Alla inlägg under juni 2013

Av Mia - 25 juni 2013 13:32

Dagar som den här är helt underbara. Blå himmel, vita molntussar, solstolen med till badplatsen och barn som nöjda plaskar omkring i Tjens kalla vatten.

Jag trycker på den mentala gillaknappen och njuter vidare en stund innan det är dags att fara hem för att äta en sen lunch.

Av Mia - 21 juni 2013 00:50

Hur många sömntabletter måste man ta för att kunna sova trots snarkande sängkamrat?

Tre är mitt max, det hjälpte inte alls men jag vågade inte ta flera för jag har ingen aning om var gränsen går för djupsömn och evighetssömn.

Så därför gör jag som beduinerna när natten kommer.

Av Mia - 20 juni 2013 23:50

Underbara, vackra Sverige. I dag har mitt land visat sin bästa sida. Strålande sol, dallrande värme, sommargrönskande ängar, viskande björkar och en skönhet utan dess like.

För mig är det både underbart och hemskt att fira in midsommaren. Det är nu 30 år sedan min morfar dog, en händelse som påverkade min familj djupt. Jag ser det som en milstolpe utav det tyngre slaget.

Midsommar är också tiden då min pappa alltid sa "Ja, nu vänder det, nu blir det bara mörkare för var dag". Ja, sån var han. Full av uttryck och fördomar. Pappa skulle man hantera de dagar det fanns tålamod. Andra av hans uttryck var "En sån som han... ja då är det bäst att räknar fingrarna efter att man hälsat", eller "ryggproblemen, ja du kan kalla det vad du vill men det är bara nervproblem", "ha, ha... cykelsadeln sitter som en kragknapp i arslet" eller " ... med ett arsle brett som en laggårsdörr". Ja, ni fattar.... Han trodde homosexuella bara var ute efter uppmärksamhet, bara som ett exempel. Ganska underhållande person om man tog honom med en näve salt.

Nu, i kväll, är längtan efter mina barn så stark. Jag vill ha dem hos mig. Klappa på dem, krama, ta i min famn, lyssna på dem när de sover. De kommer efter helgen och då, då är min tös 14 år. Min lilla, skrynkliga gumma. Knallröd, utan ögon, med ett knöligt öra och ett namn jag inte kunde komma i håg efter förlossningen har blivit så fin. Vacker, klok, med ett EQ som är skyhögt knockar hon mig dagligen. Hon ser rätt igenom människor och står upp för sin åsikt. Hur har jag kunnat få en sån underbar dotter? Tack snälla för den gåvan. När hon kommer ska flaggan hissas och flickan hyllas.

Jag saknar de som hör till mig. Blodsbanden ni vet.... I mitt liv har det blivit så att vi är få, vi som är nära. Många i den yttre kretsen men få i den inre. Jag är nu äldst i min familj och jag är bara 40. Jag saknar min mormor. Men minns henne med både leenden och skratt. Vilken kvinna, vilken styrka, vilken kraft!!!!

Denna vackra, mjuka kväll ägnar jag åt saknad. Men också åt uppskattning. Jag minns och uppskattar det som varit. Jag väljer att minnas det vackra och goda, jag minns det som gör själen varm.

Tider går och kommer. Det blir extra kännbart när "släkten" snart får tillökning... Själv är jag nöjd med den inre krets jag omger mig med. Dessutom har jag lärt mig en sak, blod är tjockare än vatten MEN det flyter inte lika lätt...

Underbara, bitterljuva sommarkväll... Nu vänder det och blir bara mörkare men.... det är ganska mysigt det med.

Av Mia - 18 juni 2013 10:24

Även jag får sommarlov. Även jag får känna att jag "går på semester". En underbar känsla för alla. För mig är det lite extra härligt. Det beror inte alls på att jag jobbat skiten ur mig utan snarare för att jag lyckades pressa mig lite extra och komma åter till arbetet ungefär en 4-5 veckor innan det var dags för just ledigheten. En mycket lång sjukskrivning tar en paus. Den är inte till ända. Det är bara ett uppehåll. Jag är ju inget bättre i min rygg men nu måste jag jobba för att kunna försörja mig och de mina. Lustig värld vi lever i. Läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut anser att jag ska vara sjukskriven och lägga fokus på sjukgymnastik, avslappning och liknande. Nu är det ju inte som så att de bestämmer över människors liv, det gör försäkringskassans regelverk. Handläggarna är hur proffsiga och goa som helst men de måste ju följa de riktlinjer som finns och i mitt fall säger dessa att jag kan återgå "till på arbetsmarknaden vanligt förekommande arbete" . Lärare är ju ett skapligt vanlligt jobb så jag valde att återgå till just mitt eget arbete.


Givetvis hoppas jag på att lika plötsligt som jag insjuknade ska vakna upp en morron utan värk. Helst utan cortison, kodeinpreparat eller morfin. Jag vill så hjärtans gärna ha möjligheten att bli mig själv igen. Kanske skulle jag då välja att göra saker lite annorlunda men jag saknar kraften och energin. Trots min tråkiga situation kan jag ändå känna en viss tacksamhet över saker och människor omkring mig.


Jag har två underbara barn, många fina vänner, en skapligt nyinskaffad syster, kollegor, kusiner, en fin faster och många fler. Det som ändå känns allra mest är mannen i mitt liv, han slutar aldrig att tro på mig. Han ger inte upp, han stöttar, lyssnar, pratar, väntar, längtar och framförallt; han tar mig för den jag är, här och nu. Underbara människa! Att följa med i mina svängningar kan inte vara lätt. Studsa mellan hopp och förtvivlan, kraft och svaghet, närhetstörst och behov av tystnad och space, värme och kyla, glädje och sorg. Ibland tar jag hela känsloregistret på en dag. Och aldrig, aldrig att man kan räkna ut eller vara vis av erfarenhet av vad jag ska vilja, önska eller hur jag mår. Herregud! Jag skulle aldrig inleda en relation med mig själv.


Just i dag, eller kanske mer korrekt just nu, är jag bara så glad, nöjd och lycklig. Jag har klarat att jobba även om det kostat på i form av smärta och trötthet. Jag kan också åka från jobbet vid fyra i eftermiddag och dra en suck av lättnad och känna att "Nu är  semesterna här, så himla gött". Jag ska få ta dagen som den kommer, planera utifrån vädret och bara vara. Jag försöker iallafall tänka så just nu. Sen så vet ju jag att min kropp är lika trasig nu som då och jag kommer få tillbringa många stunder på sofflocket eller i sängen. Men just den lilla detaljen vill jag inte tänka på just nu. Nu är det tid för njutning och inget annat.


I dag får jag också glädjen av att åka och hämta mina barn för ett bonusdygn. Jag längtade ju så mycket efter dem. Två veckor är lång tid utan dem. Vi ska bara vara tillsammans. i morron hoppas jag på finväder så att vi kanske kan sticka i väg och bada ett par timmar. Hur underbart låter inte det?


Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards