite, fixa till maten och småprata under tiden, spela spel och bara vara. Jag älskar dessa stunder. 

Godisbordet laddades upp. Som vanligt var det i överflöd. Varför ska det vara så? Blir man lyckligare av överfulla skålar? Jag blir ju ändå allt annat än lycklig sen när jag måste slänga allt som blivit gammalt. 

Full koncentration!

Det döljer sig en konstnär i oss alla även om vi alla får väldigt olika resultat. 

En trevlig aktivitet att göra för ungdomarna medan jag grilljerade skinkan. Nu så tar jag ju genvägen genom att ha både färdiga pepparkakor och färdig kristyr men jag tror de tyckte det var roligt ändå. Dessutom så blev det en mobilfri stund. Vanligtvis slutar det ofta med att vi alla sitter och scrollar men det blev inte så mycket av den varan i går. 

Gissa om det doftade och fortfarande doftar ljuvlig jul här hemma. Underbart!

Tomten hade varit här och lämnat en hög med klappar till julklappsspelet. Vilken tur att jag har öppen spis för jag tror inte tomten har vår nya portkod. 

Julklappsspelet! Många bra klappar var det och jag tror att alla var nöjda efteråt. En campinglampa, massagekudde och handduksset var åtråvärda men också sällskapsspel, mjölkskummare och godis. Jag tror att jag och barnen har hittat en ny, fin tradition. 

Plockepinn blev en fin avslutning på kvällen. 

Nu fortsätter mellandagarna ett par dagar till. Jag ska ta en sväng på stan för att hämta ut paket och kanske kolla lite på rean. Jag måste komma i håg att köpa nytt batteri till brandvarnaren och propplösare till badkaret. Ja ni hör ju, vardagssysslorna tränger sig på. Det har jag inget emot för jag uppskattar vardagarna. 

Nu önskar jag er en härlig onsdag. 

Jag räknar, räknar om, bakifrån med plus, mellanled och på fingrarna. O varje gång kommer jag fram till samma sak. I dag gjorde jag min 25:e julavslutning sedan jag utbildat mig klart till lärare. Tror jag har rekordet på skolan. Om man inte får räkna in avslutningar i annat land... 

Jag kom dessutom på att det i dag är ett år sedan jag för sista gången kramade om mina finingar i 4A på Mosstorpsskolan. En liten klass, en klass med klass. Motiverade elever, fantastiska föräldrar och så mycket roligheter. Jag har sagt det förr och säger det gärna igen, de där ungarna var magiska. Jag hade kunnat gå över ån efter vatten för dem. Jag försökte verkligen lösa det hela men till slut fanns det ingen annan lösning än att byta kommun och boende. Tyvärr. Men så mysigt att plocka fram de julgåvor jag fick av dem. Muggen, ljuslyktan, krukan (blomman är dessvärre död) och teckningar och den lilla tavlan. Jag minns varenda en av dem. Precis som jag minns varje elev jag tog emot på Björkbacken i Viggestorp tillsammans med Ulrika, för 25 år sedan. 

För ett år sedan tog jag hundar, katt och möbelemang med mig till grannkommunen. Den som faktiskt uppskattar mig 20% mer än vad Norrköpings kommun ( å den kommunen gav jag mer än 20 år!!!) gjorde. Jag hittade en lägenhet som faktiskt har blivit ett riktigt hem för mig. Jag trivs superbra, även om jag krigar med livsmedelsbutiken och ägarens ständigt otillåtna parkering av sin lastbil. Jag är oxe, jag är dödligt envis, jag kommer att vinna. 

Under året som gått har jag både tassat mig fram OCH storstegat mig genom tillvaron. Många konflikter har jag smugit mig förbi, andra har jag bulleribångat mig fram för.  Jag har fått lära mig mig mycket om andra, ännu mera om mig själv men framförallt har jag lärt mig att använda ordet NEJ. Ett ord jag försöker lära andra, men jag vet att de måste få tid. Samma tid som det tog mig att förstå att nej inte är ett avslag utan ett sätt att bevara sig själv. 

Jag har känt noll av julstressen. Jag har njutit. Belysning, dofter, minnen och mycket mera har berikat min advent. . I dag fick jag hjälp av sonen att storhandla. Så skönt, så mysigt och så härligt. Därefter tog jag en snabbis på stan, slog in paket och nu pågår tvättmaraton. Kuddöverdrag, täcken, sängkläder, filtar och mycket mera körs i 95 grader. Det kommer kännas fräscht. 

Jag fick lite bråttom från jobbet i dag, trots att jag egentligen hade all tid i världen. Jag missade att krama om och lyckönska ett par stycken som går vidare i arbetslivet. A+A, tack för allt ni gjort för mig. All stöttning, all information, all kunskap. Jag fattar inte hur jag ska klara mitt jobb utan er. Tur att C är kvar. Ni måste komma på fika eller lunch framöver hos mig. 

Många är de som rört vid mitt hjärta under året. Kanske lika många har svikit mig. Men det skiter jag i en dag som denna. Det är lite som att vaska guld. Klimparna fastnar i nätet, de andra ramlar ur....

Nu ska här tvättas, fixas och donas en stund till, till  tonerna av Dunderklumpen på våningen ovanför. Herrejösses, hans hälar måste må skit då han hackar sig genom parketten för varje steg han tar. 

När sedan lugnet lägrar sig på Sankt Lars ska det ses en bra film och sedan ska jag Somna med Henrik. 

God dag före dan före dopparedagen!

