Helgen har varit underbar, helt briljant faktiskt. Jag har träffat gamla vänner, nya vänner och nygamla vänner. Jag har lagat mat, promenerat med Kimmo med trevligt sällskap, jag har varit på välgörenhetsgala och nu så tar jag söndagskväller. Räkningarna är betalda och allt i ordning. Bara mitt filmsällskap som ska dyka upp.

Jag gillar att det börjar bli mörkt lite tidigare nu. Det blir så himla mysigt med ljuslyktorna. Å mysigt vill jag ha det. Vem vill inte det, förresten?

I morron drar en ny arbetsvecka i gång och det känns bra det med. Det är helt enkelt så det är just nu. Bra. Briljant. Glimrande.

I dag har jag jagat runt efter änglarnas små tofflor. Vilka slarviga små rackare de där vingprydda godingarna är. De släpper sina skodon lite överallt. De är märkligt lika Ozzykattens päls. Hur som helst så har jag röjt lite här hemma. Jag har en vän som sa att för varje städning så äger man sitt boende ännu lite mer. Det stämmer. Å andra sidan var den här lägenheten min och mitt val direkt. Jag flyttade till något, inte från.

Jag har kommit in i bra rutiner vad det gäller jobb, barn och djur. Dagarna klickar och går klockrent i lås. Det var länge sedan jag var i så god tid till jobbet på mornarna. Och ändå hinner jag bada när jag vaknat. Det är ju görgött. När allt är så smidigt finns det kraft och energi kvar att vara den Mia jag är. Den senaste tiden har jag fått många fina kommentarer och komplimanger. Sånt värmer och stärker. Det val som kanske inte var mitt, var det rätta. Tack för det säger jag, trots att vägen fram var överjävligt. Aldrig mer. Inte en chans.

Jag, som varken är psykopat eller narcissist, tänker att jag gör om och rätt. Jag tänker alltså inte bara byta objekt och köra på. Stoppa in nån i det hål som blir, eller ännu värre köra överlappningsmetoden. Jag tar chansen att fullständig vända på steken. Min dotter, som är jäkligt skön, sa redan innan vi hade flyttat att "mamma, kan inte du bli i hop med en tjej, det vore så himla coolt" . Där får jag nog göra henne besviken. Jag faller för män, så är det bara.

Just nu tycker jag dock att det är fantastiskt att bara vara. När jag vaknar på morgonen är dagen min. Ingen inre stress, ingen oro, ingen elefant på bröstkorgen. Att få sova i en säng, varje natt, utan att behöva vandra runt. Jösses vad det har gjort nytta för min energi. Nuet är alltså väldigt bra. Men det innebär inte att dåtiden var heltigenom dålig. Inte alls. Jag har så otroligt mycket fint och värdefullt som jag bär med mig. Minnen som jag kommer att förvalta och ta hand om, väldigt mjukt och varsamt.

Jag mår otroligt bra av att mina barn tar sig mellan mig och deras far som de vill. Våra raka veckor kan bli lite "go with the flow". På så sätt tror jag att mina barn bättre känner att mitt hem även är deras. Jag vill att de ska känna att de åker "hem" inte att de "åker till mamma".

Kimmohunden mår fint. Han har fått flera nya vänner att umgås med. Kaxe och Nova är nog favoriterna. Nova är min favorit. Jag planerar att kidnappa denna lilla vita zettervalp. Ozzykatten njuter, konstigt nog, av sin innetillvaro. Han hänger i gárderoberna på dagarna och far runt likt ett skållat troll på nätterna. Han har blivit så gosig och tillgiven. Det är så himla gulligt när Kimmo och Ozzy gosar i hop sig. Ibland är det nästan så att jag håller andan.

I morgon är det fredag. Alltså dags för fredagskänsla. Jag älskar det. Helgen kommer att invigas med att Anneli kommer över på en bit mat. Det ska bli så roligt att få prata ifatt den tid som gått. Förmodligen kommer en hel del framtidsplaner diskuteras också.

På lördag ska jag anta nya utmaningar. Det känns ändå ganska lugnt och kontrollerat. Det blir nog bra och om det inte blir det så löser det sig ändå. Eller hur....

Vilken helg jag haft. Rolig, trevlig, spännande, lugn och fylld av möten med nya vänner. Fredagseftermiddagen ägnades förutom jobb åt att storhandla. Min kära kusin, Gittan, skjutsade runt på mig och jag fick massor gjort och med mig hem. Väl hemma så var det full rulle och fritidsgård. Tyra hade tre kompisar hemma och alla skulle sovva över. Äntligen! Jag älskar när mina barn på ett enkelt och smidigt sätt kan umgås med sina vänner. Vid halv åtta på kvällen kom min goa granne över och vi drack vin, beställde pizza och hade hur kul som helst. Det blev inte mindre roligt av att min kusins vännina dök upp lite senar tillsammans med sin fina hund. Fullt röj och ett par extra varv runt i hallen. Väldigt vingliga bröt vi upp och var och en gick hem till sig. Förutom ungdomarna då.

På lördagsförmiddagen kunde jag lätt känna hur kul vi hade haft, Aj! Tvättstugan kändes inte alls lockande. Att sedan göra ett gott intryck när man känner sig lite dagen efter är svårare. Men det gick ju hur bra som helst. Så bra att vänskapen fick fördjupas genom promenad, matlagning och filmtittande dagen efter. Måste dock erkänna att jag sov mig igenom nästan hela Capten America.

Nu är jag åter på banan och måndagen har formligen rusat fram. Det känns skönt eftersom det är min långa arbetsdag. Snart är det mötestid och sen så tror jag att dotra mi kommer upp med hunden. Flexibelt och enkelt. Logisitk när den är som simplast.

Mår bra?! Japp, det gör jag. Nästan inget ont i ryggen alls. Märkligt va? Eller för att citera en jobbarkompis "så trodde vi ju att det skulle bli".  

Bra jobbat! Jobb, utvecklingssamtal, städning och en massa telefonprat. Sån har min kväll varit. Härlig, lugn o bra. Men nu börjar jag bli lite trött i mössan.

Jag har summerat, tänkt massor av fina o mjuka tankar. Känt glädje och kärlek. Jag har så mycket att säga och berätta. Så många tankar och känslor att dela. Längtan, så klart att den finns. Jättemycket faktiskt. Men, jag hejdar mig och samlar mig. Var sak har sin tid. Att släppa sargen och skrinna i väg på egen hand är både underbart och hemskt.

En liten paus! Lunchrast mitt på dagen behövs för att orka köra vidare. Jag kan bli så där jättetrött att det är stört omöjligt att ens hålla ögonen öppna. Kan hänga i hop med långa kvällsamtal som är jättehärliga men sova måste man ju också.

Vädret är riktigt lurigt i dag. Ena stunden höstrusk och i nästa bryter solen igenom och sommarvärmen känns inifrån och ut.

I dag är det dags för mitt eget barns utvecklingssamtal. Himla spännande, speciellt då hon går sista året på högstadiet.

Nehej, då var det dags igen... Paus slut!

Jag behöver lugn och ro. Vem gör inte det förresten? Det får gärna vara fullt ös periodvis men sen är återhämtning ett måste. Jag har också insett att sånt som äter kraft, energi och lycka måste bort. Så just nu håller jag på att städa. Jag städar ur och bort på alla plan. Både inne och ute, inuti och utanpå. Lite pö om pö.

Det kommer att bli så fint, fräscht och bra. Och redan nu känns det som en tulpanbukett om våren. Jag blir glad och nöjd, lyser upp inifrån och ut.

Äntligen kan sägas om mycket i mitt liv just nu. Allra mest stämmer det in på att jag äntligen får träffa mina elever och börja kommande års arbete. Sånt är ren och skär lycka. Jag tror jag har en bra arbetsvecka framför mig och i helgen väntar trevligheter. Spännande!

Jag funderar över sanningar. När jag gör det blir det samtidigt svårt att inte fundera över lögner. Det hänger ju liksom i hop. Finns det absoluta sanningar om allting? Nej, det kan det givetvis inte göra. När man kommer till åsikter och tyckanden så kan ju inte en persons favoritfärg vara den absolut rätta i hela världen. Förstår du hur jag tänker?

Att Sveriges flagga är gul och blå kan knappast argumenteras sönder. Att pojkbandet ID är världens bästa är en subjektiv sanning.

Somliga sanningar är absoluta för den enskilda personen men kanske under en begränsad tid. "Min favoritparfym är DKNY´s röda äpple, aldrig att jag skulle välja nån annan" men ge det en tid och du förändras och likaså önskan om den allra godaste doften. När du sen byter till annat märke kan du då anklagas för att "ha ljugit". Det tycker inte jag.

Nästintill alla människor förstår såna utryck och förändringar. Det finns en del som har det lite svårare och de tolkar allt bokstavligt. Det är i dessa möten som den absoluta sanningen ställer till det. Jag tycker inte om att kallas för lögnare pga att jag gjort generaliseringar och liknande men att jag sedan kan ändra mig när mina egna ramar förändras.

Det kan finnas många "finaste staden jag varit i", precis som med "den godaste maten", "den bästa filmen" och så vidare. Jag vet att det finns många bosktavliga personer men jag klarar inte att tänka på dem varenda gång jag ska uttrycka mig. På jobbet gör jag det givetvis men inte privat. Det skulle begränsa mig och göra mig stel och konstig. När jag säger "jag ska aldrig" vill jag kunna säga det utan att behöva ställas mot väggen när jag väl gör det. I allafall när det gäller småsaker.