God morgon!

Vilken härlig dag jag hade i går.  Jag bjöd mina barn och deras far på middag. Underbart att ha alla samlade på en och samma gång. Jag hade tvekat lite med tanke på att jag är otroligt utsatt för smitta på mitt jobb. Barnen lever ju isolerade med hemmastudier och deras far har redan fått första sprutan. Vi var ändå försiktiga och undvek kramar och att sitta allt för nära varandra.  

Jag kallar dem barnen, för de är ju mina barn. Mer rätt är nog att de är unga vuxna. Det som är roligt att observera är att syskonen får en allt tätare relation för varje år. Att de blir äldre är en viktig ingridiens i det men sen så har jag mina egna tankar om vad som får dem att bli thightare. Det är däremot en annan historia som kräver sitt eget inlägg, det kommer säkerligen men inte än. 

Jag fyllde år i veckan som var och det var en av anledningarna till gårdagens middag. Jag fick massor av grattishälsningar både via sociala medier, sms och vänner som ringde mig. Som present till mig själv har jag nu beställt en ny mobil. Min 8:a har en rejält sprucken skärm och jag kände att jag inte kan vänta längre för helt plötsligt står man där och kan inte ens ringa med telefonen och det skulle vara katastrof. Jag valde att köpa en 11:a då den var mer prisvärd än den allra nyaste modellen. 

Jag hade sagt till barnen att de inte skulle ha med sig några presenter. Att de kom var present nog. Men de hade ändå med sig både blomma och paket. 

Tyra och Peter hade lyssnat in att jag skulle vilja ha en liten tékanna. De hade köpt den här söta. En kopp i botten och en kanna som man ställer ovanpå. Så himla gullig och den räcker till två koppar. Jag provade den i går och aldrig har väl mitt té smakat så gott. 

Elis och Pelle hade med sig den här läckra orkidéen. Nu måste jag läsa på hur jag ska vårda den. Jag älskar orkidéer men lyckas aldrig få dem att blomma om. Jag känner mig nöjd om jag bara lyckas så väl att knopparna inte trillar av. Men den här gången ska jag verkligen anstränga mig och hänga i och hålla ut när den framöver står där naken med bara ett par gröna blad. 

Morgonstund har guld i mund. Helgpromenaderna är mina absoluta favoriter. Dagar som i dag visar sig verkligen Linköping från sin bästa sida. Jag och hundarna var helt ensamma på Drottninggatan när vi promenerade i väg mot Trädgårdsföreningen. Det bästa med mornarna är att jag slipper de där j--la elsparkcyklarna. De är helt ljudlösa och framförs ofta av personer utan trafikvett. Jag vet inte hur många gånger de skrämt livet ur både mig och hundarna genom att kommi full fart bakom mig på trottoaren. De håller absolut inte avstånd och jag är alltid rädd att de ska köra på mina hundar. Överhuvudtaget är det många som kör sådana men även vanliga cyklar på trottoarerna. Utmed vissa gator finns det cykelbanor men trottoaren utanför hos mig har inte cykelbana och då ska de köra på gatan istället. Värst är nog cykelbuden från VOLT. När jag är på "det humöret" har jag lust att ringa företaget och skälla ut dem. 

Våren ändå! Bästa, bästa, bästa!!! Jag gillar den så mycket mer än sommaren. Jag har allt framför mig. Min pappa sa alltid saker som "om en månad är det midsommar och då vänder det och bara blir mörkare igen". Det där har fastnat så strax efter midsommar känner jag att jag stått längst upp på kullen och sen är det bara nerförsbacke. 

I fem stora lådor vid den lilla spången blommar hundratals hyacinter. Gissa om det doftar underbart! Magiskt. 

Helheten är underbar men böjer man sig ner och tittar på detaljerna så ser man att det är glimrande. 

Jag har förstått att den här lilla paviljongen, omgiven av en liten bäck eller kanske är det en damm, är mycket populär bland budpar. Två lördagar i rad har jag sett vackra brudpar som fotograferas här. I går eftermiddag var det ett ganska stort följe med brudpar, tärnor, bestmans och näbbar som blev förevigade här. När de var klara for de i väg i en av de största limousiner jag sett. Beroende på mitt eget humör kan jag tänka alltifrån "å så fint, de har funnit sitt livs kärlek" till "ja,ja, kom igen om 10 år... ni känner väl till skiljsmässostatistiken?"

Paviljongen firar alltså 11 år helt snart. Jag har sagt det förr, älskar alla dessa små informationsskyltar. Alltid lär man sig något. 

Min begynnande nackspärr, som sitter som en låsning högt upp mellan skulderbladen, är sämre i dag än i går. Jag tror jag ska försöka träna bort det. Det händer att det fungerar men då måste jag se till att vara ordentligt uppvärmd. Men innan jag tar tag i dagen ska jag fortsätta att se på Nyhetsmorgon. Jag tycker att det är ett trevligt sällskap och framförallt älskar jag när Leif GW är där. 

Jag hoppas att ni får en fin söndag och att vädret blir bättre än vad appen säger (att det är 60-80% risk för regn från 12 i dag). 

Ha det bäst!