En av årets största högtid kom och gick. Jag hade det relativt bra. Lät hela känsloregistret komma. Tacksamhet, sorg, reflektion, oro och så allt i repris. Jag rördes till tårar av boken jag läser, skrattade högt åt serien jag ser, myste med hundarna, åt god mat och tände massor av ljus. Det dök dock upp två orosmoln, Elis har covid och själv vaknade jag upp på annandagen, efter en natt med frossa, matt i kroppen och med halsont. Jag sov något bättre i natt men är fortarande matt, har en sjuk huvudvärk och blir yr när jag står upp. Det behöver inte vara Covid utan kan vara ett vanligt förkylningvirus. För säkerhets skull har jag ändå beställt hem ett par covidtester. Självklart har vi även i år fått skjuta fram firandet lite grann. Så paketen som "tomten" lämnat i öppna spisen får vänta tills vi alla är friska. Förhoppningsvis blir det på torsdag eller fredag. 

Vädret har inte alls kunnat bestämma sig här i stan. Snö, avsmältning med gegga som resultat (gissa om jag har hundar som drar in otroligt mycket smuts mina golv är vidrigt smutsiga) och i dag har vi blåsten från helvetet. Tur att Freja är en kompakt hund med sina blyga 7 kilo. Annars hade hon väl flugit i väg. 

På avslutningsdagen poppade jag in till Gabriella som tog sig tid att ta av en rejäl bit på mitt hår. Snart är jag i mål och är av med allt mitt behandlade hår, nu är det kanske bara 3-4 cm som fortfarande är tråkigt gult. Men när jag fyller 50 kommer jag vara en helgrå tant. 

Även om jag känner mig krasslig måste jag upp i ottan. Jag gör dock det bästa av det. Ut en sväng med hundarna medans kaffet brygger sig självt. Älskar att komma in och känna doften av nybryggd java. En timma i sängen med tända ljus, hundgos och scrollande på telefonen ger en bra start på dagen. 

Jag har bokat tvättstugan i dag. Korgen är verkligen full så jag hoppas verkligen att jag kan uppbåda orken och undgå att svimma. Det gäller att ta det försiktigt. 

Nu vill jag passa på att önska er fina mellandagar oavsett om ni jobbar eller är lediga. Ska ni ut i trafiken så var försiktiga, det är otroligt halt på sina ställen.

God fortsättning till er alla och Gott Nytt År.

Säkerligen så "hörs" vi innan dess. 

Dagen idag är en dag med så många blandade känslor. Jag är så otroligt stolt över att få vara en del i en så ny skola och organisation.  En skola som verkar i ett "extra utsatt område". Själv tänker jag mera "ett extra utmanande område". Ett område där jag hela tiden måste vara mitt bästa jag, på tå, observant, undersökande, öppen, utmana mina egna fördomar, ställa mig själv till svars, vara ödmjuk, be om hjälp, stötta, bli stöttad men framförallt belysa de framsteg vi gör. För att fixa allt det här måste man vara beredd att sänka sin guard, våga be om hjälp, belysa att man faktiskt inte har lösningar på allt som uppstår men också att man är beredd att söka rätt på lösningarna. 

Den här höstterminen har varit tuff för mig. Efter en smärtsam sommar med noll i återhämtning på grund av diskbråck i ländryggen small det sen till i nacken. Fast, det var inte i nacken det gjorde ont i  utan mer i skulderbladet och jag tappade muskelstyrka och styrsel i min vänstra arm. 6 veckors sjukskrivning, lite helt och lite delvis har jag sedan kämpat vidare. Så glad att jag vägrade operationen för nu är jag relativt okej. Under hela den här resan har jag blivit stöttad av min chef, påhejad av kollegor och känt en längtan. Jag har längtat till jobbet varje dag jag inte kunnat gå dit. Om jag inte hade trivts så väl hade jag nog fortfarande varit hemma på heltid. 

Tillsammans med mina fina kollegor och underbara elever får jag en smärtpaus. Vi samtalar, skrattar, irriterar oss, letar lösningar, stöter på problem hittar ännu fler lösningar och så skrattar vi lite till. En natt med dålig sömn och en dag efter då jag kanske bara fixar 75% av mitt max fylls jag ändå med energi och blir sugen på ännu en dag oavsett hur sömnen varit. Jag tror jag arbetar med eliten av pedagoger. För att kasta sig in i vår verksamhet krävs mod, kunskap, uthållighet och en otroligt bred kompetens. En eleoge till mina chefer som lyckats rekrytera de bästa av bästa.  Att dela lokaler och att samarbeta med särskolan är också helt fantastiskt. 

I dag hade vi höstterminsavslutning. Alla tillsammans i aulan. Så härligt att äntligen få ge fingret till Covid och tränga i hop oss. Eleverna är ännu ovana vid att ses i sådana här sammanhang. Förra året skedde avslutningen digitalt. De senaste två terminerna har vi fått ses i större sammankomster, precis som vi kunde göra innan pandemin. Det är viktigt för "Vi-känslan". Eleverna skötte sig så väl och programmet var strålande. Jag blev både rörd och varm i hjärtat. Alltifrån rolig film från vår julkalender, musiklärarens vackra sång till elevernas engagerade insatser fick mina tårarar att bränna av rörelse  bakom ögonlocken. 

Därefter hade vi knytisfika i vårt nymöblerade personalrum. Ännu en fördel när en skola uppstår. Det blir nytt möbelemang i princip överallt. Tre bord fylldes med alltifrån lussekatter, köttbullar, små laxnittar till friterade sockerbomber från... ja, jag vet inte var?!?

Så många bidrog med så mycket gott och stämningen var på topp. Lite sorgligt att avtacka tre fina kollegor som går vidare i livet i form av pension, nytt jobb och andra spannande utmaningar. Jag är väldigt glad och tacksamt att för en kort tid snuddat vid deras stig i livet. 

Själv bidrog jag med det enda jag kan baka i julväg. Saffranskorpor. Torra och så men... ändå hemgjorda. 

Nu har jag landat in här hemma. Jag hade tänkt gå en långprmaenad med hundarna men på grund av halkan fick jag tänka om. Jag äventyrar inte min hälsa, ett fall skullejust nu kunna ödelägga min framtid. När hundarna gjort sitt så blev det istället söklekar hemmavid. De älskar det så det känns ändå ok. Hjärngympa kan vara så mycket bättre än en mils promenad. Nu ligger de och småsnarkar båda två. 

I morgon ringer inget larm och jag kommer vara vaken och sova lite hursomhelst. Det är ok det med. En eller två vakennätter är ju ingenting om jag tänker på diskbråcksnätterna. Då sov jag på sin höjd 45 min i sträck och var sen vaken ett par timmar för att sen somna igen. och efter nån vecka var jag en vända på akuten för "rejäl smärtlindring"  för att liksom ens överleva. Så just nu känns livet ändå ganska bra. 

Här kommer en bild på Stortorgsgranen som jag utlovade sist. Visst är den magnefik?

Nu önskar jag, alla er, mina nuvarande men också mina föredetta kollegor och vänner ett skönt lov och så drar vi i gång igen i januari med att vägleda och forma Sveriges framtid. 

Den senaste veckan har vi gått från geggiga plusgrader och regnrusk till minusgrader och en lätt snöpudrad värld. Trots att solen lyser med sin frånvaro har hela omgivningen blivit så mycket trevligare. Allt är ljusare och ljuden isolerade. 

Den här bilden är tagen i dagsljus innan snön kom. Ni kan ju föreställa er hur vackert det är när snönkommit och det är mörkt ute. Jag får ta svängen förbi och uppdatera er med stadens vackraste torggran. 

Konsert- och Kongress är en plats som man som kommunanställd ofta besöker. Här har man verkligen julsmyckat vackert. 

