Nu, så här efter två tredjedelar av september kan man verkligen känna att hösten är här. Somliga dagar vaknar man upp till molnfri himmel med hög och klar luft och andra dagar, som i dag, är det regn och rusk. 

Första storstädningen varje månad inebär alltid att byta månadsbild. Den här tycker jag är härlig och jag blir så sugen på att plocka svamp. 

Mina växter här hemma har fått lite extra kärlek genom jordbyte och större krukor. Kanske är det fel tid att plantera om så här på hösten men det bryr jag mig inte om. 

I fredags hade vi skoljoggen i Rydskogen. Den dagen fick jag ca 13 km i benen helt utan att springa en meter. Dessvärre innebar det också en helg inomhus med serier. Min höft vill verkligen inte vara med. Turligt nog har jag en läkartid till nästa vecka. 

I lördags var det studentkortege genom staden. Blåsorkester och massor av glad ungdomar som tågade mot Trädgårdsföreningen. 

Hemtex fyller 50 år och har jättebra priser på tex påslakanset. Dessa fick följa med mig hem. 

Jag har haft en liten svacka vad det gäller matlagning. Ofta blir det nån form av omelett eller äggröra. 

I söndags lyxade jag till det med en beställning från Espresso house. Varm macka och iskaffe. Så gott och en bra start på dagen. 

Jag har just avslutat Emelie Schepps senaste bok. SÅ gött att då sätta tänderna i den andra delen om de sju systrarna. Det blir läsning under bussturerna men även hemma på kvällarna. Jag är så glad att min hjärna äntligen klarar att fokusera på egen läsning. Under flera år har jag annars mest lyssnat på bok när jag har gjort andra saker såsom att städa eller laga mat. 

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin vecka. 

Då så sitter vi här igen med de förbannade proven. De där som ska visa hur det står till med elevernas kunskaper i kärnämnena. Jag känner, som varje år, en brutal förtvivlan. Hur ska våra sexor kunna klara dem? jo, några få gör det så klart men inte det stora flertalet. 

En "vanlig elev" hos oss kan ha flytt vid 5  års ålder från Syrien, hamnat i Turkiet och kanske gått nått år i skolan där för att sedan fortsätta flykten tillsammans med familjen till Tyskland. Där kanske man hann gå lite i skolan innan man slutligen vid 8-9 års ålder hamna i Sverige. Linköping kan vara ort nr 3 de bor på. Vad gör allt detta med ett barn? Det säger sig väl självt. Total språkförvirring, ofta en känsla av otrygghet, bärare av det trauma som krig och en flykt innebär. Hur i helskotta ska de kunna klara ett prov som är uppbyggt för att passa svenskfödda medelklassbarn. De saknar fullständigt de referensramar som krävs för att ens ha en chans. 

Vi tar även emot elever som bott i flyktingläger i hela sitt liv. Dessa barn har fullt upp med att försöka förstå sin omgivning, den västerländska kulturen, lagar och alla oskrivna lagar. Bara att stå i led och förstå att alla kommer få mat så att man blir mätt när vi går till matsalen. Att äta med bestick är en självklarhet för mig men så äts inte maten på alla platser i världen. Vissa använder pinnar, andra händerna och en del är vana att "fånga upp" maten med en brödbit. 

Nu förväntas just dessa elever kunna skriva texter som är så främmande för dem att det står stilla i huvudet på dem. Visst, vissa elever som varit här väldigt kort tid blir undantagna men har du bara gått tre år i svensk skola så är det ohyggligt svårt. Man kan inte prestera som en elev som är född i Sverige, gått 4-5 år i förskola och sedan hela låg- och mellanstadiet. 

Just min skola kommer att få uppmärksammt lågt resultat på NP. Precis som vi får när det gäller betygsläget. Lite som man har det i den mer omtalade skolan Rosengård. Men hur eleverna och pedagogerna än kämpar kommer vi aldrig att komma upp till ett genomsnittligt resultat. Det är omöjligt då mer än 95% av eleverna har annat modersmål och fler än hälften varit mindre än 5 år i Sverige. 