Nu så har vi klivit in i julveckan och det känns verkligen att julen står för dörren. Jag saknar snön som lyste upp tillvaron men det finns mycket som är mysigt ändå. Som Babetts café. Jag bara älskar detta ställe, det är som hämtat ur en feel good film. 

I onsdags blev jag bjuden på julbord på Frimurarhotellet. Juligt och trevligt men... Jag hade högre förväntningar på maten. Jag har ju ätit här många gånger när jag varit på facklig kurs och alltid varit helnöjd. Tyvärr kändes det som om det var mycket både halv och helfabrikat. Mitt fokus låg som ni ser framförallt på laxen. 

Efterrättsbordet bestod nog till stor del av ihopvispat pulver och färdiga pajer. Jag tog inte av ostkakan men fick höra sen att den hade varit en höjdare. Den lila klutten kallade man panna cotta?!?

Jag har skrivit om det tidigare men måste ändå lyfta hur fint det är runt Sankt Larskyrkan. Jag älskar granarna. 

Lite suddigt men ändå fint med röda hjärtan. 

Den här veckan ska jag förutom att jobba passa på att köpa de sista klapparna till julklappspelet, städa och tvätta textiler samt storhandla. Sonen kommer över den här gången så jag slipper ta taxi. Egentligen så skulle jag nog tjäna på att beställa hemleverans men jag gillar att gå runt i affären och välja själv, kolla in erbjudanden och få inspiration. 

Jag ska inte bjuda på något helt julbord utan bara ha det som jag vet att vi alla gillar och äter, det blir så klart skinka, sill, lax och en hel del röror, kycklingköttbullar och en massa godis. Nu hoppas jag bara att vi får vara friska. Flera av mina kollegor har testat positivt för Covid vilket känns osäkert. Jag är inte orolig för egen del men det skulle inte kännas bra om jag smittar barnen och att de sedan tar mig sig smittan till äldre anhöriga. De som är smittade är ändå dubbelvaccinerade och egentligen inte så sjuka men man vet ju inte hur det skulle drabba äldre och de som är i riskgrupp. 

Nu hoppas jag att ni alla får vara friska, att ni inte julstressar och att det kommer ett lättare snöfall som kan lysa upp vår tillvaro. 

Underbara advent går så fort så fort. På söndag är det tredje advent. Jag har bara nio arbetsdagar kvar innan det är dags för lov. Men sedan sist så har vi ju faktiskt haft en andra advent. 

På fredagen var jag ute och åt på en jättebra restaurang. "Grekiskt och gott". Den ligger bara 250 meter i från mig så det var ju bekvämt. Den var fullsatt och trots att vi bokat bord fick vi vänta en kvart. Som kompensation fick vi en fantastisk förrätt. Jag tror att jag blev mätt redan där för när huvudrätten kom in så åt jag bara halva. Dit ska jag gå fler gånger. Nu kanske det dröjer ett tag iochmed de nya restriktionerna. Det är en liten restaurang där borden står tätt. Men man kan ju välja att hämta mat där också. 

Halloumispett med grillad zucchini och pomme. Underbart gott och sällskapet perfekt. Efteråt gick vi ner maten genom att ta en härlig promenad genom stan och vi kunde beundra all vacker ljussättning. 

Jobbveckan har varit okej. Tråkigt nog har kylan tärt lite på kroppen Och givit mig migränliknande huvudvärk och låsningar i bröstryggen. Jag måste verkligen vara mer noggrann med träningen och åka och basta oftare. 

Nu har min första omgång av hyacinter börjat slå ut. Det doftar ljuvligt. Bordet är så juligt vackert med julduk och min senaste present,  tre fina "tripptrapp-ljusstakar".

När kylan och snön kom så tackade jag mig själv för att jag numera inte är bilburen. Så mycket miljö, pengar och tid jag sparar sedan i april. Fy fasiken för att gå 500 m till parkering, behöva borsta och kanske till och med skotta för att få loss åbäket. Vara livrädd för mörkerkörning i galet halt väglag! Säkert hade det börjat lysa nån jäkla lampa också för nåt som måste åtgärdats och det hade nog blivit dyrare än jag hade råd med. Jag kan inte laga själv och har inte råd med en verkstad så valet var ju enkelt. Saker jag inte reder ut själv ska jag vara förutan.  Men så vackert det blev när snön kom. Tyvärr varade det inte så länge. Men hoppet finns ännu om en vit och ljus jul. 

I morse var jag tidig på jobbet. Så skönt att hinna kolla igenom att varje elevs individuella arbete är färdigt och klart. När vi nu går mot avslutning så blir det en del spontana men även planerade schemabrytande aktiviteter för klasserna. Jag plockar aldrig elever från "trevligheter". De ska inte känna att det är ett straff att komma till mig. Jag får vara flexibel likt den EDS-person jag ändå är. 

Efter jobbet i dag hade jag stämt möte med Tyra. Vi skulle köpa present till hennes gammelfarmor som fyllt 99 år. Är det inte fantastiskt? Både gammelmormor och gammelfarmor har varit och är glimrande sunda och hälsosamma personer. Hoppas just de generna och den livsstilen fortplantat sig neråt i generationerna så att mina två pärlor får leva långt och lyckligt. 

Jag passade på att köpa lite fika och sedan följa med Tyra hem till Peter och katterna. När det snart ett år sedan Ozzy flyttade ifrån mig och hem till lillmatte. Men han är ändå min "Ozzykissen". O så fin han är. Slank, glänsande päls och så pratsam.  Fortfarande ingen knäkatt utan en herre med integritet.  

  

Odin är ju som en karamell. Så fin, söt, busig, aktiv och god. Underbart härlig kväll.