God morgon!

   Bild ur arkivet. 

Helgen försvann som bekant otroligt fort. Nu drar en ny arbetsvecka i gång och jag startar med möte direkt på morgonen. Jag ogillar att inte få ta emot mina elever direkt på morgonen, de här har dessutom inte gjort en måndag på skolan än. Det är så lätt att det blir en rörigare dag än vad de behöver. Ja, ja, det är bara att gilla läget. Mötet är av viktig karaktär som i det långa loppet gagnar eleverna. 

Åldern tar ut sin rätt, tror jag. I natt har jag omigen vaknat sjöblöt av svett och sen fått frossa. Jag är inte sjuk på något sätt alls det är nog snarare frågan om övergångsåldern. Bara en av alla de symtom som kan drabba oss kvinnor. Turligt nog så händer det än så länge bara nån gång i veckan. 

Över till något annat. Nu i augusti började jag se Outlander som finns bla på Netflix. Jag var så tveksam innnan. Jag gillar ju historiska filmer, framförallt de som utspelar sig i Storbritannien på 50-talet. Att jag var tveksam till den här var konseptet "tidsresor". Flera personer har rekommenderat mig den men det tog alltså fram till nu. Ja, jag är sen på bollen när det gäller mycket. Jag älskar serien. Den drar verkligen igång min vetgirighet och jag googlar mycket under tiden. All kunskap fastnar inte men min nyfikenhet stillas för stunden. Har du inte sett serien rekommenderar jag den, ge den två avsnitt innan du bestämmer dig. 

Det roliga är att min vän V också har fastnat i den så nu har vi ännu ett område att samtala och diskutera kring. Vi ägnade två timmar i telefon i går då vi avhandlade allt ifrån skolfrågor till just film och serier. Ett annat sätt att umgås i dessa pandemitider då vännen sitter i isolering eller karantän. 

Nu ska jag hoppa in en snabbis i duschen och sen är det dags att ta tag i dagen. Jag tror den kommer bli bra och jag kommer välja jeans i dag. Första dagen på länge som långbyxor känns rimligt. 

Ha det bäst. 

God morgon på er!

Jag startar inlägg med en bild på den här snyggingen, Ozzy.

När semestern är slut ska man in i nya vanor och rutiner eller kanske in i de gamla. Det gör man lite som man vill med. Jag tappar lite av bloggstrukturen och inläggen kommer lite random. Min mage har också kommit in i andra rutiner nu när det jobbas, jag är hungrig på helt orimliga tider. 

Jag har tagit emot min nya klass och det känns helt ok. Det är alltid lite "smekmånad!" när man tar emot en ny elevgrupp men varefter så blir de varma i kläderna och visar sitt rätta jag. Jag kommer förmodligen få mina fiskar varma framöver, som mamma skulle ha sagt. 

Tillsammans med både nuvarande kollegor och sådana som är lärare på andra skolor har jag diskuterat arbetsmiljö flitigt under veckan som gått. Rent generellt uppfattar jag det som att många har tighta scheman, obalanserade scheman där det tex under en viss veckodag är full undervisning förutom den lagstadgade rasten medan en annan dag kan innehålla en hel förmiddag med tid för planering. Andra bekymmer för lärana är den fysiska arbetsmiljön, de har undermåliga arbetsplatser som kanske har för liten yta, för få förvaringsmöjligheter, avsaknad av personalrum, en störande ljudmiljö där ventillation, kopieringsmasiner och susande smartboards ständigt pockar på uppmärksamheten. Det kan vara för varmt, för kallt, för syrefattigt. Det verkar vara på samma sätt över hela landet. Elevernas tid i grundskolan verkar inte prioriteras speciellt mycket, tyvärr. Sorgligt då vi tvingar dem att gå i skolan och de har inte ens en bänk och en stol som är ok. Ingen av oss vuxna klarar att sitt en timma på en sådan stol. Att något är fel på dagens skola märks också på den stora lärarbrist som finns i landet men också på det faktum att många som jobbat 10 år eller längre nu söker sig bort från läraryrket. Det är verkligen ett problem när vi tappar rutinerad och erfaren  personal, skolan får ett kompetenstapp. 

Helgen har rullat förbi svindlande fort. Jag har egentligen inte gjort något vettigt men det är skönt med sådana dagar också. I går var det sinnesjukt varmt och kvalmigt. Solen skymdes till största del av moln så det blev en tryckande hetta. I dag var det svalare nu på morgonen, vinden var nästan kylig. Jag ser fram emot att det blir jeansväder igen. 

Nu önskar jag er en fin söndag. 

God morgon!

I går var det dag 2 med eleverna i skolan. Dag två för mig på mellanstadiet efter ett par år på högstadiet. Det känns bra, som att jag kan det jag ska undervisa om. Utmaningen nu ligger till stor del i att lära känna mina nya elever och bygga relationer till dem men även att göra samma sak med mina nya kollegor. I mitt hus är alla nya på enheten förutom jag men jag är ju ny på just skolans år 4-6. Emellanåt känner jag mig överväldigad av uppdraget då jag ska vara med lite överallt och förväntas veta allt. Jag har svårt att fokusera på mina egna uppgifter då jag överöses med information och frågor som jag ibland inte har något alls med att göra eller inte har en aning om. Mycket hänger löst än så länge och jag skanar raka besked om saker som är påverade pga pandemin. Så visst är jag galet trött på kvällarna. Jag har slocknat innan 22 men i gengäld vaknat långt innan klockan ringer. I dag däremot sov jag länge och det tog tid innan jag kände att jag vaknat till. 

I går kom regnovädret så lägligt och sänkte utomhustemperaturen med 10 grader på kort tid. Perfekt för mig som planerat in att göra storkok och matlådor åt sonen. Han gör just nu sina insparksveckor på universitetet och bor hos en kompis. Om några matlådor kan hjälpa honom i hans vardag är det väl värt att stå vid spisen ett par timmar. I går blev det pasta med skinksås och grönsaker. Tidigare har jag gjort 12 lådor där hälften var gryta med ris och andra hälften var pasta och köttfärssås. 

Det är mycket svalare ute i dag och det passar mig bra. Första dagen på länge då jag tänker ha jeans på mig. Förhoppningsvis är luften bättre i klassrummet så att vi får bättre tankeförmåga. Jag jobbar ändå i ett av de hus som är minst hett i gengäld gissar jag att det kan bli väldigt kallt i vinter. I ett av de handra "mellanhusen" är det sinnessjukt varmt men också syrefattigt. Jag ska ta en tur upp till dem för att känna efter och se om jag måste kontakta huvudskyddsombudet. Jag är väl medveten om att vi bara har vanlig ventillation och ingen klimatanläggning men syre måste ändå finnas. 

Jag tycker ändå det är rubbat och visar hur lite man bryr sig om barn och ungdomar i skolans värld. Det finns nog inte många på rådhuset som skulle arbeta under våra elevers forutsättningar. Kontorslandskap med 25-30 kollegor, 30 graders värme och väldigt lite luft. När ska våra unga få känna sig så viktiga som de faktiskt är, de är vår framtid. Det vi inte gör för dem i dag är förodligen det som de inte kommer göra för oss när vi sitter på hemmet. 

Nu så är det dags att samla upp den här gamla kroppen för en hundpromenad och sedan ska jag bege mig till jobbet.

Jag önskar er alla en fin dag. 

God morgon!

Jag gissar att ni, precis som jag, njutit av en strålande helg. Solen har inte sparat på krutet och värmen har nästan varit brutal. Jag har haft förmånen att tillbringa många timmar vid vattnet vilket gör värmen mindre påtaglig. Alla har inte tillgång till vare sig bil eller båt men till många platser runt om i Östergötland går det bra med busstrafik. Man kan utan problem ta sig ut både till Arkösund och Harstena utan att ha båt. Bara ett litet tips. 

Under lördagen fick lilltjej följa med, hon älskar att få springa lös och vara på upptäcktsfärd. Jag känner lätt oro över huggormar och havsörnar. 

Bilden ger inte riktig rättvisa åt naturen. Platsen jag står på här är ett ca 10 meter högt berg så utsikten var magisk.

Till skillnad från Glan och Bråviken är vattnet i ytterskärgården väldigt klart. 

Sol, vind och vatten...

Även tjejen kunde ta det lite chill och bara ligga och sola. Som hundägare får man ändå vara vaksam, även hundar kan bli solbrända och få solsveda. 

Naturen bjöd på en färexplosion med den klarblå himlen, mörkblåa havet, silverfärgade lavar och lila ljung. Det var även ovanligt många humlor som smaskade på ljungen. 

Lördagen bjöd på snabbmat. Jag var inte sugen på pizza eller liknande utan jag tog en Ost-och skinksallad från Blacka Pizzeria. Det var en gigantisk protion så det räckte till frukost också. 

Även gammelhunden vill ha närhet och gos emellanåt. Finaste Kimmo, älskar nästan sönder honom. 

Söndagsmorgon och jag gjorde ett felköp genom att ta soda istället för vischyvatten. det funkade men var mindre salt än vischyvattnet brukar vara. 

I Lindö småbåtshamn var vattnet allt annat än klart, det var nästan gult. Helt galet. 

En favoritvy, Vildmarkshotellet. Det ligger liksom uthällt på bergssluttningen. Jag har varit på hotellet flera gånger och vet att utsikten är magisk därifrån. 

Svinsta skär. En liten ö, eller ett skär som ligger i Bråviken mitt emot Vildmarkshotellet. En rolig historia är att det inte alls fanns någon dansbana här innan sången "Dansen den går uppå Svinsta skär" blev till. Sången skrevd´s för att ingå i en östgötsk revy och då behövde man namnet på ett skär i vår skärgård. Valet föll på just Svinsta. Därefter byggde man en dansbana men det blev aldrig någon stor grej, kan hänga i hop med att man måste ta sig dit med just båt och möjligheterna att lägga till är relativt begränsade. 

Renfanan lyser som små solar lite överallt så här års. Många kanske ser den som ett oggräs men förr användes avkok på växten till avmaskning, för att stilla kläda och mot generella matsmältningsbesvär. Funkar att ha i sallader också. 

Svinstaskär i sin helhet.

Intressant att se alla dessa badhytter från vattnet. När man åker på vägen ser man bara vissa av taken men här ifrån kan man se variationen. Somliga hytter var bara som ett förråd och en brygga, andra var som lyxiga små sommarstugor. Pyttesmå förstås men här är väl tanken att man till största del bara hänger när det är sommardagar.

Ja, min helg var bra och jag känner mig laddad på energi. Huden är lätt svedd trots solskyddsmedel med spf 30. När man är på skön så är det nästan omöjligt att undvika direkt solljus. Nu drar ju en arbetsvecka i gång och den kommer göra det med besked så jag gissar att tiden i solen blir begränsad vilket kanske är det bästa för mig just nu. 

Jag önskar er en fin måndag oavsett om ni fortarande har semester eller om ni liksom jag har eett jobb att gå till. 

Kram

Härlig fredagsmorgon på er!

Första veckans första fredag känns väldigt välkommen. Jag är lite trött och matt. Inte för att det egentligen varit så jobbigt på jobbet men det tär efter en lång semester. HJärnan ska kopplas på och mat-och sovklockan ställas om. Jag är dessutom i ett nytt hus, ett nytt arbetslag (där samtliga är nya på enheten). Jag förväntas till stor del veta vad som gäller hela tiden men jag kan ju högstadiet inte mellan. 

När man möter nya kollegor tassar man lite på tå, vi behöver lära känna varandra vilket kommer kräva sin tid det med. Vi har alla tillgångar och egenheter som vi måste lära oss att ta vara på och acceptera. Jag är inte helt redo att ta emot klassen så det känns bra att det dröjer två arbetsdagar innan det är dags. Mitt klassrum ser ok ut nu. Bänkar är på plats, namnlappar placerade både i kapprum och klassrum. 