Jag är stolt över varenda unge som i dag kämpade sig igenom den här skiten. Jag hoppas bara att de inte blir helt nedslagna av det faktum att de inte når nivå E. Jag ska göra mitt bästa för att visa vilken enorm utveckling de har gjort under tiden hos oss. För mig är det det som räknas. Så det så!

Politikerna kommer bli bekymrade och ifrågasätta oss men vi har förklaringar och svar på allt. Nu tänker jag att det är deras tur att ta ansvar över att det blivit så här. 

Att vädret växlar under mars och april det vet vi ju sedan gammalt men nu känns det som om vädergudarna leker med oss. 

På promenaden utmed ån vid 17-tiden var det ljust och solen värmde fortfarande. Tänk att en får ha det så gött. 

Det var en lycklig tjej som skuttade och hoppade upp på både stenar, stockar och bänkar. Hon tycker själv att hon är jätteduktig och förväntar sig alltid att få en liten godisbit som belöning. 

Förr i tiden kunde man det här med att bygga vackra hus. Både färg, form och utsmyckningarna tilltalar mig så mycket mer på dessa äldre hus än vad de moderna åbäkena gör. 

Gammalt och nytt i en salig blandning, lite charmigt när man väljer att behålla istället för att riva och smälla upp nytt. 

Vår i går, snöfall i dag. I morse var det bara ett lätt pudertäcke som ni kan se här. Men under dagen började det snöa riktigt ordentligt. Det var så som man alltid önskar att det ska vara under julen. 

Utanför mitt fönster vid 9:30 tiden. Det hade redan då börjat lägga sig ordentligt. Vid halv elva så hade det nog kommit 5-8 cm. Under snötäcket var det många isfäckar så omigen stapplade jag mig hem livrädd för att halka omkull. 

Ha nu en bra kväll och ta det försiktigt om du måste ut och köra eller gå. 

I går hade jag otippat med energi. Det är faktiskt länge sedan jag kände det så, måste varit före Covid. Jag tog tag i min veckosoppa, något som jag inte gjort på månader. Veckans soppa blev spenat- och löksoppa. Den blev perfekt, måste jag säga. Krämig, lite salt och med några droppar av min finaste olivolja som kronan på verket. Jag kommer njuta varje kväll den här veckan. 

Jag brukar ju göra som så att jag äter lunch på jobbet, antingen i matsalen eller så har jag med mig en låda. Då brukar jag stå mig ganska bra till 17-18-tiden och då är det lagom med något lite lättare. Det kan bli soppa eller kanske bara proteinkvarg eller té och några fröknäcke. 

Jag hoppade i säng relativt tidigt, som vanligt. Jag läste en stund och sedan blev det pod. Tyvärr väcktes jag vid tre-tiden av att något stort fordon som stod på tomgång precis utanför mitt fönster. Efter kanske en halvtimma började det låta så in i bängen. Jag var tvungen att gå upp och kolla. Det var nån form av spol/slam eller sugbil. Suck! Efter det var det omöjligt att somna om. Tur att jag faktiskt la mig så tidigt annars hade den här dagen kunnat bli oerhört lång och jag skulle gått omkring med tröttmössan på mig. 

Det är skönt att bo centralt men det hade varit så mycket bättre bara jag varit en våning eller två högre upp. 

Jag fick iallafall en lång, lugn och skön start på dagen när jag vaknade så tidigt. Strax efter fem intog jag dagens första mugg med té. Förr drack jag alltid kaffe på morgonen men numera låter jag den första koppen kaffe intas på jobbet. Jag är ofta på plats en halvtimma innan jag börjar för att hinna sitta en stund i personalrummet, möta upp kollegor och stämma av. Vi har aldrig morgonmöten på den här skolan men de jag jobbar närmast med träffas och kollar av läget. 

