Andra dagen på påsklovet och jag gör samma sak som i går. Vaknar vid fem, det är inte ens mörkt ute så att försöka somna om känns bara onödigt. Förmodligen är jag fullt utsövd med tanke på att jag lägger mig så tidigt. I dag är en bra dag i kroppen. Jag har inget ont i ryggen alls, så ovanligt och skönt. Jag tror att det beror på att jag i natt lånade sonens säng. Den är magiskt behaglig, hård med rätt stöd för varje liten del av min kropp.

I går hade jag en dag full av efterränksamhet. Jag gav mig själv tid att tänka efter, minnas och låta känslor komma för att sedan försöka reda i dem. Efter ett långt övervägande började jag skriva ner dem. Snabbt, snabbt for tankarna och fingrarna fick svårt att hinna med att träffa tangenterna. Timmarna flög i väg och sida efter sida fylldes med ord. Ord som är hämtade från mig och mina minnen. Allt i nån form av huller om buller. Det gör inget, det viktiga är att jag töms och blir ren inifrån och ut. Kanske kan min egen förlåtelse komma därefter. Kanske kommer jag en dag att sortera, måla och dekorera den nakna texten men fantasi för att sedan låta någon läsa den. Men där är jag inte än, inte i dag, inte i morgon eller ens om ett halvår. Men kanske nån gång. 

Jag vill inte påstå att eftertänksamheten från i går har gått över. Mitt sinnelag just nu är väldigt lågt. Det gör att jag får jobba otroligt mycket för att hålla näsan över vattenlinjen. Varje dag göra något som jag mår bra av och hittar skratt i. 

De här två, mina vovvar, älsklingar är alltid mig trogen. På alla plan. De ger mig närhet, visar en otrolig uppskattning och tvingar ut mig på promenader flera gånger om dagen. De gör mig till en bättre människa. 

De hjälper mig att glädjas åt det lilla, det som i andras ögon är futtigt. Möjligtvis är det så att jag kompenserar min brist på det som är andras vardag genom att försöka se naturens glimrande skänhet ur andra perspektiv.

Tussilago, hösthov och allt vad de kallas. De framkallar lycka och glädje hos så många. De skiljer sig inte så mycket från maskrosor, inte till utseendet iallafall. Ändå älskas tussilago medan maskrosorna avskys, vad beror det på? Beror det på att tussilagon viskar om våren och maskrosen om att allt är förgänligt?

Mina pälsklingar är ju fler n två. Ozzy kan verka lite bortglömd här hemma men det är han inte. På katters vis sköter han sig själv och lägger upp dagen och natten efter sina egna behov. Han talar om när han vill ha mat och när han vill gå ut. Och ibland visar han att han vill vara nära och ha sällskap. Han är en riktig pärla. 

Lördagsmorgon och första dagen på påsklovet. Jag vaknar givetvis väldigt tidigt. Ozzykatten kan så dags bli väldigt högljudd när han tassar runt i sovrummet. Han vill ha en portion mat. Den välfyllda skål jag lämnade framme på bänken i går kväll är märkligt nog tom. Det är inte Ozzy som satt i sig berget med torrfoder, Kimmohunden har lyckats hitta strategier att nå skålen även om den står längst in på köksbänken. Inte konstigt att han lägger på sig när han tuggar i sig inte bara sin egen mat utan även kattens. 

Istället för att ligga och vrida och vända på mig så kliver jag upp. Det är redan mjukt ljus ute och dagen känns så nära. Sådana här stunder ger mig en rofylld start på dagen. Jag släpper ut katten, sätter på kaffe, tänder lite ljus, sätter på SVT play och ser några avsnitt av Hemma igen. 

Freja följer med mig och kurar i hop sig i favoritkorgen. Hon har förvandlats från morronpigg till en riktig sjusovare. Det är så skönt att hon inte måste ute före sex på mornarna. Hon tycker om värmen och närhet. Ligger allra helst kvar i sängen och myser så länge någon annan finns där. Å andra sidan kan hon från den djupaste av sömn skutta upp på en sekund och löpa ner för en kissrunda. 

Jag tycker väldigt mycket om när det är tyst, stilla och lugnt omkring mig. Kanske uppskattar jag det mer än andra då mitt jobb innebär att jag ständigt vistas i ganska så bullriga miljöer. Turligt nog är det väldigt mycket lugnare, tystare, mindre stressigt och på det stora hela en frisk arbetsmiljö. Tänk att jobbet som jag sökte i ren frustration skulle bli något av det bästa jag gjort. Det var hög tid för mig, jag behövde ta mig vidare. 

Nu har jag varit ett halvår på mitt nya jobb, hittar i lokalerna och kan snart allas namn. Det är en stor skola med mycket personal men jag börjar lära mig hur de flesta är till sinnet. Jag behöver inte vara rädd och på min vakt för kränkningar, sänkningar eller skitsnack. Här är man mer direkt, raka puckar, man tar det man stör sig på omedelbart och hela tiden med inställningen att man gör det för att komma fram till förståelse och en lösning. Ingen tror illa om någon annan, att någon medvetet är elak och konspirerande. 

Nu ska jag låta den nya dagen omfamna mig, njuta av solljus, vårkänslor, frisk luft och kanske en liten shoppingtur. Ska se om jag kan få med mig sambon för inköp av så trivala saker som köksdukar, ranukel och lite annat smått och gott. Lite pyssel med mina älskade växter ska också hinnas med. Jag har planterat om sticklingar, tagit skott och delat på växter men än finns det lite mer att göra för att ge det gröna här inne de bästa av förutsättningar att växa sig stora och starkt till sommaren. Min själ blir varm, mjuk och bubblig när händerna varsamt får ta hand om pelargoner, flitiga lisor och penséer. Kanske ett ålderstecken å andra sidan har jag alltid älskat att omge mig med grönt. Jag har aldrig haft någon stor trädgård och under långa tider endast haft balkong men det går att göra underverk även på små utrymmen. 

Jag önskar er alla en trevlig helg och att ni, liksom jag, kommer få njuta av ett underbart vårväder. 

Anpassa - ett ord  med med så mycket innebörd. På mitt jobb, som lärare, betyder det att vi ska ge eleverna rätt förutsättningar att kunna klara av sitt skolarbete och nå godkänt betyg trots av svårigheter. 

Anpassa kan också betyda ornande efter omständligheterna. Alltså, man öndrar och förändrar utifrån det som i stunden råder omkring en. 

På jobbet används ofta uttrycket "flexibilitet" när det kommer till oss vuxna. Det är en bra egenskap att ha. Ett bra arbetsgivarkort att dra fram. De ser ju gärna att vi är flexibla vilket i verkligheten innebär att man ska vara redo att klara av "övertröskeln-situationer" eller hantera brister i arbetsmiljö och belastning. 

Jag är ganska flexibel, både fysiskt och psykiskt. Anpassar mig efter rådande omständligheter, bemötande och agerande. Just nu skapar det ett lugn hos mig. Och lugn är något jag verkligen eftersträvar. 

Bättre att följsamt böja sig i vinden än att streta, så emot och slutligen knäckas. 

Livet är att...

Promenera yrvädret till tröttmössa.

Upptäcka att skolans jordglob är pinsamt gammal.

Se de här två mysa i hop.

Montera i hop nya köksmöbeln.

Klippa buxbomen på mammas grav.

Bli sjukt trött efter ett benådas sent på gymmet en fredagskväll.

Kolla på både Ozzy och Nyhetsmorgon samtidigt.

Fika med den här godingen en lördagseftermiddag.

Hitta en vitsippa.

Glädjas åt naturens förvandling från hård, grå och kall till mjuk, färgskimmrande och ljummen.

Äta grillmat i ljusets sken på lördagskvällen.