God Jul! Allt gott till alla som förtjänar det.

Nu är det inte många egna lektioner kvar innan jullovet, bara 4 st. Det känns så bra att betyg och omdömen är skrivna och klara. Plötsligt är det lite lättare att andas och jag går inte så fort i korridorerna. Hela jag genomsyras av ett arbetslugn. 

På den andra sidan av vardagen är det mindre lugnt. Jag har inte köpt en enda julklapp än, har iofs inte så många att köpa och min tradition är att åka och fixa det efter avslutningen på jobbet. Det kommer bli jul även i år. Skillnaden i år är att det inte kommer bli så hackat och uppdelat. Jag är där jag ska vara från start och det känns så skönt med en fast punkt där alla de mina trivs och mår bra. 

Julmusik, julgran julskinka, pepparkakor, gröt och nu även en förtrollande snö därute borgar för en av mina bästa jular på många år. Allt oftare känner jag hur bra jag mår, inte bara i kroppen utan även i själen. Jag hoppades så innerligt att min tid skulle komma och vet ni vad? Jag tror att det är precis så det är. 

Bara 4 arbetsdagar kvar och julen står för dörren....

Då så är tiden inne för det jag bävat allra mest för inför mitt nya jobb. Det här med att bedöma och betygsätta eleverna. Ca75 elever som jag träffat under 8 veckor. Det blir ca 24 lektioner. 50 minuter per elev om jag absolut inte har haft den allra minsta genomgång. Alla som jobbat inom skolan vet ju att ungefär 90% av tiden går till 10% av eleverna. Ni ser ju, det är sjukt svårt att på så lite tid göra en riktigt rättvis bedömning. Jag gör mitt bästa, speciellt med tanke på att ämnet och de olika kunskapskraven är nya för mig. Jag har iofs läst på och satt mig in ganska väl i det hela men det gör inte det hela enklare, inte just nu iallafall.

Det som är skönt är ändå att jag har otroligt hjälpsamma kollegor, en lugn arbetsplats och välbalanserad planeringstid. Det har verkligen gjort under för mitt fokus och min koncentration att inte ha min arbetsplats i ett öppet kontorslandskap med nån form av personalmotorväg rätt igenom där dörrar slammrar och slår var tredje minut varvat med elever som knackar, hammrar och sparkar på dörrarna. 

Det är så klart tufft på många sätt att undervisa på högstadiet men också väldigt givande. Man kan resonera och diskutera så himla bra med ungdomarna. Dessvärre är det skarpt läge vad det gäller betygen. Jag och min mentorskollega har jagat elever med blåslampa för att de ska lämna in uppgifter i de olika ämnena. Gör de inte det i tid så riskerar de att stå utan betyg i ämnena och det är julbetyget de söker in till gymnasiet med. Ibland känns ansvaret rätt så tungt. Alla vill komma in på ett program men inte alla får godkänt i kärnämnena och då är det Individuella programmet under ett år som gäller innan de får möjlighet att söka igen. 

Skolan är en komplex och märklig värld som vi stuvar in våra unga i. De förväntas alla hålla måttet och anpassa sig. När det inte fungerar så skapar vi anpassningar men ofta har det redan gått så långt att eleven tappat lusten, motivotiationen och glädjen till kunskap. Snart måste något göras, frågan är bara vad?!

Nu är min lilla paus slut och det är dags att ta tag i jobb igen. I dag är det nog en sån dag då jag blir lite sen hem. Men i morgon kommer det kännas lättare på vissa sätt och sen är det bara att invänta alla reaktioner på betygen och omdömena. 

Sovmorgon. Ordet, upplevelsen och känslan klingar vackert i mina öron.

Hundpromenad i Magiska trollskogen förgyllde min eftermiddag.

Vackert så det gör ont ända in i själen, på ett bra sätt.

Gammelvovven lever upp när  han är lössläppt. Så stilig.

Mossar och lavar. Guds gåva. Bomull för trötta själar.

Min middag inhandlade jag på Vesuvio. Göttigt med gyrosrulle.

Fixat lite juldekorationer med trollskogslav.

Köpte mig min drömväxt som jag aldrig tidigare haft. En julros.

Som jag längtat. Efter en ensam lördagskväll. O i kväll hände det. Bara jag och pälsklingarna. Det gör mig lycklig. Jag behövde det här för att ladda om. Jag är ju van att vara helt själv på halvtid så detta samboliv är svårt för mig. Men när jag får en sån här kväll då laddar jag om, på alla plan.

Nu är det tid för mig att glida ner i bubblet.

Önskar er alla en skön advent.

1:e december i dag. Min första adventstid på min nya adress. Jag har både längtat och bävat. Inte ha för stora förväntningar, inte hamna i nån skitkonflikt över dittomitt.

Jag vaknade denna första december på tok för tidigt. Hade drömt en massa konstigt. Mamma var där, pappa också. Virkade filtar, små gröna pastiller, kakeldekor och farfars protes. Jättekonstigt.

Jag kände direkt att jag måste åka och tända ljus hos farmor och farfar. Det var ett bra tag sedan jag var där. Så vid elvasnåret drog jag i väg. När jag kom dit blev jag både ledsen och besviken. Gravlykta jag köpt för ett par år sedan visade sig vara borta, förmodligen stulen. Då man inte får ställa ljus utan lock fick jag åka ännu en sväng och köpa ljus med lock. Jag valde ett sådant där stort hjärtformat. Det blev fint. Perfekt på Ossian-dagen.

Väl hemma igen hade min älskade sambo fixat klart med omfixning av köket. Det blev så bra, mysigt och fint. Jag blev glad ända in i mitt mjukaste bomullshjärta.

Därefter plockade vi fram alla våra adventsprylar. Lite av mitt, lite av ditt blev till slut ett hemtrevligt och vackert vårt.

När kvällen kommit skjutsade vi min son till grannbyn för en kväll med sin klass. På hemvägen stannade vi till på Skogskyrkogården och tände ljus för saknad mamma, pappa, mormor, morfar och dotter. Alltid älskade och aldrig glömda.

Nu har vi ätit underbar fläskfilé i dragonsås och avnjuter Så mycket bättre.

Allt är stilla... allt är bra... och vi har julat till det lite.

Fem år gammal fick jag den här av mormor och morfar. 40 år sedan !!!

Lyktan fick jag en gång av mina barn. Tomtemor av kära bror och min svägerska.

Hungriga pälsklingar i köket.

Önskar er alla en fin första advent.