Grå, är ordet för dagen. Ute är det gråväder med regn. Jag känner mig genomskinligt grå och kroppen känns som en smärtande grå disktrasa. En neredag helt enkelt. Enklast just nu vore att krypa ner i sängen, låta rullgardinen vara nere och bara slumra bort i nån slags dvala.

När jag börjar räkna i mitt huvud så inser jag att på tre veckor har jag inte gjort något som kan räknas som socialt. Jag har varit på två utvecklingssamtal, på mina möten med sjukgymnast och läkare men det är också allt. Det är dags att tvinga i väg mig på något. Annars kommer jag mista förståndet fullkomligt.

När jag kommer i det här läget är det lätt att tappa greppet. Att tycka om mig själv blir svårt. Att någon annan skulle kunna tycka om mig känns helt befängt. När jag mår så här tycker jag inte att jag tillför något till andra människor utan drar mig undan och stänger in mig själv. Det går inte att "skärpa sig" eller "rycka upp sig". Tung i kroppen, en elefant på bröstkorgen och bromsolja i hjärnan.

Sådana här dagar blir det inte lätt att leva med mig eller att vara nära mig. Jag vet att det bästa vore att berätta hur det är, öppna upp och ta emot den omtanke och kärlek som finns men jag har liksom inte den möjligheten. Jag är som en liten arg, ledsen och sorgsen igelkott med taggarna utåt.

Nu gäller det att jag tar tag i mig själv. Gör mig i ordning och gör något trots att jag inte vill. Om skalet ser ut som vanligt kanske själen kan komma tillbaka i ett mera normalt läge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...