God morgon på er!

Jag tog en liten sovmorgon till halvsextiden. Efter en god kopp kaffe i sängen har jag nu varit ute med hundarna på den första, lite kortare, rundan. Väl inne igen har jag passat på att röra ihop två proteinbröd som nu står och gottar till sig i ugnen. 

Det är inte bara jag som sov lite längre. "Dunderklumpen" ovanför sov också en timma längre och klev upp vid halv sju. Nu storstegar han runt, förmodligen med höga knän och hårda hälnedslag för varje steg. Baksidan av att bo i lägenhet. Annars är det väldigt tyst här. Jag hör endast grannarna när de går i trapphuset. Trafiken hörs inte nämnvärt heller trots att det går förbi ca 8 bussar var sjätte minut under vardagarna. 

I går var jag på en shoppingtur med barnen. De är inte lika välplanerade som jag. Jag hade ätit lunch innan och kunde nöja mig med en kopp kaffe på Max men de behövde lite mera påfyllning. Elis mådde inget vidare då han reagerat på sin tredje vaccinspruta. Han hade förutom feber en rejäl knöl i ena armhålan. Efter lite mat och en alvedon repade han sig dock lite grann men han valde att vänta på oss i bilen medan Tyra och jag var inne på både Jysk och Rusta. 

Jag fick med mig en hel del hem. Så skönt att kunna lägga på de nya mattorna. Bra för Kimmo att ligga lite mjukare och att han har många platser att välja på. Två rumsmattor, tre gångmattor, en trasmatta, två gardiner, ett nytt täcke och en hel del annat smått och gott kom med hem. Jag köpte även en spegel men den glömdes kvar i Elis bil. Jag tror han kommer förbi med den i helgen. Textiler gör så mycket för ljudet i ett rum. Det blir väldigt mycket mer ombonat och mysigt. Det jag kan ångra är att jag hoppade över att köpa två tavlor som jag såg. Hoppas de finns kvar så att jag kan köpa dem senare. Jag vill ha dem över soffan i vardagsrummet. 

För en vecka sedan gjorde jag en "fotkur" med sådana där påsar man sätter på fötterna. Nu, en vecka senare, så faller skinnet av i stora sjok. Jag upptäckte då att jag inte hade någon riktig fotkräm. Det är viktigt att återfukta om det ska hålla sig fint och det vill jag ju att det ska göra. Det är snart dags för sandaletter och skor med öppen tå. Jag hastade ner till apoteket och blev rekommenderad Apolivas fotvårdssalva. Jag är så nöjd. Kan vara en av de bästa krämerna för fötter jag haft. Den doftar gott, går lätt in i huden och den liksom svalkar. Helt perfekt för mig. Så ska du köpa fotkräm rekommenderar jag denna. Tidigare har jag använt Locobase och Calmuril vilket är två andra bra alternativ. 

Bilden är tagen i dag strax efter sex på morgonen. Det är inte beckmörkt ute vilket är trevligt. Å andra sidan älskar jag att gå upp tidigt och omslutas av mörkret. Jag är en tvärtommänniska. Många blir nedstämda när mörkret kommer på hösten själv tycker jag det är lite jobbigt när ljuset återvänder. Snart så kommer det inte hjälpa ens att gå upp vid halv fem för det kommer var ljust då också. Å andra sidan så är det bara fyra månader kvar tills det vänder (en kommentar som är otroligt provocerande för många). 

Efter hundarnas första runda så tar de en rejäl vila på en timma eller två. Freja brukar gosa ner sig i sin "puff" som ligger på en pall vid elementet. Att köpa sådana här donuts till henne var en av de bästa sakerna jag gjort. Hon älskar dem och de gör henne så lugn. Jag kan förstå känslan, att omslutas och mjuk och varm fluffighet.  På kvällarna tar jag med en puff in till sängen. Då att hon kan ligga i den brevid mig när det blir för varmt under täcket eller när jag stökar runt för mycket och sparkar och stör. 

Nu så är bröden klara. De ser perfekta ut och jag vet att de är goda. Jag tycker att de är bäst när de är kalla, till skillnad från om man bakar frukostfrallor eller vanliga råglimpor. De här ska få svalna, den ena ska jag skära upp i skivor och frysa in två och två. Den andra limpan kommer bli en gåbortpresent. Kul att ta med sig något annat än blommor, vin eller choklad som nog är det vanligaste att ha med sig. 

Nu är det dags för min andra kopp kaffe,  Nyhetsmorgon och därefter ska jag ta tag i i denna vackra lördag. Det ser i nuläget ut att bli en klar, solig och lite kall dag. I päronträdet utanför fönstret finns ett skatbo som är över metern högt. Kanske en pensionärsvarning men jag tycker det är ganska kul att titta på hur skatparet bygger nytt och vidare ovanpå de tidigare årens bo. De gör ju så, bara bygger ny våning när det är dags att lägga ägg. Tidigare års bo blir golv i det nya. Det är inte ovanligt att skatornas bon kan vara 3-4 meter höga. Pica pica, som skatan heter på latin, håller ihop parvis under hela sin levnad. Total trohet, så fint. 

Perfekt väder i dag då jag slipper slaskiga hundar som vill ligga och torka upp på mina nya, ljusa fina mattor. Å andra sidan är jag beredd på att få köpa nya mattor varje år och just därför inte köper några dyra. De gamla mattorna har fått mellanlanda på balkongen. 

Notera den solkiga metern av matta strax innan skarven. Det är den del som Kimmo har haft som favoritplats. Vidrigt är bara förnamnet. 

Nu önskar jag er, mina vänner och de som jag inte känner, en glimrande lördag. 

Jag la mig med huvudvärk i går och vaknar med det i dag. Det kommer från axlarna som är superstela. Måste ta tag i det här med att boka en massagetid, jag har ju hela friskvårdspengen kvar så det är bara ren bekvämlighet som hindrar. Jag har tagit en Alvedon men tror jag får komplettera med en naproxen. Det är egentligen pinsamt att ens klaga över det när läget i Europa är som det är. Jag har sovit i min egen säng, varit varm och mätt, kunnat gå på toa när jag behöver, en total lyx. Jag känner mig tacksam över det.

Det är stor skillnad mot de mängder av människor som suttit vakna hela natten i en överfull idrottshall eller nere i tunnelbanorna och lyssnat till flyglarm. Det gör på riktigt ont i hjärtat när jag tänker på det. Under gårdagen och även nu på morgonen nås vi av nyheter om explosioner och attacker via nyheterna men också av bilder och livesändningar från "vanliga människor" som lägger ut på sociala medier. 

I dag ska jag på handlingstur tillsammans med barnen. Jag brukar ju, som bekant, be dem om hjälp när det är större saker som behöver komma hem. I dag står mattor, gardiner och hundmat på listan. Lite kymigt att lyxhandla när läget är som det är men någonstans tänker jag att vardagen med dess guldkant måste fortgå för att inte förgås. 

Samma tanke har jag i huvudet när jag planerar helgens trevligheter. Det kommer bli en tur till Norrköping i morgon och på söndag är det dags att förbereda för jobbveckorna som kommer. Matlådor ska lagas, tvätt ska tvättas och hjärnan ska väckas vad det gäller elevplaneringar och dokumentation. Jag var på jobbet en sväng under onsdagen. Jag trivs väldigt bra där så det gör mig absolut inget att åka dit på lovet eftersom jag ändå inte hade något inplanerat den dagen. Det var rent av trevligt att planera vårens arbete tillsammans med en härlig kollega. Vi kunde tänka tankar klart, diskutera och göra omtänk. Ibland kan jag nästan gräma mig när nån kommer på något bra som jag önskar hade varit min idé. Jag får ta det som en lärdom, ta med mig det in i mitt fortsatta arbete. 