I helgen köpte jag 8 nya kaffe/té-muggar. Jag älskar de här som är utan handtag och kom i 4 olika färger. Muggarna jag hade innan är egentligen jättefina men de var liksom inte jag. Kanske tar jag med dem till jobbet så jag kan använda dem där. 

Freja och jag har skaffat oss nya rutiner sedan Kimmo gick bort, det rör sig om allt ifrån tiderna vi promenerar på, rundorna vi tar,  till mat- och lektider. Det är lite intressant att se hur fort hon ställer om sig till nya vanor. Vi går ut lite tidigare på morgonen och går lite längre, allt för att få ur tösen så mycket energi som möjligt. Hon älskar att jag numera alltid använder flexikopplet för då får hon utrymme att springa och sträcka ut. 

I morse var vi på plats i Trädgårdsföreningen vid 06:30. Det var superkallt, tyckte jag iallafall, då det blåste. När vi är ute lite tidigare slipper vi alla andra hundägare som är och rastarsina jyckar.  Skönt då Freja är lite besvärlig vid hundmöten. Det var väldigt vackert med snön, vattnet som porlade och alla träd som naket sträckte ut sig mot himlen. 

På morgonen går vi alltid till Trädgårdsföreningen men på eftermiddagarna försöker jag variera. Jag minns att förra året så blev jag ganska mätt på att gå samma rundor. Nu brukar jag gå Sankt Larsgatan bort mot US och där följa ån antingen bort mot naturreservatet eller så viker vi av och snirklar oss runt omgivningarna runt vattentornet. 

I dag har jag haft en av mina två långa arbetsdagar så det har inte blivit mycket gjort på hemmaplan. Mest lite småfix och sen fastnade jag framför en serie. Nu börjar det dra ihop sig mot läggdags. 

Jag önskar er god natt och hoppas ni får en fin morgondag. 

Nja, jag kan inte påstå att jag fylls av någon fredagsfeeling men det är väl det som är semester. När dagarna flyter i hop, man har inte koll på om det är tisdag eller torsdag, ja då vet man att man gått in i ledighetsbubblan. I förrgår fick jag ta det mycket lugnt och bara gå kortare svängar med hundarna, jag värmde några av mina matlådor och bara var. Det gav resultat. Tack vare det kunde jag på kvällen ta en kortare fika med en vän och ladda batterierna inför torsdagen. 

I går fick jag en liten sovmorgon till sjusnåret innan jag tog ut pälsklingarna. Morgonen spenderades med småplock och jag gick även och hämtade ut ett paket från Lyko och handlade förbrukningsvaror på Ö&B. Vid 15-tiden tog jag buss, tåg och spårvagn in till Norrköping för fika med en vän. Det gick riktigt bra. Jag tror att det till stor del beror på att själva sittmomenten blir ganska kortvariga när jag använder kollektivtrafiken. På tåget går det dessutom utmärkt att ställa sig upp, byta sittplats och därigenom få sig en promenad mellan vagnarna. 

När jag satt på spårvagnen och åkte över strömmen njöt jag av hur vackert det var. Jag försökte tänka att "i den här staden har jag bott i nästan 40 år av mitt liv, längtar jag tillbaka?". Svaret? Nej, inte just nu. Det finns inget i Norrköping som jag saknar förutom min son. Jag tror inte jag är speciellt beroende av en viss plats för att känna mig hemma. Jag kan bli hemma lite överallt. Är jag rotlös då? Eller är det bara som så att jag är väldigt flexibel? Den enda plats som jag verkligen saknar, längtar tillbaka till och drömmer om är Falun. Det beror nog på att det var en lycklig tid, en tid då jag fick bli vuxen och lära mig klara mig själv. Att man då, för 30 år sedan, även var ung och stark väger nog in en hel del med. 

