Så har skolan dragi ti gång på riktigt. Eleverna är på plats och undervisningen har startat. Eller jag får väl lov att säga att eleverna till största del är på plats. En handfull ägnar dagarna åt att bullra runt utanför klassrummen, försvinna och rent allmänt inte göra det de ska. Det känns direkt att det kommer bli slitigt men det har också goda förutsättningar att bli bra. Första veckorna med helt nya elever som dessutom till stor del är nya för varandra är alltid lite röriga. 

När jag kommer hem på kvällarna är jag rätt så utmattad och slut. Då är det himla skönt att bara lägga sig i sofan nån timma med myskorven brevid sig. 

Freja, så yttepytteliten men med världens största ego. Lite trygghet och självförtroendde vore inte dumt om hunden hade. Rädd och skällig för allt, riktigt jobbig faktiskt men kanske just därför som jag älskar henne så mycket. 

Vad har då hänt sedan sist, inte något stort eller spännande men dagarna har gått i ett rasande tempo. Resumé kommer här:

Att börja helgdagsmornarna med en kopp kaffe på trappen är en välbehövlig lyx. Tystnad, lugn, ro och massor för plats för tankar och reflektioner. 

Jag och sambon tog en tur till Oxelösund förra helgen. Jag har innte varit där för, ialla fall inte inne i det som kan kallas centrum. Det var som en tidsresa till när jag var liten. I Norrköping hade varje område ett sånt här centrum, byggt som en fyrkant med torg i mitten och nån staty eller fontän. Post, bank, mataffär, nån sybehörsbutik, kanske ett konditori osv. Att vara en hel stads centrum är lite pyttigt och säger en del om dess storlek. 

Oxelösund ligger ju vid vattnet och vi åkte till en underbar plats, SKärgårdsvåfflan.

Vackert belägen på ett berg vid havet. Tyvärr var det lite blåsigt så det blev kallt. Jag som är så temperaturkänslig satt med dubbla jackor och tyckte ändå inte det var behagligt. 

Fransk våffla med röra och räkor. SOm den finsmakare jag är drog jag slutsatsen att vill man ha en supergod våffla med räkor behöver man inte åka ända hit utan man kan istället bege sig till färgargården i Norrköping. Det var inget fel på våfflan men den var liksom "bara" god. 

Vi tog även svängen förbi Nyköping. Vädret inbjöd inte heller här till utomhusvistelse. Jag tror att jag ska komma tillbaka en solig högsommardag. Det verkar vara fullt av fina restauranger vid vattnet som man kan besöka. Kanske sitta på en uteservering och bara njuta. 

Kvällarna bjuder på skymning och mörker innan man går och lägger sig. Min dotter fullkomligt avskyr den här tiden, när det blir mörkare ute. Jag är tvärt om. Jag älskar de mjuka kvällarna och att tända ljus. De allra flesta dagarna är vädret fint, utan blåst eller nederbörd. 

Japp, när Mia får välja blir det skaldjur. Även om det blir det två gånger samma dag. 

En fika på Espresse House hanns också med förra helgen. 

Linköping är en fin stad men den gör sig, precis som de flesta städer, bäst när det är vackert väder och uppehåll. Jag hade helt fel skor på mig den här dagen. Platta med mjuk sula utan några eg räfflor. SNacka om att marken blev hal. Jag slipprade runt som Bambi på hal is. Jag var inte ensam om att hamna på glid. Såg flera som gick lika stelt som jag. 

Alltså, Kimmohunden! Världens snällaste. När jag ger hundarna mat lägger och han ätit upp sin portion lägger han sig ner och väntar på att Freja ska äta sig mätt för att sedan ta hennes rester. Han skulle lätt kunna putta bort henne men det gör han inte. Serverar jag maten i samma skål låter han henne äta först. Iofs så behöver han inte hennes portion, eller kattens eller nån extra mat alls. Han är gammal och han är tjock och behöver inte få i sig mer än vad jag portionerar ut till honom. 

Vad sjutton händer på Kunsgsgatan i Norrköping? Ser det alltid ut så här på eftermiddagarna? Livsfarligt!!! Man fick krypköra, cyklister korsade gatan fram och tillbaka utan att ens notera att det kom bilar. Även gångarna klev rätt ut i gatan. Inte en eller två på sträckan mellan Sankt Persgatan och Polishusrodellen utan närmare 20-talet. Jag blev upprörd på riktigt, inte så kul om man råkar köra på någon. 

Här är hela min klan av pälsklingar samlade. Fredag eftermiddag och jag pustar ut i soffan och samlar energi inför dagens långa hundpromenad. En ganska ovanlig syn att se Ozzy och Freja hänga så nära i hop. Freja är för energisk för Ozzys smak. 

Lördagsmorgon! Jag tassar upp vid 7, släpper ut hundarna och in katten. När Ozzy fått äta lite så talar han om att han vill ha uppmärksamhet. Själv avnjöt jag senaste avsnittet av Barnmorskorna i East End. Jag har ju berättat tidigare att jag älskar serier med förankring i 40-60-talet. Svt Play har nån norsk serie som handlar om den tiden  och livet i Stavanger. Den ska jag ta mig an, Lyckolandet tror jag den heter. 

Nu är resten av huset vaket och det är dags att ta tag i Storstädningen. Som jag längtat, på riktigt. Jag är så trött på att göra det själv så nu är det tidsbestämt för att alla ska vara engagerade. Städning innebär ju mer än att bara damsuga och torka av Bänkarna i köket och borden. 

Tillbaka på jobbet och allt vad en uppstart innebär. Jag gör nu mitt 22:a år som lärare. Kan knappt fatta det, jag känner mig fortfarande lika ny, sugen och peppad som det där första året i Finspång på Viggestorpskolan. Eleverna är ännu inte på plats utan vi har gjort en massa förberedelser, planerat, haft överlämnande kring våra blivande sjuor, arbetslagsmöten, föreläsningar och givetvis lagt tid på att få i hop oss personal. I mitt arbetslag är det många nya medarbetare som kommer med ny energi, kraft och kunskap. 

Elevfria arbetsdagar är viktiga men döden för min kropp. Det blir för mycket sittande. I dag vaknar jag med en tung kropp fylld av värk. Det gör ont, jätteont och jag blir vinglig och stel. Det blir bättre under dagen, det vet jag, speciellt när jag tagit de lite starkare värktabletterna. Skönt att det drar i gång på riktigt på måndag när eleverna kommer, då blir det inte så mycket sittande. 

Dagarna får ett annat tempo när man jobbar och mitt bloggande kommer lite i skymundan. Så nu kommer en återblick på tiden som gått sedan sist. 

Facebook fyllde mitt flöde med kräftbilder förra fredagen. Då blev jag supersugen. På lördagen käkade även vi massor av härligt goda kräftor. Jag älskar sältan och smaken av dill. 

I Söndags begav jag mig till Färgargården för en fikadejt med Veronica. Vädret var inte på topp och vi hamnade mitt i en regnskur. Som tur är finns det platser utomhus på verandan under tak. 

Älskar känslan av gammalt konditiori. Här finns verkligen något för alla. Småkakor, bakelser, tårtbitar elller...

Superlyxig våffla med räkor, majonäs, rödlök, dill och sallad. 

Min fina dotter. Ibland hör hon av sig för att bara hänga och umgås lite. Det värmer mammahjärtat. 

Störst av allt är kärleken! Så glad över att Tyra hittat sin stora kärlek i Peter. Nu har de tagit ännu ett steg i relationen genom att förlova sig. Jag är imponerad över Tyras otroligt vackra förlovningsring. Så fin och så mycket Tyra.

Jag har varit ute på en sticklingsknyckarrunda. De här fina palettbladen står på vänt. Snart kommer det rötter och då är det dags för omplantering. 

Söndagen var verkligen en dag i matens tecken. Både våffla och pizza. Den här är en favorit, köpt på Anitas här i Blacka. Enda sättet att höja smaken ytterliggare är att kasta på en näve vit sparris. Tror jag ska tänka på det nästa gång. 

Den här sommaren har blommor, buskar, träd och faktiskt det mesta av växtligheten varit lite halvdan. Jag har haft angrepp av allt från spinn och larver till tvestjärtar. Nylanterade buskar har inte blommat och det har känts som om jag kastat pengarna i sjön. Nu på sensommaren lyser rönnens bär överallt. Det är kopiöst med rönnbär. Mamma sa alltid att om det är mycket rönnbär så blir det en ovanligt kall vinter. 

I och med att jobbet dragit i gång var det dags att återgå till de gamla rutinerna som mina hundar bara älskar. Varje dag efter jobbet går vi en timma tillsammans. Jag har helt fått släppa tanken på att hundpromenader är motion för mig. När Kimmo får bestämma takten blir det ungefär tre kilometer på en timma. Jag låter dem nosa, ströva lite dit de vill och under tiden njuter jag av en bra pod eller en bok. Just nu lyssnar via Nextory på Pernilla Ericssons Spåren vi lämnar efter oss som handlar om Erla-gruppen. 

Det händer förvånansvärt sällan att jag blir ståendes pga av att tåget kommer. Desto oftare får jag åka runt pga att bommarna fastnar i nerfällt läge. 

Det finns så många fina vägar och stigar att vandra på runt området där jag bor. Den här vyn är vid promenadstråket vid Motala ström. 

Jag älskade att bo i stan, jag gillar verkligen konceptet med att bo i lägenhet men att ha närhet till det här är inte så dumt det heller. 

Dessa fåglar, så vackra och majestätiska men vilka nedskräpare. Just här märks det inte så mycket men när de samlas i flock å olika fält då skiter de ner och det blir mer än ofräscht. 

Ibland blir det mer än spännande att gå med hundarna. Som i går. Efter ungefär en halvtimma var jag mer än vettigt kissnödig. Nöden har ingen lag utan vi släntrade in i ett litet skogsområde mellan Folkets Hus och Sågvägen. Jag plockade ur lurarna ur öronen för att verkligen kunna lyssna och höra om någon skulle komma. Allt verkade ok och jag drog ner brallorna och satte mig. Lite styrigt med tanke på att jag hade ett koppel i vardera hand. Vad händer då??? Jo, bara en 8-10 mieter framför oss skuttar två rådjur förbi. Med thundar med galen jaktinstinkt blev det en kamp att hukandes kissa klart, få upp brallorna igen och sedan lugna vovvarna. Svettigt värre och jag är glad att händelsen inte hamnade i någons kamera. Iofs hade det kanske blivit en viral succé. 

Kolla in den här lilla minigläntan. Helt övertäckt med nån form av småbladig slingerväxt eller marktäckare. Naturen är bara magisk. 

Mat är ett av mina glädjeämnen i livet. Det behöver inte vara något märkvärdig och de flesta rätter går fint att anpassa till min antiinlammatoriska kost. Som här, en kebabsallad som badar i Biggans grill- och kebabsås. 

Min l kärlek till denna lilla varelse är så stor. Här har hon klämt ner sig på rygg mellan mitt ben och soffans ryggstöd. Hon ser ut som en liten ängel men är emellanåt överjävlig med sitt dragande i kopplet, skällande och tiggande. 

Sista timmarna i går på jobbet ägnade vi oss åt ABIS, Alla Barn I Skolan. Bra projekt för att förhindra att vi får hemmasittare och att få tillbaka de som redan sitter hemma. 

Lördagsmorgonen började jag på trappen på framsidan tillsammans med dagens godaste kopp kaffe. Jag satte mig här för att locka på Ozzykatten. Han var lite svårflörtad i dag. Jag tror han lagt sig att sova under cypressen vid altanen efter nattens äventyr. Jag var ju hela två timmar senare än vad jag brukar vara under arbetsveckorna. 

Önskar er alla en fin lördag. Här var det klarblå himmel för en timma sedan men nu börjar det se ut precis som väderprognosen utlovat. Mulet. 
 

Å det är helt ok. Jag har hunnit storstäda ett antal gånger, handla växter till trädgård och uteplats, hållt tvättstugan rullande, planerat mat, handlat, lagat, dukat, dukat av, fyllt diskmaskinen, tömt den, rastat hundar, träffat vänner och längtat en del till vardagen. Önskar faktiskt att jag själv nån gång kunde få komma hem till storstädat hus och bara få slå ner rumpan för att lite senare få gå och lägga mig i nybäddad säng. Vet att jag under många år hade det på min önskelista, efter mycket påtryckningar inskaffades det då städhjälp. 

Under de sista självande semesterdagarna hjälpte jag Tyra med en del praktiska saker, som att köpa gymkort. Nu har hon börjat träna på mitt gamla gym. Det är helt ok och funkar fint för henne. Att träna är viktigt för mig, med mina grundsjukdomar vet jag att det är livsavgörande. Utan träning kommer sjukskrivning. Jag försöker passa det vidare till mina barn. En smal kropp betyder inte en hälsosam sådan. 

Det är så sällan jag äter ljust bröd. Sällan jag äter bröd över huvudtaget. Det gör inget gott i min kropp. Jag försöker äta antiinflammatorisk kost och det har fungerat bra för mig. Under 1,5 år har jag inte behövt äta kortison eller ta kortisonsprutor. Ibland måste jag ta starkare värktabletter eller äta antiinflammatorisk medicin men det är som en fis i rymden jämfört med kortison. 

I går började jag jobba efter semestern. Så glad att välkomna en gammal kollega till oss. Och så glad att själv få starta upp på rätt ställe. I mitt gäng finns en handfull unga brudar som är mer än lovligt galna. De är så roliga, omtänksamma, kunniga, empatiska och fantastiska. Jag lär mig något nytt varje dag jag får omge mig med dem. De är min bästa kompetensutveckling. Å modiga är de också. 

Jag var den enda i gänget som helt la ner det här med Zip-Line. Jag kände att, Nej, kotkompressione, diskbråck och skit. Jag tänker inte ens skylla på det. Jag vill bara inte, det bär mig emot. Helt mot allt som är naturligt för mig. Att gå rätt ut på en brygga och sen bara rätt ut i luften.... Nej, tack!

Ändå är jag imponerad över tjejerna som alltifrån sprang ut till den som liksom förhandlade med sig själv och gjorde det. Ni är mina idoler, varje dag!

Miss H, hon flög fram som Inspektor Gadjet. Hon ägde, exakt så mycket som det är hon som får hela vår skola att fungera dagligen. Att sedan Matte C, som bara hade en enda uppgift, lyckades tappa hennne... det är en helt annan historia. 

Efter två dagars jobb kom jag hem, övningskörde med Elis och sedan skulle jag snabbt byta om och dra och träna. Hoppsan! Lite för vassa ringer rev av min ena bröstvårta. Smärtan var och är brutal Det blödde massor och gör ont som vid mjölkstockning. När jag sedan kom hem efter träningen och duschat, blåst håret och sedan skulle platta det så resulterade det givetvis i ett klämt finger och en blåsa. Är detta min dag, eller?

Innan det vackra kvällsljuset gav vika fick jag en fin stund på trappen med mina pälsklingsgrabbar. 

När Elis tränar på Medley tar jag mig en dryg timma i bastun. Jag älskar att basta. Musklerna blir mjuka och avslappnade och efter att huden fått en dust av saltscruben är den underbart mjuk och len. Bästa grunden om man ska ut i solen. Inga döda hudceller någonstans utan bara glänsande ren hud. 

I min egen lilla hörna. Jag uppskattar att få sätt mig ner i min nya fotölj, tända ljus med doften pion och sedan läsa några kapitel i min bok. Jag kan inte längre läsa under så långa stunder, mina ögon bråkar med mig och jag får lätt huvudärk när jag läser själv. Just därför är det bra att emellanåt lyssna på bok. Jag lyssnar via Nextory men har även provat Storytel, ingen större skillnad.

I går tog vi en heldag i skärgården. Vi la i båten vid Kalvholmen och det gick väldigt smidigt. 

Vi la till vid Mansö, en favoritplats. Det var soligt och varmt ute men blåsten var sval. Där vi la till var vi i lä så vi hade det väldigt skönt. 

En vacker plats, Sverige när det är som vackrast. Jag kan sitta länge och bara njuta av tystnaden och utsikten.

Styvmorsvioler! Visst är de fina? Tänk vilken växtkraft naturen har trots bristen på både jord och vatten. 

En god bok var givetvis med. Bättre omgivning att förflyttas bakåt i historien och följa människornas slit i USA vid 1800-talets slut.

Lunchen bestod av rökta räkor och aioli. Salt och gott.

Att få ligga och sola precis som man är skapad är en av fördelarna med att hitta en avskild plats i vår underbara skärgård. 

Jag kan väldigt lite om insekter men kan uppskatta en vacker fjäril. På ön var det väldigt många fjärilar av just den här sorten. Jag blir glad av dem, de är vackra och jag vet att de gör nytta för naturen. Påhemmaplan har jag planterat en massa lavendel för att locka hit fjärilar men även bin. 

Mansö

På vägen hem körde vi mot oväder. Vi kunde se på Fb att det var skyfall över Söderköping. Vi höll verkligen tummarna för att vi skulle hitta få upp båten utan att bli våta. Nu gick allt vägen utan en enda skur men det hade ju varit typiskt eftersom vi hade lämnat kapellet hemma i går. 

Kalvholmen, utan regn.