På måndag har jag lönesamtal. Jag ser det inte som ett samtal som ska utmynna i mer pengar utan en timme som är avsatt till att prata om det bästa jag vet, mitt arbete, mina uppgifter, mitt uppdrag och mina elever. Oftast går jag ifrån mina löne- och medarbetarsamtal stärkt och med ett batteri av nya idéer som ska sjösättas, testas och utvärderas. 

I går firade vi "Happygotcha day" här hemma. 6 år sedan jag hämtade en 4-månaders liten Frejavalp. Då hette hon Bonnie Bus. Det var barnen som fick välja namn åt henne, Tyras förslag vann. Så här i efterhand hade nog Bonnie varit ett bra namn ändå. Vi firade med leverpastejssök inomhus, tuggrulle och långpromenad. Kimmo var väldigt nöjd med dagen som den gottegris han är. Själv har jag svårt att förstå vart tiden tagit vägen, 6 år har swishat förbi. 

I dag har vi redan hunnit med första kissrundan, jag har druckt första baljan kaffe och det är strax dags för den andra. Jag ser fram emot att träffa barnen under dagen. Kom dock på i morse att jag helt missat det där med bio. Får kolla till nästa helg istället. Jag är lite sugen på att se filmen Belfast. Den har fått fint omdöme. 

Nu önskar jag er alla en finfin fredag. Var rädda om er när ni går ut för nu på morgonen var det superhalt ute. 

Allt gott!

På mina mångfaldiga fackliga utbildningar har denna förkortning lyfts otaliga gånger. TIFR= TId För Rflektion. Så otroligt viktig och så utvecklande. Många fixar detta på ren erfarenhet eller bara tack vare den personlighet man är. Andra behöver tid avsatt i sitt schema och stöd av frågor som de ska tänka kring. Själv använder jag min restid till reflektion. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur ska jag tänka nästa gång? Ja, mitt huvud är ofta fyllt av frågor. När jag sedan kliver innanför dörren och möter mina hundar släpper jag helt jobbet. Sen är inte allt svart och vitt. Jag vaknar också uppp på nätterna med huvudet fyllt av frågor och ibland svar. Då skriver jag ner det på ett noteringsblock och kan lätt somna om. Min strategi för att inte ligga vaken och grubbla. 

Sen har vi ju alla andra struliga tankar och funderingar som snarare hör i hop med privatlivet. De som rör mig och de som rör mina barn. Där är jag en sopa. Jag är en ältare i perioder. Det som hjälper mig är ofta att skriva och att tidsbegränsa. Annars går jag ner mig i mörkret. Jag skriver här i bloggforumet men har alltid skrivit dagbok, inte så där slaviskt varje dag men vid behov. Känner jag att jag behöver gräva i det känslomässiga djupet så avsätter jag en timma eller så till det. När timman har gått måste jag släppa det ochgöra och tänka på annat. 

I dag vet jag inte om jag är ovanligt känslig eller filterlös men nyheterna om utvecklingen i Ukraina gör mig så rädd och orolig att jag kände hur tårarna ville komma och faktiskt gjorde det. Både med tanke på min ålder och den historiska kunskap jag har så är det här början på något hemskt. Jag tänker på människorna där, som redan innan invasionen hade det väldigt svårt och fattigt. Bilder visar hur förskolor träffats av misiler, civila som både dödats och skadats. Jag minns Syrien, forna Jugoslavien och många andra platser men det här känns värre och kanske närmare på något sätt.  Ryssland är ett stort land med mycket makt och resurser att använda i ett krig till det kommer en galen ledare. Tankarna snurrar också kring hur vi ska kunna hjälpa människorna på plats. Hur ska vi kunna hjälpa de som kommer att komma till oss som flyktingar. Har vi lärt oss något av historien? Just nu står nyheterna på hemma hos mig men jag kommer behöva begränsa mitt tittande för att inte bli fullständigt bruten. 

"Ett storkrig som vi inte sett sen andra världskriget" Är det nu tredje världskriget startar? 

Gårdagen blev en bra avslutning på veckan och fin start på lovet. Det var klart och ljust ute, småfåglarna kvittrade och givetvis kom vårkänslorna över mig redan på morgonen. Fredagarna är som alltid fyllda av möten, jag hade både utvecklingsgruppsmöte och EHT. Sammanlagt har jag tre timmars möte och träffar bara två elever för undervisning individuellt. Låter kanske chill men de här mötena ställer stora krav och man ska hitta lösningar ganska så fort och framförallt får vi som sitter i grupperna "uppdrag" att utföra under kommande veckor. Vad vi ska göra är lite beroende på vilken yrkeskategori vi har. Jag gör ju så klart andra saker än vad kuratorn, skolsköterskan eller rektorn. Tanken är att vi kompletterar varandra så att vi kan stötta elever och pedagoger på alla möjliga sätt oavsett om det är fysiska-, psykiska-, inlärnings- eller andra svårigheter en elev har. Ofta handlar det också om dookumentationen, den kan vara snårig och svår och jag får många frågor och funderingar kring hur man ska uttrycka sig och hur detaljerad man ska vara. 

Jag kom hem tidigt i går trots att jag passade på att handla på vägen hem. Det är inte mycket som slår att komma hem medan det är ljust ute, solen skiner. Jag och hundarna tog en riktigt skön långpromenad genom trädgårdsföreningen och upp genom skogen mot vattentornet. På tillbakavägen gick vi genom Hejdegården, ner mot ån och sedan hemåt. Så mysigt och härligt att njuta långsamhetens lov och låta hundarna sniffa på pee-mail så länge de bara kunde. Det är inte bara andra hundarns dofter och spillningar hundarna upptäcker. I går såg vi lämningar efter både rådjur och det jag förmodar var räv. Djurliv in på knuten helt enkelt. 

Att ströva långsamt och ge mig tid att se mig omkring på riktigt är vilsamt för själen. Ofta tittar jag men ser inte riktigt, speciellt om det berömda ekorrehjulet snurrar på för fort. I går kunde jag upptäcka många olika vårtecken. 

Snödroppar eller vintergäck (som de ibland kallas på danska) är ena riktiga luringar. De ploppar upp efter en natt känns det som. Turligt nog är de ganska så tåliga vilket krävs då vädret är bra lurigt så här års och i vår del av landet. 

Det händer en del i Trädgårdsföreningen. Förra året rev man tex upp asfalten och ändrade promenadvägarna till stråk av grus och sand. Absolut mysigt för mig som tar mig fram med lätthet och njuter av ännu lite mer naturkänsla. Jag kan dock inte sluta fundera på om de som går med rullator eller rullstol tar sig fram lika lätt. Hur blir det när det blir skyfall igen? I höstas blev det som floder i nerförsbackarna och gångarna mer eller mindre spolades bort. Precis  bakom byggstängslet har det grävts en relativt stor grop. Jag kunde inte se någon skylt någonstans om vad det ska bli men jag gissar på en damm. Spännande!

Vår i går, vinter i dag. Bilden är tagen nu vid femsnåret på morgonen och snön vräker fortfarande ner. Jag bara gillar läget. Hade gillat det på riktigt om det bara var några minusgrader. Det här blir bara slask och smutsiga hundar när vi går ut. Känns skönt att vi gick så långt i går för då kan jag utan dåligt samvete ta de lite kortare turerna i dag men i gengäld gå lite oftare. 

Jag ska bland annat använda dagen i dag till att gå en sväng på stan, jag har lite ärenden jag behöver göra, saker som ska handlas och så kommer det bli en fika också. Får se om det blir något av de gamla vanliga ställena eller om vi provar på något nytt. Jag gillar inte Espresso House även om deras kaffe och urval av fikabröd och smörgåsar är fantastiskt. Miljön är inget för mig. Jag vill ha en lugnare tillvaro med högre mysighetsfaktor. Turligt nog finns det flera ställen att välja på. 

Jag hoppas att ni liksom jag vaknar utvilade i dag och får en bra start på helgen. Har du precis som jag en veckas ledighet så önskar jag att du får vara frisk, får tid för både roligheter och återhämtning och att du laddar batterierna för att orka köra hårt fram till påsk sen. 

