Känner mig fram lite...

Det var tid att ändra färg här inne. Jag hade blivit trött på den gröna varianten. På nåt vis samspelar dessa färger mer med mig just nu. Och inte på något negativt sätt utan mera som att jag känner mig lugn av det mjukt gråa.

Så gött att glida ner mellan rena lakan. Även vovvarna är rena i kväll. Efter en tur Getåravinen behövde jag både duscha och schamponera de små liven.

I Getåravinen var det precis så vackert som jag hoppats. Massor av vitsippor och lummigt grönt. Ingen lättpromenerad väg men i min egen takt så gick det över förväntan.

Full fräs på mina godingar. Precis en sån tur som en liten terriervalp behöver.

Och kolla så perfekt båda öronen lagt sig nu efter duschen. Freja brukar ju ha ett öra som står rakt upp. Hon är ju söt så man smälter.

Fram på kvällskvisten fick Skogskyrkogårdens minneslund ett besök och pappa en bukett med röda rosor. När jag skulle köpa blommorna fick jag lätt panik. Jag kunde inte minnas om pappa hade nån favoritblomma, inte ens om han hade en favoritfärg. Så det fick bli mörkröda rosor, det kändes på nåt vis som ett säkert kort.

Efter lite tvätt, fix och trix känner jag mig nu färdig med den här dagen. Den har innehållit blandade känslor. Alltifrån vemod, saknad och längtan till glädje, stolthet och tacksamhet.

Strålande vackert väder i dag. Naturen visar sin allra bästa sida. Vemod i bröstet. Pappa skulle ha fyllt 77 år i dag. Dessvärre har han varit borta i snart 6 år. Helt obegripligt att jag har levt så länge utan mina föräldrar. Det är 12 år sedan mamma dog. Kan knappt förstå det. 

På ett sätt är det ändå skönt. Jag har genomlevt så många nerlag i livet som jag är glad att de har besparats att uppleva. Det var ju inte så här det var tänkt. Jag skulle ju faktiskt haft ett helt annnat liv. Det jag har nu är helt ok men det finns väldigt mycket som fattas mig och det är väl tanken på det som smärtar. Jag tycker emellanåt att jag har gjort mig förtjänt av mer. 

Men inget är statiskt och för evigt och den enda som kan göra nåt åt saken, liksom skapa förändring, är ju jag. Så from nu jobbar jag aktivt för förändring. På många plan. Allra först handlar det om mig själv och min hälsa. Här finns en del att ta tag i. Kanske inte på det sätt som några av er tror men just nu så pågår väldigt mycket inom mig. Saker och ting ska ändras, de kommer att ändras för det ska jag se till. 

Mmm i dag är jag, trots mitt vemod, en starkare person. Och i eftermiddag ska jag gå till minneslunden med en bukett åt min pappa för det förtjänar han. 

Men, hej där! Du obehagliga, olustiga och ångestframkallande känsla. Ni som känner mig väl vet ju hurdan jag är. Jag stoppar ner allt negativt jag är med om och upplever i en liten låda i magen. Behändligt och bra. Då slipper man ta i tu med det. Lite som mormor Olga sa "Nu stoppar vi ner det i en säck och knyter åt"  Dessvärre kommer det alltid något som gör att den där lådan liksom går sönder. Den är så knökfull att den spricker och allt, precis allt bubblar upp till ytan. Perfekt att det är en söndagskväll och inte en onsdagseftermiddag på jobbet. 

Konflikträdda jag! Det snuddar till att vara skrattretande. Jag vet. Och om ett par veckor, eller kanske månader så kommer jag kunna skratta åt det. Jag hoppas iallafall det. Jag har ändå varit lite duktig i veckan. Jag som är en notorisk Ja-sägare satte mig själv först och sa "Nej,det går inte. Jag klarar inte det du ber mig om. Jag skulle verkligen vilja, om det varit för 5 år sedan hade det varit Ja, utan tvekan. Men jag måste tänka på min hälsa." Är lite stolt över mig själv för det. 

Kanske är det dags för ännu en sväng med terapeuften. Alltid spännande och intressant att analysera, reflektera och agera utifrån en grundläggande kartläggning av det som varit och blivit. Men också väldigt jobbigt. Ofta ger det mig väldigt många mardrömmar och svettiga nätter. Dyrt är det också. 

Skönt att jag har mina goa fyrfotingar att mysa med. Monstret är just nu något sådar lugn och vilar fint vid mina fötter. Alla behöver vi kärlek, gärna villkorslös. Å den får jag av mina djur, De är mina bästa investeringar ever. Ozzy är ju en ren vinst. 25 spänn för massor av gos och mys under flera år. Det härliga är ju hur glada de blir varje gång vi ses efter att jag varit ute en stund. 

Kanske är det det jag borde göra nu, gå en sväng på egen hand och sen komma hem och mötas av glada fyrfotingar   

Skämt å sido. Känner mig ganska tom, ledsen och ensam. Kanske borde jag låta tårarna som bränner innanför ögonlocken få fritt flöde. Snora och hulka. För efteråt blir det så skönt. Man är liksom tom och kan börja tänka på ett friskare sätt. Lite som när regnet kommer efter ett par dagars dallrande hetta på sommaren. Allt känns så skönt och asfalten doftar underbart. Kan vara den bästa doften jag vet. 

Efter jobbet så tog jag med grannen och hundarna ut mot Väsby och Glan.

Sjön var mörk och vågorna angelägna om att nå så högt som möjligt på berget.

Där var det för blåsigt för att sitta och dricka kaffe det fick istället bli vid kalhygget. I lä och i solen. Inte bara jag njöt utan även Kimmo och Freja.

Nu blir det ryggläge en stund i väntan på att tvätten ska hängas och Maren lagas.

Ibland går det livat till här hemma. Två hundar, stor o liten. Liten är en yttersk ettrig historia. Emellanåt behöver hon en rejäl tillsägning och nedtagning. Hon lär sig fort. När matte får sträng röst och lägger ner henne på sidan så behövs ingen muskelkraft alls längre. Efter bara nån minut börjar hon klippa med ögonen. Det är helt enkelt ganska okej.



Mindre okej är våra hundmöten. Det är så att jag får skämmas. Hon drar, skäller, ylar och gnäller. Tyvärr påverkar grejas Frejas beteende Kimmo o han vill också dra. Mindre bra då han väger 10 ggr så mycket. I eftermiddags fick jag lägga stor kraft på att hålla honom. När jag tog ett steg bakåt var där en stor grop i gräsmattan vilket ledde till först en vrickad högerfot och sen även den vänstra. Typisk skada fören sån som jag, med hypernobilitet. Det gör rejält ont nu men lär nog vara mycket bättre i morgon.

Jag vet att jag ligger långt efter vad det gäller matlagning. Jag gillar det vanliga och rejäla. Men så har nu kokosmjölken kommit in i mitt liv. Lagade i kväll en jättegod kycklinggryta med wokgrönsaker och kokosmjölk. Succé, fast Elis ville inte prova. Han fick en ugnsstekt kycklingfilé istället.

Känner mig lite trött i kväll. Ska bara hänga lite tvätt, rasta vovvarna och sen ta mig en kopp té innan det blir läggdags. Det är en sån där dag då jag längtat länge på att få sova.

Fina stunder av ren kärlek...

Kärlek o positiv energi, i de bästa av former.