Startade fredagen med kompishäng med hundarna i ekbackarna. Kallt men väldigt mysigt.

Lördagsförmiddagen innebar relax och återhämtning efter fredagskvällens gympass.

Vårkänslor gav årets första grillkväll. Strax därefter kom ett rejält snöfall. Snopet.

Min frukostmacka!!!

Söndagar är Tyrakvällar. Vi tränade skiten ur axlar, armar och bröst. Massor av skratt och peppning. Jag älskar dessa stunder.

Sen blev det middag. Honungsgrilljerad kycklingfilé med sallad. Gott och mysigt.

Nu är sportlovet över. Jag har gymmat 6 gånger, varit i skogen 4 gånger med hundarna. Men nu så är jag laddad att köra hårt på jobbfronten fram till påsk

Det upprepar sig. Jag gav det ännu en chans. När skutan anländer på tok försent och när kränkningen blev som i strålkastarljus då ändrar jag taktik.

Så i morron är en annan dag. OCH den är min. Precis som marknaden. Vikariepoolen är tom o jag utbildad. Just saying. ..

Jag har haft en underbar helg. Årets bästa så här långt.

Helgen startade med ett rejält benpass på gymmet tillsammans med Elis. Satan i gatan vad det tog. Jag har fortfarande träningsvärk.

Sedan fortsatte kvällen på bästa sätt med räkmacka i trevligt sällskap. Efter en intensiv vecka på jobbet så småsnarkade jag i soffan redan vid tiotiden.


Lördagen spenderade jag tillsammans med min älskade kusin och hennes man. God soppa bjöd de på och massor av skratt. Tänk så mycket vi har att prata om. Vi skulle kunna hålla på hur länge som helst. Jag älskar att de innan jag kommer pysslar i ordning ett litet hörn i köket åt Freja. Lilla hundtösen trivs så bra hos dem. Inget hysteriskt flängande och farande.

Givetvis kollade jag på Mellon på lördagskvällen, som så många andra. Kan inte påstå att det gjorde något större intryck på mig.

Söndag förmiddag är oftast lika med skogstur och lösspringande hundar. Freja blir som galen. Hon bara springer och springer. Det är som att hon är knökfull med energi och nu är hennes lilla kropp sprängfylld och måste tömmas. Inkallning tränades och gick till största del suveränt bra. Kimmo är klockren varje gång.

Tugga pinne är fina grejor!


Söndag är Tyradag. Vi tränar i hop och äter något som vi tycker om. I kväll blev det spenatsoppa. Så god att jag åt tills jag fick halsbränna.

Nu är det kvällsmys för mig och mina pälsklingar och sen tar jag sats för fem dagars jobb innan en veckas lov.

Önskar nu er alla en god kväll!

Pöss

Ibland är det bra att kanalisera sin irritation och ilska och försöka dra i gång en jämn debatt istället. Blir så störd på att politikerna nu försöker utpeka lärarkåren som elevsvikare för att de väljer att byta arbetsplats till ett ställe där de får bättre lön. Undrar hur många andra yrkesgrupper som skulle acceptera att bli behandlade och omtalade på det vis som samhället gör mot lärarna. Jag älskar mitt jobb men det är tamejtusan inget kall.

I dag är det en bättre dag, så väldigt skönt. Allt det arga har runnit av och jag "känner solen i magen". Kroppen är med mig och jag har bara en fantastisk träningsvärk efter gårdagens gympass. Solen skiner ute och inom mig finns ett lugn som jag saknat en tid. Bilen startade utan problem i morse, bara en sån sak kan ju få en att göra hoppsa-steg hela dagen. 

I dag har jag haft lönesamtal. Jag och chefen är rörande överens om hur bra jag är. Tyvärr är påsen med pengar som det ska tas ur till lönepåslaget försvinnande liten. Spelar ingen roll hur skicklig och exellent man är eller hur många extra uppdrag och hur stort helikopterperspektiv man har, summan blir löjligt liten. Det kändes ändå bra att få höra att jag gör ett bra jobb och att jag är uppskattad. 

Stärkt till både kropp och själ ska jag nu ta mig an resten av arbetsdagen. I eftermiddag hade jag planerat att avstå träning, funderar ändå på att hänga på sonen och lägga fokus på axlarna. Får fundera på det. Förutom det så är det pannkaksstekning som står på programmet. Det händer inte så ofta nu för tiden men lite då och då är det både rogivande och gott. 

Önskar er alla en underbar eftermiddag och kväll. Passa på att njuta av solen lite om den skiner över er. 

