(från 31 oktober)

Jag sitter på expressbussen på väg hem efter en härlig tur till Norrköping. En riktigt bra start på lovet. Helt smidigt tog jag tåget över till grannstaden. Från min dörr och till Resecentrum tar det bara 40 min. Vid stationen mötte M upp, min gamla elev från Ektorpsringen. Vi har hållit kontakten i lite drygt 5 år och setts ett par gånger.

Tillsammans tog vi en promenad genom ett höstligt Norrköping. I Järnvägsparken mötte vi den här filuren

Vi slingrade oss sedan utmed strömmen och upp till Mocca Deli. Där åt vi en sen lunch. Jag tog en svamppasta och mitt sällskap valde en pizza, av den glutenfria sorten. 

Jättegott men min mage är ovan vid pasta och svamp busar gärna till det i magen också.

Därefter tog vi en timmas promenad genom staden. Jag uppskattar verkligen att vandra genom vackra Norrköping.

Heter inte kvarteret typ Katla? Visst är det vackert?!?

Mina bilder på detta vattenfall brukar oftast vara upplyst med färger. Nu var vi nog för tidigt ute på dagen men det är glimrande ändå. 

Hospitalsgatan, fylld av dessa vackra och färgglada blomsterbollar. Underbart!

Ja vad kan man säga annat än att hösten verkligen är här. Somliga dagar visar den sig från sin allra bästa och tjusigaste sida. Det är alldeles lagom kyligt ute för en tjocktröja, täckväst och bästa höstkängorna och man nockas nästan av de sprackande färgerna som naturen bjuder på. 

Andra dagar är det klippvarmt, fuktigt av den mist som faller över en och det blir i princip aldrig ljust. Dagar då håret blir frizzigt och hundarna helt svarta på magen och benen. Dessa dagar står inte högt i kurs hos mig. Dock är de bättre än de dagar som bjuder på halv storm och regn på tvären. 

Trädgårdsföreningen, jag verkar liksom aldrig tröttna på att vandra här med hundarna. Jo, det gör jag men då bryter vi av med promenader runt ån eller upp mot vattentornet. Det går inte så fort nu för tiden. Kimmo vill nosa en massa medan Freja drar som den starkaste av slädhundar. Det måste se kul ut när jag kommer med en hund framför och en i släptåg. 

Man är duktig på att ljussätta här. 

Jag är aldrig rädd när jag går här i mörkret. Kanske dumt med tanke på det antal våldtäkter och våldtäktsförsök som varit under året och framförallt sista månaden. Jag känner mig trygg med hundarna. Å andra sidan verkar våltäkterna vid flertalet tillfällen ha skett i grupp och då är knappast mina hundar nån säkerhetsåtgärd. Men på nåt vis vägrar jag att begränsas och sen tänker jag "jag är så gammal nu att jag är säker bara därför". 

Visst är det fint? Lyktorna som lyser så varmt och ombonat. Den här delen av parken vetter mot US: 

Små saker som gör mig löjligt glad. Min novemberkaktus blommar, om än nån vecka i förväg. Jag köpte den förra året och då var den full av knoppar. Så klart klarade den inte flytten från blomaffären. När den sätter knoppar är det superviktigt att man inte flyttar eller vrider på krukan. Nu är det översållad med knoppar och ett par har redan slagit ut. 

Det där med hälsan... Jag är bättre, har inte lika ont utan jag kan hålla det i schack med panodil och paraflex. Jag sover bättre men muskelsvagheten och känselbortfallet är ännu ett faktum. Min finmotorik lämnar en hel del i övrigt att önska. Bara att skriva på datorn är en frustration och utmaning. Den här veckan kommer jag därför att jobba massor med ljust de bitarna. I torsdags var jag på Vc för koll, provtagning, en ny MRI-remiss och prat om hur mycket jag klarar att jobba. Sista två veckorna har jag jobbat 75% vilket rent fysiskt varit lagom. Men... jag blir superstressad av att inte vara på plats heltid så from i dag är jag uppe på 100% igen. Det är ju bara att pröva sig fram. Glädjande nog var mitt blodtryck lägre än när jag var inlagd så teorin om att det skjutit i höjden pga långvarig smärta och sömnbrist kanske stämmer. Nya prover togs för att kolla av kalciumnivån och lite annat. 

Jag har ju kaxigt alltid sagt att jag tål ALLT förutom de bruna sjukhusplåstren. Just därför har jag fått sån där tejp istället. Tydligen tål jag inte den heller. 

Jag har aldrig jobbat på en enhet som tar tillfället i akt att fira allt som firas kan. Vi får semlor, kanelbullar, chokladbollar (alltid på min födelsedag) och som nu; godis. Ibland, när det varit en tuff vecka, kanske pga stor personalfrånvaro eller om något hänt, får vi uppskattning i form av något gott men också ett tacksamt och peppande mail från vår ledning. Det här är utan tvekan min bästa arbetsplats någonsin. Å då har jag ändå haft bra arbetsplatser innan. 

Lite blurrig bild men det gör ju inget. Det är lite blurrigt när man på kvällen kan tända ljus, krypa upp under en filt med Freja tätt intill, en kopp té och kanske en bra serie. Jag har sagt det förr, hösten är magisk på så många sätt. 

Efter det fatala missödet med gyrosrullen har jag nu hittat vägen till nästa snabbmatsställe. Det tog nästan två år innan jag gick dit utan sällskap för att handla med ett par burgare hem. Det skulle nog kunna bli en vana så det kanske är bra att de snart ska slå igen. Jag undrar vem som ska ta över lokalerna? Trist om det blir som med gamla Skandiamäklarnas lokaler. Sen 1,5 år står de tomma med brunt skyddspapper på skyltfönstrena. Ingen snygg utsikt för mig. 

I dag är jag som sagt ledig och ska ta en sväng till Norrköping för lunch i trevligt sällskap. Jag gillar att ta tåget men föredrar nog expressbussen. Tyvärr har den uppehåll mellan 10-14. Dessbättre kan jag nog ta den hem. Jag hoppas ni alla får en härlig dag. 

Inte ens på skyltfönstret får de till det. De serverar RULLER vad är ens det?

Kanske de fettknölsfyllda bröden de gav mig i kväll. Så äckligt. Så vidrigt. Jag kräktes som aldrig förr. Inte det fredagsmys jag tänkt mig. Den snabbmat jag önskat.

Så proffsigt. Borde de ens få ha ett företag som lyder under hälsomyndigheten?

Nope.

Vidrigt o äckligt. Beklagar min egen lathet somnade närmaste pizzeria ALDRIG mer.

Nu var det omigen länge sedan sist. Det beror till största del på att jag har mycket svårt att använda vänster hand när jag skriver men också att jag känt mig väldigt gnällig, hopplös och lite låg. 

Rent fysisk så är livet allt annat än toppen. Den här jäkla smärtan i axleln och skuldran som stålar ut i armen handikappar verkligen. Fingrarna i vänster hand domnar och det känns ganska så hopplöst.  De senaste två veckorna har jag jobbat 50% men i dag gick jag upp på 75%. Jag hoppar i säng redan vid 19-tiden och somnar relativt fort men vaknar efter ett par timmar och kan inte somna om då det gör för ont. Då måste jag upp, ta värktabletter och vandra runt nån timma innan jag kan lägga mig igen. Den här ryckiga sömnen sliter något enormt. 

I tisdags var jag hos sjukgymnasten. Han verkar jättebra men kom väl inte med så god prognos. Han tror att det finns ett diskbråck i halsryggen, mellan 6/7 halskotan, som trycker på nerverna och att det är därför som inte de antiinflammatoriska läkemedlen hjälper. Vi bestämde att jag ska testa laserbehandling fyra gånger de närmaste två veckorna. Hjälper inte det så anser han att jag måste få en ny röntgen och eventuellt operation. Det är inget bra att gå runt med nervpåverkan så här lång tid för då kan nerverna bli permanent skadade. Fy fasiken, vill helst inte tänka på det. 

Jag valde Health Care för att de ligger endast fem minuter bort ifrån mig. Det ska vara enkelt och smidigt om man ska orka ta sig till och från. Jag är nu uppe i frikort så då gäller det att gå så ofta som möjligt för att få ut det mesta av det. 

Jag är ändå glad att vara på jobbet. Skönt att träffa vettiga, vuxna människor men jag har också saknat mina elever. Under tiden jag varit sjukskriven har hösten verkligen gjort sitt intåg. Det är så vackert och njutbart ute. Ja, kanske inte de dagar då regnet öser ner i spridda skurar. I går hade vi ett rejält åskovädder över Linköping, supermysigt. 

Trädgårdsföreningen byter färg. 

Jag har faktiskt börjat längta efter att man ska sätta upp vinterbelysningen. Men ännu dröjer det nån månad. Jag minns hur glad jag blev förra året. Just på min gata satte man nog upp de finaste ljusgirlangerna. 

Höstplanteringarna är färgsprakande och härliga. 

Kimmmo trivs med det svalare väderläget. Han smälter ihop fint med höstfärgerna. 

Det här var ju mitt duschrum under ett par veckor. Allt annat än fräscht. Men jag överlevde det också. 

Det var i den här källargången jag fick gå när jag behövde gå på toaletten. Inte den bästa av upplevelser. 

Men så blev det klart till slut. Jag har badat flera gånger under helgen. Att ha egen toalett är en lyx, har jag lärt mig. Men man klarar det mesta. Är numera expert på att kissa i bunke på nätterna. 

När livet är lite motigt gäller det att belöna sig själv med sådant som man tycker om och som förgyller tillvaron. Doftljus från Lagerhaus. 

Favoritpennor från Akademibokhandeln. 

Liljor, tyvärr var de utan doft. Jag gillar de som doftar allra bäst. 

Två godingar i en. Kan rekommendera den. En klar favorit. 

Nu hoppas jag att ni haft en fin måndag. Här i stan har vi haft en underbar höstdag så här långt. Strålande sol, hög och klar luft och jag har fixat arbetsdagen på ett bra sätt. Nu är det dags att svida om och gå till sjukgymnasten för veckanas första laserbehandling. 

Allt gott till er!