I Norrköping mötte jag en vän som även är föredetta kollega. Jag hade så trevligt och jag inser varje gång vilken stor del våra lärarroller har i våra liv. Det blir galet mycket jobbprat. Vi passade på att ta en tur genom city och givetvis fikade vi på Nelins. Alltid lika gott. 

Därefter kom sonen och hämtade upp mig. Vi åkte till Spicy Hot för lite middag men allra mest för att prata ifatt den tid som gått sedan sist. Man får mycket mat och gott är det. Jag tog som vanligt samma rätt som vanligt, biff med champinjoner och bambuskott. 

Efter det blev det en snabbsväng in till Plantagen för att handla kompletterande växter till mammas grav. Brorsan hade sdan tidigare planterat gula tagetes. Jag valde lila petunior då jag tycker gult och lila är en uppiggande komination. Skylten om att Kyrkogårdsförvaltningen sköter graven var redan på plats så den beställningen gick igenom snabbare än jag trott. Det var ändå ganska torrt både hos mamma och Mormor/morfar så det var bra att vi kom och hållde på ett par kannor. 

Nästan obegripligt att jag varit utan min mamma i 18 år. Vart tar tiden vägen?

För att bespara Elis en massa tid bakom ratten fick han skjutsa mig till Kimstad station. Därifrån tar det bara 40 min tills jag kan kliva in genom min egen ytterdörr. Älskar det! Gårdagen innehöll väldigt växlande väder. När jag var ute med hundarna på eftermiddagen hamnade vi mitt i ett skyfall precis när vi kommit fram till Trädgårdsföreningen. Det blev samma sak när jag var på hemväg på kvällen. Turligt nog hade jag regnjackan med mig. Jag måste verkligen komma i håg att köpa mig ett paraply. 

På det stora hela var gårdagen en glimrande dag och jag hann även göra upp lite planer, ifall kroppen tillåter, inför resterande semesterdagar. Det blir inga stora grejor men saker som kommer ge både kraft och energi. 

I dag står lite handling på schemat men jag hoppas att energin och kraften därefter hänger i så att jag ska orka med lite fikande igen. Mycket kaffe ute blir det. Nu hoppas jag att ni alla får en fin fredag.  Så här på morgonen skiner solen från en klarblå himmel men det kan ju växla fort. Temperaturen är sval och skön så därför tänker jag strax ta ut hundarna på dagens lite längre promenad. 

Allt gott till er!

När hälsan krånglar får man anpassa sig. Tidigare har jag klivit upp vid halv fem och i gengäld lagt mig vid åtta, halv nio på kvällarna. Hundarna har varit helt inprogrammerade på det och fått sin sista promenad vid 19. Nu är jag helt kaputt i ryggen på morgonen och det tar lång tid att komma i gång. Jag tror att det till stor del beror på att jag ligger väldigt stilla på natten då det gör ont att vända på sig. Har man ont på ett ställe så kompenserar man och sen så gör det ont på nya ställen. Jag har fått en nygammal värkmedicin, Diklofenak. Det som är med dessa, som med de flesta antiinflammatoriska, är att de sliter på magsäcken. Magkatarren kommer som ett brev på posten men då kan man alltid få ett piller för det. Tack och lov för Omeprazol. 

För att inte behöva gå upp redan halv fyra så har jag skjutit på kvällspromenaden, det är ändå på kvällarna som jag mår bäst, det gör att jag kan vänta till halvniosnåret för att gå med pälsklingarna. Hundarna håller sig då fram till halv åtta på morgonen.  Jag är ju egentligen en morgonmänniska och älskar att vakna när det är mörkt ute. Nu är det svårt då det knappt blir mörkt ute men vi är på god väg dit. 

