Alla inlägg under november 2020

Av Mia - 30 november 2020 06:36

God morgon!

 

Ännu en helg har kommit och gått. Jag har hunnit med både att göra nytta och att slappa. Fyra  kartonger är packade men just nu känns det som en fis i rymden. Att jag även köper på mig mer och mer grejor är ju mindre bra. 

 

 

 

I går morse var jag som vanligt uppe med tuppen. Jag hann se ett avsnitt av feel-god-serien Virgin River. Därefter tog Nyhetsmorgon över. I går var Ulrica Norberg med. Hon pratade inte om yoga utan om vikten av att andas. Hur vi kan göra för att öka vår lungkapacitet, lätta på muskelspänningar och få en bättre balans i energinivåerna. 

 

 

När jag utbildade mig till poweryogainstruktör var det just i Norbergs regi. Det var kul att gamla minnen väcktes till liv. Det var en härlig tid  då jag så välbehövligt fick egentid och göra något av det jag älskar allra mest. 

 

 

I går åkte jag även till Katrineholm och hämtade gungstolen jag köpt via Market Place.  Dessvärre blev vi ståendes en tid då det varit en olycka längre fram på vägen. Det stod bara helt stilla i en kvart ungefär så det var inte så farlig. 

 

 

Därefter for vi vidare mot Sparreholm. Där finns ett lågprisvaruhus. Det var kul att gå och kika lite men jag fick inte så mycket med mig hem mer än en köksgardin och fyra kaffemuggar. 

 

 

Jag älskar både färgen och mönstret. Det som var synd var att det bara fanns en frukostskål kvar så jag köpte inte den. Hade det funnits fyra hade jag inte tvekat för de var liksom muggarna, helt perfekta för mig. 

 

I dag drar arbetsveckan i gång igen. Jag ska ha en praoelev under kommande veckor det ska bli spännande. För 10-20 år sedan hade jag alltid lärarstudenter och praoelever. När jag sedan inte hade egen klass blev det klurigare. Jag ville ju ge en rättvis bild av skolan och som speciallärare ges det en ovanlig bild av skolan. Det är ytterst sällan som vanliga lärare har så små grupper eller tom träffar elever individuellt. 

 

Nu är det hög tid att ta tag i dagen. Jag önskar er en fin vecka. 

Av Mia - 27 november 2020 17:04

 

 

Jag står och packar alla dessa sketna flyttkartonger och allt känns så bekant. Det här har jag gjort förr. Många gånger. Jag funderar och tänker till. Hur många gånger är et egentligen?


1. Packa ner Attungsgatan

2. Packa upp på Hagagatan

3. Packa ner Hagagatan

4. Packa upp Söderköping

5.Packa ner Söderköping

6. Packa upp Gamla Övägen

7. Packa ner Gamla Övägen

8. Packa upp Skärblacka

9. (NU) Packa ner Skärblacka

10. (19/12) Packa upp Linköping.


10 packningar på lika många år. Jag är masterpackare. Kanske därmed den mesta av misslyckare, dåliga val och framförhållning. Eller bara jäkligt rastlös. Det finns säkert nån diagnos för det men det finns också nåt annat. Det finns styrka att klara ett svek, det finns mod att prova nytt, det finns insikt att se sina felval, det finns sökande efter utmaningar och utveckling. 


Jag är verkligen inte en person som tapetserar mina väggar med samma tapet flera gånger om. Det jag också fått med mig är att granska mig själv under lupp. Det i sin tur gör att jag blir väldigt kritisk mot andra. Jag vet inte vad det här valet kommer innebära för mig men det finns egentligen så mycket som jag skulle vilja säga, berätta, förklara och analysera men det kommer jag göra på egen hand eller tillsammans med någon som är proffs på det. 

 

 

Om mitt liv går på räls? Nja, det kan man väl inte säga. Men en sak är säkert, det går ialla fall framåt. 

 

Men för nu så kommer jag fortsätta rensa, slå in i tidningspapper och lägga i kartong. Mentalt förbereder jag mig att gå från Norrköpingsbo till Linköpingsbo. 

 

Ha nu en finfin kväll. 

Av Mia - 27 november 2020 06:11


 

Hej på dig!,  du den sista fredagen i november.

 

Hur skönt är det inte att vi har gjort denna månad som är så mentalt tung. Mörkret, vädret och allt runtikring suger verkligen musten ur mig. Det här är, som varje år, den månad som jag upplever som längst. Skönt att vi nu lägger den bakom oss. 


Det verkar ha blivit en vana eller kanske rutin att jag vaknar vid 04.30-tiden på just fredagar. Inget vettigt på tv alls. Så till mitt morronkaffe fick det bli ett par avsnitt av The Crown. 


 

Kan vi bara ta en stund och prata om hur fantastisk denna serie är. För varje säsong har jag tänkt att "det här är den bästa, nu kan det inte bli bättre". Överraskande nog så blir den ännu mer magisk. Miljöerna, språket, skådespelarna och den historiska känslan är överväldigande. Nu är vi framme vid Dianas era, 80-talet. De fem första avsnitten såg jag i rask takt. Nu vill jag dra ut på det, jag vill inte att det ska ta slut. 

 

Fredagar är mina bästa arbetsdagar. Jag startar dagen med planering, har sedan matte följt av lunch och sedan svenska och mentorstid. Iofs är jag nonstop med eleverna under 3,5 timme. Inte en paus i schemat för möjlighet att gå på toaletten. Märkligt att man kan få lägga schemat så. Jag har liksom inte klagat då jag slutar tidigt. Rent arbetetsmiljömässigt är det helt förkastligt. Även torsdagarna är helt galna men då mest för mina elevers skull. Det har 115 minuters undervisning utan paus. Om man då ska följa timplanen får jag inte ge en extra rast. Jag skiter, på riktigt helt och fullt i timplanen.

 

Först och främst handlar det för mig att skapa ett arbetsklimat där lärande faktiskt kan ske. Om det betyder att jag genom att läsa högt 15 minuter på SO-lektionen måste jag göra det. Att dra i gång direkt efter en rast leder gärna till kaos och kaos vill jag inte ha. 

 

Klassen jag har nu är fantastisk. Jag trivs så bra med varenda liten pajsare. De är såna charmig personligheter, mjuka men med ett sting och en karaktär. Ni som inte jobbar med yngre barn förstår nog inte vilken ynnest det är att få vara en given del i deras vardag och utveckling. Den här gruppen är på inget sätt densamma som jag tog emot i augusti. De har kommit så långt både på individ och gruppnivå. 

 

I eftermiddag ska jag packa några kartonger. Jag har skjutit på det för att slippa leva i kartongkaos under för lång tid men nu är det verkligen dags. Precis som med förra veckan målning är det något jag måste schemalägga för att det ska bli av. 

 

   

 

Kolla in den här! En amerikansk gungstol. Är den inte ljuvlig? Mitt senast och förmodligen det sista möbelinköp jag gör. Jag har alltid älskat gungstolar. Barnens farmor hade en amerikansk variant och jag har alltid tänkt att "en sån ska jag ha nån gång". Nu blir det äntligen verklighet. I den ska jag sitta som en gammal dam. Min målsättning är att lära mig virka mormorsrutor som jag sedan kan sy i hop till plädar eller överkast. Vi får se om det blir av det kommande deceniet eller om det kommer dröja ännu en tid. 

 

Nu önskar jag er alla en härlig fredag och en fin första advent, om vi inte hörs innan dess. Var rädda om er och glöm inte reflexer ute i höstmörkret. 




Av Mia - 20 november 2020 06:49

Välkommen du underbara fredag. Så skönt att det går mot helg igen. I går övverraskade jag mig själv med att verkligen genomföra ett yogapass på hemmaplan. Jag förstår inte varför jag har så svårt att yoga mera kontinerligt. Min kropp behöver det och nu ska jag verkligen försöka hänga i. Eftersom jag inte går till gymmet är det här bästa alternativet. Med en dyr och fin yogalärarutbildning i bagaget är det ju synd och skam att jag inte tar tag i det på ett bättre sätt. I dag har jag givetvis träningsvärk de luxe men det är bra. 


När jag tränar är det mest för att få igång blodcirkulationen i musklerna, komma åt de där små knutorna som bildas av för mycket tid framför datorn, skrivande på tavlan och uppdragna axlar pga stress och kyla. Jag älskar ju yoogan och i dag var första dagen på två veckor då jag inte kände mig bakis när jag vaknade. Väldigt onödigt tillständ att vakna med huvudvärk, stel kropp och energilös när jag jag inte alls var på nån fest kvällen innan.

 

I går somnade jag efter 22, rekordsent för att vara mig den senaste tiden. Konstigt nog så vaknade jag halv fem. Ändå känner jag att det finns lite energi i mig. Måste vara yogan. Den fungerar som placebo eller så är den verkligen så fantastisk som jag alltid inbillat mig. Helt galet att gå upp och slå på tv:n och det minst tråkiga att titta på vid den tiden är Lailaland, med teckentolk!!!

 

 


Jag är galet stolt över eleverna i min klass. Alla, verkligen alla klarade NO-provet. Givetvis låg en handfull på gränsen men ändå... Underligt med tanke på att jag är en bättre SO-lärare än NO-lärare. Hur som helst, i dag planerar jag att överraska klassen lite. Vanligtvis är jag superförsiktig med övverraskningar då jag har flera elever som behöver tydlighet och framförhållning. Men jag tror att dagens lilla surprise är av det slaget att sammtliga kommer gilla läget. 

 

Fredagar är min korta arbetsdag. Jag har planerat att måla stolarna när jag kommer hem. För att det verkligen ska bli av har jag skrivit in det i min kalender och mentalt förberett mig. Jag ska också ta mig en tur till kyrkogården för att tända ljus. I dag är det 16 år sedan min mamma somnade in efter många års sjukdom i KOL. Alltid älskad, alltid saknad, aldrig glömd. 

 

Vi går mot adventsstider och jag gläds åt de grannar som satt upp och tänkt sina utebelysningar. En annan favorit är de små orangea godingarna som finns lite överallt så här års. Man tänker, jag tar en och strax därefter har man ett smärre berg av skal framför sig. Hur går det ens till? Jag tröstar mig med att de är sprängfyllda med välbehövligt C-vitamin. 

 

 

 

Nu ska jag hoppa i kläderna, ta med hundarna på en sväng innan det är dags att sparka i gång den här arbetsdagen. Jag önskar er en fin dag, och hoppas att ni liksom jag känner av fredagskänslan. 

 

 

Av Mia - 19 november 2020 06:49

Go morron!

 

19 november är dagen då alla vi som heter Elisabeth har namnsdag. Namnet har hebreiskt ursprung och som betyder "Gud är fullkomlighet" eller "Gud är min ed". Namnet är ett av Sveriges vanligast och ligger strax bakom Maria i popularitet (när vi även räknar in andranamn). 

 

Nu för tiden firar min familj inte namnsdagar något särskilt. Annat var det på mormors tid, namnen var viktiga och väl värda att fira, speciellt Maria-dagen var viktig för henne. Kanske för att mormor hade lite svårt att gilla sitt eget tilltalsnamn; Olga. På senare tid minns jag att mormor presenterade sig som "Olga-Maria", kanske som nån mental kompromiss. Tänk om hon vetat i dag att jag har haft flera elever med just namnet Olga. 

 

Den totala mattheten i min kropp vill inte ge sig. Det måste vara kombinationen av samhällets läge just nu, det ansträngda på jobbet, förestående flytt och allt det för med sig. När jag väl är på plats går vi dessutom mot ljusare tider och det borde lättna. Annars får jag ta en tur till VC för lite provtagning. Den här tröttheten liknar den som infinner sig när man är gravid, och just det är totalt uteslutet. 

 

Ute blåser det hösstormar och det är allt annat än skönt när det lite pö om pö vräker ner regn. Håll i hatten om ni går ut i dag och låt bli att promenera i skogarna. Såvida ni inte vill ha en tall i huvudet. 

 

Allt gott! Stay safe!

Av Mia - 18 november 2020 06:39

Eller frågan kanske ännu hellre är "Varför händer det inget?". Nu tänker jag inte alls på hur skolorna hanterar Covid-19 utan på min egen hälsa. Jag är så galet trött att jag inte får något gjort alls. Och får jag något gjort slutar det med att jag gör som i går kväll, går och lägger mig vid 20-tiden. Jag somnade verkligen bums och vaknade inte alls extra tidigt. 


Min kropp behöver utökad sömn det är tydligt det. Men varför? Jag är inte förkyld eller krasslig, det enda är att jag har huvudvärk på daglig basis och det är iofs mattande. Jag är så trött att allt annat skjuts åt sidan. Det här har pågått sedan slutet av september. I dessa tider när vi ska hålla oss på hemmaplan blir inget socialt umgänge lidande men jag hade aldrig orkat även om läget vore annorlunda. 


Varje morgon tänker jag "nämen, i dag är nog dagen jag måste vara hemma". Men jag är inte det. När jag väl kommer i väg så lättar läget. Jag blir pigg av att träffa mina små kollegor, eleverna i klassen. De ger en väldig mening i mitt liv. 


Nej, nu är det hög tid att jag ger  mig ut i mörkret för att kissa hundar. Och redan nu vilar jag mig i tanken att dagen har ett slut och att jag kan få gå och lägga mig tidigt. 


Önskar er en bra onsdag, förhoppningsvis en piggare variant än min. 

Av Mia - 15 november 2020 09:11

Då har vi kommit halvvägs igenom november. Så himla skönt, det är den värsta måndaden enligt mig. Januari är ganska trist också när man har lämnat julen bakom sig och liksom ska  in i nya rutiner igen och mörkret omsluter en på värsta möjliga sätt. 

 

I dessa tider gäller det att glädja sig åt det lilla. En blomma som blommor efter ett års väntan. Jag tänker så klart på min novembberkaktus. Jag köpte den i blomaffären här i byn förra året. Då var den full av knoppar men de är sjukt känsliga för omflytt så den tappade givetvis alla sina blommor och knoppar. I år har jag verkligen pysslat om den och den återgäldar omtanken med en hel drös av knoppar som sedan blommar. 

 

 

 

Ett annat projekt att glädjas åt är det som gäller min matmöbel. Bordet har slipats och målats och dynorna är nu omklädda. Jag har bara fyra stolar kvar att ge lite ny färg. 

 

Två lager med tyg satt på stolarna. Jag tog bort det yttersta men lät orginaltyget sitta kvar, av ren lathet. Det var fastsatt men hundratals små möbelnubb och där tog orken slut, att pillra bort dem kändes som ett för stort jobb. 

   

Efter ett tips så köpte jag en extra gardin att använda som tyg. Det kommer bli mycket turkost hemma hos mig och det känns bättre än bra. Gardiner, filtar, kuddar och ljuslyktor kommer att gå i samma färgskala. Kanske tröttnar jag sen men det får bli en bra start. 

 

 

Kimmohunden, min stora, tunga, gamla älskling hoppar sällan upp till mig i soffan. Kanske är han lite stel i bakbenen och lederna men under veckan som gått har han visat att även han vill vara nära och bli ompysslad. Han är inte lika behändig att gosa med i jämförelse med Freja. Trots det händer det ibland att han också vill sitta i knäet eller som här, ligga mellan mina ben i soffan. 

 

 

Lägger man sig vid 21:30 är man utsövd vid 06:30. I alla fall är jag det. Förra lördagen gick jag och la mig vid kvart över åtta, i går höll jag mig till halv tio. Jag somnade bums och sov riktigt bra under hela natten. 

 

Att få tassa upp, släppa ut hundarna och katten, göra en kopp té, tända ljus och slå på en julfilm från Netflix är absolut vardagslyx för mig. En timma senare bytte jag téet mot kaffe och film mot Nyhetsmorgon. Jag har sagt det förr och säger det igen, älskar söndagsmornar. 

 

 

 

Hittade den här bilden i en grupp på FB. Den illusterar vekligen min känsla väldigt väl. PÅ jobbet har jag barn som sitter med händerna i munnen, tuggar på pennor, går på toa utan att tvätta sig efteråt, vill komma nära, vill ha kramar, som kramar varandra, som är nära varandra under bus och lek, som nyser rätt ut och mycket mer. Ni fattar ändå grejen, de är potentiella smitthärdar 24/7. 

 

Barnen är på inget sätt sjukare än vanligt men många av personalen vilket ger ett stort flöde av vikarier utifrån. Läget på min arbetsplats är ansträngt. Så pass att högstadiet ska slå om till distansundervisning. Vi på mellan får jobba kvar på plats vilket är en himla tur för mig då mina små fyror ännu inte fått sina datorer. De är slut hos leverantören så det lär dröja.

 

Det man gör för oss på mellan är att lyfta upp ett par klasser från mellan till högstadiets lokaler för att komma ifrån trångboddheten. Det blir nog bra. Det bästa är att jag får vara kvar i mitt eget klassrum där jag har alla grejor nära tillgängligt. 

 

Nu börjar det bli dags för frukost och att sedan ta tag i dagen som kommer innehålla alltifrån målning, spegelköp och givetvis hundpromenader i dysterkvistsvädret. 

 

Önskar er alla en finfin dag och jag tycker att alla ska samla sina krafter för att sätta upp sina ljusslingor mm på balkonger och i trädgårdar. Låt oss alla göra omvärlden något ljusar. Det är inte julbelysning utan se det som vinterbelysning. 

 

 

 


Av Mia - 8 november 2020 11:29

Go förmiddag!


Helgerna går som veckorna, alldeles för fort. Jag har bara tagit det lugnt, varit en vända in till stan men annars mest varit hemma. Jag har börjat froseriet i julfilmer och kände att jag saknade glöggen. Ska nog stanna till på Ica i eftermiddag och köpa både glögg, pepparkakor och brieost. 


I fredagsmorse stannade jag till på Kullersta skogskyrkogård för att tända ljus hos mamma. Jag hade också med mig en dekoration, det blev bra men jag bestämde mig bums att köpa ännu en lite kruka med granris och kottar för att det skulle bli mer balans i smyckningen. Det fixade jag till redan på eftermiddagen. 


 


Soluppgången var verkligen magisk i fredagsmorse. Det var en ovanligt ljummen höstdag. Jag tycker verkligen att solljuset behövs så här års. Det gäller att lapa i sig det lilla som bjuds. 

 

På eftermiddagen kom bror och hämtade min bil så jag blev med moppe istället. Den har fått stå parkerad på framsidan för jag har verkligen inte behövt åka nån stans. Vovvarna blir så glada när jag kommer hem innan det är mörkt. Det är väldigt mycket mysigare att gå i dagsljus än i det kompakta mörkret. 

 

 

 

Busfreja fyllde fem år i går. Det firades med både ben och en burk med blötmat. Först hade jag tänkt göra som så många andra, bjuda på leverpastejstårta men Kimmos mage har lite svårt att tåla pastej i större mängd. 

 

I går kväll tror jag att det blev årets sista grillning. Supergott kött men ugnsrostad spetskål till. Mat är verkligen något av det bästa som finns. 

 

 

 

Om en stund ska jag i väg och "hämta" en matgrupp. Den är köpt den via marketplace.  Visserligen har jag  redan matmöbler men ett högblankt bord gör sig inte i mitt nya boende. Jag har tur och får både bil och släpkärrehjälp i dag. Perfekt, möblerna finns i Katrineholm så det blir nån timmas bilväg både dit och hem. 

 

 

 

Det jag egentligen måste ha nu är spotlights till hallen, sänglampor, sängbord till Elis samt gjutjärnsstekpanna. Ingen panik alls men jag håller mina ögon öppna. 

 

Nu har jag sett Nyhetsmorgon, druckit två koppar kaffe, varit ute med hundarna och vaknat till ordentligt. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag älskar de här långa och långsamma helgmornarna som försiktigt glider över i både förmiddag och lunchtid utan att jag varit speciellt produktiv. Jag får ner min inre stress och blir liksom laddad inför en ny arbetsvecka. Så himla skönt att veta att jag varje måndagsmorgon går till ett jobb som jag älskar. 

 

Nu änskar jag er en finfin söndag!




Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards