Ibland händer det, inte ofta, att hela jag är allt annat än trött. Hela kroppen, själen och sinnet genomsyras av en rastlöshet. Ibland kan jag lista ut varför men oftast inte.

Hela huset sover medan jag ligger i soffan och glor på dumburken. Kanske är det saknaden efter mina barn som fladdrar runt i mig, eller oron över hur en fin vän mår, eller undringar kring min hälsa, eller tankar kring vad jag kan göra för min Finaste eller... eller så är det en kombo.

Som jag skrivit tidigare så är jag något av en "fixaochlaga"-person. Jag vill göra och hjälpa, helst innan nåt gått sönder eller innan personen ber om hjälp. En beteendevetare satt diagnosen "medberoende" på mig. Spännande, undrar om jag kan hitta en cool bokstavskombo på det. MBPS, kanske. MedBeroendePersonsSyndrom!

Kontentan av det är att man ständigt vänder utochin på sig för att hjälpa andra eller dölja och underlätta någons missbruk. Båda mina föräldrar var ju sjuka i KOL länge innan de dog. Min pappa var dessutom spelmissbrukare. Inte konstigt om jag blir lite kocko av det. Att därtill vara lärare i 15 år, vilket innebär att ständigt tillfredsställa andras (elevers, föräldrars, kollegor, rektorns, Soc, samhällets) behov när syndromet utan dess like.

Tur för mig att jag har min egen riddare som slåss för mig. Eller åtminstone bromsar mig innan jag ropat Ja. Sen måste jag erkänna en sak. Jag har blivit klokare de senaste åren. Jag försöker tänka först. Väga saker till och från. Fundera. "Ger detta energi eller kommer det ta?" Ibland vet man inte i förväg men det kan nog vara bra för alla att tänka så.

För vems skull gör jag detta? Bloggandet är verkligen en sak som jag gör för min egen del. Jag sorterar, vrider och vänder, och reder ut tankar och känslor med mitt skrivande för att i slutändan, förhoppningsvis komma till klarhet.

Alla behöver vi hitta sätt att reflektera, utvärdera och gå vidare på samma eller nya vägar. Somliga tränar, andra bakar, vissa promenerar, plockar svamp, åker motorcykel eller tom sover. Det viktiga är nog bara att var och en finner ett sätt som passar och funkar.

Har du funnit ditt?