Då så sitter vi här igen med de förbannade proven. De där som ska visa hur det står till med elevernas kunskaper i kärnämnena. Jag känner, som varje år, en brutal förtvivlan. Hur ska våra sexor kunna klara dem? jo, några få gör det så klart men inte det stora flertalet. 

En "vanlig elev" hos oss kan ha flytt vid 5  års ålder från Syrien, hamnat i Turkiet och kanske gått nått år i skolan där för att sedan fortsätta flykten tillsammans med familjen till Tyskland. Där kanske man hann gå lite i skolan innan man slutligen vid 8-9 års ålder hamna i Sverige. Linköping kan vara ort nr 3 de bor på. Vad gör allt detta med ett barn? Det säger sig väl självt. Total språkförvirring, ofta en känsla av otrygghet, bärare av det trauma som krig och en flykt innebär. Hur i helskotta ska de kunna klara ett prov som är uppbyggt för att passa svenskfödda medelklassbarn. De saknar fullständigt de referensramar som krävs för att ens ha en chans. 

Vi tar även emot elever som bott i flyktingläger i hela sitt liv. Dessa barn har fullt upp med att försöka förstå sin omgivning, den västerländska kulturen, lagar och alla oskrivna lagar. Bara att stå i led och förstå att alla kommer få mat så att man blir mätt när vi går till matsalen. Att äta med bestick är en självklarhet för mig men så äts inte maten på alla platser i världen. Vissa använder pinnar, andra händerna och en del är vana att "fånga upp" maten med en brödbit. 

Nu förväntas just dessa elever kunna skriva texter som är så främmande för dem att det står stilla i huvudet på dem. Visst, vissa elever som varit här väldigt kort tid blir undantagna men har du bara gått tre år i svensk skola så är det ohyggligt svårt. Man kan inte prestera som en elev som är född i Sverige, gått 4-5 år i förskola och sedan hela låg- och mellanstadiet. 

Just min skola kommer att få uppmärksammt lågt resultat på NP. Precis som vi får när det gäller betygsläget. Lite som man har det i den mer omtalade skolan Rosengård. Men hur eleverna och pedagogerna än kämpar kommer vi aldrig att komma upp till ett genomsnittligt resultat. Det är omöjligt då mer än 95% av eleverna har annat modersmål och fler än hälften varit mindre än 5 år i Sverige. 

Jag är stolt över varenda unge som i dag kämpade sig igenom den här skiten. Jag hoppas bara att de inte blir helt nedslagna av det faktum att de inte når nivå E. Jag ska göra mitt bästa för att visa vilken enorm utveckling de har gjort under tiden hos oss. För mig är det det som räknas. Så det så!

Politikerna kommer bli bekymrade och ifrågasätta oss men vi har förklaringar och svar på allt. Nu tänker jag att det är deras tur att ta ansvar över att det blivit så här. 

När hälsan krånglar får man anpassa sig. Tidigare har jag klivit upp vid halv fem och i gengäld lagt mig vid åtta, halv nio på kvällarna. Hundarna har varit helt inprogrammerade på det och fått sin sista promenad vid 19. Nu är jag helt kaputt i ryggen på morgonen och det tar lång tid att komma i gång. Jag tror att det till stor del beror på att jag ligger väldigt stilla på natten då det gör ont att vända på sig. Har man ont på ett ställe så kompenserar man och sen så gör det ont på nya ställen. Jag har fått en nygammal värkmedicin, Diklofenak. Det som är med dessa, som med de flesta antiinflammatoriska, är att de sliter på magsäcken. Magkatarren kommer som ett brev på posten men då kan man alltid få ett piller för det. Tack och lov för Omeprazol. 

För att inte behöva gå upp redan halv fyra så har jag skjutit på kvällspromenaden, det är ändå på kvällarna som jag mår bäst, det gör att jag kan vänta till halvniosnåret för att gå med pälsklingarna. Hundarna håller sig då fram till halv åtta på morgonen.  Jag är ju egentligen en morgonmänniska och älskar att vakna när det är mörkt ute. Nu är det svårt då det knappt blir mörkt ute men vi är på god väg dit. 

Då jag bor på bottenvåningen och är omgiven av ganska så höga hus bekymrade jag mig ändå för att lägenheten skulle vara mörk, trots att jag just berättat att jag gillar mörkret. På dagtid uppskattar även jag en ljus miljö att vistas i. Jag har morgonsolen från kökssidan, där jag har flest fönster. Den når över och in och det är väldigt ljust. Dessutom så slår solen på morgonen in i fönstrena på husen som är belägna på min balkongsida och reflekterar sig in i mitt vardagsrum. Det är alltså som om jag har en sol på varje sida. Ganska härligt och växterna som jag har en bit in i vardagsrummet trivs och frodas även de. De flesta av mina växter skulle må bra av en större kruka men framförallt av ett jordbyte. Det får bli när jag kan få hjälp att få hem en säck med riktigt bra jord. Strax efter lunch kommer solgasset på baksidan. Tacksam över min markis som skyddar bra emot värmen. 

I går hade jag tvättstugan. Bävade lite men kom på att "dramaten" kan få fler uppgifter än att bara dra hem varor från affären. Hiss har jag utanför dörren och den går hela vägen ner i källaren. På det stora hela gick tvättrundan över förväntan. Skönt att ha det gjort. Nu har jag bokat ny tid till på söndag eftermiddag för att ta tag i sådana där extra grejor som kuddöverdrag ,filtar, hundbäddarna och liknande. Då jag har hundar så blir det fort solkigt på både överkast och kuddar, man får också en speciell hundlukt inne.  

Dagens väder verkar bjuda på växlande molninghet och lagom "Mia-temperatur". Perfekt väder sista tiden för god tillväxt på kantareller, varmt och de senaste dagen mycket regn nattetid. Är det något jag saknar så är det att plocka svamp. I år hade jag tänkt be Elis följa med ut men jag får nog tänka om. Jag är på tok för instabil och benen opålitliga för att traska runt i kuperad terräng.  Ätbar svamp är det ont om i innerstaden men djurlivet är gott. På baksidan har jag ett gigantiskt skatbo, måsungar, ekorrar med ungar och så en enorm hare. Just nu ligger haren i godan ro under päronträdet och Freja spanar. Hon blir så till sig att hon piper och vibrerar i hela sin lilla kropp. Förmodligen skulle hon bra gärna vilja jaga den till vägs ände. 

Jag har som bekant varit Nyhetsmorgon trogen på mornarna. Den sista tiden har jag överraskat mig själv genom att allt oftare välja SVT´s morgonprogram. Det är mycket politik inför valet men tyvärr nås vi även av nyheter av mer tragisk karaktär. Skjutningar i både Köpenhamn och i Chicago får mitt hjärta att gå sönder. Ofta sker de i sammanhang där många människor samlas i glädje och ofta är skytten en enstöring. Denna enstöring, berättas det senare om, har uppmärksammats redan som litet barn och senare för konstiga uttalanden på sociala medier. Vad kan man göra åt det? Jag vet att jag som ny lärare pratade med de mer erfarna och de hade ett öga för de elever som det förmodligen skulle "gå snett för" i framtiden. Jag kan komma på mig själv att ha sådana funderingar kring elever, både de jag har nu och sådana jag haft. Två gånger har jag haft rätt då jag fått veta senare att elever hamnat bakom lås och bom. Några har drabbats av svår psykisk ohälsa och ett par har fått barn väldigt tidigt. Det sistnämnda behöver inte vara något dålgit utan i de här fallen faktiskt fått ungdomarna på rätt väg i livet igen. 

Allt är inte totalt mörker med våra ungdomar i samhället. De allra flesta går det väldigt bra för, även för de som hade en kämpig skoltid. Skolan är inte för alla, det går inte att kräva att alla ska kunna allt som står i kursplanerna. Många blommar upp när de kommer till gymnasiet och där får välja inriktning utifrån intresse. Som killen som verkligen ogillade skolan och alla teoretiska ämnnen. Han var en stjärna i slöjd, teknik och även bild. I dag vet jag att han har en egen firma inom rörmokeri. Jag stötte ihop med honom för ett par år sedan och då sa han lite halvt om halvt på skoj "Jag var ju rätt sopig på matte men räkenskaperna har jag råd att leja bort och det andra som behövs när jag jobbar fattar jag helt plötsligt". Så kan det gå när matematiken plötsligt får en verklighetsförankring. Säkerligen lärde han sig snabbare när han gjorde felberäkningar på omkretser, längdmått eller vad det nu kan vara och det kostade. Facit blev mer än ett uppslag längst bak i boken och med riktiga konsekvenser. Det mest oroande är väl kanske den respektlöshet som breder ut sig bland de unga i samhället. Absolut finns det områden där språk och attityd är sämre än på andra men problemen finns både i glesbygd och i tätort. 

I dag är det dagen som Tyra ska få inkassera sin födelsedagspresent. Det blir ett välbehövligt besök hos frisören och sedan ska vi äta lunch på något trevligt ställe. Kanske orkar vi med att ströva runt lite på stan också. Jag vet att jag har ett paket som legat lite väl länge på Gränden och väntat. Måste komma i håg att hämta ut det. Kanske ska jag höra med Tyra om hon har ork och lust att sätta saxen i mitt eget hår. Det är onödigt långt och jag skulle behöva bli av med 5-10 cm. Det är nu 11 månader sedan jag sist färgade det och jag ser fram emot att bli av med det "gula" och bara vara mitt eget naturliga grå. Just nu är det som nån konstig ombre men jag trivs ändå. Kanske får det även bli ett par pocketböcker som får följa med hem, jag fick flera bra boksips av Cissi när hon var här. Även på jobbet har vi pratat böcker och jag blev rekommenderad flera ur väldigt olika genrer. 

Dagen har iallafall alla förutsättningar att bli en fin dag. Det är rent mentalt skönt att vara ledig. Hade det varit en jobbperiod hade jag nog behövt vara sjukskriven en del och det slipper jag helstdå jag älskar att gå till jobbet. Semesterledig verkar dunderklumpen ovanpå också vara. Jag vet att det hörs ljud av grannar när man bor som jag men nu har fyra olika vänner, oberoende av varandra, bekräftat att det dundrar orimligt mycket ovanifrån. Jag har full koll på när han är hemma och vilka tider han har under jobbåret. Nu är han ledig och dundrar runt lite random. Emellanåt kan jag inte låta bli att tycka synd om hans hälar. Att han inte själv känner att det är obra?

Nu är det tid för mig att ta kaffekopp nummer två och sedan ta tag i dagen med allt vad det innebär. Jag önskar er en superfin dag. Så hörs och syns vi en annan dag. 

Go morron alla fina! Här blev det en tidig start på dagen. Kimmo har varit oroligare på efternatten än på länge. Jag har tänkt att han kanske har ont i sina leder och inte hittar någon skön sovställning men det var inte det som var problemet. Vid femtiden kastade vi oss ut och tur var det. Han är inte bra i sin mage för att uttrycka sig milt. Efter en halvtimmas vallande runt i Trädgårdsföreningen och runt Birgittaskolan verkade det som att det hade lugnat sig lite. Han käkade massor av gräs så jag gissar att han även mådde illa. Nu är vi hemma igen och jag är tillbaka i sängen med datorn i knäet och kaffekoppen på sängbordet. 

Det var ljust redan när vi gick ut och måsarna skriker sina kärleks-, eller om det är,  krigsserenader till varandra. Helt galet vilka oljud de gör. Oljud var det även i går kväll. Det vackra vädret och ledigheten lockar fram både motorcyklar och sportbilar som är allt annat än tystgående. Min gata verkar vara en sådan som lockar till att trycka gasen i botten. Det är ju en fin raksträcka mellan Drottninggatan och Lasarettsgatan. Så himla skönt att Elis och Peter kunde hjälpa mig att stänga fönstret när de var här. De isolerar ljuden väldigt bra. Ja, alltså fönstrena, det är inte grabbarna som är ljudisolerande. När jag hade putsat fönstret i början av veckan så gick det inte att sänga helt. Kom i det ögonblicket på att jag hade samma problem sist. Jag tror jag får ringa fastighetsskötaren om det. 