Då jag bor på bottenvåningen och är omgiven av ganska så höga hus bekymrade jag mig ändå för att lägenheten skulle vara mörk, trots att jag just berättat att jag gillar mörkret. På dagtid uppskattar även jag en ljus miljö att vistas i. Jag har morgonsolen från kökssidan, där jag har flest fönster. Den når över och in och det är väldigt ljust. Dessutom så slår solen på morgonen in i fönstrena på husen som är belägna på min balkongsida och reflekterar sig in i mitt vardagsrum. Det är alltså som om jag har en sol på varje sida. Ganska härligt och växterna som jag har en bit in i vardagsrummet trivs och frodas även de. De flesta av mina växter skulle må bra av en större kruka men framförallt av ett jordbyte. Det får bli när jag kan få hjälp att få hem en säck med riktigt bra jord. Strax efter lunch kommer solgasset på baksidan. Tacksam över min markis som skyddar bra emot värmen. 

I går hade jag tvättstugan. Bävade lite men kom på att "dramaten" kan få fler uppgifter än att bara dra hem varor från affären. Hiss har jag utanför dörren och den går hela vägen ner i källaren. På det stora hela gick tvättrundan över förväntan. Skönt att ha det gjort. Nu har jag bokat ny tid till på söndag eftermiddag för att ta tag i sådana där extra grejor som kuddöverdrag ,filtar, hundbäddarna och liknande. Då jag har hundar så blir det fort solkigt på både överkast och kuddar, man får också en speciell hundlukt inne.  

Dagens väder verkar bjuda på växlande molninghet och lagom "Mia-temperatur". Perfekt väder sista tiden för god tillväxt på kantareller, varmt och de senaste dagen mycket regn nattetid. Är det något jag saknar så är det att plocka svamp. I år hade jag tänkt be Elis följa med ut men jag får nog tänka om. Jag är på tok för instabil och benen opålitliga för att traska runt i kuperad terräng.  Ätbar svamp är det ont om i innerstaden men djurlivet är gott. På baksidan har jag ett gigantiskt skatbo, måsungar, ekorrar med ungar och så en enorm hare. Just nu ligger haren i godan ro under päronträdet och Freja spanar. Hon blir så till sig att hon piper och vibrerar i hela sin lilla kropp. Förmodligen skulle hon bra gärna vilja jaga den till vägs ände. 

Jag har som bekant varit Nyhetsmorgon trogen på mornarna. Den sista tiden har jag överraskat mig själv genom att allt oftare välja SVT´s morgonprogram. Det är mycket politik inför valet men tyvärr nås vi även av nyheter av mer tragisk karaktär. Skjutningar i både Köpenhamn och i Chicago får mitt hjärta att gå sönder. Ofta sker de i sammanhang där många människor samlas i glädje och ofta är skytten en enstöring. Denna enstöring, berättas det senare om, har uppmärksammats redan som litet barn och senare för konstiga uttalanden på sociala medier. Vad kan man göra åt det? Jag vet att jag som ny lärare pratade med de mer erfarna och de hade ett öga för de elever som det förmodligen skulle "gå snett för" i framtiden. Jag kan komma på mig själv att ha sådana funderingar kring elever, både de jag har nu och sådana jag haft. Två gånger har jag haft rätt då jag fått veta senare att elever hamnat bakom lås och bom. Några har drabbats av svår psykisk ohälsa och ett par har fått barn väldigt tidigt. Det sistnämnda behöver inte vara något dålgit utan i de här fallen faktiskt fått ungdomarna på rätt väg i livet igen. 

Allt är inte totalt mörker med våra ungdomar i samhället. De allra flesta går det väldigt bra för, även för de som hade en kämpig skoltid. Skolan är inte för alla, det går inte att kräva att alla ska kunna allt som står i kursplanerna. Många blommar upp när de kommer till gymnasiet och där får välja inriktning utifrån intresse. Som killen som verkligen ogillade skolan och alla teoretiska ämnnen. Han var en stjärna i slöjd, teknik och även bild. I dag vet jag att han har en egen firma inom rörmokeri. Jag stötte ihop med honom för ett par år sedan och då sa han lite halvt om halvt på skoj "Jag var ju rätt sopig på matte men räkenskaperna har jag råd att leja bort och det andra som behövs när jag jobbar fattar jag helt plötsligt". Så kan det gå när matematiken plötsligt får en verklighetsförankring. Säkerligen lärde han sig snabbare när han gjorde felberäkningar på omkretser, längdmått eller vad det nu kan vara och det kostade. Facit blev mer än ett uppslag längst bak i boken och med riktiga konsekvenser. Det mest oroande är väl kanske den respektlöshet som breder ut sig bland de unga i samhället. Absolut finns det områden där språk och attityd är sämre än på andra men problemen finns både i glesbygd och i tätort. 