Jag har massor av både pedagogiska och praktiska sysslor att göra. Alltifrån att se till att böcker, pennor, sudd, färgpennor, linjaler och skrivhäften finns till att planera upp ämnen och tänka kring hur vi ska göra med utvecklingssamtal och föräldramöte (vi måste tänka nytt nu med tanke på pademin). 

Även mina hundar försöker vänja sig vid att vi har nya rutiner och att matte inte är närvarande och hemma hela tiden. Så här glad och nöjd blir Kimmo när vi tar vår eftermiddagspromenad. Han bara älskar att få glädjerulla sig i nyklippt gräs. 

Det är något poetiskt med järnvägar som sträcker sig mot horisonten på samma sätt som jag älskar gamla skogsvägar. Grindrar, gamla och gistna tycker jag också är fantastiskt vackra. Tänk om dessa vägar och grindar kunde tala och berätta för oss om allt de varit med om. 

I dag plockade jag ett par deciliter björnbär. Det fanns inte tillräckligt mycket för att jag skulle vilja använda dem till paj eller någon annan efterrätt. Jag åt dem direkt, solvarma och söta. Underbart gott. 

Lilltjejen tycker absolut inte om att jag är borta om dagarna så både på morgonen och eftermiddagen vill hon klättra upp i min famn och ligga och sova en stund. Just i går blev det extra mysigt och även jag slumrade till en stund. Glimrande ögonblick att bära med sig. 

Mat är livsnödvändigt, gott och väldigt trevligt. Bästa sättet att umgås på är genom att äta tillsammans. Även om man inte har någon att äta med tror jag att det har ett signalvärde att laga till något som smakar bra. Jag gör det inte alltid utan kan väldigt gärna äta knäcke och dricka té till. I går blev  det tomat med aromat, äggröra, riven ost och Biggans Kebab- och vitlökssås. Det tog bara 4 minuter att laga till men smakade underbart. Kvisttomaterna är fantastiska så här års, stora, saftiga och sprängfyllda med smak. 

Nu är det dags för mig att ta tag i dagen. På jobbet ska vi gå igenom "nya" IST så det gäller att min hjärna är påkollad och med. I dag är också dagen då vi ska bära rosa som ett stöd för Esmeralda men kanske allra mest för att stötta Melinda som driver frågorna. Det jag undrar över är vart jag ska swischa mitt bidrag. När ALS hade sin bucketchallange skulle man även sända ett bidrag, det borde i rimlighetens namn vara samma sak nu. Hittar jag inget svar går mitt bidrag till BRIS istället. Är det någon som vet så hör gärna av er till mig. 

God fredag på er fina vänner!

God morron!

Natten till i går var en stökig historia. Jag sov stenhårt mellan 23 och 02 därefter låg jag bara och vred och vände på mig. Kanske var det den obligatoriska jobbstartsoron eller så handlade det om att jag skulle upp extra tidigt för att följa med Tyra till US i Linköping. Jag klarar en vakennatt lite då coh då, inga problem. Det som är trist är den där konstiga huvudvärken som kommer i samband med sömnbristen. Eftersom jag inte sovit något efter tvåtiden så var det inga problem alls att gå upp på morgonen. Den här sommaren har jag inte heller vänt på dygnet utan alltid kommit i säng före 24. 

Mina pälsklingar har vant sig vid att det är lugna sovmornar under sommaren. Freja kände på sig att det inte var som vanligt och blev lite extra klängig och vill gosa lite mer än vanligt och småsova i min famn innan det var dags för mig att åka. 

Att köra till Linköping innan sju på morgonen var inga problem alls, det var hur lugnt som helst på vägarna. Lika smidigt var det sedan att ta sig från Hovetorp till US, Tyra bor verkligen på rätt sida av staden om man ska ta sig dit. Bra skyltning inne på sjukhuset ledde till att vi var på plats i god tid, vi hade en hel halvtimma till godo. Jag fick sitta i korridoren och vänta under den timma som Tilt-testet tog. Det var kallt inne på sjukhuset och jag blev, som om jag var en gammal pensionär, kall om vristerna av att sitta stilla. Den där frusna känslan satt sedan i under flera timmar. 

Runt 11 var jag på jobbet. Kul att träffa mina "gamla kollegor" men också att träffa mitt nya arbetslag. Även om min chef är positiv så kan jag se att personalbemanningen inte är optimal inför hösten. Hon har inte hittat någon permanent lösning till min parallellklass utan där bemannas det med två lärarstudenter i väntan på en fast anställd. Ingen skugga över studenterna, de är mycket kompetenta men de kommer få det tufft. De ska både studera och arbeta, dela på veckorna och det utan ett fast schema. De kommer alltså inte kunna ta hälften av ämnena eller vissa dagar. Jag är rädd för att det kommer göra det rörigt både för dem själva och eleverna. Även om de planerar väl så kommer det bli som en "springvikariekänsla" över det hela. 

Jag hamnade omedelbart i läget att göra en grovplanering med viss detaljering för att hjälpa dem. Tjejen jag planerade med i går kommer inte förään på måndag nästa vecka. Jag såg hur stressad hon var och det kändes inte bra. Själv känns det som jag har relativt god koll och hoppas att det får fortsätta att vara så. 

För övrigt känns det som om det var många nya ansikten på skolan. Det är jag van vid sedan jag jobbade i Ektorp, där var det alltid stor omsättning på personal. Jag hoppas att det är övergående, att det håller på att byggas upp något som är hållbart. Förr i tiden var det på ett annat sätt. Då kunde man kallt räkna ut vilken lärare som skulle ha vilken klass beroende på om man såg två eller tre eller fler år framåt. Det var på något sätt så att man stannade längre på sin position då. 

Nu är det dags att ta en sväng med hundarna innan jag ska bege mig till jobbet. Det är en strålande vacker dag och jag tror det kommer bli varmt. 

Ha det bäst!

Kram

God morgon på er!

Nu är det söndagsmorgon och kommande dag börjar allvaret. Jobbstart. Jag har ju tagit ledigt halva måndagen för att följa med Tyra på TILT-test på US i Linköping. Redan kvart över 5 kommer klockan att ringa för att jag ska hinna både göra mig i ordning, packa jobbväskan, gå med hundarna och sedan hämta Tyra 7:20 i Linköping. 

Vilken lycka för mig att den här helgen har inneburit lite extra av energigivande och kraft. Jag har fått mig ännu en dag på sjön. I går var vi ute på Glan. Mysigt och otroligt varmt. Vattnet inbjuder absolut inte till bad. Det är fullt av algblommning som gör vattnet grönaktigt. Bitvis såg det ut som om någon hällt ut gröna ärtor i vattnet. 

Det var lite svårt att fånga sörjan med mobiltelefonens kamera men slemmigt var det. 

Att vända kameran och få med ett annat ljus gav nästan en medelhavskänsla.

Det är stor skillnad på att åka båt i en insjö och att göra det i ytterskärgården. I den senare är vattnet väldigt klart och svalkande men naturen runt om så mycket kargare. Runt insjön ligger både skog, ängar, åkrar och berg nära vattnet. Om ni tittar på bilden så kan ni ana ett gult "streck" nära stranden. Det är de gula näckrosorna som blommar. 

Doversund, platsen som skiljer Glan och Dovern åt. Det här är fantastiska barndomsminnen för mig. Min mormors bror med fru hade en liten, liten stuga på sluttningen ner mot Dovern. En oerhört vacker plats där jag många gånger smaskat på moster Gullans nybakade bullar. 

Man pratar mycket om hur många bondgårdsdjur far illa, lever i misär och har det allmänt illa. Tyvärr glömmer man de som har de bra. De djur som får leva utomhus, ströva omkring över stora ytor, har tillsyn och blir väl omskötta. Jag blir glad när jag ser kor i sån här underbar miljö. Jag kan aldrig ta bilder på kor utan att tänka på en arbetskamrat från förr. Hon älskade kor, jag tror mig minnas att hon tom hade en kotatuering. 

