Att få sitta nära. Hålla handen. Det borde alla få göra lite oftare. Mer närhet till folket.

Har du någon gång varit med om att saker och ting, livet och sånt, känns så jäkla bra att du blir rädd? Man liksom fylls av en känsla att ha missat något eller en väntan på den stora smällen?! Så här bra kan det väl inte få vara? Jag har känt det förr och blir irriterad på att jag inte bara kan njuta fullt ut av allt som händer och sker.

Jag vet att för ett par år sen sa jag  kaxigt för mig själv att "nu jäklar har jag medvind och flyt, nå ska jag bara njuta av åkturen". Det är sällan bara behagligt i livets berochdalbana. Den vetskapen får mig att ta det lite försiktigare med lyckoruset. På gott och ont.

När jag nu summerar den gånga helgen och kommer fram till att det är den bästa det här året så känns det ganska skönt. Jag har blivit ompysslad och bortskämd, skrattat tills tårarna rinner, dansat mig till träningsvärk, mött nya människor, umgåts med släkt och riktigt trogna vänner. Jag har även "bara fått vara". Ligga på soffan med gårdagens smink runt ögonen och en stark arm runt min midja,  småsova och slötitta på en film. Jag har ätit skräpmat och druckit för många drinkar, allt detta i en underbart salig helgröra.

Jag gillar det, mycket. Känslan av att vara välsignad blir väldigt framträdande. När lyckan bubblar inom mig så är det givetvis också med en förhoppning att jag ska få fortsätta att må och känna så här. Jag lägger absolut inte mitt liv i händerna på någon annnan. Jag är själv ansvarig för hur jag har det och hur jag tar det.

Men jag måste bara säga att jag gärna fortsätter vandra den här vägen, leva det här livet. Jag tycker nämligen att det är helt underbart och utsikten är en av de finaste jag sett.

Å så mysigt! Att bli hämtad, packa in hund och väska å sedan dra i väg. En hundpromenad i regnet till mamma o pappas sista viloplats. Sedan underbart god räkmacka och en massa bubbel i dubbel bemärkelse.

Jo, min dag har varit bra och fin. Guldkanten har varit extra tjock. Plus måste nog vara att vovven trivs minst lika bra som jag.

Jag känner mig lite pirrig just nu. Lite hög. Glad och lycklig. Så mycket går bra och väldigt mycket går jättebra. En helt vanlig torsdag med handling och städning på schemat känns hur lyxig som helst. Barnen hjälper till trots halvfebriga pannor. Det hela går så enkelt och lätt, så smidigt och enkelt. Jag njuter av att städa det som är mitt hem. Varje vinkel och vrå, varje tillgång och varje brist. Det är ingen fara, det blir bra. Jättebra.

Jag har haft en bra dag på jobbet. Uppgiften för dagen var svår. Jag misslyckades lite men har planerat intensivt i eftermiddag och hoppas att jag lyckas bättre i morron. Gör om och gör rätt känns som ett bra måtto. Skönt med omtänksamma kollegor som frågar hur det går, hur jag mår och om jag orkar.

I morron är det fredag. Som jag längtat! Kanske inte så mycket efter själva dagen utan mer för det jag ska göra och vara med om i helgen. I morron väntar Miabubbel och riktigt bubbel och jättefint sällskap. Både Kimmo och jag kommer få en toppenkväll, skön natt och mysig morron.

På lördag är det dags för trumpeter och fanfarer. Då kommer älskade lillasysteryster. Lilla Suss! Å så kul det ska bli. Inte bara hon dyker upp utan även min älskade kusin, mina vänner och kanske bror med fina flickvännen. Det är ju så att det bubblar över av kärlek. Tjejfest med fördrink, utgång på kulturnatt och Kimmokillen kommer att få en ny vän. En liten chiwova. Å så mysigt. Han har ju funkat superbra med andra småhandlare. Suss lilla bostonterrier Peggy Sue är ju en av hans bästisar. Röj och mys står på programmet.

Men nu, just nu, landar torsdagskvällen in i mig. Nu är det färdigdammat, svabbat och allt det där. Bara Mia som ska hoppa i spat och ordna till sig inför morgondagens härligheter.

Jag multitaskar mig vidare genom dagen. Är som en bläckfisk. Armar och ben överallt. Tvätt, dammsugningen, mat, bädda, baka, stryka. Måste lära mig göra en sak i taget.

I dag har vi gott om väder. Iallafall den regniga och blåsiga varianten. Jag blir himla sugen på att krypa i hop under en filt, dricka hett té och läsa en bra bok. Eller varför inte, sitta framför en brasa och småprata med nån man tycker om.  Eftersom det är måndag så är det ju svårare att få till, just nu. Får ta det när jag kommer hem. Det är inte så illa att jobba heller. Smattret mot rutan är ganska charmigt även här. Mindre skoj blir det att ta sig hem i rusket, eller att gå ut med vovven. Fast det är en himla bra nål i ändan att ha hund. Ut kommer jag alltid och minst 4 gånger om dagen.

Sådärja...ännu en helg har blåst förbi. Det går löjligt fort. Hur kommer det sig? Är det för att jag passerat 40-års strecket med råge och att tre dagar är en försvinnande liten andel i mitt liv? Eller beror det på att jag har så himla roligt? Jag hoppas på det senaste.

I fredags kom mina älskade barn till mig. Plus två extra. Elis fixade hamburgare med sallad och pomme åt oss medans Tyra och hennes kompisar utnyttjade den lokala pizzerian. Det är så jäkla mysigt att ha tre fnissiga femtonåringar i köket som tisslar och tasslar. Lite senare dök min härliga granne upp hos oss. Kaffe, choklad och Idol. Sämre kan man ha det.

På lördagen blev jag hämtad av en vän, en ny sådan som tagit ett stort kliv in i mitt liv. Vi gick en lugn promenad genom Kolmårdens gamla mormorbrott. Underbar omgivning. Vackra träd, magiska stenar, vattnet, luften allt var bara så fantastiskt. En fika på Oskarshäll blev den berömda pricken över i.

På lördagskvällen dök min älskade granne upp igen. Eftersnack och reflektion var ämnet för kvällens prat. Vi blir lite tokigt svamliga när vi slår våra påsar i hop. Efter hundpromenad och kaffe så var det sovdags. Jag har ju så svårt att sova. Jag måste ta kemins hjälp. Men med rätt röst i örat så kunde jag somna jättebra. Undrar om det är bra eller dåligt, att jag blir så avslappnad.

I dag har jag fått ganska mycket gjort. Jag och barnen tog med hunden till mitt jobb. Över två timmar var vi där. Jag gjorde Powerpoint-presentation för glatta livet och de gjorde läxor. Väldigt välanvänd tid. Väl hemma så dammsög Tyratösen lägenheten och Elis hjälpte mig med maten. Sen så blev det dags för Miatid, egentid.

Jag är ju inte bortskämd med fina bilar, eller ens en egen skrotig bil... För mig är det så lyxigt att få "åka med". Jag njuter verkligen av bilturer. Sitta tyst eller småprata, det är mysigt. Att "få känna sig som hemma" och "bara vara" är också himla gött. Att få lägg mig ner i ett varmt bubbelbad, bara blunda och slappna av, det är ju helt glimrande. I dag har avslappning fått en ny innebörd för mig.

Tänk vad livets väg kan vara slingrig och märklig. Jäklar i havet vad den här bergochdalbanan är svängig och märklig. Vissa svängar i livet har varit bättre och andra sämre men jag tror verkligen, och hoppas, att jag lärt mig mycket.

Nu är det snart dags för kvällspromenad med vovven. Det blir den vanliga rundan. I veckan måste jag verkligen ta tag i vår träning. Här ska det övas på att ränna mellan konerna. Han är jäkligt duktig och lättlärd, Kimmohunden.

Sovit som om jag vore klubbad. Vaknar ut minsta ryggont. Kunde faktiskt skutta ur sängen, trots att den är så hög. Underbart.

Svårt att tänka mig en bättre start på dagen.