I dag är det dagen som Tyra ska få inkassera sin födelsedagspresent. Det blir ett välbehövligt besök hos frisören och sedan ska vi äta lunch på något trevligt ställe. Kanske orkar vi med att ströva runt lite på stan också. Jag vet att jag har ett paket som legat lite väl länge på Gränden och väntat. Måste komma i håg att hämta ut det. Kanske ska jag höra med Tyra om hon har ork och lust att sätta saxen i mitt eget hår. Det är onödigt långt och jag skulle behöva bli av med 5-10 cm. Det är nu 11 månader sedan jag sist färgade det och jag ser fram emot att bli av med det "gula" och bara vara mitt eget naturliga grå. Just nu är det som nån konstig ombre men jag trivs ändå. Kanske får det även bli ett par pocketböcker som får följa med hem, jag fick flera bra boksips av Cissi när hon var här. Även på jobbet har vi pratat böcker och jag blev rekommenderad flera ur väldigt olika genrer. 

Dagen har iallafall alla förutsättningar att bli en fin dag. Det är rent mentalt skönt att vara ledig. Hade det varit en jobbperiod hade jag nog behövt vara sjukskriven en del och det slipper jag helstdå jag älskar att gå till jobbet. Semesterledig verkar dunderklumpen ovanpå också vara. Jag vet att det hörs ljud av grannar när man bor som jag men nu har fyra olika vänner, oberoende av varandra, bekräftat att det dundrar orimligt mycket ovanifrån. Jag har full koll på när han är hemma och vilka tider han har under jobbåret. Nu är han ledig och dundrar runt lite random. Emellanåt kan jag inte låta bli att tycka synd om hans hälar. Att han inte själv känner att det är obra?

Nu är det tid för mig att ta kaffekopp nummer två och sedan ta tag i dagen med allt vad det innebär. Jag önskar er en superfin dag. Så hörs och syns vi en annan dag. 

God morgon på er!

Jag tog en liten sovmorgon till halvsextiden. Efter en god kopp kaffe i sängen har jag nu varit ute med hundarna på den första, lite kortare, rundan. Väl inne igen har jag passat på att röra ihop två proteinbröd som nu står och gottar till sig i ugnen. 

Det är inte bara jag som sov lite längre. "Dunderklumpen" ovanför sov också en timma längre och klev upp vid halv sju. Nu storstegar han runt, förmodligen med höga knän och hårda hälnedslag för varje steg. Baksidan av att bo i lägenhet. Annars är det väldigt tyst här. Jag hör endast grannarna när de går i trapphuset. Trafiken hörs inte nämnvärt heller trots att det går förbi ca 8 bussar var sjätte minut under vardagarna. 

I går var jag på en shoppingtur med barnen. De är inte lika välplanerade som jag. Jag hade ätit lunch innan och kunde nöja mig med en kopp kaffe på Max men de behövde lite mera påfyllning. Elis mådde inget vidare då han reagerat på sin tredje vaccinspruta. Han hade förutom feber en rejäl knöl i ena armhålan. Efter lite mat och en alvedon repade han sig dock lite grann men han valde att vänta på oss i bilen medan Tyra och jag var inne på både Jysk och Rusta. 

Jag fick med mig en hel del hem. Så skönt att kunna lägga på de nya mattorna. Bra för Kimmo att ligga lite mjukare och att han har många platser att välja på. Två rumsmattor, tre gångmattor, en trasmatta, två gardiner, ett nytt täcke och en hel del annat smått och gott kom med hem. Jag köpte även en spegel men den glömdes kvar i Elis bil. Jag tror han kommer förbi med den i helgen. Textiler gör så mycket för ljudet i ett rum. Det blir väldigt mycket mer ombonat och mysigt. Det jag kan ångra är att jag hoppade över att köpa två tavlor som jag såg. Hoppas de finns kvar så att jag kan köpa dem senare. Jag vill ha dem över soffan i vardagsrummet. 

För en vecka sedan gjorde jag en "fotkur" med sådana där påsar man sätter på fötterna. Nu, en vecka senare, så faller skinnet av i stora sjok. Jag upptäckte då att jag inte hade någon riktig fotkräm. Det är viktigt att återfukta om det ska hålla sig fint och det vill jag ju att det ska göra. Det är snart dags för sandaletter och skor med öppen tå. Jag hastade ner till apoteket och blev rekommenderad Apolivas fotvårdssalva. Jag är så nöjd. Kan vara en av de bästa krämerna för fötter jag haft. Den doftar gott, går lätt in i huden och den liksom svalkar. Helt perfekt för mig. Så ska du köpa fotkräm rekommenderar jag denna. Tidigare har jag använt Locobase och Calmuril vilket är två andra bra alternativ. 

Bilden är tagen i dag strax efter sex på morgonen. Det är inte beckmörkt ute vilket är trevligt. Å andra sidan älskar jag att gå upp tidigt och omslutas av mörkret. Jag är en tvärtommänniska. Många blir nedstämda när mörkret kommer på hösten själv tycker jag det är lite jobbigt när ljuset återvänder. Snart så kommer det inte hjälpa ens att gå upp vid halv fem för det kommer var ljust då också. Å andra sidan så är det bara fyra månader kvar tills det vänder (en kommentar som är otroligt provocerande för många). 

Efter hundarnas första runda så tar de en rejäl vila på en timma eller två. Freja brukar gosa ner sig i sin "puff" som ligger på en pall vid elementet. Att köpa sådana här donuts till henne var en av de bästa sakerna jag gjort. Hon älskar dem och de gör henne så lugn. Jag kan förstå känslan, att omslutas och mjuk och varm fluffighet.  På kvällarna tar jag med en puff in till sängen. Då att hon kan ligga i den brevid mig när det blir för varmt under täcket eller när jag stökar runt för mycket och sparkar och stör. 

Nu så är bröden klara. De ser perfekta ut och jag vet att de är goda. Jag tycker att de är bäst när de är kalla, till skillnad från om man bakar frukostfrallor eller vanliga råglimpor. De här ska få svalna, den ena ska jag skära upp i skivor och frysa in två och två. Den andra limpan kommer bli en gåbortpresent. Kul att ta med sig något annat än blommor, vin eller choklad som nog är det vanligaste att ha med sig. 

Nu är det dags för min andra kopp kaffe,  Nyhetsmorgon och därefter ska jag ta tag i i denna vackra lördag. Det ser i nuläget ut att bli en klar, solig och lite kall dag. I päronträdet utanför fönstret finns ett skatbo som är över metern högt. Kanske en pensionärsvarning men jag tycker det är ganska kul att titta på hur skatparet bygger nytt och vidare ovanpå de tidigare årens bo. De gör ju så, bara bygger ny våning när det är dags att lägga ägg. Tidigare års bo blir golv i det nya. Det är inte ovanligt att skatornas bon kan vara 3-4 meter höga. Pica pica, som skatan heter på latin, håller ihop parvis under hela sin levnad. Total trohet, så fint. 

Perfekt väder i dag då jag slipper slaskiga hundar som vill ligga och torka upp på mina nya, ljusa fina mattor. Å andra sidan är jag beredd på att få köpa nya mattor varje år och just därför inte köper några dyra. De gamla mattorna har fått mellanlanda på balkongen. 

Notera den solkiga metern av matta strax innan skarven. Det är den del som Kimmo har haft som favoritplats. Vidrigt är bara förnamnet. 

Nu önskar jag er, mina vänner och de som jag inte känner, en glimrande lördag. 

Jag la mig med huvudvärk i går och vaknar med det i dag. Det kommer från axlarna som är superstela. Måste ta tag i det här med att boka en massagetid, jag har ju hela friskvårdspengen kvar så det är bara ren bekvämlighet som hindrar. Jag har tagit en Alvedon men tror jag får komplettera med en naproxen. Det är egentligen pinsamt att ens klaga över det när läget i Europa är som det är. Jag har sovit i min egen säng, varit varm och mätt, kunnat gå på toa när jag behöver, en total lyx. Jag känner mig tacksam över det.

Det är stor skillnad mot de mängder av människor som suttit vakna hela natten i en överfull idrottshall eller nere i tunnelbanorna och lyssnat till flyglarm. Det gör på riktigt ont i hjärtat när jag tänker på det. Under gårdagen och även nu på morgonen nås vi av nyheter om explosioner och attacker via nyheterna men också av bilder och livesändningar från "vanliga människor" som lägger ut på sociala medier. 

I dag ska jag på handlingstur tillsammans med barnen. Jag brukar ju, som bekant, be dem om hjälp när det är större saker som behöver komma hem. I dag står mattor, gardiner och hundmat på listan. Lite kymigt att lyxhandla när läget är som det är men någonstans tänker jag att vardagen med dess guldkant måste fortgå för att inte förgås. 

Samma tanke har jag i huvudet när jag planerar helgens trevligheter. Det kommer bli en tur till Norrköping i morgon och på söndag är det dags att förbereda för jobbveckorna som kommer. Matlådor ska lagas, tvätt ska tvättas och hjärnan ska väckas vad det gäller elevplaneringar och dokumentation. Jag var på jobbet en sväng under onsdagen. Jag trivs väldigt bra där så det gör mig absolut inget att åka dit på lovet eftersom jag ändå inte hade något inplanerat den dagen. Det var rent av trevligt att planera vårens arbete tillsammans med en härlig kollega. Vi kunde tänka tankar klart, diskutera och göra omtänk. Ibland kan jag nästan gräma mig när nån kommer på något bra som jag önskar hade varit min idé. Jag får ta det som en lärdom, ta med mig det in i mitt fortsatta arbete. 

På måndag har jag lönesamtal. Jag ser det inte som ett samtal som ska utmynna i mer pengar utan en timme som är avsatt till att prata om det bästa jag vet, mitt arbete, mina uppgifter, mitt uppdrag och mina elever. Oftast går jag ifrån mina löne- och medarbetarsamtal stärkt och med ett batteri av nya idéer som ska sjösättas, testas och utvärderas. 

I går firade vi "Happygotcha day" här hemma. 6 år sedan jag hämtade en 4-månaders liten Frejavalp. Då hette hon Bonnie Bus. Det var barnen som fick välja namn åt henne, Tyras förslag vann. Så här i efterhand hade nog Bonnie varit ett bra namn ändå. Vi firade med leverpastejssök inomhus, tuggrulle och långpromenad. Kimmo var väldigt nöjd med dagen som den gottegris han är. Själv har jag svårt att förstå vart tiden tagit vägen, 6 år har swishat förbi. 

I dag har vi redan hunnit med första kissrundan, jag har druckt första baljan kaffe och det är strax dags för den andra. Jag ser fram emot att träffa barnen under dagen. Kom dock på i morse att jag helt missat det där med bio. Får kolla till nästa helg istället. Jag är lite sugen på att se filmen Belfast. Den har fått fint omdöme. 

Nu önskar jag er alla en finfin fredag. Var rädda om er när ni går ut för nu på morgonen var det superhalt ute. 

Allt gott!