Oj så arg jag var i går kväll. Egentligen hade det nog startat innan men det var först när sysslor och liknande var gjorda som tiden till eftertanke och reflektion kom.

Det arga i mig blev inte mindre av att bilen var död i morse. Jag måste ha glömt lyset på... Så det blev till att skynda upp för att hämta min cykelnyckel som visade sig sitta på min dotters nyckelknippa. Och dotterna med nycklar är hemma hos sin pappa...Sådärja, ilska i kubik. Turligt nog stod hennes egen cykel olåst på gården. Så jag hann i god till jobbet. Det där med den olåsta cykeln får jag ta upp senare med dottern. 

När jag kom till jobbet, lite som ett argt bi, möttes jag en av de underbara kollegor jag faktiskt har. De allra flesta är fantastiska och det är där mitt fokus måste ligga annars kommer jag aldrig orka med den här terminen. 

Efter det eländiga lärarlyftet (där 30% av lärarna premeras med ett rejält lönepåslag) har många sagt upp sig och byter skola och/eller kommun. Tydligen var det ett inslag på Östnytt i går om hur oansvariga "vi lärare" är som överger eleverna under pågående termin. Ännu en argchock när min kollega berättade detta. Själv missade jag det nyhetsinslaget i går. 

Lärarna måste vara enda yrkesgruppen som ska be om ursäkt för att vi vill ha rättvis lön, som förväntas planera in graviditeter och föräldraledigheter till loven, vi ska ställa upp på kvällar med utvecklingssamtal så föräldrarna slipper gå från arbetet (men besikta bilen på dagtid funkar fint, säger en hel del om deras prioriteringar), vi idkar ständig välgörenhet genom att ta med saker hemifrån så att skoldagen ska bli mysigare och trevligare för eleverna. Sitter seriöst och funderar över om jag inte borde skriva en insändare med fokus på hur vi lärare ser och upplever vår situation. 

Hade politikerna varit klokare hade de redan tidigare sett till att vi fått en rättvis och rimlig lön och ett generellt lönepåslag. Det kan inte vara vettigt att en lärare som jobbat i nästan 20 år har mindre än 30 000 i månaden. Tacka vet jag förr i tiden då skolan var statlig och då lärarna skulle ha samma lön som riksdagsledamöterna. Då hade stolthet för yrket genomsyrat oss eftersom landet visar att vi är viktiga och behövs, och kanske hade vi fått mer respekt från föräldrarna. 

I nuläget är inställningen ofta "hur svårt kan det vara att vara lärare, alla har ju gått i skolan och lärt sig räkna och läsa". Jag har varit sjuk många gånger men tror inte att jag kan jobba som läkare för det. 

Kan vara att i slitande situation låta bli att skrika "Meh, är du helt jävla dum i huvudet?" Eller "va faan, minns du inget alls, är du lobotomerad", eller ännu värre, när det går till direkta personangrepp "jag är så jävla trött på alla dina ursäkter för dina sena ankomster att jag vill spontankräks på dig å ändå kommer du undan med det då du är hovets nyaste gunstling".

Ja, jag kan villigt erkänna att jag tappar greppet. Helt o totalt. Jag ger upp. Mitt stela leende och låtsasskratt har fastnat. Jag vill inte mer. 19 år senare har det eldfängda och det tragiska ätit upp min lust. När fru justitias vågskål manipulerats å det grövsta och jag inser att chansen till rättvisa är obefintlig, ja...då ger jag upp.

När alla jag håller av flyr, räddar sig själva och jag blir ensam kvar. Hur ska jag då orka att tampas med Draken. Eller närmare bestämt drakarna, de som kommer i form av de magiska tretalet. Det trehövdade monstret.

Så här ett steg tillbaka undrar jag varför det bara är jag som ser det (fast seriöst så är det inte så. En oberoende marknadsundersökning visar att 11 av 16 går på min linje) Måste vara gött att ha noll insikt i hur oomtyckt man är. Men somliga går över lik, sparkar neråt o slickar uppåt.

Jag måste lära mig att säga nej. Senaste i dag blev jag duktigt trampad på men... i personalbristtidens era så tänker jag nu trampa ner, säga nej när jag vill o ja när det känns ok.

Jag är i kväll sååå trött på all skit jag fått svälja o alla gånger jag fått rädda nån annans skinn. O så är jag jäkligt besviken när kungen av riket viker sig då den stridande riddarens käft glappar för stort.

Ja, i kväll är jag arg. Mest på mig själv som tagit så mkt skit. Fast ändå lite glad. För nu drar jag i bromsen...