I går fick jag en timmas sovmorgon, i dag två. Underbart! Å andra sidan släckte jag ett par timmar senare än vanligt. Jag gjorde väl som de flesta andra i Sverige, satt och dumglodde på Mello. Är det min ålder eller är det bara som så att bidragen är sämre än nånsin så här långt och produktion och manus sisådär. Nej, tacka vet jag Mr Björkman och herr Sillen. De kunde sina saker. Jag bytte kanal efter bidragen, där var min uthållighet totalt slut. 

Klockan 07 hemma hos mig, 30 minuter senare är det nästan dagsljus ute.  

Jag har givetvis varit ute med hundarna. Det var ganska blåsigt men ljummet ute. Klockan är strax halv åtta och ljuset är redan här Och bär löfte om en bra dag, en fin vecka och därefter 9 dagars ledighet. Som vanligt inför loven har jag en del inplanerat såsom att träffa kompisar, hänga med barnen, gå ut och äta och så bio så klart. Det var år sedan jag var på bio. Jag kollade lite för att se vad som går just nu men det var inget som verkade superbra. Men vi ska ändå på bio, bara för att.

Det här med att ringa från oidentifierat nummer till mig är sällan en bra idé. Vill man vara anonym eller har så starkt integritet att man inte visar var man ringer ifrån så respekterar jag det genom att inte svara. Vi kan väl säga som så att det inte är många samtal som är skyddade som jag på något sätt gillat eller uppskattat. Kvart i åtta i går hände det igen, jag svarade inte. Men när det sen ringer igen, en kvart senare, förvånar jag mig själv genom att svara. Det är X. En gammal elev från mitt förra jobb. De hade nog bara tänkt busringa. Ett gäng ungdomar utan något att göra och som då kommer på att de ska ringa sin gamla lärare. Ganska gulligt egentligen även om jag hörde att hen försökte vara både kaxig och tuff. Trots det fick jag omigen frågan om när jag kommer tillbaka, varför jag slutade och så vidare. Jag fick också veta att de bytt lärare flera gånger efter mig, stackars barn. Det gjorde lite ont i mig. Att de om och om igen blir svikna och lämnade av viktiga vuxna. Vissa elever som har skilda föräldrar och bor varannan vecka träffar sin lärare fler vakna timmar än vad de träffar sina föräldrar. Sorgligt. Vad jag förstått så är har det varit många lärare och personal som slutat på den skolan det senaste året. Många har också gjort som jag, bytt kommun. Det säger mer om skolans och kommunens personalpolitik än om själva arbetsuppdraget. 

Nu sitter jag som vanligt här och ger mig själv en lugn start på dagen. Jag har redan fått i mig dagens första mugg med té så nu är det dags för kaffe. Jag dricker alltmer sällan kaffe förutom på jobbet eller när jag fikar på stan. Lathet kanske. Men i dag känner jag att jag behöver lite extra koffein för att kickstarta. Söndag i dag och äntligen kan vi ses allesammans. Tyras covid är över, jag har fått tre doser och livet känns ljusare och tryggare på så många sätt. 

Jag tänker på det ibland. Att saker och ting är riktigt bra nu. Framförallt är min ständiga inre stress borta, jag är i princip aldrig arg och jag tror jag vet varför. Det är ofta kämpigt på jobbet på olika sätt. Alltifrån elever som har stora utmaningar att ta sig igenom, frånvarande personal och personal som är utmattade av att jobba dubbelt. Sånt är inga (nästan) problem för mig längre då jag har hittat balansen. Jag får tid för lugn, ro och återhämtning på hemmaplan. Det betyder oerhört mycket för min hälsa och för att hjärnan ska fungera på bästa sätt och jag ska kunna vara mitt positiva, lösningsfokuserade, glada jag på jobbet. Så bra har inte många av mina kollegor. De är yngre, har yngre barn så deras vardag är förutom jobb fyllt av vab, hämta och lämna, skjutsa till fritidsaktiviteter och ta hand om ett hem för en hel familj och inte bara som jag, åt mig själv. Däremellan ska de vårda sin relation med sin partner och planera in semestrar. Tur att de är just unga så deras naturliga energinivå är så pass mycket högre än min. Jag minns själv hur jag kände det som att jag gick i en tunnel, jagandes efter ljuset under tiden barnen var små. 

