Nu, så här efter två tredjedelar av september kan man verkligen känna att hösten är här. Somliga dagar vaknar man upp till molnfri himmel med hög och klar luft och andra dagar, som i dag, är det regn och rusk. 

Första storstädningen varje månad inebär alltid att byta månadsbild. Den här tycker jag är härlig och jag blir så sugen på att plocka svamp. 

Mina växter här hemma har fått lite extra kärlek genom jordbyte och större krukor. Kanske är det fel tid att plantera om så här på hösten men det bryr jag mig inte om. 

I fredags hade vi skoljoggen i Rydskogen. Den dagen fick jag ca 13 km i benen helt utan att springa en meter. Dessvärre innebar det också en helg inomhus med serier. Min höft vill verkligen inte vara med. Turligt nog har jag en läkartid till nästa vecka. 

I lördags var det studentkortege genom staden. Blåsorkester och massor av glad ungdomar som tågade mot Trädgårdsföreningen. 

Hemtex fyller 50 år och har jättebra priser på tex påslakanset. Dessa fick följa med mig hem. 

Jag har haft en liten svacka vad det gäller matlagning. Ofta blir det nån form av omelett eller äggröra. 

I söndags lyxade jag till det med en beställning från Espresso house. Varm macka och iskaffe. Så gott och en bra start på dagen. 

Jag har just avslutat Emelie Schepps senaste bok. SÅ gött att då sätta tänderna i den andra delen om de sju systrarna. Det blir läsning under bussturerna men även hemma på kvällarna. Jag är så glad att min hjärna äntligen klarar att fokusera på egen läsning. Under flera år har jag annars mest lyssnat på bok när jag har gjort andra saker såsom att städa eller laga mat. 

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin vecka. 

Då så sitter vi här igen med de förbannade proven. De där som ska visa hur det står till med elevernas kunskaper i kärnämnena. Jag känner, som varje år, en brutal förtvivlan. Hur ska våra sexor kunna klara dem? jo, några få gör det så klart men inte det stora flertalet. 

En "vanlig elev" hos oss kan ha flytt vid 5  års ålder från Syrien, hamnat i Turkiet och kanske gått nått år i skolan där för att sedan fortsätta flykten tillsammans med familjen till Tyskland. Där kanske man hann gå lite i skolan innan man slutligen vid 8-9 års ålder hamna i Sverige. Linköping kan vara ort nr 3 de bor på. Vad gör allt detta med ett barn? Det säger sig väl självt. Total språkförvirring, ofta en känsla av otrygghet, bärare av det trauma som krig och en flykt innebär. Hur i helskotta ska de kunna klara ett prov som är uppbyggt för att passa svenskfödda medelklassbarn. De saknar fullständigt de referensramar som krävs för att ens ha en chans. 

Vi tar även emot elever som bott i flyktingläger i hela sitt liv. Dessa barn har fullt upp med att försöka förstå sin omgivning, den västerländska kulturen, lagar och alla oskrivna lagar. Bara att stå i led och förstå att alla kommer få mat så att man blir mätt när vi går till matsalen. Att äta med bestick är en självklarhet för mig men så äts inte maten på alla platser i världen. Vissa använder pinnar, andra händerna och en del är vana att "fånga upp" maten med en brödbit. 

Nu förväntas just dessa elever kunna skriva texter som är så främmande för dem att det står stilla i huvudet på dem. Visst, vissa elever som varit här väldigt kort tid blir undantagna men har du bara gått tre år i svensk skola så är det ohyggligt svårt. Man kan inte prestera som en elev som är född i Sverige, gått 4-5 år i förskola och sedan hela låg- och mellanstadiet. 

Just min skola kommer att få uppmärksammt lågt resultat på NP. Precis som vi får när det gäller betygsläget. Lite som man har det i den mer omtalade skolan Rosengård. Men hur eleverna och pedagogerna än kämpar kommer vi aldrig att komma upp till ett genomsnittligt resultat. Det är omöjligt då mer än 95% av eleverna har annat modersmål och fler än hälften varit mindre än 5 år i Sverige. 

Jag är stolt över varenda unge som i dag kämpade sig igenom den här skiten. Jag hoppas bara att de inte blir helt nedslagna av det faktum att de inte når nivå E. Jag ska göra mitt bästa för att visa vilken enorm utveckling de har gjort under tiden hos oss. För mig är det det som räknas. Så det så!

Politikerna kommer bli bekymrade och ifrågasätta oss men vi har förklaringar och svar på allt. Nu tänker jag att det är deras tur att ta ansvar över att det blivit så här. 

I går hade jag otippat med energi. Det är faktiskt länge sedan jag kände det så, måste varit före Covid. Jag tog tag i min veckosoppa, något som jag inte gjort på månader. Veckans soppa blev spenat- och löksoppa. Den blev perfekt, måste jag säga. Krämig, lite salt och med några droppar av min finaste olivolja som kronan på verket. Jag kommer njuta varje kväll den här veckan. 

Jag brukar ju göra som så att jag äter lunch på jobbet, antingen i matsalen eller så har jag med mig en låda. Då brukar jag stå mig ganska bra till 17-18-tiden och då är det lagom med något lite lättare. Det kan bli soppa eller kanske bara proteinkvarg eller té och några fröknäcke. 

Jag hoppade i säng relativt tidigt, som vanligt. Jag läste en stund och sedan blev det pod. Tyvärr väcktes jag vid tre-tiden av att något stort fordon som stod på tomgång precis utanför mitt fönster. Efter kanske en halvtimma började det låta så in i bängen. Jag var tvungen att gå upp och kolla. Det var nån form av spol/slam eller sugbil. Suck! Efter det var det omöjligt att somna om. Tur att jag faktiskt la mig så tidigt annars hade den här dagen kunnat bli oerhört lång och jag skulle gått omkring med tröttmössan på mig. 

Det är skönt att bo centralt men det hade varit så mycket bättre bara jag varit en våning eller två högre upp. 

Jag fick iallafall en lång, lugn och skön start på dagen när jag vaknade så tidigt. Strax efter fem intog jag dagens första mugg med té. Förr drack jag alltid kaffe på morgonen men numera låter jag den första koppen kaffe intas på jobbet. Jag är ofta på plats en halvtimma innan jag börjar för att hinna sitta en stund i personalrummet, möta upp kollegor och stämma av. Vi har aldrig morgonmöten på den här skolan men de jag jobbar närmast med träffas och kollar av läget. 

I helgen köpte jag 8 nya kaffe/té-muggar. Jag älskar de här som är utan handtag och kom i 4 olika färger. Muggarna jag hade innan är egentligen jättefina men de var liksom inte jag. Kanske tar jag med dem till jobbet så jag kan använda dem där. 

Freja och jag har skaffat oss nya rutiner sedan Kimmo gick bort, det rör sig om allt ifrån tiderna vi promenerar på, rundorna vi tar,  till mat- och lektider. Det är lite intressant att se hur fort hon ställer om sig till nya vanor. Vi går ut lite tidigare på morgonen och går lite längre, allt för att få ur tösen så mycket energi som möjligt. Hon älskar att jag numera alltid använder flexikopplet för då får hon utrymme att springa och sträcka ut. 

I morse var vi på plats i Trädgårdsföreningen vid 06:30. Det var superkallt, tyckte jag iallafall, då det blåste. När vi är ute lite tidigare slipper vi alla andra hundägare som är och rastarsina jyckar.  Skönt då Freja är lite besvärlig vid hundmöten. Det var väldigt vackert med snön, vattnet som porlade och alla träd som naket sträckte ut sig mot himlen. 

På morgonen går vi alltid till Trädgårdsföreningen men på eftermiddagarna försöker jag variera. Jag minns att förra året så blev jag ganska mätt på att gå samma rundor. Nu brukar jag gå Sankt Larsgatan bort mot US och där följa ån antingen bort mot naturreservatet eller så viker vi av och snirklar oss runt omgivningarna runt vattentornet. 

I dag har jag haft en av mina två långa arbetsdagar så det har inte blivit mycket gjort på hemmaplan. Mest lite småfix och sen fastnade jag framför en serie. Nu börjar det dra ihop sig mot läggdags. 

Jag önskar er god natt och hoppas ni får en fin morgondag. 

Nu är det snart två veckor sedan jag började jobba efter semestern. Skönt att vara tillbaka till rutinerna även om mitt diskbråck väljer att bråka och matta mig emellanåt. På jobbet är det mycket som händer. Den stora renoveringen är i full gång vilket gör arbetsmiljön svår. Oljud från alla möjliga maskiner hörs till och från, oftast till, lite här och där i huset. I förrgår asfalterades det dessutom utanför fönstrena så det luktade tjära överallt. Den tryckande hettan och en underdimensionerad ventillation bidrar även den till trötthet och huvuvdvärk. Något som däremot känns toppen är alla våra nya kollegor. Energin, den positiva stämningen och arbetsglädjen som de flesta uppvisar är fantastisk. Det här kan bli ett glimrande arbetsår. 

Bilden ovan är från en av våra sju planeringsdagars gemensamma fikastunder. Varje dag hade ett tema allt ifrån hälsofika och chokladfika till knytisfika. Väldigt uppskattat och då fick vi en halvtimmas gemensam tid att lära känna nya kollegor men även höra hur våra "gamla" kollegor haft det sedan sist. 

På hemmafronten är det sig relativt likt. Värmen slår hårt mot storhunden och både han och jag har svårt att sova på nätterna. Jag förlägger promenaderna till tidig morgon eller senare kväll. Däremellan blir det mest en snabbsväng för att kissa. 

Som tur är har trädgårdsföreningen ett par fontäner som vi helt självsvådligt plaskar runt i. Ja, Kimmo iallafall. Freja och jag avstår att blöta ner oss. Dagarna innan semestern tog slut låg mycket fokus för min del att umgås med barnen men även gamla och nya bekantskaper. Och hur umgås man som bäst om inte över en god måltid!?!

Pizza på Mocca Deli med sonen. 

Räkmacka med Tyra. 

Kräft- och räksallad på Mocca Deli i trevligt sällskap. 

Jag har bara ätit sill och potatis en gång den här sommaren och jösses så gott det var. 

Bästa lunchen i sommarvärmen har nog ändå den här varit. Turkisk yoghurt, granuola och färska hallon. Hallonen visade sig vara värsta lyxmaten då de kostade nästan 1 kr styck. Jag unnade mig ändå det men framöver nu så blir det nog den frysta varianten. 

Redan nu märks det att det är mörkare på morgonen och kvällen, rosorna är nästan överblommade vilket vittnar om att vi går raskt mot hösten. Bitterljuvt men jag ser fram emot nästa årstid. Jag är så trött på värmen och längtar verkligen efter att dra på mig en stickad tröja och ett par jeans. Det ska bli så mysigt att fylla lägenheten med tända ljus och bara krypa i hop under en filt. Mörkret blir heller inte så påtagligt besvärande när man bor mitt i stan, det är ju alltid gatubelysning på. 

I helgen ska jag ta en sväng till IKANO-huset. Jag behöver handla hem lite småsaker från IKEA men även från några andra butiker som huserar där. Det är även dags att laga nya matlådor så ett par storkok kommer det att bli. På lördag blir det även en sväng ut på stan och prova på en, för mig, ny restaurang. Det kommer bli så mysigt. 

Hoppas ni får en bra fredag och ha nu en härlig helg. 

Nja, jag kan inte påstå att jag fylls av någon fredagsfeeling men det är väl det som är semester. När dagarna flyter i hop, man har inte koll på om det är tisdag eller torsdag, ja då vet man att man gått in i ledighetsbubblan. I förrgår fick jag ta det mycket lugnt och bara gå kortare svängar med hundarna, jag värmde några av mina matlådor och bara var. Det gav resultat. Tack vare det kunde jag på kvällen ta en kortare fika med en vän och ladda batterierna inför torsdagen. 

I går fick jag en liten sovmorgon till sjusnåret innan jag tog ut pälsklingarna. Morgonen spenderades med småplock och jag gick även och hämtade ut ett paket från Lyko och handlade förbrukningsvaror på Ö&B. Vid 15-tiden tog jag buss, tåg och spårvagn in till Norrköping för fika med en vän. Det gick riktigt bra. Jag tror att det till stor del beror på att själva sittmomenten blir ganska kortvariga när jag använder kollektivtrafiken. På tåget går det dessutom utmärkt att ställa sig upp, byta sittplats och därigenom få sig en promenad mellan vagnarna. 

När jag satt på spårvagnen och åkte över strömmen njöt jag av hur vackert det var. Jag försökte tänka att "i den här staden har jag bott i nästan 40 år av mitt liv, längtar jag tillbaka?". Svaret? Nej, inte just nu. Det finns inget i Norrköping som jag saknar förutom min son. Jag tror inte jag är speciellt beroende av en viss plats för att känna mig hemma. Jag kan bli hemma lite överallt. Är jag rotlös då? Eller är det bara som så att jag är väldigt flexibel? Den enda plats som jag verkligen saknar, längtar tillbaka till och drömmer om är Falun. Det beror nog på att det var en lycklig tid, en tid då jag fick bli vuxen och lära mig klara mig själv. Att man då, för 30 år sedan, även var ung och stark väger nog in en hel del med. 

I Norrköping mötte jag en vän som även är föredetta kollega. Jag hade så trevligt och jag inser varje gång vilken stor del våra lärarroller har i våra liv. Det blir galet mycket jobbprat. Vi passade på att ta en tur genom city och givetvis fikade vi på Nelins. Alltid lika gott. 

Därefter kom sonen och hämtade upp mig. Vi åkte till Spicy Hot för lite middag men allra mest för att prata ifatt den tid som gått sedan sist. Man får mycket mat och gott är det. Jag tog som vanligt samma rätt som vanligt, biff med champinjoner och bambuskott. 

Efter det blev det en snabbsväng in till Plantagen för att handla kompletterande växter till mammas grav. Brorsan hade sdan tidigare planterat gula tagetes. Jag valde lila petunior då jag tycker gult och lila är en uppiggande komination. Skylten om att Kyrkogårdsförvaltningen sköter graven var redan på plats så den beställningen gick igenom snabbare än jag trott. Det var ändå ganska torrt både hos mamma och Mormor/morfar så det var bra att vi kom och hållde på ett par kannor. 

Nästan obegripligt att jag varit utan min mamma i 18 år. Vart tar tiden vägen?

För att bespara Elis en massa tid bakom ratten fick han skjutsa mig till Kimstad station. Därifrån tar det bara 40 min tills jag kan kliva in genom min egen ytterdörr. Älskar det! Gårdagen innehöll väldigt växlande väder. När jag var ute med hundarna på eftermiddagen hamnade vi mitt i ett skyfall precis när vi kommit fram till Trädgårdsföreningen. Det blev samma sak när jag var på hemväg på kvällen. Turligt nog hade jag regnjackan med mig. Jag måste verkligen komma i håg att köpa mig ett paraply. 

På det stora hela var gårdagen en glimrande dag och jag hann även göra upp lite planer, ifall kroppen tillåter, inför resterande semesterdagar. Det blir inga stora grejor men saker som kommer ge både kraft och energi. 

I dag står lite handling på schemat men jag hoppas att energin och kraften därefter hänger i så att jag ska orka med lite fikande igen. Mycket kaffe ute blir det. Nu hoppas jag att ni alla får en fin fredag.  Så här på morgonen skiner solen från en klarblå himmel men det kan ju växla fort. Temperaturen är sval och skön så därför tänker jag strax ta ut hundarna på dagens lite längre promenad. 

Allt gott till er!

Go morron alla fina! Här blev det en tidig start på dagen. Kimmo har varit oroligare på efternatten än på länge. Jag har tänkt att han kanske har ont i sina leder och inte hittar någon skön sovställning men det var inte det som var problemet. Vid femtiden kastade vi oss ut och tur var det. Han är inte bra i sin mage för att uttrycka sig milt. Efter en halvtimmas vallande runt i Trädgårdsföreningen och runt Birgittaskolan verkade det som att det hade lugnat sig lite. Han käkade massor av gräs så jag gissar att han även mådde illa. Nu är vi hemma igen och jag är tillbaka i sängen med datorn i knäet och kaffekoppen på sängbordet. 

Det var ljust redan när vi gick ut och måsarna skriker sina kärleks-, eller om det är,  krigsserenader till varandra. Helt galet vilka oljud de gör. Oljud var det även i går kväll. Det vackra vädret och ledigheten lockar fram både motorcyklar och sportbilar som är allt annat än tystgående. Min gata verkar vara en sådan som lockar till att trycka gasen i botten. Det är ju en fin raksträcka mellan Drottninggatan och Lasarettsgatan. Så himla skönt att Elis och Peter kunde hjälpa mig att stänga fönstret när de var här. De isolerar ljuden väldigt bra. Ja, alltså fönstrena, det är inte grabbarna som är ljudisolerande. När jag hade putsat fönstret i början av veckan så gick det inte att sänga helt. Kom i det ögonblicket på att jag hade samma problem sist. Jag tror jag får ringa fastighetsskötaren om det. 

Under långfredagen var mina ungdomar hos mig. Tyra och Peter kom tidigare och vi fixade maten tillsammans. Så otoligt mysigt, vi har väldigt roligt tillsammans. Total oförmåga att hålla nån form av röd tråd, vi påbörjar saker som inte avslutas förrän en halvtimma senare då vi kommer på att vi aldrig gjorde eller pratade klart. Det blev ingen påskmat utan istället stektes det kycklingfärs till en tacogratäng. Till den hade vi grönsaker men också friterade tortillabröd. Det var första gången jag använde fritösen sen jag flyttade till Linköping. Jag tänkte så klart, så som man alltid gör "den ska jag använda oftare". 

E+T dök upp lite senare och jag fick en superfin påskbukett av fina T. En  ny bekanskap för mig men väldigt angenämn sådan. Jag hade nog inte tvivlat på att det skulle kännas bra. Mina barn har vuxit upp till fantastiska unga vuxna som jag är otroligt stolt över så det skulle vara märkligt om de hittade pojk- och flickvänner som var helt uppåt väggarna. Här har vi en jordnära tjej med ett fantastiskt driv som inte bara är smart utan också ödmjuk och omtänksam. 

Det där med påskpynt hoppade jag i princip över i år. Ett köpt påskris och en liten kruka med påskliljor är det enda jag fixat med. Just därför blev jag extra glad över buketten. Det blev inga påskägg heller, jag hade en stor skål godis, after eight och ungdomarna fick presentkort på bio istället. En gåva som räcker lite längre än ett påskägg. Hoppas jag iallafall. Kvällen blev sen och jag kom inte i säng förrän långfredagen blivit påskafton. Årets rekord för mig. Ni känner ju till mina tidiga kvällar och att jag vanligtvis går upp med tuppen. 

Linköpings stad, som så många andra städer, pyntar väldigt fint vid olika storhelger och under säsonger. Dessa två påskharar står på Trädgårdstorget och är gjorda med hjälp av motorsåg. Imponerande och tulpanbädden är helt gudomlig. Extra bra är det att stan helt bojkottat det här med fjädrar. Jag har även sett i mitt IG-flöde att nästan ingen av mina vänner pyntat sitt ris med just fjädrar. Ge det några år så är vi nere på noll. Många har gamla fjädrar kvar och använder dem, det vet jag inte vad jag har för åsikt om. Det ör lite som med äkta päls, vad ska man göra med dem om man redan har dem. Det känns dumt att bara slänga iväg dem också men det är ett ställningstagande att låta bli att använda dem.

Min alldeles egna påskpresent. Några anteckningsblock och ett dussin perfekta pennor. Jag är väldigt analog av mig, älskar att skriva för hand med "perfekta pennor" i ett block med lagom tjocka blad i en gräddgul ton. Pennorna ska vara av gelvarianten och helst med 0,5 strl eller tunnare. Biltema sålde förr de bästa pennor jag någonsin stött på. 12 st för ca 60 spänn, tyvärr har de slutat att sälja dem. Dessa var det närmaste jag kommit, kanske är själva pennan lite väl tunn men jag vänjer mig nog. Att jag tycker så mycket om att skriva för hand beror nog på att det jag antecknar fastnar i mitt minne väldigt mycket bättre. Skriver jag på datorn kan jag skriva hur mycket som helst men minns säkert bara 25% av det hela. Stämmer ganska så väl in på den forskning som jag läst angående just användandet av dator i skolan. 

Det påskigaste jag ätit under den här helgen är dessa godingar. Men jag måste nog säga att jag hellre byter ut chipsen mot crustader. 

Det ser ut att bli en underbart vacker vårdag även i dag. Jag får se lite vad dagen ska användas till. Jag har tyvärr otrolig smärta i höger axel som strålar ner i hela armen och liksom briserar i handleden och handen. Jag tror att det kommer från en knöl vid höger skulderblad. Kanske kan "bolltricket" fungera. Alltså att jag använder en massageboll och masserar mig själv genom att antingen lägga mig på bollen eller om man vill a en mildare variant, ha bollen mot en vägg och trycka ryggen mot bollen. 

Jag tror det är veckans fönstertvätt och storstädning som ställt till det. När jag strök in mina städhanddukar så var de 14 (!!!) stycken så jag har tydligen städat lite utöver det vanliga. Ångmoppen har dessutom varit framme i princip varje dag och den kan vara lite tungkörd. Den ska fram även i dag då en mindre olycka skedde på vardagsrumsgolvet. Inget som Kimmo kunde rå för och jag skäller aldrig på hundarna om något sånt skulle hända. Det är inte deras fel att matte inte vaknat i tid eller om jag inte lyckats läsa av deras signaler. 

Nu hör jag dock att Kimmo ligger och snarkar vilket borde betyda att det lugnat sig i magen och att han somnat ifrån det onda. Jag tänker ändå att jag behöver ta en tur till affären och köpa fiskblock. Det får bli ett par dagar med skonkost för honom. Ris, fisk, morötter och lite buljong brukar fungera fint i sådana här lägen. Bra att jag är ledig både i dag och i morron. Säkerligen är han stabil till på tisdag när jag återgår till jobbet. 

Det blir en kortvecka vilket är ganska så skönt. På onsdag har vi i EHT en hel fortbildningsdag. Den är digital men man ska sitta tillsammans i sitt team. Min rektor är klok och har bokat in oss på annan plats, Scandic hotell. Att jag tycker det är smart är för att sitter vi på skolan så kommer vi att bli störda flera gånger om. Det händer så mycket under en dag med eleverna som man känner att man måste ta med sin chef, kurator eller skolsköterska. Är vi på annan plats så löser personalen oftast problemen på egen hand. Och vi är ändå bara ett sms eller mail bort om något större skulle inträffa.

I torsdags anordnades en demonstation i Skäggetorp. Medier har skrivit spaltmeter om det och privatpersoner har skrivit än mer. Det finns så många åsikter och tankar om det inträffade. Jag försöker vara försiktig i mitt tyckande kring det som skett då det handlar om området jag arbetar i. Jag har nog aldrig varit rädd där och det är otroligt fint, välplanerat och grönt område och de människor jag träffar är helt fantastiska, stora som små. Det är obegripligt för mig att en dansk person ska färdas genom Sverige och bränna koranen. Herregud! När jag skriver det så ser jag hur fullständigt dumt det är. Det skapar aggressioner och motstånd, vilket är exakt det syftet han har. Tyvärr blir det på den nivå att polis attackeras av motdemonstranter och sen så kommer socialamedierdrevet mot polisen. Skadegörelse för miljoner och illa tilltygade blåljuspersonal. Jag är tacksam för att det finns de som vill bli poliser, att de som redan är poliser väljer att fortsätta jobba som det. 

Nu så har krasslighunden vaknat till, han vankar och går runt och sväljer så jag tror det är dags för oss att ta en extra sväng. För säkerhetsskull. 

Hoppas ni alla får en fin dag med sol, sill, ägg eller vad ni nu önskar. 

På mina mångfaldiga fackliga utbildningar har denna förkortning lyfts otaliga gånger. TIFR= TId För Rflektion. Så otroligt viktig och så utvecklande. Många fixar detta på ren erfarenhet eller bara tack vare den personlighet man är. Andra behöver tid avsatt i sitt schema och stöd av frågor som de ska tänka kring. Själv använder jag min restid till reflektion. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur ska jag tänka nästa gång? Ja, mitt huvud är ofta fyllt av frågor. När jag sedan kliver innanför dörren och möter mina hundar släpper jag helt jobbet. Sen är inte allt svart och vitt. Jag vaknar också uppp på nätterna med huvudet fyllt av frågor och ibland svar. Då skriver jag ner det på ett noteringsblock och kan lätt somna om. Min strategi för att inte ligga vaken och grubbla. 

Sen har vi ju alla andra struliga tankar och funderingar som snarare hör i hop med privatlivet. De som rör mig och de som rör mina barn. Där är jag en sopa. Jag är en ältare i perioder. Det som hjälper mig är ofta att skriva och att tidsbegränsa. Annars går jag ner mig i mörkret. Jag skriver här i bloggforumet men har alltid skrivit dagbok, inte så där slaviskt varje dag men vid behov. Känner jag att jag behöver gräva i det känslomässiga djupet så avsätter jag en timma eller så till det. När timman har gått måste jag släppa det ochgöra och tänka på annat. 

I dag vet jag inte om jag är ovanligt känslig eller filterlös men nyheterna om utvecklingen i Ukraina gör mig så rädd och orolig att jag kände hur tårarna ville komma och faktiskt gjorde det. Både med tanke på min ålder och den historiska kunskap jag har så är det här början på något hemskt. Jag tänker på människorna där, som redan innan invasionen hade det väldigt svårt och fattigt. Bilder visar hur förskolor träffats av misiler, civila som både dödats och skadats. Jag minns Syrien, forna Jugoslavien och många andra platser men det här känns värre och kanske närmare på något sätt.  Ryssland är ett stort land med mycket makt och resurser att använda i ett krig till det kommer en galen ledare. Tankarna snurrar också kring hur vi ska kunna hjälpa människorna på plats. Hur ska vi kunna hjälpa de som kommer att komma till oss som flyktingar. Har vi lärt oss något av historien? Just nu står nyheterna på hemma hos mig men jag kommer behöva begränsa mitt tittande för att inte bli fullständigt bruten. 

"Ett storkrig som vi inte sett sen andra världskriget" Är det nu tredje världskriget startar? 

Gårdagen blev en bra avslutning på veckan och fin start på lovet. Det var klart och ljust ute, småfåglarna kvittrade och givetvis kom vårkänslorna över mig redan på morgonen. Fredagarna är som alltid fyllda av möten, jag hade både utvecklingsgruppsmöte och EHT. Sammanlagt har jag tre timmars möte och träffar bara två elever för undervisning individuellt. Låter kanske chill men de här mötena ställer stora krav och man ska hitta lösningar ganska så fort och framförallt får vi som sitter i grupperna "uppdrag" att utföra under kommande veckor. Vad vi ska göra är lite beroende på vilken yrkeskategori vi har. Jag gör ju så klart andra saker än vad kuratorn, skolsköterskan eller rektorn. Tanken är att vi kompletterar varandra så att vi kan stötta elever och pedagoger på alla möjliga sätt oavsett om det är fysiska-, psykiska-, inlärnings- eller andra svårigheter en elev har. Ofta handlar det också om dookumentationen, den kan vara snårig och svår och jag får många frågor och funderingar kring hur man ska uttrycka sig och hur detaljerad man ska vara. 

Jag kom hem tidigt i går trots att jag passade på att handla på vägen hem. Det är inte mycket som slår att komma hem medan det är ljust ute, solen skiner. Jag och hundarna tog en riktigt skön långpromenad genom trädgårdsföreningen och upp genom skogen mot vattentornet. På tillbakavägen gick vi genom Hejdegården, ner mot ån och sedan hemåt. Så mysigt och härligt att njuta långsamhetens lov och låta hundarna sniffa på pee-mail så länge de bara kunde. Det är inte bara andra hundarns dofter och spillningar hundarna upptäcker. I går såg vi lämningar efter både rådjur och det jag förmodar var räv. Djurliv in på knuten helt enkelt. 

Att ströva långsamt och ge mig tid att se mig omkring på riktigt är vilsamt för själen. Ofta tittar jag men ser inte riktigt, speciellt om det berömda ekorrehjulet snurrar på för fort. I går kunde jag upptäcka många olika vårtecken. 

Snödroppar eller vintergäck (som de ibland kallas på danska) är ena riktiga luringar. De ploppar upp efter en natt känns det som. Turligt nog är de ganska så tåliga vilket krävs då vädret är bra lurigt så här års och i vår del av landet. 

Det händer en del i Trädgårdsföreningen. Förra året rev man tex upp asfalten och ändrade promenadvägarna till stråk av grus och sand. Absolut mysigt för mig som tar mig fram med lätthet och njuter av ännu lite mer naturkänsla. Jag kan dock inte sluta fundera på om de som går med rullator eller rullstol tar sig fram lika lätt. Hur blir det när det blir skyfall igen? I höstas blev det som floder i nerförsbackarna och gångarna mer eller mindre spolades bort. Precis  bakom byggstängslet har det grävts en relativt stor grop. Jag kunde inte se någon skylt någonstans om vad det ska bli men jag gissar på en damm. Spännande!

Vår i går, vinter i dag. Bilden är tagen nu vid femsnåret på morgonen och snön vräker fortfarande ner. Jag bara gillar läget. Hade gillat det på riktigt om det bara var några minusgrader. Det här blir bara slask och smutsiga hundar när vi går ut. Känns skönt att vi gick så långt i går för då kan jag utan dåligt samvete ta de lite kortare turerna i dag men i gengäld gå lite oftare. 

Jag ska bland annat använda dagen i dag till att gå en sväng på stan, jag har lite ärenden jag behöver göra, saker som ska handlas och så kommer det bli en fika också. Får se om det blir något av de gamla vanliga ställena eller om vi provar på något nytt. Jag gillar inte Espresso House även om deras kaffe och urval av fikabröd och smörgåsar är fantastiskt. Miljön är inget för mig. Jag vill ha en lugnare tillvaro med högre mysighetsfaktor. Turligt nog finns det flera ställen att välja på. 

Jag hoppas att ni liksom jag vaknar utvilade i dag och får en bra start på helgen. Har du precis som jag en veckas ledighet så önskar jag att du får vara frisk, får tid för både roligheter och återhämtning och att du laddar batterierna för att orka köra hårt fram till påsk sen.