Kanske en lite välanvänd rubrik men den funkar även i dag. Min arbetsdag har varit lite annorlunda. Jag har agerat mattant och lagat mat åt sisådär 45 hungriga 12-åringar. Det har alltså stått läger på schemat idag. Det gick bra men det blev mycket över. Till mina höns glädje!

Till min egen glädje är det barnhämtardag. Jag blir så varm i hjärtat när jag får hem mina små, som inte är så små längre.

Myset i kväll blir bl.a att äta lövbiff och rotsaksgratäng med vitlöksbröd och givetvis lite rött i glaset till det. Kanske blir det tidigt i säng, vi får se. Hur som helst är det underbart att bara varva ner och ta det lugnt.

Lång dag går mot kväll, eller snarare natt! Åh, vilken dag jag haft. Hjärna och hjärta är fyllt av intryck.

Jag har haft en fin dag på jobbet. Det som följer med mig hem är frågan hur alla barn reder ut sin skoldag med tanke på allt de genomlevt och genomlever. Jag är så otroligt tacksam att få arbeta med dessa små men ändå så stora människor.

Efter jobbet for jag iväg till Idrottsparken för att möta min största storebror. Så himla kul att se honom i hans rätta miljö. Han glänser, så där som människor gör när de är på sin avsedda plats. Vårt möte innebar nyckelbyte. Jag behövde nyckeln till mormors lägenhet. Där fanns nämligen skapligt mycket för mig att hämta.

Nu till ännu ett märkligt möte. När jag kommer till gården där mormor bodde möter jag min moster. Hon är där för att visa lägenheten för en vän som vill ha något mindre. Vännen har med sin dotter. Dottern visar sig vara en gammal gymnasieklasskamrat till mig som jag inte sett på säkert 20 år!!!! Så himla kul! Hon såg ut precis som då.... Kanske lite vackrare nu...


Sedan dök min finaste upp, trött efter en lång arbetsdag men ändå så gullig. Utan en suck hjälpte han mig att samla i hop det som blev mitt.

Nu har här packats upp och ställts i ordning. Jag har fart runt med dammtrasan och dammsugaren. Allt för att vara beredd på mina barns ankomst på fredag.

På söndagar ska Liljerumska familjen gå på fotboll. Så himla kul det ska bli o tacksamma är vi. En varm tanke till den som gör det möjligt. Vi ska tokheja på IFK Norrköping!

På bilderna, några fynd rån mormor bl.a Vackra kuddar o ett foto på mig som ettåring.

Frestande att bara lägga mig ner och somna in för natt. Strunta i alla måsten! Så skönt det skulle vara. Det är påfrestande att jobba och samtidigt parera blodtryck, medikamenter, smärta och annat som vill sätta krokben för mig. Det skulle nog aldrig gå om jag inte hade det bästa av jobb.

Jag är nyss hemkommen och ska straxt ta lilla vovven på en promenix. Kanske är det precis det jag behöver för att piggna till eller så är det just det som får mig att slå i hop totalt.

Jag känner en oerhörd kärlek och tillgivenhet till mina brödet o morskusiner. I kväll är jag stolt och känner mig stark inför deras närhet.

Jag bugar o bockar. Tackar å det ödmjukaste.

Trött i kroppen. Ändå har jag inte burit så mycket. Jag skyller på nya mediciner och ser fram emot att få sova gott och länge i natt. Innan dess ska jag dock hinna med ett snabbt besök hos min mormor på hennes nya boende.

Är i sängen. Startar upp dagen med kaffe och lugn och ro. Den här lördagen ska ägnas åt att flytta min fina faster från skärgården in till stan.

Jag ska försöka vara behjälplig så gott jag kan. Annars är jag ju just nu inte så känd för att vara en klippa mär det gäller att bära.

Önskar er alla en fin dag.

I dag bär jag en inre stress. Mycket skjutsa, tider att passa, saker att komma i håg osv. För att "överleva" dagen låter jag mantrat "En sal i sänder" eka i mitt huvud. Även denna torsdag har ett slut.

Nu närmar sig tisdagen onsdag och jag är trött. Så där så att jag inte vet om jag är trött för att jag har ont eller om jag har ont för jag är trött.

Mycket i huvudet, massor i kroppen. Tankar, känslor, oro och glädje i en salig röra.

Rörigt blir det också när vovven vill vara med i bockjakten. Så många dofter och ljud som lockar. För egen del är det nu mest bara sängen som lockar.