Redan efter middagen i går tillsammans med barnen kände jag mig ganska matt. Det är i sig inget ovanligt. Jag är inne i en period då jag är tröttare än vanligt och det blir en annan intensitet att omges sig med ungdomar än att vara själv.  Jag kunde se det även på hundarna, de somnade djupt redan vid 19-tiden och behövde väckas när vi skulle ut på kvällsturen vid 22. 

Nu har jag precis vaknat och sitter i sängen med mitt morgonté. Jag är supertung i huvudet, geggig i ögonen, känner obehag i halsen och tryck i bihålerna. I ett dåligt läge har jag åkt på en förkylning med ögoninflammation. Den senaste två veckorna har jag haft en elev som vi fick skicka hem på onsdagen då han mådde dåligt, han var tillbaka på fredagen, alldeles för tidigt enligt råden från Regionen. Vi skickade hem honom igen. När jag träffade honom igen i veckan som var misstänker jag att han forfarande hade känningar i sin hals då det både lät så och han snorklade snor. Jag kan lova att jag höll så gott avstånd som jag bara kunde och spritade av både honom och mig själv så mycket jag kunde utan att det kunde uppfattas kränkande. 

I de värsta av värdar, om jag målar f--n på den berömda väggen så är det nu som Covid-19 slagit klorna i mig. Det skulle verkligen vara "typiskt". Många av mina kollegor har hunnit få sin första spruta då vi i personalstyrkan står på väntlista hos de som vaccinerar i kyrkan i Skäggetorp. Flera av de som är yngre än mig har fått. Det känns lite orättvist men på den listan tar man inte hänsyn till ålder utan går efter den turordning man anmält sig, alltså i den ordning som medarbetarna såg mailet och därefter agerade...

I de bästa av värdar är det bara en ögoninflammation, att tyngden i mitt huvud beror på att jag tog mina sömntabletter först vid 23 i går, att obehagskänslan i halsen beror på att jag legat på rygg i natt och säkerligen snarkat hjärnet och täppt kan man ja bli utan att vara förkyld. SÅnt kan släppa efter några timmar. 

Hur som helst, det är bara att avvakta. Jag har tagit en alvedon och väntar nu på att den ska börja hjälpa. Hundarna får vänta nån halvtimma till på sin morgonpromenad. Vilken tur att vi gick kvällsrundan senare i går kväll. På nätterna klarar hundarna sig minst 12 timmar men det vanliga är att de får hålla sig 9 timmar i veckorna och 10 på helgerna. 

Vad ska hända i dag då? Jag hade llite planer men beroende på hur hälsan är får jag kanske omvärdera. Jag tycker faktiskt redan att det börjar lätta så vi får väl se. Det skulle väl ändå vara väldigt typiskt om jag klarat mig från Covid i över 1,5 år och har vaccineringen inom räckhåll att då drabbas. Speciellt när det bara är 9 elevdagar kvar och sedan en dryg vecka med efterarbete och förberedelser inför hösten. 

Det ser ut att vara en riktig försommardag ute så det lär nog vara många som är ute och flanerar både i Trädgårdsföreningen och på stan i dag. I går såg jag bilder på hur trångt det var på båda ställena. Kan vara ett tecken på att man har kommit en bra bit med vaccineringarna men säkerligen spelade det faktum in att det var lönehelg. 

Nej, nu tar jag tag i det och går ut med hundarna. Sedan ska jag kolla på Nyhetsmorgon. Ha det bra mina vänner och var rädda om er. 

  Kram