När man tvättat byxorna i 40 grader istf 30 så kan det bli så här....

Älskar dessa två så otroligt mycket.

Vilken fullkomlig måne som lyst över oss i helgen.

Dagens lunch! Det är ytterst sällan jag äter snabbmat men ibland så kan det vara riktigt gott. Hade dock önskat lite mera rödlök.

Hundpromenad i skogen. Det var som vanligt helt bedövande vackert.

Älskade Kimmo! Han njuter så av att vara lös. Gammelgubben håller sig nära oss. Spänsten och springet i honom är inte längre lika stor.

Eftermiddagen krävde lite jobb. Bråk o procent varvat med ekvationer.

Ozzy tycker det är perfekt att tränga sig på när matte jobbar.

Passade på att byta ljus hos mamma.

En vacker skymning på vägen mot Skänninge. Vi kom äntligen i väg till fina M och hennes familj. Så mysigt att fika tillsammans och prata i fatt lite. Nu hoppas jag att det inte hinner gå ett år till innan vi ses igen.

Jag har haft en bra helg. Hunnit med att umgås med Tyra, shoppat lite, tvättat, slappat, ätit god mat och mycket mera.

Nu taggar jag för en ny arbetsvecka. Ingen söndagsångest här inte.

Ibland drabbas även jag av häpnaden. Den där då man undrar vad som är rätt eller fel.

Efter sök, funderingar och tankar får man nån form av målbild.

Det här är jag, det jag vill o vad jag känner...

För drygt fem år sedan satte jag in en sk hormonspiral. Då tänkte jag att det var evigheter tills den skulle tas ut. Men swisch så har de passerat och det med råge. I morse var jag alltså inne på sjukhuset och tog ut den lille rackaren. På något sätt har jag en sån makalös tur att jag nästan jämt får träffa världens bästa barnmorska. Konstigt med tanke på att jag nästan varje gång jag är där får träffa olika. Snabbt summerat drar jag slutsatsen att Vrinnevisjukhusets Kvinnohälsa har personal i toppklass. Jag känner fullt förtroende från minut ett och ställer alla frågor som jag har utan att känna mig generad.

Undrar om det beror på dem eller på att jag nu är mer än vuxen och är så trygg i mig själv. Jag vet verkligen att ingen av mina frågor är nya för dem, de möter dem varje dag och att det inte bara är något de säger. Att ha nåt den aktningsvärda ålden 45 är underbart. Jag har nån form av grundtrygghet som gör det lätt för mig att tala om när det finns saker jag inte kan eller inte förstår. Superskönt känsla.

Saker jag med varm hand överlämnar åt andra (oftast min sambo) är saker som att besikta bilen, kolla upp div mobilabonnemang, hålla kontakten med försäkringsbolag samt att fixa med meckiga grejor som har med bil, el, avlopp och liknande saker att göra.

Att starta morgonen med en liten biltur, ensam i bilen med pod i lurarna är en toppenstart på dagen. I dag blev det Skäringer och Mannheimer. Igenkänningen är hög och många gånger kommer jag på mig själv med att skratta högt i bilen. Underbart och befriande, om skratt förlänger livet så kommer jag bli gammal.

Att bli äldre har både sina för- och nackdelar. Det som är mindre bra är väl att kroppen börjar bli sliten, inte så mycket. Men tillräckligt för att en förkylning eller en stukning tar dubbelt så lång tid att läka ut. Man kommer inte heller ifrån att jordens dragningskraft börjar synas. Jag får en kropp som visar att den har levt och varit med om massa saker i livet. Tråkigt är också vetskapen om att jag förmodligen har kortare tid framför mig än bakom mig. Att bli äldre är nog ändå mest positivt. Alla svåra val är förhoppningsvis redan gjorda, jag behöver inte anstränga mig för att bli gillad. Ta mig som jag är eller låt bli, är känslan jag bär. Jag oroar mig inte så mycket för hur jag ser ut på utsidan, jag gör mitt bästa för att må bra på insidan och vet att det i sin tur visar sig på utsidan. Jag är sällan orolig inför nya situationer, en sån skön känsla. Bara det här med att jag bytt jobb. Nya arbetskamrater, elever och nya uppgifter, allt det där har jag tagit mig an utan ångest, oro eller inre stress.

Att jag blir äldre innebär också att mina barn blir det. Även det är ett faktum som lugnar mig. Jag kan se vilka fina människor de blivit och jag vet att även om jag skulle försvinna i morgon så skulle de klara sig finfint i livet. Det gör mig lugn och trygg. Är så stolt över mina ungdomar och deras livsval. Men för allt i livet vill jag ju inte att det ska hända. Jag bär ju själv på sorgen att min mamma dog alldeles för tidigt. Jag var ändå 30 år när det händemen jag känner att det var många år för många att leva utan sin mamma. 

I dag är det exakt 14 år sedan det hände. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på min mamma. Nu kan jag tänka på henne utan smärtsam sorg. Det tog sin tid. I dag minns jag mest det som var fint, härligt och underbart. Det som var svårt, jobbigt och komplicerat har jag för länge sedan förlikat mig med. Jag har valt en lycklig barndom och en helt ok ungdom. Det är ju det som har gjort mig till den jag är i dag.

Fem år svischar förbi, så också 14 år. I alla fall om man tittar i backspegeln. Det viktiga är att man inte fastnar med blicken i backspegeln för då är risken stor att man krockar med det som ligger framför en.

Ha nu en toppentisdag för det tänker jag ha.

Ännu en arbetsvecka går mot sitt slut. Jag har lite rast nu innan jag ska ha veckans sista lektion med åttorna. I dag klämmer vi till med prov inom geometri. För att öva dem inför de Nationella proven kommer jag köra muntligt prov i grupper. Jag tror de kommer tycka att det är både tidigare har jag förberett ett antal praktiska problem som de ska lösa. 

Det är så himla gött att solen skiner i dag. Tidigare under veckan har det varit galet mörkt ute. I dag hade jag nog somnat om inte solen lyst upp tillvaron. Gårdagen blev så lång. Först jobb, sen int till stan och körskolan. Jag gick handledarkurs så att jag kan få övningsköra med min son. Därefter skjutsade jag Tyra hem till Linköping. Hon slutade efter nio så jag kom inte själv hem förrän vid halv elva. Det blir inte så ofta som vi ses längre, hon jobbar oregelbundna tider, pluggar och bor 4 mil bort. Det är inte så lätt att få till en snabbfika. 

Efter jobbet i dag blir det så klart en rejäl hundpromenad. Eventuellt tar jag med mig pälsklingarna ut i skogen. Det är bra för oss alla. Inget är så skönt för kropp och själ som skogspromenader i solskenet. (jo, det finns annat givet vis... men ni hajjar). Efter det ska jag fara till Finspång och hämta hem min yngsta. Nu är det dags för min vecka med honom. Det är alltid lika mysigt närhan kommer. Vi ska fixa lite god mat och sedan gör vi nog som så många andra, slår oss ner framför Idol. 

Jag hoppas hinna med och träna lite i helgen, eventuellt ska vi besöka en julmarkand på ett slott som ligger mot Linköpingshållet. Det hade varit mysigt med snö då men jag håller så gärna till godo med 5 grader varmt och solsken. 

Så där ja! Nu är det hög tid att ta tag i dagen. 

Trevlig fredag på er alla   

... går så svindlande fort. Jag har gjort så mycket och det allra bästa är att jag hunnit umgås med så många. Underbart!

Så kom då slutligen mina trädgårdsblommor in för vinterförvaring. De får hänga i tvättstugan i väntan på varmare och ljusare tider.