Under långfredagen var mina ungdomar hos mig. Tyra och Peter kom tidigare och vi fixade maten tillsammans. Så otoligt mysigt, vi har väldigt roligt tillsammans. Total oförmåga att hålla nån form av röd tråd, vi påbörjar saker som inte avslutas förrän en halvtimma senare då vi kommer på att vi aldrig gjorde eller pratade klart. Det blev ingen påskmat utan istället stektes det kycklingfärs till en tacogratäng. Till den hade vi grönsaker men också friterade tortillabröd. Det var första gången jag använde fritösen sen jag flyttade till Linköping. Jag tänkte så klart, så som man alltid gör "den ska jag använda oftare". 

E+T dök upp lite senare och jag fick en superfin påskbukett av fina T. En  ny bekanskap för mig men väldigt angenämn sådan. Jag hade nog inte tvivlat på att det skulle kännas bra. Mina barn har vuxit upp till fantastiska unga vuxna som jag är otroligt stolt över så det skulle vara märkligt om de hittade pojk- och flickvänner som var helt uppåt väggarna. Här har vi en jordnära tjej med ett fantastiskt driv som inte bara är smart utan också ödmjuk och omtänksam. 

Det där med påskpynt hoppade jag i princip över i år. Ett köpt påskris och en liten kruka med påskliljor är det enda jag fixat med. Just därför blev jag extra glad över buketten. Det blev inga påskägg heller, jag hade en stor skål godis, after eight och ungdomarna fick presentkort på bio istället. En gåva som räcker lite längre än ett påskägg. Hoppas jag iallafall. Kvällen blev sen och jag kom inte i säng förrän långfredagen blivit påskafton. Årets rekord för mig. Ni känner ju till mina tidiga kvällar och att jag vanligtvis går upp med tuppen. 

Linköpings stad, som så många andra städer, pyntar väldigt fint vid olika storhelger och under säsonger. Dessa två påskharar står på Trädgårdstorget och är gjorda med hjälp av motorsåg. Imponerande och tulpanbädden är helt gudomlig. Extra bra är det att stan helt bojkottat det här med fjädrar. Jag har även sett i mitt IG-flöde att nästan ingen av mina vänner pyntat sitt ris med just fjädrar. Ge det några år så är vi nere på noll. Många har gamla fjädrar kvar och använder dem, det vet jag inte vad jag har för åsikt om. Det ör lite som med äkta päls, vad ska man göra med dem om man redan har dem. Det känns dumt att bara slänga iväg dem också men det är ett ställningstagande att låta bli att använda dem.

Min alldeles egna påskpresent. Några anteckningsblock och ett dussin perfekta pennor. Jag är väldigt analog av mig, älskar att skriva för hand med "perfekta pennor" i ett block med lagom tjocka blad i en gräddgul ton. Pennorna ska vara av gelvarianten och helst med 0,5 strl eller tunnare. Biltema sålde förr de bästa pennor jag någonsin stött på. 12 st för ca 60 spänn, tyvärr har de slutat att sälja dem. Dessa var det närmaste jag kommit, kanske är själva pennan lite väl tunn men jag vänjer mig nog. Att jag tycker så mycket om att skriva för hand beror nog på att det jag antecknar fastnar i mitt minne väldigt mycket bättre. Skriver jag på datorn kan jag skriva hur mycket som helst men minns säkert bara 25% av det hela. Stämmer ganska så väl in på den forskning som jag läst angående just användandet av dator i skolan. 

Det påskigaste jag ätit under den här helgen är dessa godingar. Men jag måste nog säga att jag hellre byter ut chipsen mot crustader. 

Det ser ut att bli en underbart vacker vårdag även i dag. Jag får se lite vad dagen ska användas till. Jag har tyvärr otrolig smärta i höger axel som strålar ner i hela armen och liksom briserar i handleden och handen. Jag tror att det kommer från en knöl vid höger skulderblad. Kanske kan "bolltricket" fungera. Alltså att jag använder en massageboll och masserar mig själv genom att antingen lägga mig på bollen eller om man vill a en mildare variant, ha bollen mot en vägg och trycka ryggen mot bollen. 

Jag tror det är veckans fönstertvätt och storstädning som ställt till det. När jag strök in mina städhanddukar så var de 14 (!!!) stycken så jag har tydligen städat lite utöver det vanliga. Ångmoppen har dessutom varit framme i princip varje dag och den kan vara lite tungkörd. Den ska fram även i dag då en mindre olycka skedde på vardagsrumsgolvet. Inget som Kimmo kunde rå för och jag skäller aldrig på hundarna om något sånt skulle hända. Det är inte deras fel att matte inte vaknat i tid eller om jag inte lyckats läsa av deras signaler. 

Nu hör jag dock att Kimmo ligger och snarkar vilket borde betyda att det lugnat sig i magen och att han somnat ifrån det onda. Jag tänker ändå att jag behöver ta en tur till affären och köpa fiskblock. Det får bli ett par dagar med skonkost för honom. Ris, fisk, morötter och lite buljong brukar fungera fint i sådana här lägen. Bra att jag är ledig både i dag och i morron. Säkerligen är han stabil till på tisdag när jag återgår till jobbet. 

Det blir en kortvecka vilket är ganska så skönt. På onsdag har vi i EHT en hel fortbildningsdag. Den är digital men man ska sitta tillsammans i sitt team. Min rektor är klok och har bokat in oss på annan plats, Scandic hotell. Att jag tycker det är smart är för att sitter vi på skolan så kommer vi att bli störda flera gånger om. Det händer så mycket under en dag med eleverna som man känner att man måste ta med sin chef, kurator eller skolsköterska. Är vi på annan plats så löser personalen oftast problemen på egen hand. Och vi är ändå bara ett sms eller mail bort om något större skulle inträffa.

I torsdags anordnades en demonstation i Skäggetorp. Medier har skrivit spaltmeter om det och privatpersoner har skrivit än mer. Det finns så många åsikter och tankar om det inträffade. Jag försöker vara försiktig i mitt tyckande kring det som skett då det handlar om området jag arbetar i. Jag har nog aldrig varit rädd där och det är otroligt fint, välplanerat och grönt område och de människor jag träffar är helt fantastiska, stora som små. Det är obegripligt för mig att en dansk person ska färdas genom Sverige och bränna koranen. Herregud! När jag skriver det så ser jag hur fullständigt dumt det är. Det skapar aggressioner och motstånd, vilket är exakt det syftet han har. Tyvärr blir det på den nivå att polis attackeras av motdemonstranter och sen så kommer socialamedierdrevet mot polisen. Skadegörelse för miljoner och illa tilltygade blåljuspersonal. Jag är tacksam för att det finns de som vill bli poliser, att de som redan är poliser väljer att fortsätta jobba som det. 

Nu så har krasslighunden vaknat till, han vankar och går runt och sväljer så jag tror det är dags för oss att ta en extra sväng. För säkerhetsskull. 

Hoppas ni alla får en fin dag med sol, sill, ägg eller vad ni nu önskar. 

På mina mångfaldiga fackliga utbildningar har denna förkortning lyfts otaliga gånger. TIFR= TId För Rflektion. Så otroligt viktig och så utvecklande. Många fixar detta på ren erfarenhet eller bara tack vare den personlighet man är. Andra behöver tid avsatt i sitt schema och stöd av frågor som de ska tänka kring. Själv använder jag min restid till reflektion. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur ska jag tänka nästa gång? Ja, mitt huvud är ofta fyllt av frågor. När jag sedan kliver innanför dörren och möter mina hundar släpper jag helt jobbet. Sen är inte allt svart och vitt. Jag vaknar också uppp på nätterna med huvudet fyllt av frågor och ibland svar. Då skriver jag ner det på ett noteringsblock och kan lätt somna om. Min strategi för att inte ligga vaken och grubbla. 

Sen har vi ju alla andra struliga tankar och funderingar som snarare hör i hop med privatlivet. De som rör mig och de som rör mina barn. Där är jag en sopa. Jag är en ältare i perioder. Det som hjälper mig är ofta att skriva och att tidsbegränsa. Annars går jag ner mig i mörkret. Jag skriver här i bloggforumet men har alltid skrivit dagbok, inte så där slaviskt varje dag men vid behov. Känner jag att jag behöver gräva i det känslomässiga djupet så avsätter jag en timma eller så till det. När timman har gått måste jag släppa det ochgöra och tänka på annat. 

I dag vet jag inte om jag är ovanligt känslig eller filterlös men nyheterna om utvecklingen i Ukraina gör mig så rädd och orolig att jag kände hur tårarna ville komma och faktiskt gjorde det. Både med tanke på min ålder och den historiska kunskap jag har så är det här början på något hemskt. Jag tänker på människorna där, som redan innan invasionen hade det väldigt svårt och fattigt. Bilder visar hur förskolor träffats av misiler, civila som både dödats och skadats. Jag minns Syrien, forna Jugoslavien och många andra platser men det här känns värre och kanske närmare på något sätt.  Ryssland är ett stort land med mycket makt och resurser att använda i ett krig till det kommer en galen ledare. Tankarna snurrar också kring hur vi ska kunna hjälpa människorna på plats. Hur ska vi kunna hjälpa de som kommer att komma till oss som flyktingar. Har vi lärt oss något av historien? Just nu står nyheterna på hemma hos mig men jag kommer behöva begränsa mitt tittande för att inte bli fullständigt bruten. 

"Ett storkrig som vi inte sett sen andra världskriget" Är det nu tredje världskriget startar? 

God morgon alla!

Det händer så mycket i världen just nu. Kanske har det alltid hänt mycket men informationsflödet är så tätt. Själv är jag nästintill filterlös, som att sakna hud. Allt går rätt in och skapar reaktioner. 

Översvämningar i  Europa med massor av döda människor. Nytt för den här delen av världen och då reagerar vi förstås starkare. I Asien är detta snarare en vardag. I Kina har det kommit 600mm regn under tre dagar. Samma mängd som vi i Sverige får under ett år. Helt galet! Galet varmt är det också i östra Europa med rekordtemperaturer. 40 grader i Georgien och 49 uppmättes i Turkiet. 

Den första manliga NHL spelaren har kommit ut som gay. Bra men alltid lika sorgligt att människor känner att de måste komma ut och att mänskligheten inte bara kan glädjas åt att personer blir kära och har förmåga att älska. 

I går nåddes vi av nyheten att Tommy Engstrand gått bort. Han var 81 år så det är väl i sig inte så konstigt. Vi får aldrig behålla någon för evigt. Jag gissar att han haft ett fantastiskt liv men massor av resor och sportupplevelser. Själv minns jag nog honom bäst från underhållningsprogrammet Razzel. 

Gårdagens Monstreablad. SOm ett konstverk tack vare persiennerna. 

I går fick jag umgås en stund med min äldsta storebror och hans fästmö. Så himla kul och supertrevligt. Vi gick till Trädgårdsföreningen och fikade på Tropikariet. Första gången som jag fikar där trots att jag bott i staden i 7 månader nu. Vi valde alla den underbart goda äppelkakan med vaniljsås. 

Vi har lite svalare luft här nu med härliga små molntussar. Jätteskönt att slippa svettas bara av att röra sig. När det varit som varmast har jag tagit en sväng på stan och njutit av affärernas AC

Det här kallar jag en rejäl potatissticka, den tappar man inte bort i första taget. Vilken bra flyttpresent, jag hade ingen sedan tidigare. 

Den andra inflyttningspresenten från Stefan och Suzanne. Ett grytunderlägg. Otroligt vackert och det bär minnen från barndomen då min morfar brukade tillverka just sådana här. Och doften, den är ljuvlig. Det kommer bli ett sant nöje att använda den eller så kanske jag sätter upp den på väggen i köket. 

I dag får det bli en fixardag. Jag har även en del litteratur att läsa. Jag kommer nog hålla mig inne då pannan flagar som aldrig förr. Näsan är djupare brännskadad och nu känns den som en skrynkligt russin som spruckit sönder och nu är fyllt av små blödande sår. I uringningen döljer sig hundratals blåsor och det kliar något enormt. Solen kan verkligen göra både gott och ont.

Det får mig att tänka på  sagan om när solen skulle tävla mot vinden.  De skulle se vem som kunde få en man att ta av sig sina kläder. (tur man valde en man, sagan hade känts sisådär om det rört en kvinna)  Minns ni den historian från skolan? Jag tror sensmoralen var att man kommer längre med godhet. 

