Livet är som en bergochdalbana. En pendel som slår. Till och från. Fram och tillbaka. Jag övar mig på att vara tydlig (en av mina svårigheter, har tidigare tänkt att man ska läsa av mig men fattar nu att jag måste tala klarspråk).

Men hur tydlig jag än varit så når jag inte riktigt fram. Det tar liksom emot. Vad ska jag göra då? Det är så jobbigt att stånga sig typ blodig. Göra sin röst hörd. Orken finns inte riktigt. Jag har inget val. Jag ger upp. Precis exakt så, jag är uppgiven och ger upp. Rätt in i väggen, rakt ner i avgrunden. Där är jag. Ingen fara, jag reder ut även den här situationen.. jag livräddare mig själv....

I min kommun finns i runda slängar ett 50-tal kommunala skolor. Jag såg i dag att det finns ca 60-talet lediga tjänster. Fördelar vi det på samtliga skolor blir det ju inte så många. Det går alltid att böja statistiken lite som man vill. När jag tittar närmare på siffrorna kan jag se att det är oroande många tjänster ute på ett fåtal skolor. På ett fåtal arbetsplatser är det alltså flera medarbetare som sagt upp sig. Hur kan det komma sig och vad får det för konsekvenser?

En stor anledning är så klart lönen. Min kommun ligger långt ner i listan på genomsnittslönen i Sverige. Kollegor väljer alltså att byta kommun för att få upp lönen. Nära vänner till mig har fått upp sin lön med upp till 10 000 per månad för att åka 1-2 mil längre per dag. Flera av dem har också vittnat om att deras arbetsbelastning sjunkit avsevärt.

En annan anledning är givetvis att man varit så pass länge på samma ställe och vill prova nytt, sådana byten är bara att gratulera och lyckönska. Å andra sidan så lyckönskar vi alla kollegor, vi vill dem väl.

Enligt ett svar på en insändare i NT för något år sedan svarade Olle Johansson en Fröken M att en bra chef var övervägande vid val av arbetsplats. Det ger utrymme för egen slutsats.

Bra lokaler och IT-utrustning är också viktigt vid val av arbete på skolor, förskolor och fritidshem. Den fysiska arbetsmiljön med god ventilation, belysning, möbler etc. väger tungt för många.

Att den psykosociala miljön är bra är viktigt, annars följer vanligtvis långa sjukskrivningar. ”Vi är varandras arbetsmiljö” är något som både facken och arbetsgivare gärna påpekar. Det råder det ingen tvekan om. Här får vi ändå inte glömma att eleverna/barngrupperna är vår arbetsmiljö också. På vissa skolor råder ett sådant hårt klimat bland barnen att gränser för det som är grova kränkningar och sådant som borde polisanmälas suddats ut. Att som personal utsättas för detta dagligen, vecka ut och vecka in är en så pass skadlig miljö att utmattning och utbrändhet toppar bland de olika yrkena i Sverige.

Att arbeta i ”utsatta områden” där väldigt många elever har särskilda behov och mindre stöd i hemmet leder till en ökad mängd dokumentation. Med det menar jag anpassningar, pedagogiska kartläggningar, åtgärdsprogram mm. Detta tar otroligt mycket tid och kraft, speciellt som de ska utvärderas var 8 vecka och sedan ska nya dokument skrivas.

Vad behövs då för att få personalen i skolorna att stanna kvar? Jag kommer här nedan lista några åtgärder som känns ytterst nödvändiga.

• Lönerna måste höjas, avsevärt. Lärarlönelyftet var en god tanke men på många skolor fördelades de till förstelärarna som redan hade fått en rejäl höjning. Även den personal som varit kvar länge på en arbetsplats behöver premieras. De är ryggraden i skolan och ska stå pall för att ständigt få nya kollegor. 
• Vi måste få verktyg att hantera de elevgrupper där klimatet har hårdnat så till den grad att det känns som att ”ungarna har tagit över”.
• Vi måste ha ändamålsenliga lokaler. Det fungerar inte att klämma in 30 elever i en sal byggd för drygt 20-talet elever. Vi äventyrar både pedagogers fysiska hälsa som elevernas.
• Det ska inte vara skillnad mellan kommunernas egna skolor vad det gäller tillgång till datorer, I-pads, Smart Boards mm. Det är en stor utslagsfråga som gör undervisningskvalitén väldigt ojämn.
• Nu kommer vi till frågor om ”lika värde”. All personal, deras tankar, åsikter, reflektioner och analyser måste tas på lika allvar och räknas lika mycket. I nuläget är det ofta så att ett fåtal har mer mandat än andra och det skapar en väldigt instabil psykosocial arbetsmiljö.
• Mängden dokumentation måste minska. Allt för mycket tid läggs just nu på det och allt mindre på själva undervisningen. Lärarna måste få göra det som är själva grunduppdraget, undervisa. De måste också få tillbaka förtroendet i att vi anpassar uppgifter och undervisningssätt så att det ska gagna alla elever på bästa sätt.
• Slutligen vill jag påpeka att facken är en samarbetspartner med arbetsgivaren men att de har arbetstagarnas bästa i sitt intresse. De som ansluter sig till ett fack får följa de spelregler som finns skrivna, inte bara välja vilka av reglerna som passar dem just nu. För en bättre arbetsmiljö skulle det vara bra om fler satte sig in i arbetsmiljölagen.

Lite tankar och reflektioner från mig. Jag har formulerat dem, nu helt utan frustration. Förhoppningsvis något mer nyanserat.

Månda, efter alla stora event. Nån sovmorgon blev det inte. Det har jag ju själv valt bort då jag skaffade hundar. Men dagen har blivit lång och lat. Så himla gött. Det mest aktiva var nog gympasset jag gjorde med Elis. Älskar verkligen träning. Att känna hur min kropp svarar på det jag gör. För en sådär 7 år sedan trodde jag att jag kunde vila mig i form. Helt crazy. Hade iofs behövt vila mig en del men då gällde det inte fysisk aktivitet.

Nu är kvällen här och jag sitter, galet nog, med en kopp julté, på balkongen o bara njuter. Månen är stor och nästan full. Halvfull helt enkelt. I morgon är en annandag och den ska spenderas med kollegor, gamla som nuvarande,

Så är student, födelsedag och midsommar över. Nu kliver jag in i min semestervardag. Å den är underbar. Började med en tur i skogen med pälsklingarna. Sen sola ett par timmar vid poolen. Efter det en snabbhandling och sen  mot söder. I dag fixade jag köttfärssås och spagetti, fast jag valde broccoli. Alla dess kolhydrater... försöker undvika dem. Det går fint. Saknar dem inte alls.

Efter det dök sonen upp. Vi åt och svidade sen om för gymmet. I dag låg fokus på min något hängiga rumpa. Den ledsnade när jag gick ner i vikt. Därför är det nu dags att se till att den blir lite gladare. Vi var ensamma där. Så himla skönt. Tänk vilken tur jag har som har två tonåringar som båda gillar att träna med sin mamma, peppa henne och hjälpa till. Det är guld värt och har givit utdelning. Jag är allt mindre sjukskriven.

Tänker på det i bland. Jag har bott i stan i 4 år snart. Sedan jag flyttade ifrån och hit har min hälsokurva pekat rakt uppåt. Tom läkarna är förbluffade. Men när själen mår bra så mår kroppen bra. Å min själ mår finfint.

Nu ska jag strax hoppa in i duschen men först blir det en stund på balkongen, lyssna Spotify, dra i mig en proteinshake, fixa naglarna och bara lyssna till de galna måsarnas skrik. Pälsklingarna har gosat ner sig och trivs bra. Precis som jag.

Jag hade den underbara förmånen att få fira midsommar med både min dotter, pälsklingar och mannen. Sill till lunch, gott att dricka och grillat på kvällen. En helt perfekt dag trots regnet som kom och gick.

Två fina tjejer!

Så länge sedan men det känns som nyss. Minns kvällen så väl då Tyras pappa och jag åkte till BB.

En nyfiken och charmig tjej fick vi. Och min kärlek till henne växer för var dag. Så omåttligt stolt över att få vara hennes mamma.

Vi firade bland annat med marängtårta med chokladfudge och hallongrädde toppad med svenska jordgubbar och hallon.

Och nu väntas det grillmat igen. Livet är bra underbart ibland. Det är för de glimrande ögonblicken som vi orkar det lite mera gråblaskiga vardagen.

Ha nu en fortsatt fin midsommar!

Är det jag eller min arbetsplats som är sjuk när:
- somligas ord väger tyngre än andras
- när regler följs, ibland... när det är enkelt
- när man är rädd för eller inte orkar följa bestämda konsekvenser
- när vissa hålls om ryggen trots sådant andra jagas för
- när sexuella kränkningar inte noteras för man är kompis med bossen
- när en stor del av personalen säger upp sig
- när de som säger upp sig väljer bort istället för att pröva nytt
- när enskild personal hängs ut som ansvarig
- när man ständigt undrar ?kan det bli värre än det här? å det blir det

Har alltid trivts men börjar vackla. Så här ska väl ingen behöva känna. Släng dessutom på oss mer arbete, mer undervisning, större grupper och psykisk ohälsa.

Dags att sluta hålla chefer om ryggen å låta dem jobba. För mig, för oss och våra elever.

Norrköpings kommun behöver vakna. Chefen Hultberg som ber oss pedagoger tala väl om skolan behöver ge oss skäl att göra det.

För i nuläget är situationen LÖJLIG!!!

Har nog blivit nån form av samlare. Hundar, katter, ungdomar... ju fler desto bättre.

Men, vill man ha en man så får man ju passa sig. Alla gillar inte pälsboa på natten eller pasta med hundhår. Tror mig dock ha funnit han som gillar läget. Han som harklar o spottar ut. Som tycker att det är viktigare att få ligga nära mig å hålla om mig än att störas av varm hund på huvudet.

En sån man håller man hårt i. O det är precis vad jag ska göra.

Och dessutom är han fantastisk, på så många sätt o vis.

I helgen får det bli hur varmt som helst. Jag kommer parkera mig vid poolen. Non stop!

Även i kväll kastar jag ner mina varma ben.