Alla inlägg under oktober 2012

Av Mia - 29 oktober 2012 20:34

Potatis & baconlåda till middag, hur gott som helst. Ett glas rött till det för att fira. Jag var ju hos ögonläkaren i dag och där konstaterades det att mitt vänstra öga var helt bra. Otroligt! För en månad sen låg hot om mer eller mindre total blindhet över mig. Läkaren hade aldrig varit med om nåt liknande. Hon kan inte förklara varför jag drabbats men det spelar ingen roll nu när allt är bra.

Då det var lite kallt i huset fick barnen hämta in ved så att vi kunde tända i kaminen. Jag älskar doften, ljudet och värmen som kaminen ger. Nersjunken i morfarsfåtöljen fick jag sen en skön massage på axlarna av min älskling. Starka, varma händer som samtidigt är underbart mjuka. Underbart!

Ett glas rött till och jag kan känna att det känns som det ska. Bra! I morgon tar jag kidsen med mig till "moster Karro" för en mysig kväll med övernattning. Barnen har längtat så efter det. Och jag med...

...

Av Mia - 29 oktober 2012 09:29

Uppe med tuppen skulleman kunna säga. Skönt med vintertid. I dag är det omigen dags för ett besök på ögonmottagningen. Jag gillar det inte. Dropparna jag får för att vidga pupillen svider och synen blir dålig i flera timmar efteråt vilket i sin tur ger mig huvudvärk.

Så håll tummarna för att jag inte behöver komma tillbaka på länge.

Av Mia - 27 oktober 2012 12:24

Amen åååååh! I dag är det en sån där dag. Och nu skulle jag utan problem kunna skriva ett tiotal fula ord.

Inget känns bra. Allt är bara obra! Kroppen protesterar, inuti är jag både arg, ledsen, sorgsen och rastlös. Tankarna och känslorna blir mörka.

Jag vill inte. Inte nåt. Bara ligga här med katten på magen och varva läsning med radiolyssnande. Gråta utan att nån stör sig på mig. Bara vara trots att solen lyser. Slippa be om ursäkt för att jag inte vill umgås.

Lika mycket som jag längtar efter mina barn lika tacksam är jag över att de just nu är hos sin farmor. I dag är Mia inte kompatibel med barn eller med nån över huvudtaget.

Får hoppas på en bättre morgondag.

Av Mia - 26 oktober 2012 11:37

Längtan. Ett vackert ord. Mjukt och behagligt. Känslan kan även den vara mjuk, behaglig och skön. Speciellt när man vet att längtan snart byts ut mot tillfredsställan.

Ibland kan längtan riva och klösa som en ilsken katt. Själen blöder, blir sårig och ärras.

Saknad. Är det detsamma som längtan? Vad är skillnaden? Hur väger nyanserna i orden?

Jag både saknar och längtar. Ofta och mycket. Som varannanveckasmamma (det finns faktiskt ingen regel i svenska språket för hur många ord man får sätta samman för att bilda ett nytt) hör det till att sakna och längta. Jag längtar efter Jonas när vi är ifrån varandra. Ibland måste jag ringa honom bara för att få höra hans röst. Det lugnar, tröstar och ibland känns det nästan helande.

Jag saknar min mamma och pappa. Härom natten när jag hade jätteont i magen kurade jag i hop mig i sängen. Min högra arm och hand hängde ut över sängkanten. Plötsligt kändes det som om mamma var där, tog min hand mellan sina. Känslan var fantastisk. Jag kunde känna värmen från hennes mjuka händer. Hela jag blev varm och avslappnad. En trygghetskänsla spred sig inom mig och sakta släppte magvärken. Hur var detta möjligt?

När jag längtar mig tokig efter någon är det svårt att avleda känslan. Oftast handlar det om att aktivera mig. Både mentalt och fysiskt. Nu för tiden är jag ju lite fysiskt begränsad. Kanske borde jag börja sticka eller så... Jag är inget vidare bra på det men jag kan ju alltid bli.

Av Mia - 20 oktober 2012 22:44

Nu är det dags, på tiden... verkligen. Tid att sätta ord på tacksamheter och glädjeämnen.

I dag blev jag så otroligt glad över att möta en kollega som jag inte sett på ca 10 månader. Vi sprang i hop på Willys, vid kassan. Var träffas småstressade, sjukskrivna mammor om inte där. Tacksam är jag över detta möte.

Glad blev jag över att få hem mina fina barn en extra kväll för att deras pappa skulle jobba. Vi har haft en mysig kväll med baguette, räkor, kex, ost, röror och givetvis godis. Många mysiga samtal har vi hunnit med, för att inte tala om gos med hund och katter.

Tacksam är jag också över att barnens pappa stannade på en kopp kaffe. Det är inte ofta vi talas vid på tu man hand. Skönt för mig att få berätta lite om hur livet är och de orosmoment som följer sjukskrivningslivet som en parasit vilket sedan förpestar våra barns liv.

Tacksam är jag även över att min bror ska hjälpa till imorgon med att hämta de sista möblerna ur mormors lägenhet.

Glad är jag över att Finaste traskade i väg till vännen på 30-års fest. Han är väldigt saknad här hemma just nu men.... När jag inte funkar just nu i somliga sammanhang vill jag inte hålla honom tillbaka. Att umgås med mig måste ju till slut ses som nån slags bestraffning. Jag älskar om möjligt Jonas ännu mera för att han finns där för mig. Jag förstår att det måste vara himla knepigt och förvirrande.

Tacksam är jag också för de i härdiga samtal och påminnelser som jag får från vänner och kollegor. Det värmer otroligt mycket.

Av Mia - 20 oktober 2012 22:44

Nu är det dags, på tiden... verkligen. Tid att sätta ord på tacksamheter och glädjeämnen.

I dag blev jag så otroligt glad över att möta en kollega som jag inte sett på ca 10 månader. Vi sprang i hop på Willys, vid kassan. Var träffas småstressade, sjukskrivna mammor om inte där. Tacksam är jag över detta möte.

Glad blev jag över att få hem mina fina barn en extra kväll för att deras pappa skulle jobba. Vi har haft en mysig kväll med baguette, räkor, kex, ost, röror och givetvis godis. Många mysiga samtal har vi hunnit med, för att inte tala om gos med hund och katter.

Tacksam är jag också över att barnens pappa stannade på en kopp kaffe. Det är inte ofta vi talas vid på tu man hand. Skönt för mig att få berätta lite om hur livet är och de orosmoment som följer sjukskrivningslivet som en parasit vilket sedan förpestar våra barns liv.

Tacksam är jag även över att min bror ska hjälpa till imorgon med att hämta de sista möblerna ur mormors lägenhet.

Glad är jag över att Finaste traskade i väg till vännen på 30-års fest. Han är väldigt saknad här hemma just nu men.... När jag inte funkar just nu i somliga sammanhang vill jag inte hålla honom tillbaka. Att umgås med mig måste ju till slut ses som nån slags bestraffning. Jag älskar om möjligt Jonas ännu mera för att han finns där för mig. Jag förstår att det måste vara himla knepigt och förvirrande.

Tacksam är jag också för de i härdiga samtal och påminnelser som jag får från vänner och kollegor. Det värmer otroligt mycket.

Av Mia - 20 oktober 2012 15:53

Somliga människor här i världen har en märklig förmåga att bara rycka på axlarna och liksom inte bry sig. Jag skulle vilja ha lite mer av den egenskapen. Inte så att jag inte skulle bry mig alls, bara tillräckligt för att inte ätas upp inifrån av olika saker. Nåt som jag förmodligen har varit ganska bra på att dölja är min enorma långsinthet. Jag kan svälja och gå vidare men aldrig att jag glömmer en oförätt. Den kan liksom ligga och lura nåt så alldeles i mitt inre. Ingen bra egenskap, jag vet. Äter förmodligen energi. Människor som gjort mig illa kan faktiskt ha ändrat sig, på riktigt, och sedan vara uppriktigt ledsna för sin felhandling.


"Man dömer andra utifrån sig själv", sa min mamma ofta. Själv har jag gjort om det lite, "Det beror på vad man har i ryggsäcken hur man reagerar". Just nu har jag väl en jäkla oreda i min egen ryggsäck, saker som jag trodde jag kastat ur visar sig ligga där i botten och störa.


Något som jag verkligen har anammat i mitt liv är att det är bättre att knipa igen än att säga något som kan såra. Det här gäller framförallt de som står mig nära. Tyvärr blir även det problematiskt. Jag kan vara tokarg, eller asirriterad på något som nån gör eller gjort, eller ännu mera inte gjort och så ger jag inte minsta hint om det. Hela min kropp och själ uppvisar tecken på att något är galet men munnen kniper igen. Oschysst och obra. Jag vet om mina brister, nåt så in i vassen, jag har en uppsjö. Så vad har jag för rätt att klaga på nån annan?


Tänk vad skönt det vore att bara kunna rycka på axlarna och flyta med strömmen (å andra sida.... bara döda fiskar gör det, flyter medströms alltså).


Nope, jag är allt annat än död. Just nu ligger väl fokuset på att prioritera, då orken är knapp måste saker väljas bort. Det är inte alltid som mina val gillas men... jag gör dem utifrån oredan i min ryggsäck. Jag vetockså att jag därmed blir dömd av andra, men det är också utifrån vad de har i sina ryggsäckar.


Och som det för länge sen blev skrivet: Den som är utan skuld kan kasta första stenen...




Av Mia - 19 oktober 2012 09:57

Fredag igen. På gott och ont. Ont gör det att lämna ifrån mig mina fina barn. Gott är det på samma gång för att jag är helt slut i kroppen av smärta och behöver ligga i soffan och avlasta kroppen. Ont för att helgen bär med sig trevligheter som jag kanske måste avstå från. Alternativt kanske jag kan orka halvvägs...

Gott är det att ta en spontan morronkaffe med finaste vännen. Det är skönt att vara omgiven med vänner som gillar läget. Jag kan dyka upp i gårdagens smink och myskläder utan att det rynkas på näsan.

Nu ska jag straxt "ta en vila o ligga lite". Sen får vi se vad som orkas med. Har jag lite tur får jag kanske sällskap av en kisse på magen och en hund vid fötterna.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards