Redan efter middagen i går tillsammans med barnen kände jag mig ganska matt. Det är i sig inget ovanligt. Jag är inne i en period då jag är tröttare än vanligt och det blir en annan intensitet att omges sig med ungdomar än att vara själv.  Jag kunde se det även på hundarna, de somnade djupt redan vid 19-tiden och behövde väckas när vi skulle ut på kvällsturen vid 22. 

Nu har jag precis vaknat och sitter i sängen med mitt morgonté. Jag är supertung i huvudet, geggig i ögonen, känner obehag i halsen och tryck i bihålerna. I ett dåligt läge har jag åkt på en förkylning med ögoninflammation. Den senaste två veckorna har jag haft en elev som vi fick skicka hem på onsdagen då han mådde dåligt, han var tillbaka på fredagen, alldeles för tidigt enligt råden från Regionen. Vi skickade hem honom igen. När jag träffade honom igen i veckan som var misstänker jag att han forfarande hade känningar i sin hals då det både lät så och han snorklade snor. Jag kan lova att jag höll så gott avstånd som jag bara kunde och spritade av både honom och mig själv så mycket jag kunde utan att det kunde uppfattas kränkande. 

I de värsta av värdar, om jag målar f--n på den berömda väggen så är det nu som Covid-19 slagit klorna i mig. Det skulle verkligen vara "typiskt". Många av mina kollegor har hunnit få sin första spruta då vi i personalstyrkan står på väntlista hos de som vaccinerar i kyrkan i Skäggetorp. Flera av de som är yngre än mig har fått. Det känns lite orättvist men på den listan tar man inte hänsyn till ålder utan går efter den turordning man anmält sig, alltså i den ordning som medarbetarna såg mailet och därefter agerade...

I de bästa av värdar är det bara en ögoninflammation, att tyngden i mitt huvud beror på att jag tog mina sömntabletter först vid 23 i går, att obehagskänslan i halsen beror på att jag legat på rygg i natt och säkerligen snarkat hjärnet och täppt kan man ja bli utan att vara förkyld. SÅnt kan släppa efter några timmar. 

Hur som helst, det är bara att avvakta. Jag har tagit en alvedon och väntar nu på att den ska börja hjälpa. Hundarna får vänta nån halvtimma till på sin morgonpromenad. Vilken tur att vi gick kvällsrundan senare i går kväll. På nätterna klarar hundarna sig minst 12 timmar men det vanliga är att de får hålla sig 9 timmar i veckorna och 10 på helgerna. 

Vad ska hända i dag då? Jag hade llite planer men beroende på hur hälsan är får jag kanske omvärdera. Jag tycker faktiskt redan att det börjar lätta så vi får väl se. Det skulle väl ändå vara väldigt typiskt om jag klarat mig från Covid i över 1,5 år och har vaccineringen inom räckhåll att då drabbas. Speciellt när det bara är 9 elevdagar kvar och sedan en dryg vecka med efterarbete och förberedelser inför hösten. 

Det ser ut att vara en riktig försommardag ute så det lär nog vara många som är ute och flanerar både i Trädgårdsföreningen och på stan i dag. I går såg jag bilder på hur trångt det var på båda ställena. Kan vara ett tecken på att man har kommit en bra bit med vaccineringarna men säkerligen spelade det faktum in att det var lönehelg. 

Nej, nu tar jag tag i det och går ut med hundarna. Sedan ska jag kolla på Nyhetsmorgon. Ha det bra mina vänner och var rädda om er. 

  Kram  

Nu har även de vita syrenerna i kvarteret slagit ut, de var någon vecka senare än de som är blå och lila. Gissa om det doftar underbart på mina promenader. Trots att jag bor mitt i stan. 

Vilket underbart väder att vakna till. Jag blir glad i hela mig av solen  som letar sig in mellan gardinerna. När jag sedan drar ifrån dem och möts av en klarblå himmel mellan husen så glimrar lyckokänslan till. Jag är nog som så många andra, väderkänslig. Absolut att jag kan njuta av alltifrån snöfall till mulet och regn. Att anpassa sina aktiviteter till vädret har jag heller inga problem med men när det är hög, klar luft och strålande sol är det liksom oslagbart. Finns det någon nackdel är det väl att soligt väder är allt annat än förlåtande mot smutsiga fönster, fläckiga golv och pälstussar i hörnen. Jag städade i går men behöver nog efterstäda i dag. 

Jag gick hundpromenaden lite senare än vanligt i går kväll och därför kunde vi ta en liten sovmorgon. Vi kom nog inte förrän vid halv åtta. Härligt! Nu har jag hunnit se ännu ett avsnitt av Världens Historia på SVT som i dag handlade om "Den motvilliga monarken" samt druckit mitt morgonkaffe.

Nu står Nyhetsmorgon på och en av mina favoriter, Jenny Strömstedt, lotsar oss genom morgonen och en bit in på förmiddagen. När man som jag bor ensam blir dessa tv-värdar som goda vänner. Det är något bekant och tryggt äver att höra dem prata om alltifrån klimatet till dagens förmodade grillningar. 

Jag berättade i ett tidigare inlägg att mitt paket kommit på avvägar, till grannen i porten brevid, men det kom ju snabbt tillrätta igen. Jag är så nöjd. Att bära ryggsäck är väldigt praktiskt men med min ledsjukdom brukar jag få väldigt ont i axlarna fort. Jag har sedan tidigare ett par sportigare varianter av ryggsäckar men behövde en ryggsäck  som ser bättre ut till mina kappor och trenchcoats. Kravet var att min jobbdator skulle gå ner. Och se så bra det blev. I går testkörde jag den till jobbet och jag hade även med min shoppingvagn då jag skulle "storhandla". Det var supersmidigt och lätthanterligt. I och med att jag sålde bilen så behöver jag hitta nya lösningar och det gör jag. Hela tiden väldigt nöjd över att jag sparar både pengar och miljö men man får inte vara bekväm eller rent ut sagt lat. Enda gången jag egentligen saknar bilen är när jag behöver köpa hem en stor säck hundmat eller när jag vill ta en sväng till mammas grav. 

I går upptäckte jag att i parken brevid bowlinghallen finns det en minigolfbana. Den ser otroligt svår ut men så vackert utformad. Jag mötte ett par grabbar där som var i gymnasieålder. De höll på att träna och när jag kom med hundarna ville de klappa lite. Hundar är verkligen en bra isbrytare. De berättade att de brukar gå dit och köra lite golf ett sätt för dem att umgås. Vi pratade hemstudier och Covid-19, de väldigt väldigt trötta på den isolering som det inneburit för dem. Det kändes som om det varat i evighet för dem. Det kan jag förstå. För mig är det ju bara 2/48-dedlar av mitt liv, för dem nästan 2/16-delar. Och ni som liksom jag tänker i bråk- och procentform förstår ju direkt hur stor andel av deras liv som Covid förmörkat. Turligt nog kommer de också leva vidare och i backspegeln kommer detta förhoppningsvis bara vara som en liten, problematisk "bump on the road". 

Linnégatan med vy in mot Trädgårdsföreningen, tagen sent i går kväll. 

I dag kommer barnen på lunch. Jag ser verkligen fram emot det. Det är så härligt att få förbereda,fixa och göra i ordning. Den här pandemin har varit mer än lite tråkig med tanke på att det sociala umgänget tagit stryk. Jag är ändå glad över att jag haft jobbet att gå till varje dag och att vi inte gått över till hemmastudier för eleverna. Att vara på jobbet ger näring till den psykiska hälsan men jag måste erkänna att jag ibland känt oro över att det absolut inte går att hålla folkhälsommyndighetens riktlinjer. Jag rör mig i trånga korridorer där jag ständigt stöter till eller krockar med både elever och kollegor. Matsal och arbetsrum är också svåra platser att hålla avstånd i då de är trångt möblerade. Jag har det dock bättre än de flesta då jag har ett eget rum både att undervisa i samt att sköta planering och annat i. Jag träffar max 3-4 elever i taget och kan torka av bord och annat som de vidrört mellan varje "kund". Det som jag glömmer av är att sprita pennor och sudd. Dumt, det är nog där som den största smittrisken finns. Jag använder egna pennor men eleverna... Jag kanske får skapa en ny rutin i veckan som kommer, nu är det bara 9 elevdagar kvar men det är bättre sent än aldrig. 

Nu ska jag strax ta tag i dagen. Jag hoppas ni kan njuta av det vackra vädret och kanske få till en god grillning i kväll eller som jag, njuta lite på balkongen. 

Så har vi omigen tagit oss igenom en arbetsvecka och går mot helgen. Sista helgen i maj innehåller Mors dag. I år kommer inte jag kunna plocka liljekonvaljer och sätta på min mammas grav. Det känns lite trist. Första gången sedan hon dog som det inte kommer bli av. Det är allt för tidskomnumerande att ta sig dit via kollektivtrafiken. 

I morgon kommer mina barn hem på middag igen. Supermysigt. Jag hoppas på bra väder, inte för att vi ska sitta ute utan för att jag ska bjuda på en somrig sallad. Är det regn och rusk är man sällan sugen på kall mat utan då passar en varm soppa mycket bätte eller en mustig gryta. 

I går fick jag stifta ny bekantskap med en granne pga av felleverans av paket. Early Bird hade förväxlat våra paket, jag fick hennes och hon mitt. Jag var lite slarvig och öppnade hennes, jag kollade helt enkelt inte adressen. Man tror ju att det är rätt. Snacka om min förvåning när det låg en rosa tunika i paketet istället för min beställda ryggsäck. Grannen var lite mer företagsam än jag och sms:ade mig. Så i går eftermiddag traskade jag över till porten brevid. Det visade sig att det var en supertrevlig kvinna som bjöd in mig. Kul att få se en annan lägenhet som låg åt samma håll som min. De har nog varit identiska men hon hade ett superstort kök och bara ett sovrum. Man hade helt enkelt slagit ut väggen mellan köket och det lilla sovrummet. Det gjorde att hela lägenheten var mycket öppen och ljus. Tydligen är det bara två lägenheter i hela huset som man gjort så med. Grannen visade sig vara en hundvän av rang och erbjöd sig att rasta mina hundar om jag nån gång skulle behöva det. Det känns ju toppen att veta att det finns någon som kan rycka ut om det krisar. Hon är dessutom nybliven pigg persionär så hon har massor av tid. 

Den här veckan har min vårdcentral inne i Norrköping jagat mig pga ett par dåliga blodprov. Jag har ju helt glömt att byta Vc så allt blev så krångligt. Jag var inte supersugen på att åka över till Norrköping för att först lämna prover och sedan få ett fysiskt läkarbesök. Nu lyckades jag lösa det genom att kontakta Trädgårdstorgets Vårdcentral här i Linköping. Jag fick komma dit och lämna prover. Supertrevlig vårdcentral och jag tror att jag ska lista om mig dit. Nära är den också, bara 500 m från mig. Det fysiska läkarbesöket byttes mot en telefontid och jag kände mig supernöjd och väldigt glad när det visade sig att min mängd röda blodkroppar återgått till normal nivå samt att kalcium/natrium-balansen var ok igen. 

Så jag går in i helgen med en nöjd känsla och är förvissad om att jag kommer få en bra lördag och söndag. Nu önskar jag er alla detsamma. 

Jamen vi kan nästan kalla det sovmorgon för jag sov till strax innan 7. I timmar räknat vet jag inte om det var så bra sovit då jag släckte vid ett-tiden i natt. När klockan var 21 i går kväll så började jag slumra i soffan. Jag kvicknade till när bidrag nummer 15 i ESC pågick.

Då tog jag kvällspromenaden med hundarna. Konstigt nog ville Freja inte kissa alls då. Jag tror hon hade gått in i nattläge och inte alls förstod vad vi gjorde ute. Just därför fick jag bråttom ut när jag vaknade nu på morgonen. Det blev en snabb promenad i duggregn. Hellre det än det skyfall som pågick under någon dryg timma i går kväll. 

Jag hade en fin dag i går. Vid halv elva gick jag och hundarna ut och mötte Tyra vid bussen. Det var uppehåll och ljummet i luften. En härlig majdag helt enkelt. Pälsklingarna saknar verkligen mina barn och vet liksom inte till sig av glädje när de väl träffas. Jag blir fnissigt varm i hjärtat av att se det.

Jag hade beställt klipptid åt Tyra på salong Sax & Fön. Salongen ligger 10 meter från min port och den verkade helt ok. En supertrevlig kvinna som heter Gabriella tog hand om min dotter och håret blev superfint. En 15-20 cm togs av på längden och håret blev fint uppklippt kring ansiktet. Det bästa av allt var ju att Tyra blev så nöjd. 

Efter att ha gått på stan en stund och inhandlat alltifrån lampor till linnebyxor så stannade vi på torget. Där köpte vi jordgubbar...

... och bigaråeer. Bigaråerna var dubbelt så dyra som jordgubbarna. Så de får ätas med andakt. 

Väl hemma igen fixade jag lunch. Lax, fläskfilé, potatismos, broccoli- och sockerärtssallad och bröd stod på menyn. Tyra och jag träffas varje vecka så extra kul var det att även Elis dök upp och spenderade eftermiddagen med oss. Han hjälpte till att byta lamporna i hallen och WOW!!! Det känns som om självaste solen lyser över min hall. Jag avskyr när man inte kan välja att få bra och skarp belysning i ett rum. Mysbelysning är härligt men det ska finnas möjlighet att fly från dunklet. Det blev ingen efterrätt utan istället kaffe och bulle varvat med bär. 

Tyra tog tag i mina naglar. Filade både på höjden och längden och målade sen. Det känns toppen. Att ha gelénaglar är ju kul, första veckan. Därefter växer ju ens egna naglar och det blir en liten skarv som inte är så kul. Jag tycker det blev bra och nu håller det i två veckor till. 

Jag bäddade fint i går, la på ett nytt överkast och så prydnadskuddarna. Kimmo ser det som en utmaning. Jag kunde höra hur han bökade runt och tre minuter senare såg det ut så här. En jäkla röra. Prydnadskuddarna ligger på golvet på andra sidan sängen och under den turkosa rullen av överkastet ligger mitt täcke. Nu var jag ju hemma och hörde när det hände men föreställ er att jag bäddar på morgonen och sen kommer hem efter jobbet och det ser ut så här. Inte kul. 

Väggen bakom sängen ser väldigt tom ut uppmärksammar jag när jag tittar på den här bilden. Jag skulle ju få ommålat under påsklovet så därför satte jag inte upp nåt. Nu blev det ju så tokigt att målarna inte dök upp vilket jag berättat om i ett aprilinlägg. Jag skulle ju kunna sätta upp hyllan och mina tavlor som står på vänt men jag väntar till i juli då målningen ska vara gjord. 

  Bilden är lånad från utryckning Linköpings instagramsida. 

Sent i går kväll kunde jag läsa om en storbrand i ett hyreshus i SKäggetorp. Oron jag kände och känner vet liksom inga gränser. Förmodligen har jag flera elever som bor just där. Jag hoppas innerligt att ingen av deras anhöriga drabbades direkt. En person ska vara avliden. Även om det inte var i deras lägenhet som branden startade kan de ju ha bott i samma hus eller i ett närliggande. När sånt här händer påverkas så många. Många bär redan med sig ett trauma. Jag tänker att det är jobbigt för barn att flytta till ett nytt land även om det skulle vara av föräldrarnas fria vilja, att de kanske fått ett annat jobb eller så. Föreställ er sedan att många av dessa barn kommit hit pga krig och stidigheter i deras hemland. Vissa har varit på flykt under flera år. Det är egentligen ett under att de kommer till skolan varje dag och fungerar så bra som de gör. Och så händer sånt här. 

Det talas lite om att branden eventuellt ska vara en vedergällning för dödsskjutningen i Berga tidigare i veckan. Att det ska behöva vara så här. Att det ska pågå som ett krig mellan olika kriminella grupper i samhället. Det är nog inte långt borta att oskyldiga drabbas av misstag. Jag är inte orolig för egen del men för mina egna barns skull. Framförallt så vill jag att min dotter flyttar från Berga så fort som mlöjligt. 

I dag ska jag jobba lite, träna och kanske gå och handla lite som behövs för veckans middagar. Men innan det får det nog bli en kopp kaffe till och så ska jag se klart på Nyhetsmorgon.

Jag hoppas att ni alla får en fin söndag även om vädret ska vara ostadigt. 

  Det är arla lördagsmorgon hos mig. Jag vaknade innan sex vilket kan tyckas vara helt onödigt men jag la mig ganska tidigt. Utvilad är nog ordet för dagen, glad och förväntansfull är ett par andra. Veckan som gått har varit fin. Den har bjudit på det mesta i väderväg men till största del har jag kunnat njuta av våren. Det är så vackert ute att det nästan gör ont. 

På jobbet hade vi studiedag under torsdagen och sådana dagar betyder väldigt mycket för mig. Jag har ju lite av ett ensamarbete när det gäller kollegor. Mitt arbetsrum finns på expeditionen så de naturliga mötena blir inte så många. Under torsdagen fick jag iallafall möjligheten att lära känna tre kollegor lite närmare, superkul. Vi arbetade tillsammans i en workshop om arbetsmiljö. Alla har vi olika uppdrag och olika professioner det gör att samtalen blir extra värdefulla då vi ökar vår förståelse för varandra. Förståelse är en av de viktigaste ingridienserna för att fungera tillsammans och driva en verksamhet framåt. 

I veckan kom mina nya mobil. Det tog sin tid att få igång den då jag var tvungen att uppdatera den gamla, ringa banken för att få veta hur jag får med mig bank-id över till den nya och slutligen så fastnade mitt busskort i din gamla mobilen.Turligt nog har Östgötratrafiken en facebooksida där man kan chatta med dem så jag fick snabb hjälp av dem där. Nu ska jag bara lära mig alla finesser. Det jag redan nu gläds åt är att kamerafunktionerna är magiskt bra. Nu kanske ni undrar vad det är för mobil, det är en Iphone 11. Jag valde att inte ta den nyaste för 11:an är kompatibel till alla mina tillbehör samt den som var mest prisvärd. 

Under tisdagskvällen tävlade Tusse för Sverige i semifinalen av ESC. Det gick bra och han gick vidare. Superkul och han är såååå värd det. Dessvärre tror jag att det blir svårt att slå Island. De borde vunnit redan förra året då de hade den bästa låten men då blev ju tävlingen inställd. I år skickar Island samma grupp med en snarlik låt och jag tror att det i år, äntligen är Islands tur att ta hem hela rubbet. 

Torghandeln är i full gång på Trädgårdstorget. Jag såg att de säljer jordgubbar, belgiska visserligen men jag funderar på att köpa med en ask eller två hem. Det är ju såååå gott och somrigt. 

När det är så här på hundpromenaderna på mornarna är det allt annat än otrevligt. Det är fortfarande svalt så Kimmo är sitt superglada och pigga jag. Jag är ute kanske 20-30 minuter med dem. Vi går inte långt utan hundarna får nosa runt en massa och markera sina revir. Ibland kör vi lite "sök" på enklaste sätt. Jag slänger ut en näve med deras favoritgodis och de får nosa runt efter dem. Det blir lite hjärngympa som faktiskt tröttar ut Freja mer än en långpromenad. Jag har aldrig, aldrig, aldrig kunnat promenera henne trött. En veterinär sa till mig att ända sättet skulle vara om jag red ut med henne och hon var lös. Jag frågade då om cykling skulle vara ett alternativ men det var det inte. Det blir för monotona rörelser för henne så det skulle ganska snart börja slita på hennes kropp. Om man rider och har henne lös så skulle hon liksom styra sitt tempo själv och skutta runt på ett naturligt sätt. Nu har jag ju ingen häst, är dessutom rädd för hästar så jag får satsa på uppgifter och lekar där hon får använda hjärnan istället. 

Vi mötte den här gåsfamiljen i går när vi gick nere vid ån.. De var allt annat än nöjda med att vi var där. Jag hade inte en aning om att de kunde väsa och låta så skräckinjagande. Läskigt. Jag tycker att gäss och svanar är bland det läbbigaste som finns i fågelväg. Andra djur jag inte heller vill stöta på är grävlingar och vesslor. 

I dag ska jag träffa Tyra och följa med henne när hon ska klippa sig. Vi ska gå en sväng på stan också. Jag behöver ha alltifrån hårspray och nytt mobilskal till glödlampor till min hallampa. Därefter ska vi gå hem till mig och laga lunch. I dag ska jag prova ett enkelt recept från Tasteline. Lax i ugn med en kall citronsås. Då Elis också kommer tänker jag även steka på en fläskfilé. Jag tänker att det kan bli ett par matlådor till dem också. När jag väl lagar mat är det lika så bra att göra det ordentligt. 

Träden vid entrén till Trädgårdsföreningen, den som vetter mot Drottninggatan. Hur vackra är de inte? Man kan inte bli annat än på gott humör. 

En vacker portal och parken bjuder på glimrande planteringar. Men... inte ens här får vi glömma att vi är mitt i en pandemi. Lite överallt står det trottoarpratare som påminner oss om att hålla avstånd. På tal om avstånd. I går tog jag emot en elev som satt och harklade sig hela tiden. När han sen nös och det kom ut.... ja en hel massa som inte är trevligt att prata om, ja då kände jag att han ska hem bums. Då visar det sig att eleven blev hemskickad i onsdags, även om man var symtomfri på torsdagen skulle han inte komma till skolan. Hans förklaring var att "mamma och pappa tror bara att jag hittar på". Men jösses, det här har pågått över ett år. Hur svårt kan det vara att följa reglerna. Nu hoppas jag innerligt att han bara var vanligt förkyld. Efterår spritade jag allt han vidrört och så mycket av mig själv som jag bara kunde. 

I Norrköping har man Rododendronparken den slår utbudet vi har i Trädgårdsföreningen men här finns både gula och vita rododendrons, kanske ännu fler som jag inte upptäckt än.  I dag upptäckte jag dock en plantering av pioner. Jag älskar pioner och har köpt och planterat varje gång jag bott med trädgård. Synd att man inte kan ha dem i kruka på balkongen, eller kan man det? Jag får undersöka det hela. 

Gräsänder är ju ändå ok. De känns inte så aggressiva. Här är mamma and med några av sina ungar. Bilden är inte så skarp för jag fick stå en rejäl bit ifrån och zooma in. Freja skulle bra gärna vilja leka eller kanske sätta tänderna i en av de små dunbollarna, hemska tanke. Freja är snabb som blixten och har lyckats ta både råttor, möss och en duva. 

Runt dammen och bäcken blommar det så vackert. 

Jag hittade ännu en skylt. Den här var av en annan sort, en dikt istället för information. Fin tycker jag, tyvärr stod det inte vem som skrivit den. Den väcker tankar hos mig och det gillar jag. Vad betyder ljus och mörker för dig? Utan mörkret hade aldrig jag uppskattat ljuset på samma sätt. Utan sorg och olycka hade jag aldrig uppmärksammat min lycka. 

Nu är det strax dags för nyhetsmorgon och sen så sparkar vi igång den här lördagen. Jag hoppas ni får en riktigt bra dag. 

  God morgon!

Vilken härlig dag jag hade i går.  Jag bjöd mina barn och deras far på middag. Underbart att ha alla samlade på en och samma gång. Jag hade tvekat lite med tanke på att jag är otroligt utsatt för smitta på mitt jobb. Barnen lever ju isolerade med hemmastudier och deras far har redan fått första sprutan. Vi var ändå försiktiga och undvek kramar och att sitta allt för nära varandra.  

Jag kallar dem barnen, för de är ju mina barn. Mer rätt är nog att de är unga vuxna. Det som är roligt att observera är att syskonen får en allt tätare relation för varje år. Att de blir äldre är en viktig ingridiens i det men sen så har jag mina egna tankar om vad som får dem att bli thightare. Det är däremot en annan historia som kräver sitt eget inlägg, det kommer säkerligen men inte än. 

Jag fyllde år i veckan som var och det var en av anledningarna till gårdagens middag. Jag fick massor av grattishälsningar både via sociala medier, sms och vänner som ringde mig. Som present till mig själv har jag nu beställt en ny mobil. Min 8:a har en rejält sprucken skärm och jag kände att jag inte kan vänta längre för helt plötsligt står man där och kan inte ens ringa med telefonen och det skulle vara katastrof. Jag valde att köpa en 11:a då den var mer prisvärd än den allra nyaste modellen. 

Jag hade sagt till barnen att de inte skulle ha med sig några presenter. Att de kom var present nog. Men de hade ändå med sig både blomma och paket. 

Tyra och Peter hade lyssnat in att jag skulle vilja ha en liten tékanna. De hade köpt den här söta. En kopp i botten och en kanna som man ställer ovanpå. Så himla gullig och den räcker till två koppar. Jag provade den i går och aldrig har väl mitt té smakat så gott. 

Elis och Pelle hade med sig den här läckra orkidéen. Nu måste jag läsa på hur jag ska vårda den. Jag älskar orkidéer men lyckas aldrig få dem att blomma om. Jag känner mig nöjd om jag bara lyckas så väl att knopparna inte trillar av. Men den här gången ska jag verkligen anstränga mig och hänga i och hålla ut när den framöver står där naken med bara ett par gröna blad. 

Morgonstund har guld i mund. Helgpromenaderna är mina absoluta favoriter. Dagar som i dag visar sig verkligen Linköping från sin bästa sida. Jag och hundarna var helt ensamma på Drottninggatan när vi promenerade i väg mot Trädgårdsföreningen. Det bästa med mornarna är att jag slipper de där j--la elsparkcyklarna. De är helt ljudlösa och framförs ofta av personer utan trafikvett. Jag vet inte hur många gånger de skrämt livet ur både mig och hundarna genom att kommi full fart bakom mig på trottoaren. De håller absolut inte avstånd och jag är alltid rädd att de ska köra på mina hundar. Överhuvudtaget är det många som kör sådana men även vanliga cyklar på trottoarerna. Utmed vissa gator finns det cykelbanor men trottoaren utanför hos mig har inte cykelbana och då ska de köra på gatan istället. Värst är nog cykelbuden från VOLT. När jag är på "det humöret" har jag lust att ringa företaget och skälla ut dem. 

Våren ändå! Bästa, bästa, bästa!!! Jag gillar den så mycket mer än sommaren. Jag har allt framför mig. Min pappa sa alltid saker som "om en månad är det midsommar och då vänder det och bara blir mörkare igen". Det där har fastnat så strax efter midsommar känner jag att jag stått längst upp på kullen och sen är det bara nerförsbacke. 

I fem stora lådor vid den lilla spången blommar hundratals hyacinter. Gissa om det doftar underbart! Magiskt. 

Helheten är underbar men böjer man sig ner och tittar på detaljerna så ser man att det är glimrande. 

Jag har förstått att den här lilla paviljongen, omgiven av en liten bäck eller kanske är det en damm, är mycket populär bland budpar. Två lördagar i rad har jag sett vackra brudpar som fotograferas här. I går eftermiddag var det ett ganska stort följe med brudpar, tärnor, bestmans och näbbar som blev förevigade här. När de var klara for de i väg i en av de största limousiner jag sett. Beroende på mitt eget humör kan jag tänka alltifrån "å så fint, de har funnit sitt livs kärlek" till "ja,ja, kom igen om 10 år... ni känner väl till skiljsmässostatistiken?"

Paviljongen firar alltså 11 år helt snart. Jag har sagt det förr, älskar alla dessa små informationsskyltar. Alltid lär man sig något. 

Min begynnande nackspärr, som sitter som en låsning högt upp mellan skulderbladen, är sämre i dag än i går. Jag tror jag ska försöka träna bort det. Det händer att det fungerar men då måste jag se till att vara ordentligt uppvärmd. Men innan jag tar tag i dagen ska jag fortsätta att se på Nyhetsmorgon. Jag tycker att det är ett trevligt sällskap och framförallt älskar jag när Leif GW är där. 

Jag hoppas att ni får en fin söndag och att vädret blir bättre än vad appen säger (att det är 60-80% risk för regn från 12 i dag). 

Ha det bäst!

Eftersom jag drack kaffe efter 17 i går var jag vaken lite längre än vanligt. Jag hade en mysig hemmakväll med tända ljus, fika, Masked Singer, sedan mera brittiska kriminalare, massor av telefonprat och givetvis hundmys. 

I går eftermiddag mulnade det på och sedan kom regnet. Det blev aldrig riktigt kallt ute men luften blev så härligt klar och ren. Pollen, frömjöl och annat spolades ner på marken och det blev som nystädat. 

Jag trodde det hade haglat ute men det var bara blomblad från det stora trädet. När jag ser den här bilden påminner jag mig mentalt att jag verkligen måste slänga mina gamla blomlådor. Som ni kan se så är de totalt sönderrostade. Säkert håller de ännu en säsong då jag ställer krukan på det rostiga fatet men sanningen och säga så är jag ganska trött på dem. Med tanke på byggställningarna utanför fönstret så är lusten att pynta på min balkong lika med noll. 

Efter regnet tog jag och hundarna en lång och skön promenad. Kimmo blir i sitt esse när värmen väjer undan. Han blir pigg i stegen och svansen i högläge. Det gör mig så glad. I Trädgårdsföreningen var det helt tomt. Vilken skillnad mot i torsdags. Vi kunde gå hur länge som helst utan att möta en enda människa. 

Gårdagen använde jag också till att göra sånt där som jag skjutit på en tid. Storstäda, panta flaskor, gå ut med återvinningsmaterial och stryka kuddöverdrag. Skönt när det är gjort. Att det inte får vara rent och fräscht länge får jag bara svälja. När det nytvättade överkastet lagts på sängen tog det bara fem minuter innan Kimmo hoppade upp och började rulla runt och knugga av sig på det. Så nu är det lika hårigt som innan men luktar lite bättre förstås. Ge det 2-3 dagar så är nog den nytvättade doften borta också. 

I dag blir det "storkok" men inte för att göra matlådor. Barnen kommer hit på lunch så nu har jag tagit upp 8 paket kycklingbacon vilka ligger på tining. Jag har längtat efter barnen och ser verkligen fram emot att träffa dem en stund. 

Jag hoppas att ni får en finfin lördag, så hörs vi lite senare. 

Kram

Ja, det var jag i dag. Eller innan tuppen kanske. Jag hade under en kort period i mitt liv en liten flock höns med två tuppar. Att det var två tuppar var inget bra men det är en annan historia. Alla varnade mig för att tupparna skulle börja gala så himla tidigt. Jag måste haft den tröttaste flocken någonsin. De var frigående och gick fritt över gården de dagar vi var hemma. Jag släppte ut dem någonstan mellan 7 och 9. Sedan gick de självmant in och la sig vid 17-18-tiden. Jag tror inte tupparna väckte mig en enda gång. Så därför kan jag i dag säga att jag var uppe innan tuppen. 

Utan stress tog jag mitt morronkaffe, såg lite på tv och sedan var det dags för morgonpromenaden. 

Ingen som kommer hem till mig kan missa min favoritfärg. Den finns i alla rum och i många nyanser. Turkost, som havet, finns i gardiner, dukar, kuddar, spegelramar, överkast, filtar och porslin. Den färgen gör mig både glad och lugn. Men det är en balansgång. Det får inte bli för mycket. 

I går visade väderkartan mulet och regn hela fredagdagen och även kommande helg och vecka. En titt genom fönstret på morgonen visade att det än så länge inte stämde. Klarblå himmel och strålande sol var det väder som bjöds. Nyheternas väder sa att ovädret var på gång så då tänkte jag att det var lika så gott att ta en lång morgonpromenad. Precis som igår snirklade jag mig genom min vackra stad. I dag var det lite mer rörelse runt busstorget. Alla är ju inte lediga så här på klämdagen. 

Fontänen på Trädgårdstorget. Det var just här som Freja hoppade upp och plumsade i i söndags. Vi tränar lite med att hon ska hoppa upp på bänkar, betongsuggor och murar. Hon tycker det är kul och tar ofta egna initiativ. Så gjorde hon i söndags. Då hon är så liten såg hon bara en mur, inte att det var vatten på andra sidan, därav plumset. 

Kullersten är så mysigt och pittoreskt. Tyvärr är det ganska svårpromenerat för många. På vintern blir det också väldigt halt. 

Hospitalstorget. Kanske ett av mina favorittorg i Linköping. Det är litet och ligger mycket skyddat. Vad jag förstår så är det ganska nyrestuarerat. Här har det legat ett Franciskanerkloster, en kyrka  och ett hospital. Jag älskar de vackra bromsstatyerna. 

Spontant ville jag skriva att det här är en gullig bäver. Sen började jag tänka att det kanske är en utter. De är väldigt lika men svansen och storleken skiljer sig åt en del så jag satsar ändå på bäver. Någon som vet? Eller någon som tror?

En bäver i vardera ände av denna mycket annorlunda fontän. Hundarna gillar den massor och Kimmo försöker fånga vattenstrålarna med munnen. 

Här kan man läsa mer om just Hospitalstorget. 

Vy från Hospitalstorget mot Stortorget. Det senare är inte lika mysigt utan mera av en social samlingsplats. Många av restaurangerna och hotellet som ligger där har nu byggt upp sina uteserveringar. Jättetrevligt och det påminner mig en hel del om torget i Tallinn. 

Efter morronpromenaden bytte jag om och tog en sväng till gymmet. Det var inte många där och vi var väl utspridda på två plan. I "tjejrummet" var vi bara tre stycken så ingen risk att vi gick in i varandra eller på något annat sätt kom för nära. Jag körde ett milt pass armar, axlar och bröst. Mitt knä gör galet ont så det blev inte ens en försiktig träning av ben. Det kan vara så att jag dragit på mig en inflammation i knäet efter att jag skadade det. Det gör ondare för varje vecka. 

Inget lyxgym men det är rent och fräscht, lättillgängligt då jag kan checka in när som helst på dygnet. Det bästa av allt är att det ligger bara 200 meter från min bostad. När man som jag har löpande månadskort slipper man pressen att träna i timmar när man väl är där för att få ut så mycket som möjligt. Jag kan gå dit varje dag och bara träna en muskelgrupp per gång. Nu har jag inte gjort det och kommer nog inte göra det men 3 pass i veckan tycker jag känns bra och rimligt. 

Jag ska snart ta tag i dagen här hemma. Städning står först på schemat. Om apoteket messar så ska jag åka och hämta min nya medicin. Jag måste även kompletteringshandla ett par saker jag glömde i går. Jag var på Biltema under gårdagen och köpte mig en shoppingvagn, en "Dra-maten". Jag vet att det är pensionärsvarning på den men jösses så behändigt och bra. Men en sån kan jag nästan storhandla. Perfekt! Den svalde hur mycket som helst. Det här betyder att jag kan ta med den till jobbet och sedan gå till Willys innan jag åker hem på eftermiddagarna. Töntigt i mångas ögon men själv tänker jag att då jag inte har någon bil och på så vis både sparar pengar och är miljövänlig är detta ett bra alternativ. Dessutom kommer jag inte behöva köpa vare sig plastpåsar eller pappkassar att bära hem varorna i. Win-Win- situation. Och som min bror sa: Vi har nåt den åldern att vi faktiskt inte behöver skämmas för saker vi gör för att livet ska fungera smidigare. 

Nu önskar jag er en fin Klämdag.