Måndag morgon.... Har haft en vakennatt, bara slumrat till och från. Jag var supertrött när jag vaknade men det är ändå ok. Jag har haft en jättebra och mysig helg. I fredags hängde jag med bästa grannen, dagen efter tog jag en sväng till min faster i Söderköping. Jag hade sån tur att jag kom lagom till lunchen. Jag svängde även förbi bästa vännen för en snabb uppdatering om hur läget var. 

Lördagseftermiddagen ägnade jag åt att ta ett långt bad, skrubba mig från topp till tå. Lyxbad som jag kallar det när jag får ligga längre och samtidigt lyssna på musik och smutta på vin. Det var så härligt att jag nästan blev för senad till min kvällsdejt. 

Först en öl på Harrys sedan en sväng förbi knäppingsborg. Det var fullt av liv och rörelse då det var Kulturnatt i stan. Massor av folk i rörelse. Massor av folk även på restaurangen. Tyvärr så blev vårt bokade bord (till 20:00) inte ledigt förrän vid 20:20 Maten dök inte upp förrän 21:20. Jättegod, helt underbar faktiskt men det hela gjorde att vi missade bussen hem. Det blev till att åka pendel och sen buss. 

Bryggeriet, fin miljö, trevlig stämning och kanonbra service. Beundransvärt att personalen höll för trycket. Nästa år får de nog välja mellan att boka in färre gäster eller att ha fler spersonal där.

Som det skaldjursfreak jag är valde jag givetvis skaldjurspasta. Underbart gott med räkor, musslor, kräftstjärtar i en tomat- och vinbaserad sås. 

Ganska förödande tur med tanke på all tidigare väntan unde kvällen. Jösses vad sömniga vi blev. Just där och då hade bussen gärna fått åka både till Stockholm och hem igen. Som tur var så piggnade vi till av den korta promenaden mellan hållplatsen och huset. 

Under söndagen hann vi med en skön sväng i skogen. Vi hittade både tratt- och vanliga kantareller. Trattisarna var ganska små så en del lämnades kvar, de ska jag jaga rätt på senare i veckan. Det är ju så himla gott med trattkantarellsås. 

Men nu så har vi tagit klivet in i sista veckan i september. Det känns att luften är så där höstkrispig. När man rör på sig är det fortfarande lätt att hålla värmen, kallare är det när jag ska ta moppen till jobbet på morgonen. Kanske dags att ta fram en varmare jacka och handdskar. 

I dag är det min långa arbetsdag. Lite tungt är det allt när sömnen inte varit så bra, men som alltid, det funkar. Alla klarar vi ju mer än vad vi tror. När jag kommer hem i eftermiddag så har jag heller inte mer att göra än att gå ut med hunden, tvätta och laga lite mat. Men allt det gör jag i den takt som kropp, själ och sinne vill och klarar. 

Bjuder på en klassisk badbild. Håller på att ladda inför kvällens dejt. Bada, skrubba, raka, tvätta, smörja, stryka, sminka.....

A ni hajjar. Det känns hur bra som helst och hundvakt är fixad ifall jag inte sover hemma. Glad o pirrig är känslan som bor i min mage nu.

Trevlig kulturnatt på er alla!

Livet kan ljusna på så många olika sätt. När dagen står för dörren så ljusnar det bokstavligt, när jag hunnit med det jag borde på jobbet så känner jag att det ljusnar. När en konflikt skapad av missförstånd reds ut, ja då ljusnar det.

Det är så skönt med vissa människor, att det faktiskt finns möjlighet till bot och bättring. Från bådas håll. Och jag som tydligen slutat vara långsint känner mig trygg i att nystart faktiskt kommer betyda nystart. För att citera min mormor "nu så lägger vi ner det här i säcken och knyter igen".

I säcken har det hamnat och klumpen i magen är borta. Skön känsla.  

Ingen vidare dag i dag. Regn ut, regn inne regn i hjärtat och regn i sinnet. Japp, det sammanfattar nog det hela väldigt väl. I dag är en dag jag gärna hade hoppat över. Jag har sovit så himla dåligt i natt. Jag vaknade och frös, gick upp och stängde balkongdörren, tog på mig en morgonrock för att sedan vakna nån timma senare sjöblöt. 

Är det nån som saknar en spade så kan det vara den som verkar vara inhuggen i min ländrygg och som topp på det hela har jag ett halvt nackspärr. Ingen rolig dag alls. Så regnet utanför mitt fönster blir som en våt filt över min själ. Skönt nog vet jag att sådana här dagar kommer men att de också går över. 

Det är inget behagligt att känna så här men ibland bara måste jag låta det vara. Inte hasta förbi och vidare. Allt som inte förbrukas samlas i magen, eller kanske mer i själen, som en liten klump. Efter tillräckligt lång tid är klumpen så stor att den inte får plats utan bara exploderar. Och då kan man ju prata om total breakdown. Har varit där förr och vill aldrig mer tillbaka. 

Det jag hoppas på är att ur kroppens reaktioner ska det komma bra tankar och kloka val. Det vore väl gött att för en gångs skulle känna att jag tar saken i egna händer och styr upp det omkring sig som ska vara mitt liv och inte låta det styras från annat håll. 

Nu är det dags att ta tag i saker och ting. Både praktiskta, fysiska och psykiska. Det är tid att gå till läkaren igen för ny bedömning av mina leder, eller framförallt ländrygg och bäcken. Jag tänker ge mig själv en rejäl start nu. Jag har varit så trött ett tag att det är dags att prova nåt nytt. Det känns som om jag vill ta ut hjärnan och skölja den i kallt vatten från en fjällbäck. Likaså med tarmar, hjärta och övriga inre organ. 

Jag tänker som så, att jag ska låta kroppen avgiftas lite. Bort med koffein, socker, starka värktabletter och alkohol och in med frukt, grönt, och annat vitaminrikt som stärker och förbereder mig inför en lång höst och kall vinter. 

Förr så brukade jag fasta nån gång per år. Det är jag inte sugen på att göra. Jag har tid på mig, för jag har ju inget slutdatum. Det får ta den tid det vill och måste ta. Jag bara längtar efter att känna att mina energidepåer fylls igen. Det har varit en slukande tid och nu är det verkligen tid att återhämta. Men ska det smaka så kostar det. Fast det vet vi ju alla att det gäller att ta hand om sitt tempel för var ska annars själen bo?

Ibland är det skönast att inte röra i saker och händelser. Det gör bara ont och blir besvärligt. Ungefär som att peta med en pinne i myrstacken. Så fort pinnen nuddar så börjar det myllra av tusentals små arga myror. Ungefär den känslan har jag i dag, i magen. Som en trasig myrstack. 

Jag har givit mig själv mycket egentid i dag. Jag har jobbat en del, ganska mycket faktiskt med tanke på att det gick åt 5 stora koppar té under tiden. Givetvis har jag hunnit med hundpromenader och lite hushållssysslor också. Men nu är det dags att ta kväller. Snart börjar lite sevärt på tv. Det passar bra innan det är dags för sängen. 

I morgon drar vi igång en ny arbetsvecka. Det blir bra. Stämningen på jobbet är väl inget vidare just nu men mina närmaste jobbarkompisar är ju eleverna och dem är det alltid kul att jobba med. Jag hoppas att myrboet lägger sig så att jag hittar tillbaka till mitt inre lugn. 

Att bli missförstådd, det är ju aldrig roligt. Jag vet att jag kan vara ganska otydlig men jobbar ständigt på att vara tydligare. Det är inte så ofta som jag har önskningar eller krav. Saker som jag vill genomföra eller göra på nåt speciellt sätt. Jag är ganska så flexibel. Kanske är det mitt jobb som jag kan tacka den egenskapen för. Som lärare måste man ju vara beredd på att släppa det man planerat och kliva in i nåt oplanerat. Det löser sig ofta, ÖTP har jag bara blivit bättre på ju längre jag jobbat. Inget bra alls i längden men ibland så är det bättre för barnen att jag kommer med övertröskelpedagogik än att man kallar in en vikarie.

Ibland händer det dock i mitt vanliga, privata liv att jag ber om något. Oftast inget stort. Det som då gör mig besviken är när jag blir lovad det men sen uteblir det. Om barnen lovat städa eller gå med hunden och sen glömmer det. Jag tycker det är både oansvarigt och respektlöst. Framförallt mot hunden.

Jag tycker det är mer schysst att inte lova, eller förklara varför man inte vill göra en sak redan från start. För då slipper jag känna att jag inte är värd att hålla löften till. Ärlighet, respekt, och ansvar är viktiga grejor för mig. Jag har från start svårighet att lita på människor och drabbas dubbelt upp när jag fått förtroende för någon och att det sedan bryts. Då backar jag och vill allra helst hålla mig på min kant.

Den här förmiddagen har gått i minnenas tecken. Min moster kom och hämtade mig och så åkte vi till kyrkogården för att göra fint vid gravarna. Hon hade köpt med sig stora fina Ljung och det blev jättefint. Vi passade även på att fika på kyrkogården. Kanske låter det helt galet men det är väldigt fint, lugnt och naturskönt. Och det finns en bänk precis bredvid mammas och mormors gravar.

Den senaste tiden har jag ju haft väldig kontakt med släkten på pappas sida, vilket har varit helt underbart roligt. Men det tar också fram en viss saknad efter de som kan prata och berätta om min mamma. Så nu har det kontot fyllts på lite grann.