  Bild lånad från Unga Fakta

God morgon!

Nu är det måndag igen och vi har passerat längre än halva sommaren. Bitterljuvt men ändå ok. Den värmen som varit har slitit en del på både mig och hundarna. Helt medvetet har jag hållit mig i skuggan. Jag har ju uppnått den åldern att jag verkligen måste vara rädd om min hud. Just därför var det oerhört dumt att vistas 8 timmar i skärgårdens gassande sol utan vare sig solhatt eller solkräm. Måste erkänna att det var många år sedan som jag blev så här bränd. Hela pannan svullnade upp, den är fortfarande svullen så här 1,5 dygn senare och fylld av små blåsor. 

Bortser man från den brännande huden efteråt så känner jag en tacksamhet att ha fått en dag då jag fick njuta av paradiset på jorden. Vågornas brus, surr av båtar och humlor och att bara vila sina ögon mot horisonten gör gott för själen. 

Ni som känner mig vet ju att jag älskar skaldjur i allmänhet och räkor i synnerhet. En favorit är rökta räkor med aioli. Nu har jag fått en ny favorit, räkor med en soya/chilli-majonäs. Underbart! Storleken på räkorna var dock minst sagt varierande. 

Här i innerstan har man (vilka de nu är, kanske kommunen eller nån annan) bytt ut hälften av alla "Herrgårman-skyltar" mor "Fru/Fröken-Gårman". Första gången jag såg en mer feminin variant var för kanske 18 år sedan på barnens förskola. I dag vet jag inte riktigt vad jag tycker. Då var det jämnlikt att man skulle ha en klänningsklädd figur men i dag har vi väl kommit längre eller borde ha gjort det. Kan man inte ha en skylt med en könsneutral person som går över, konstigt att det ska sitta i kläderna. 

Steckperson kanske kan bli det nya. Eller så får det vara som det är. Det berättar ju också en historia precis som vissa ordval i böcker och tidningar ger oss en inblick i hur det var och att vi kan glädjas åt förändringen. 

Här har vi måndagens Monstreablad. I mina ögon totalt fulländat och perfekt. 

Nu önskar jag er en fin måndag och en härlig ny vecka. 

God morgon vänner!

Då så har vi drabbats av lite strängare restriktioner pga Vovid-19. Ingen strosande i affärer eller fikande, inte ens om man håller avstånd. Jag gissar att vi har alla respektlösa människor att tacka för det. Alla som kört på som om ingen pandemi funnits. De som tog första tillfället i akt att boka en resa på höstlovet, som trängts på krogar och i barer och liknande. Förmodligen de som tror att de är odödliga för att de tränar regelbundet, äter rätt och tror sig vara i sitt livs form. De måste vara lätt dumma i huvudet som inte tagit till sig att viruset slår helt oberäkneligt. Unga starkt, medelålders i fin form har ju hamnat i respirator och tom avlidit medan vissa äldre har klarat det mycket bra. Vi bär ju alla ett ansvar inför varandra. Var är solidariteten? 

Jag tänker på alla som jobbar inom vården. Som de slitit och utan möjlighet till återhämtning i form av semester eller ens vanlig helgledighet. Nån skrev på sociala medier att "de har ju haft det lugnt ett tag". Ja, lugnare på coronafronten men alla andra fortsätter att vara vanligt sjuka och uppta platser inom vården. Lägg därtill ett antal coronapatienter som kräver så mycket extra i form av specialutrustning och behandling. Ni inom vården, ni är faan mina hjältar. Jag önskar jag kunde göra något mer för att stötta er än att hålla avstånd och "isolera" mig efter arbetstid. 

Ja, jag ska nu enligt de nya riktlinjerna inte träffa andra än de jag bor med... Jag har ett stort gäng med kollegor på jobbet jag inte bor med och ett 20-tal elever som inte har samma adress som mig heller. Att jag träffar dem i lokaler där jag inte kan hålla avstånd räknas inte. Bara i mitt arbetsrum står 5 skrivbord på en yta av ca 10 kvm. Svårt med avståndet där...

Jag får göra mitt bästa. Hålla tummarna för att viruset tar omvägen förbi min arbetsplats. Fast iofs har jag ju redan kollegor där som drabbats. Jag har full förståelse för att skolan är en viktig funktion för att hela samhället ska kunna fortsätta och fungera. Men det måste kunna göras mera. Kanske kan man ha varannandag-undervisning med en halva av klassen i taget. Då kan vi hålla avstånd och det blir kanske mer intensivundervisning. 

I dag skulle jag ha träffat Systeryster men valde att ställa in. Det skulle kännas kriminellt att strosa runt på stan och sedan ta en kaffe på ett fik. Det får bli hundpromenad utomhus med dottern istället. Vi bor ju inte heller i hop men sågs tidigare i veckan och varken hon eller jag har träffat någon annan sen dess. 

Jag väcktes ganska tidigt av sms-signal som meddelade att mina paket kommit. Ett från Apotea och ett från Shein. Precis vad jag behövde när mycket runt omkring är rörigt och stökigt. Allergimedicin och vitaminer är väl inte superkul men barnen behövde det och på Apotea är det galet prisvärt. Så nu finns det både tabletter, nässpray och ögondroppar till sonen. Tyra ska få kosttilskott för veganer. Från Shein kom 4 blusar och två härliga ponchos. Det känns som en härlig höstpresent till mig själv. 

Nu så hoppas jag att ni följer de nya råden. Det kanske kan bli lite tråkigare och för mig är det illa att inte få gå på gym då min kropp far illa av det redan efter en vecka. Jag får försöka balansera upp det med långsamma hundpromenader och de "hemmaövningar" som sjukgymnasten givit mig. 

Ha en underbar fredag!

... agerande...

Efter förra fredagens totala besvikelse kom kraften att agera över mig. Jag har räknat ut att det tar mig 7 år med 2% löneökning att nå en genomsnittlig lön ( o då kan vi alla räkna ut att den omigen inte är genomsnittlig - glappet bara ökar) Jag höll på att dö när studenten som vikarierar i andra klassen sa till mig att hon räknar med en ingångslön som är samma som min nuvarande. Jag har jobbat som lärare i 22 år!!!!! 

Men Norrköpings kommun, facken, samhället.... Vad i helvete händer? Det här har passerat rimlighetens gräns med hästlängder. Många väljer att inte prata löner i dag. Det är synd. Det är som att man skäms. Jag hör till dem som borde skämmas, för med min lön borde jag vara en urusel lärare. Det är jag inte. Jag är bara ännu en av alla de "duktiga flickor" som fortsätter som en duracellkanin. 

Efter regn kommer solsken. Ett solsken som den här kommunen inte står för. Tyvärr.... 

Jag har ändå haft en fantastiskt bra arbetsvecka. Bra lektioner, grym arbetsro i klassrummet, härliga möten med mina elevers föräldrar när vi mötts i utvecklingssamtal. Föräldrar som uttrycker tacksamhet över det stabila läge som nu råder. Jag lever just nu i just "nuet". Går hem med en mental ryggdunk och känner att här och nu rullar det på. 

Jag vill inte gå några händelser i förväg men som lärare möter jag ofta elever som jag träffar under fler timmar per vecka än vad deras föräldrar gör. För just de eleverna är det extra jobbigt om stabiliteten i skolan ruckas på. Det kan leda till en ganska stor "röra", en röra som kommunen inte är beredd att betala för att slippa. I allafall inte i form av lön till pedagogen utan de blir senare tvugna att betala, förmodligen det dubbla för att sätta in extra insatser när eleven kommer upp på högstadiet. Alla vet det här. Ändå låter man det ske. Det är ju olika påsar som pengarna tas ur.

Nu är det fredagskväll. Jag tänker att jag ska försöka koppla av och bara vara. Kroppen har fått sig en genomkörare, hundarna är rastade och jag ska strax in i duschen. Jag är trött på många plan och tänker att nästa vecka kommer bli en bra vecka omigen. Jag har några utvecklingssamtal kvar men jag har också några spännande möten i grannkommunen. Jag inser att åtminstone på pappret så är jag ganska så åtråvärd efter 22 år i yrket. 

Jag förstår att jag har ganska många dörrar som är öppna, vissa på vid gavel och andra på glänt.