Storhunden bara älskar det väder vi nu har. Han har, som jag tidigare skrivit, blivit som 3-4 år yngre. 

Freja är en riktig liten fryslort. Håller det sig ovanför -5 grader går det bra. Men i morse, när det var -10 då trippade hon på tre ben efter en liten stund. Det blir fasligt kallt om tassarna. 

Belvederen i skymningsljus. Ett  väldigt vackert landmärke i staden. 

Tidig morgon i Trädgårdsföreningen. 

Vattenfallet vid ån. 

Så härligt och tacksamt att rasta hundarna i området kring vattentornet. 

Min julläsning levererades i veckan. Jag har redan tjuvstartat med Tatueraren i Auschwitz.

Min fina kollega bjöd på persisk "rispudding" med smak av saffran och rosvatten. Jag älskade det. Och hur gulligt var det inte att hon hade med sig i burk till mig i dag. Den ska jag äta med glädje under julen. 

I går var det julbord tillsammans med jobbet. I år var vi på Konsert och kongress. Maten var väldigt bra och det fanns mycket att välja på. Ni som känner mig vet ju att fovoriten är allt det kallskurna. Jag saknade dock min "vanliga" sylta. Här fanns bara en relativt hård variant som var gjord på oxkind. 

Som den morgonmänniska jag är går jag upp innan fem, tänder ljus och ser dagens avsnitt av julkalendern. Årets kalender, den försvunna kronprinsen" är den bästa på många år enligt mig. Tyvärr vaknade jag med både halsont och hosta i dag. Hoppas det stannar på den här nivån, jag har varit tillräckligt med sjuk under hösten. Ångrar lite att jag ännu inte tagit covidspruta nummer 4. Hade tänkt göra det under lovet. Men jag hoppas och tror att det här bara är en alldeles vanlig förkylning. 

I kväll är det återigen tvättdags men jag ska också slå till och baka saffransskorpor som jag ska bjuda på när vi har avslutning. 

Ha nu en riktigt fin torsdag, nu är strax min lunchrast slut och jag ska gå och var matsalsvärd. Det kan bli en stökig historia då det i dag serveras julbord. 

Så har vi nu kommit in i adventstiden, faktiskt redan passerad 2:a advent. Äntligen har det blivit tid att njuta av vinter- och julbelysning, pepparkakor, julmusik, julbord men även av minusgrader. Jag har verkligen ogillat de senaste veckornas blask som gjort hundarna svartsolkiga på tassar och mage under varje promenad. 

Det var länge sedan jag skrev här så nu kommer en liten bildkavalkad på tiden som gått. 

Till och med bowlinghallen är vacker i mörkret. 

Julkrans i Trädgårdsföreningen.

Som en installation.

Hur mysigt ser inte  det här ut? Bara snön som saknas. 

Gyllentorget. Notera trollsländan. 

Härom helgerna fick jag besök av fina vännen och vi passade på att äta kräftor. De var fantastiska. 

Utsikt vid Belvederen under en skön kvällspromenad. 

Förra året stod enhörningen vid Gyllentorget men jag tycker den gör sig bättre här i Trädgårdsföreningen. 

Svanar...

Den här killen är så mycket piggare nu när det är kallt ute. Så kul att se. 

Jag älskar den här smyckningen. 

Adventsmys hemma hos mig. Bocken är på plats och korgen med värmeljus är fylld till bristningsgränsen. 

Tomtetösen som jag fick 1978, som femåring är givetvis på plats. Resten av tomtarna och änglarna får vänta lite med att komma på plats. Kanske blir det av i helgen. Vi får se, det beror lite på vad jag orkar. 

Glädjande nog så kommer motoriken i vänsterhand tillbaka lite mer och mer för varje vecka. Det går helt ok att skriva på datorn nu. Jag känner dock att jag fortfarande är svag i både handen och armen men det ska säkert gå att öva upp det också. 

Ha nu en fin kväll och en härlig adventstid.