Man klarar mycket bara man får tid till återhämtning. Den kan se ut lite olika ut så klart.  En del tränar, en del stickar, bygger på kolonilotten, målar, går i kyrkan, bakar, tränar hundar, rider, träffar vänner, går och får massage, spelar datorspel, kallbadar  eller vad som helst. Det viktiga är att man gör något man tycker om och kanske till och med skrattar när man gör det. 

Så nu önskar jag er en härlig söndag och hoppas att ni gör något som ni tycker om och blir glada av. 

 
Och som avslutning får ni en bild på min räkmacka gjord på fröknäcke. Perfekt till Mellon i går. 

Vardagsrutinerna spiller över på helgerna. Även om jag i dag sov ända till 05:30 Vilket är en timmas sovmorgon. Skön start på dagen att vakna utvilad, relativt pigg och absolut inga biverkningar kvar efter tredje dosen förutom att armen är lite öm. Jag har haft en bra vecka och hunnit ifatt en del på jobbet men det är fortfarande ganska hektiskt. 

 
Jag började dagen med en mugg té och ett avsnitt av Uppdrag mat. Ett perfekt sätt att starta dagen. Nu har hundarna varit ute på sin första runda så jag har parkerat mig i soffan med ännu en rykande kopp té och ska se ett avsnitt av en serie jag tittar på. Lägenheten vilar i ett mjukt sken av tända ljus. Bästa stunden på dagen är när jag är vaken före alla andra Och mörket ännu omsluter min värld.  Jag tror det alltid varit så om jag tänker efter. Det utvecklades för ett par år sen när jag hade en annan livsituaktion då det var svårt för mig att få egentid. Det är som att min hjärna behöver den här formen av lugn och ro för att fungera på bästa sätt. Återhämtning. 

 
En annan form av återhämtning är när jag stickar. Det monotona lugnar och att se har det växer fram ett stycke varv efter varv är tillfredställande.  Kimmo är inte alltid nöjd med att jag sitter parkerad utan kommer emellanåt och vill ha lite uppmärksamhet eller tala om att det är dags för en promenad. 

 
Den här tjejen gjorde sig illa i höger bakben för en vecka sen och har haltat till och från. Det har gjort att innelek har uteblivit och promenaderna bestått av korta rundor på plant underlag. Det är jättesvårt att få henne att inte på egen hand hoppa upp och ner i soffan eller sängen när vi är hemma eller upp på bänkar och stenar när vi är ute. I går var hon haltfri så vi tog en långpromenad  i solskenet. Underbart och perfekt. Vindstilla, solen värmde faktiskt och marken var frusen så vi slapp en massa lera och geggiga hundar. 

 
Turen gick runt i Trädgårdsföreningen och upp till Belvederen. Utsikten är magisk och då det var klart väder såg jag rökpelaren från bruket i min tidigare hemort. 

 
Nu när restriktionerna är släppta kanske den här scenen kommer användas i sommar. Jag ser fram emot att min "nya" stad ska visa sig från sin bästa sida. Jag hoppas på diverse konserter och uppträdande här som man kan picnica till i sällskap av de bästa. 

 
Än är det långt till den riktiga våren men jag älskar att vi får små glimtar nån dag här och där. Ljuset återvänder skönt nog  utan att bry sig om vad det står på termometern. 

I dag ska här handlas, städas och fixas inför månadens söndagsmiddag. Barnen kommer i morgon och då blir det en klassiker i form av stek, hasselbackspotati, massor av grönsaker och god efterrätt. Tyra som inte äter kött kommer få halloumi istället. Hon fick välja på det och kyckling. Jag förstår hennes val, det kan bli tröttsamt att äta kyckling var och varannan dag.

Innan jag tar tag i dagen ska jag sitta här och njuta en stund till. Jag hoppas att ni alla får en fantastisk helg. 

Jag har nog tagit personbästa i sovande de senaste två helgerna. I går somnade jag innan 21 och vaknade först vid halv sju. Kroppen och knoppen behöver det så klart. Det var fortfarande mörkt ute när jag tog första svängen med hundarna men nu har dagen vaknat. Jag kan se att det kommer bli en fantastisk dag med klarblå himmel och strålande sol. Underbart och väldigt välkommet. Jag ska ta en långpromenad med Kimmo och Freja på förmiddagen. Vi behöver det alla tre.

Gårdagen var mörk, blöt och ganska trist rent vädermässigt. Ändå bra läge att ta tag i sådant som ligger och skvalpar i väntan på att bli gjorda. Jag pluggade en del inför seminariet som är på torsdag. Kanske borde jag kollat upp lite mer i förväg hur mycket tid kursen skulle ta i anspråk innan jag tackade ja. 52 timmar utöver min vanliga arbetstid och jag har svårt att justera det hela. Det här leder till att andra uppdrag hamnar i skymundan. Som biblioteket. Jag tror att jag behöver ta en dag på lovet för att komma i ordning där.

 
Under veckan som gick plockades vinterbelysningen ner här i stan. Bitterljuvt. Det är under sådana här mörka mornar som ljusen och glittret behövs lite extra

Många mår verkligen dåligt av mörkret. De blir nedstämda, ledsna, orkeslösa och på gränsen till deprimerade. Jag hör tacksamt nog inte till dem. Jag hittar sätt att lysa upp vardagen ändå och "knarkar" ljus i alla dess former som en galning. Ljus, lyktor och extra god mat varvat med lite annat sätter glitterkant på min vardag men också på helgerna. Nu verkar jag dessutom ha frisknat till efter diverse förkylningar som drabbade mig under jullovet. 

 
Favorit  i repris när det kommer till helgfrukost men den här gången byttes baconet ut mot rökt lax. Gott och mättande. Jag är superdålig på att äta fisk men det här ska jag ta till en vana att äta minst en gång i veckan. 

 
Trädgårdsföreningen i februariskrud. En ganska blek historia. Men veckans glädjeämne måste väl ändå vara att restriktionerna försvinner. Jag blev så glad även om jag insett att jag gillar att folk inte står för nära och att de är ok att sitta själv på bussen. Det jag däremot ser fram emot är att vi kan köra möten live på jobbet, att vi kan ha möten med föräldrar utan att det krävs en massa anpassningar. Lite trist med coviden var ju att min dotter insjuknade och testade positivt i veckan som gick. Precis innan jag trodde att båda mina barn klarat sig. Hon har varit ganska så dålig trots dubbelvaccinering. Själv ska jag ta min tredje dos på torsdag morgon. Det känns bra. 

I går var det mellopremiär. En sorglig historia. Fast det brukar jag alltid tycka om första delfinalen. Sen så är det som att programledarna blir varma i kläderna och produktionen sätter sig. Här hemma var vi iallafall redo och hade dukat upp med lite av det bästa jag vet men strax innan nio hade jag nickat till ett par gånger. Det var bara att ge upp och hoppa i säng. Sömnen är mer värd för mig än att tvinga mig igenom spektaklet. Är man intresserad finns ju alltid på SVTPlay och diverse artiklar att läsa för att få reda på hur det gått.

Vad står på programmet i dag då? Jo, jag ska självklart gå med hundarna, ta en tur på stan då jag har ett paket att hämta ut och så måste jag kompletteringshandla lite inför veckan. Det kommer bli matlådelagning och tvättstugan också. Allt för att vara väl förberedd och redo inför ännu en arbetsvecka. Nu är det ju bara 10 arbetsdagar kvar innan vi får ta en veckas sportlov. 

Jag önskar er en fin söndag och att ni liksom jag inte drabbas av söndagsångest.