I det här huset föddes min mormor. Jag tillbringade mina barndomssomrar här tillsammans med mina föräldrar och syskon. Vilken lyx att växa upp här och ha sådan närhet mina morföräldrar. Vi hade det spartanskt, utan el och vatten. Av naturliga skäl tvingades man leka på ett annat sätt än vad barn gör i dag. Här utvecklades verkligen min läsförmåga då vi inte hade tv eller andra saker som stjäldagens barns intresse. Ville jag ha miljöombyte fick jag resa ut i världen med hjälp av böcker. På landet fanns det inga andra barn utan vi syskon fick leka med varandra eller själva. Som yngst och med två bröder stod jag inte direkt högt i kurs att leka med. Kanske var det under den här tiden mitt behov av att vara själv som utvecklades. Jag lekte många fantasilekar och hade låtsaskompisar.  Huset ser lite annorlunda ut nu då det är tillbyggt och tillsnyggat men forfarande kan jag minnas varje liten sten, stig och blomsteräng. 

Jag kan vara lite bekväm ibland och istället för att fixa termoskaffe köper jag en sån här rackare. Supergod faktiskt. 

Det var i princip vindstilla i går. Röken ifrån fabriken gick spikrakt upp och sjön låg spegelblank. Så vackert att det nästan gör ont och jag försökte mentalt suga in alla vackra vyer och lagra för kommande, långa regnruskshöst. 

Doversundsvy igen men nu fån Doverns håll. 

Väl hemma igen så var det hög tid att förbereda och duka för kräftfest. Ja, så mycket fest blev det inte om man tänker på traditionella kräftskivor med hattar, girlanger, snapps och snappsvisor. Vi hade inget av det där men väldigt god mat och härlig stämning. 

Dagen till ära tog jag på mig min favoritklänning. Den är ljus, den är sval och den har ett tryck med blommor och trollsländor. Jag älskar trollsländor och har planer på att tatuera in en på min ena handled. 

Förutom nykokta kräftor hade vi räkor, kycklingfilé, örtmarinerad kulpotatis, sallad, västerbottenpaj och nybakat bröd. Jag är helt övertygad om att ingen gick hungrig från bordet. Jag är fortfarande mätt, ett halvt dygn senare. Efterätt blev glass, maräng och olika såser. Själv var jag så mätt så jag fick hoppa över desserten. 

Mina tre hjärtan; Elis, Peter och Tyra. Så glad för dem och det är så härligt att hänga med dem och se hur de interagerar med varandra. 

Peter och Tyra. Så fina, inifrån och ut. Det är härligt att se hur de är mot varandra men också fint att få följa deras väg från ungdom till vuxna, se hur de tar sig an livets med- och motgångar. Elis lämnade oss lite tidigare då han skulle träffa kompisar, det är ju också en viktig och helt naturlig del av vägen från barn till vuxen. Kompisar blir en allt viktigare del för dem. Precis som det ska vara. 

Som ni förstår är jag mer än nöjd med gårdagen. Jag kunde samla på mig flera glimrande minnen att gömma undan för kommande dagar. I dag, min sista dag innan jobbstart, ska jag försöka vara lite i solen. Det är bra att bunkra D-vitamin. Kanske kan det bli en sista smestertur på sjön någonstans, med lite tur så....

Nu önskar jag er en skön söndag. Ta vara på tiden på det sätt som passar dig bäst. 

Kramiz

    Jag vet inte vad som hände i natt, jag somnade så fint vid 11 men vaknar sedan klockan ett och kan inte somna om. Jag satte på en talbok men det var ju de sista två timmarna och det var väldigt spännande. Det var del två i Mats Ahlstedts serie om Fatima Wallinder och fallet var på väg att lösas upp. När den boken var klar provade jag att sätta på Lätt att somna av Anders Fogelberg. Efter ca 20 minuter somnade jag men vaknade strax därpå. Helt klart störigt. Så nu har jag sån där sömnbristhuvudvärk. No danger on the roof men himla störigt. Man överlever så klart när det är en enstaka natt men det blir ju väldigt mycket trögare att få något gjort när man är sömnbristbakis. 

I tisdags var jag på gymmet och körde axlar och armar, jag var då nästan helt själv på gymmet och alla förutsättningar de rätta. Jag kunde ta i lite extra och det kändes kanon. Det är fortfarande jobbigt att borsta tänderna eller sätta upp håret. På gymmet i går var allt annorlunda. Det var fullt av folk, ja gymmet är litet så det känns  fullt så fort vi är fler än 10 personer där. Majoriteten var unga män i åldern 18-25 år och jag fick liksom stå och vänta på att maskinerna skulle bli lediga. Trist och tidsödande. Jag tränade ben men kraften saknades lite, förmodligen pga att AC´n inte körde för fullt så det var både varmt och fuktigt. Resultatet blev att jag inte direkt känner att benen blev genomkörda. Det kommer nya dagar och och nya möjligheter att känns mig mer lyckad på. 

Träningsformen svänger precis som den mentala. Många har sagt till mig, främst när det kommer till jobbsammanhang, att jag är ganska hårt, kall och tålig och orädd för konflikter. Inget kan vara mer fel. Ytan kanske är hård och svår att läsa av men inuti åker jag ofta bergochdalbana rent känslomässigt. Jag kan bita i hop 2-3 månader men sen tar jag mig ett bryt. Det är en superdålig metod. Jag samlar på mig en massa skit som egentligen skulle kunna avfärdas relativt omgående om jag bara sa eller gjorde något så fort problemet uppstår. Det har absolut blivit bättre med åren men är fortfarande ett av mina stora utvecklingsområden. 

Mina funderingar och känslor känns ganska futtiga om jag lyfter blicken och tar helikopterperspektivet. Hela världsläget med Covid-19 och det som hände i Libanon var någon dag sedan gör att det blir lite som att jämföra en spik i foten med franska revolutionen. Människor runt om i världen dör av ett virus och länders ekonomi körs i botten, värsta krisen sedan 30-talets depression, terrordåd, hungersnöd, mord, övergrepp, djur som far illa och väldigt mycket mera. Med tanke på mitt eget känsloläget är jag nästintill filterlös. Jag måste aktivt stänga av, byta kanal, scrolla förbi när det dyker upp undernärda barn, tigrar som vankar rastlösa och fastkedjade i för trånga burar eller när det rappoteras om ännu en skjutning som drabbat ett barn eller en ung människa. Det finns så mycket ondska i världen och grogrunden är nästan alltid pengar. 

Nej, nu måste jag släppa det dystra. Det hjälper mig att sätta ord på mina tankar, att tillåta mig att grotta ner mig i det fruktansvärda men samtidigt måste jag begränsa det i tid. Jag lärde mig den tekniken efter min separation för 10 år sedan. Jag var jävligt bitter och sveket åt på mig något så otroligt. Den första tiden fanns det med mig hela tiden, iallt jag gjorde. Efter 3-4 månader tvingade jag mig själv att begränsa hatet genom att bara få tänka på det mella tre rondeller på väg till jobbet, Stockholmsrondellen till Himmelstadlundsrondellen. Det var en sträcka på max 5 minuter. Det fungerade bra och helt plötsligt en dag, ett halvår senare insåg jag att jag hade "glömt" tänka dåliga tankar. 

Svek ger sår i själen och man är en dåre om man tror att det går över på ett par dagar eller veckor. Det tar i bästa fall månader. Givetvis beror det på graden av svek. Jag har några sådana som jag har tampats med som otrohet, svek av chefer på jobbet, svek av nära anhörig men också av vänner. Den sistnämnda har ju en ganska enkel lösning. En vän som sviker på vilket sätt det än må vara kan man ju radera ur sitt liv men det är också en sorg. Någon man har tyckt om och haft i sitt liv ska inte längre finnas där. Det här med svek är intressant och jag tror att jag behöver skriva ett eget inlägg om ämnet...

Nu är det som vanligt dags att ta ut hundarna en sväng innan det blir för varmt ute. Jag hoppas ni får en fin fredag fylld av fredagskänslor. Avslutar med en bild som jag gillar, himmel och sjö och ett gäng kor som förmodligen hör till den del kor som lever livet och blir väldigt bra skötta.