Snart är vecka 4 till ända. En blandad historia. Kroppen har skrikit Nej, jag har stönat "det måste gå". Jag har fått nyttja mina starkaste av piller vilket inneburit att jag dykt upp halvhög på jobbet. Nja, inte riktigt men känslan var sån. Jag har haft utvecklingssamtal med "mina" elever. Det tar sin tid, det är långt ifrån 80-talets kvartssamtal.

I dag slutade jag innan mörkret slagit sin lov över Gamla Ö. Så himla najs att dammsuga i dagsljus. Eller egentligen är det rent av vidrigt. Jag skulle på allvar kunna bygga både en ny hund och en ny katt varje vecka, med tanke på allt hår som dräller i högar runt om i huset. Jag drog verkligen en pälsnitlott med mina fyrfotingar. Två av dem fäller året runt. Jag skulle ändå inte byta ut dem för all Norges olja. Jag har de bästa av fyrfotingar man kan tänka sig. Men mycket hår blir det.

Förutom dammsugning har jag i eftermiddag hunnit med att både snabbhandla och att träna lite. Det var ovanligt mycket folk på gymmet när jag kom. Så jag lät det bli en bendag. Nu är jag darrigt trött i varenda muskel nedanför skulderbladen. En skönt oskön känsla. Ser fram emot i morgon med skräckblandad förtjusning. Rent fysiskt alltså.

Annars så ser jag fram emot morgondagen på bästa sätt. För då dyker den finaste Borggrensmannen upp. Och då är det omigen dags för mig att ställa mig i grytor och kastruller. En vecka med mer än sparris- och tonfiskburkar. Älskar att laga mat. Älskar att hitta nya recept och lösningar. Och mina barn är nålen i rumpan som får mig att tvingas hitta annat att laga än köttfärslimpa.

Fredag och det är bra. Bra för att den avslutar en vecka som varit bra. På så många sätt. Jag har varit så himla duktig och provat nya saker som jag aldrig gjort förr. Saker som får mig att må bra. Jag är fullt övertygad om att 2018 kommer bli så mycket bättre än 2017.

När jag kom hem i dag fanns ännu krafter kvar. Energi att plocka och fixa lite i väntan på att sonen ska dyka upp. Som avslutning och pricken över i så tänder jag upp. Med det menar jag att jag tänder alla mina finaste och käraste lyktor och stakar. För vart och ett finns många kära minnen och lyckliga stunder. Jag bjuder er på några...

Den stora gjutjärnslampan från Anneberg. Min mormors barndomshem. Där har jag en guldgruva att ösa ur. Vårt lantställe som givit mina barndomsminnen ett rosa skimmer. Tänker alltid på mormor Olga, morfar Holger men allra mest på min fina mamma Ija när jag tänder den. Förr hade vi veke och olja i den. Jag ställer ett stort värmeljus i den istället. Det känns säkrare och tryggare.

Ett hjärta från Dollarstore. Jag köpte flera åt mig själv men ett gav jag till Fina Faster Stina. Vi tyckte lika mycket om den. Varje gång jag kom till henne så såg jag hur den lyste i fönstret.

En modernare lykta i betong och glad. Från min kära kusin Gittan och hennes Nicke. Så klart lyser den i kväll och jag sänder dem varma tankar.

Ännu en lykta från FFS. Står vid min säng. Så nära är hon.

En ny, fantastisk lykta. Jag blev så glad över den här julklappen. I tre års tid har jag haft nån form av förbud mot att köpa lyktor och stakar. Under den tiden har en hel del börjat rosta, tappat färg eller gått sönder så många har kastats. Det här är min stil och jag blev så glad av den.

Från Elis, gjord i slöjden. Som lärare vet jag hur lång tid och hur mycket jobb han lagt ner. Underbar!

Minne från en kusinträff. Blir glad varje gång jag tänder den.

Ännu en slöjdpresent från min son. Jag blir både stolt och glad när jag tänder denna. Jag har i metallbågen hängt Tyras första Kavatskor. Känns som en fin installation.

Nu ska jag strax ringa veckans sista jobbsamtal. Efter det ska jag bara njuta av tystnaden och lugnet. I väntan på att Elis kommer. För nu är det äntligen ?min vecka?.

Kram på er och trevlig helg!