... är till ända. Jag har hunnit massor och har inga som helst problem med att det är måndag. Som vanligt var jag uppe innan tuppen och det känns superhärligt. Jag hinner så mycket på mornarna. I dag blev det ett skönt bad med allt vad som hör till innan det var dags att gå med hundarna och sedan bege sig till jobbet. Jag hann med 7-bussen och när jag var framme så hade ljuset börjat komma så sakteligt. Hur underbart är inte det?

Min helg inleddes med en shoppingtur med dottern på stan. Så mysigt. Vi hade mycket att prata om då det är mycket som händer i våra liv just nu. Mest i hennes om jag ska vara ärlig. Lördagen gav tid till både promenader, matlagning, läsning och serier. Allt i en perfekt avvägd balans. 

Även i går blev det en tur på stan med Tyra för att komplettera en del. Jag passade på att handla lite till mig själv. Det blev en bordslampa och en ny kruka. Jag lyckades ju slå sönder en av mina favoritkrukor i köket men jag hittade en annan fin och känner mig ganska så nöjd. Doftrankan måste dock få komma ner i en större innerkruka innan det hela är fulländat. 

Lampan passade fint på bordet. Jag tror faktiskt jag ska slå till på en likadan till vardagsrumsfönstret, fast den lite större modellen. Då kommer jag bli av med den sjukt dåliga sladdhärvan som de hängande fönsterlamporna för med sig. En skämsfaktor att bli av med helt enkelt. Säkert har det varit rent farligt också. Får se om jag hinner förbi butiken i dag eller om det blir senare i veckan. 

Helgfrukostar som tenderar att bli brunch istället är något jag uppskattar massor. Som här; äggröra med bacon, purjolök och ost. Till det några skivor stekt zuchini. Gott så att hälften vore nog. 

Under söndagseftermiddagen passade jag på att göra veckans kvällsoppa. Den här veckan blir det en fantastisk köttfärssoppa med tre sorters lök och morötter. Perfekt om man känner sig lite frusen fram på kvällskvisten. Matlådor har jag redan förberett för de kommande två veckorna. Så bekvämt och smidigt när man väl fått in ruljangsen på det hela. 

I dag är vädret som allra bäst och vi har sol. Det piggar upp och jag kommer njuta under hundpromenaden efter jobbet. Vi hinner gå innan det blir mörkt och det vet jag att även hundarna gillar. Måndagar är bra dagar. 

Hoppas ni också har en fin dag som ger avtryck under hela veckan!

  Dottern ringer mig och jag hör bara gråt. Omedelbar rädsla, har något hänt med katterna, pojkvännen eller någon annan. Men det låter inte som vanligt, det är en annan ton i gråten. Så hulkar hon fram "Jag har kommit in på universitetet". Då brister det även för mig. 

Vilken kämpe hon är. Efter en sen dyslexidiagnos, ett års jobb på ett äldre boende med pendling på två timmar om dagen och därefter pluggande på Komvux för att få upp betyg samt läsa in ämnen så är hon äntligen där. Vid målet. Hur mycket hon kämpat vet nog bara hon själv, jag kan bara ana mig till det och just därför gråter vi båda. Av glädje och stolthet. 

I kväll är jag nog en av landets stoltaste mammor. Tänk att just jag lyckats att få de allra bästa barnen. I kväll ska jag bara gotta mig i lyckokänslorna. Jag har så mycket just nu som jag är tacksam över. Den känslan slår tom hål på den fruktansvärda värken jag har i kroppen just i dag.Egentligen vill jag bara åka upp till Tyra och fira. Men det är mitt i veckan och dessutom har Covidskiten spridit sig ordentligt på mitt jobb och flera av de jag jobbar nära har testat positivt. Just därför får jag nog rent fysiskt hålla mig ifrån mina barn som i nuläget måste vara friska. Inget får äventyras. 

I morgon har vi studiedag på min skola. Den ska genomföras digitalt. Det är egentligen det värsta jag vet men med tanke på min onda kropp kanske det är skönt att slippa passa på och åka buss. Här hemma kan jag delta på mötena både sittande, ståendes och till och med liggandes. Men jag kommer sakna den lättsamma stämningen och det härligt avslappnade sättet att umgås som brukar uppstå vid studiedagar. Och så fikat förstås...

I kväll kommer jag somna glad och lycklig. Det finns inget bättre än att höra sina barn vara så nöjda och glada som jag fick göra i dag. Och ja, jag vet att jag kanske låter skrytsam nu men det tycker jag att jag har rätt att göra. 

Jag hoppas ni alla har en bra kväll så här mitt i veckan. 

Känslan när jag vaknar vid fyra på morgonen och är utsövd är ganska så oslagbar. Jag tror jag somnade inom fem minuter i går kväll. Det måste ändå betyda något bra. Jag tror att kropp och knopp börjar komma i en skön balans. Då januari och februari vanligtvis är tunga månader och med Corona är det värre än någonsin tror jag att det är värdefullt att jag mår så pass bra som jag gör just nu. 

Många av personalen på jobbet är ju krassliga, faktiskt många av eleverna också. Skillnaden är att vårdnadshavarna till våra elever inte testar sina barn när de är sjuka dessutom är det många som skickar krassliga barn till skolan så vi får ringa hem dem efter en stund. På andra skolor jag jobbat på vet jag med säkerhet att man hade agerat på ett annat sätt som förälder. Arbetssituationen blir så tuff för de lärare  som är på plats och som jag skrev i förra inlägget, många sliter för både två och tre personer. 

Som grädde på moset jobbar jag ju i ett utsatt område där det sker skjutningar lite då och då. I förrgår kväll var årets första skjutning ett faktum. Det vi sedan fick reda på var att det var en 25-åring som lyckats skjuta sig själv i handen. Det kan man ju tycka var bra men själv blir jag orolig över att det finns så många vapen olagligt i omlopp i området. Jag är inte rädd för egen del men blir ledsen över att mina elever har en vardag där de kan vara med om att någon skjuter i lägenheten brevid dem eller att det skjuts ner någon på gatan där de brukar vara ute och leka. Många elever har kommit till oss efter att ha tillbringat tid i flyktingläger eller där de eller de och deras föräldrar flytt från ett krigsområde. Sedan hamnar de i en miljö där gängkriminaliteten härskar. 

I dag är det fredag igen, veckorna går så fort. Jag har en del planer men också inplanerad tid för att bara mysa i soffan med en bra serie. Om vädret tillåter ska jag promenera hundarna lite extra. Eventuellt blir det en tur till Tinnerbäckens naturreservat i trevligt sällskap om vädret så vill. Jag hoppas verkligen på nån minusgrad och solsken. Allt för att slippa geggiga stigar och leriga hundar. 

Det är också dags för lite storkok så att jag har matlådor till veckan som kommer. Det kommer bli både nudelwok med fläskfilé och köttfärslimpa med grönsaksmos och vitlöksdoftande haricots vers. Perfekta rätter att värma på lunchen. På kvällarna har jag oftast valt att äta någon soppa. Jag ska kolla upp några nya recept för jag vill inte tröttna på champinjon-, broccoli- eller spenatsoppa. Det skulle kunna bli en laddning med mormors tomatsoppa eller sparrissoppa. Löksoppa är också supergott. 

Veckans spenatsoppa.

Tyra var ju här i söndags och hjälpte mig att få upp ett extra par gardinlängder i vardagsrummet. Fönstret där är ju sueprstort och det kändes lite naket innan. Nu är det mera ombonat och framförallt så blir ljudet i rummet så mycket bättre. 

I går passade jag på att baka lite proteinbröd igen. Först var jag tveksam till det men det visade sig att brödet vann i längden. Det är otroligt mättande och håller sig utan problem en vecka i kylskåpet. Nu ska jag strax ta med hundarna ut på en skön morgonpromenad och därefter drar dagen i gång på allvar. 

Jag önskar er en fin fredag och härlig helg. 

... Har guld i mun. Stämmer väl på mig. Jag älskar mina tidiga mornar. Omsluten av tystnaden både i huset och utifrån. Mörkret är som en trygg snuttefilt och när jag tänder mina favoritljus är lyckan total. Det är så mysigt att hälften vore tillräckligt. Det är verkligen njutbart. 

En av mina favoriter. Den har varit fylld med mossa, pärlor och ett par yttepyttesmå stickade vantar. Jag tömde den i går och funderar nu på vad jag ska fylla den med. Kanske dekorationssand men man kan också ha säsongens val, alltifrån blommor, blad eller bär. Just nu ligger nog sanden närmast till hands. När mossan och vantarna låg här i var jag lite på spänn, man vill ju inte ha en eldsvåda när ljuset brunnit långt ner. Eller upp...

Dagen i går var ljuvlig. Jag kände mig helt förkylningsfri, äntligen. Jag fick mycket gjort och fixat här hemma och det är härligt att komma i fatt med de där småsakerna som jag aldrig tar tag i under veckorna. 

Det gäller att unna sig. I går missade jag frukosten så det fick bli en härlig brunch istället. Ostäggröra, zucchini, tomat och bacon toppad med Biggans. Så gott och jag höll mig mätt hela eftermiddagen. 

Även i går var det ett strålande väder. Så pass att solglasögonen fick följa med på promenade. Ljuset, dofterna, temperaturen och fågelkvittret gav mig vårkänslor. 

Vi tog en promenad på ungefär tre kilometer men den tog över en timma. Det finns ju galet mycket att sniffa på för hundarna. Jag låter dem hållas. Jag är inte ute och powerwalkar utan det är hundarnas tid. Det får ta den tid de tar. När de får använda sina nosar blir de mysigt trötta efteråt på ett sätt jag aldrig kan trötta ut dem genom att gå långt. Jo, Kimmo blir fysiskt trött men Freja skulle nog kunna springa både en och två mil utan att mattas som den terrier hon är. 

Ån brusade som aldrig förr. 

Jag brukar säga att ljuset återvänder efter mitt sportlov men så här såg det ut vid åtta på morgonen. På helgerna känner jag av att det ljusnar tidigare. Det är fortfarande svart på väg till jobbet under arbetsveckorna. 

Efter hundpromenaden och brunchen tog jag en tur till IKEA. Mina ljusförråd är nu fyllda och jag fick även med mig nya gardiner tillvardagsrummet. Utöver det köpte jag en del annat smått och gott. Därefter mötte Elis upp mig på Willys för en storhandling. Nu är även kylen och frysen välfyllda, en stor säck hundmat kom också med hem så nu klarar jag mig utan problem en dryg månad. Jag kommer bara behöva kompletteringshandla småsaker. 

I dag ska jag jobba lite, har bland annat en del inläsning inför seminariet på torsdag. Då det är söndag har jag som vanligt tvättstugan. Jag gillar att tvätta på söndagar för då är allt fixat och klart inför veckan. Bara att vraka och välja vad jag ska ha på mig och att alltid lägga sig i renbäddad säng på söndagskvällen har blivit ett beroende. 

Jag ska även se om jag kan lyckas få upp gardinerna i vardagsrummet. Förmodligen fixar jag det inte själv, gardinstången är galet lång och med fyra längder på blir det rätt så tungt. Eventuellt måste jag ringa in en hjälpreda. Kanske kan jag muta med min fantastiska champinjonsoppa som lunch. 

Hur som helst, jag hoppas ni får en glimrande söndag. 

Veckan som gick började med kyla, snö och härligt solsken. 

Skolan och därmed mitt jobb har dragit i gång och det med besked. Många i personalen har varit hemma, sjuka eller med symtom. Ungefär en tredjedel faktiskt. Undrar hur man ska tänka kring det? Men oj så bra vi klarar oss ändå, här finns pengar att spara?!? De som är på plats får jobba för två, ibland tre. Eleverna däremot är inte hemma i samma utsträckning. Jag oroar mig för de som är på plats. Hur länge ska man orka detta tempo som nu pågått i snart två år. Tyvärr är det ungefär samma personer hela tiden som får rycka in då det ofta är samma personer som upprepade gånger blir hemma. Det är beklagande oavsett vilken grupp man tillhör. Inte roligt att ständigt vara hemma och må dåligt och drabbas av sjukdom precis som det blir vidrigt för de som sliter vidare varje dag på arbetet. Hur kan det komma sig att så många drabbas om och om igen?

Jag hör ofta saker som "jag har dåligt immunförsvar", jag har nog sagt det själv ett par gånger, men det är inte många som faktiskt har ett diagnostiserat svagt immunförsvar. Själv försöker jag mota Olle i grind med extra mycket grönsaker, extra vitaminintag, frisk luft, handhygien, munskydd och mycket sömn. Jag hoppas det ska hjälpa. Tyvärr är jag inne i en dålig period med mycket smärta i kroppen. Jag behöver ta min starka medicin för att kunna jobba. Då jag blir lite illamående första timmarna av den så går jag upp vid halv fem på morgonen så att jag ska hinna bli något sånär fit for fight. Skönt nog behöver jag bara ta halva dosen som jag är ordinerad. 

Varje kväll förbereder jag min jobbfrukost som består av turkisk yoghurt med frusna hallon och blåbär. Lyxigt gott men också fullproppat med vitaminer. 

Jag är dock glad att ha ett jobb att gå till, inte alla som har det. Dessutom så trivs jag jättebra och det är härligt att trots det ansträngda läget mötas av glada, hejande kollegor på morgonen. Kanske den positivaste arbetsplats jag varit på. Alla hugger i och in och ställer upp för att det ska bli så bra som möjligt för eleverna under deras skoldag. Vi kan dock inte komma ifrån att de inte får samma undervisning, stöd och hjälp som om hela personalstyrkan är på plats. Eftersom det pågått under två år så måste vi räkna med att vi får ett kunskapsglapp. Här kanske man måste tänka till och göra något. Kanske måste man förlänga vissa elevers tid i grundskolan eller liknande. 

Vårkänslor hos både mig och hundarna.

Vinterlandskap i början av veckan, sedan kom varmare dagar och därefter rejäl blåst. Detta väderomslag gjorde att jag under fredagens långpromenad med hundarna verkligen fick vårkänslor. På eftermiddagen, medan det ännu var både ljust ute och strålande sol tog vi min favoritsväng upp mot Ramshäll. Här får vi oftast vara i fred från både människor och andra hundar. Jag blir så glad av att se hur Kimmo njuter av varje steg och han låter som en gris av allt sniffande på diverse "pee-mail" och annat. Freja blir mer manisk, drar och drar och nästan gräver sig fram i selen. Vi jobbar på det. Jag stannar, inväntar att hon kommer till mitt ben och sen går vi. Vi kommer ofta bara tre, fyra steg innan jag får stanna igen. Men efter ett tiotal stopp brukar hon fatta och på hemvägen går hon som en prinsessa i kopplet. På nästa promenad börjar allt om igen. Har hon teflonminne eller är hon bara en terrier?

I går kunde man läsa om 2022´s julkalender. Den verkar superbra. Bara 10.5 månader kvar tills den börjar. Bra, då har man något att se fram emot...

I Trädgårdsföreningen kan man fortfarande njuta av fin beslysning, precis som i resten av staden. Jag tror den ska sitta uppe månaden ut. Det är så konstigt, just i år så hade jag inte alls bråttom att bli av med julsakerna, tomtar och stakar. Jag hade lätt kunnat ha dem uppe hela januari. Nu passar jag ändå på att njuta extra mycket av levande ljus och lyktor. Mitt ljuslager håller på att ta slut. Eller det gör det inte alls men jag vill ändå fylla på. Därför tänker jag ta en snabb tur till IKEA i dag innan jag ska möta upp Elis för en storhandling. 

Jag behöver få hem en säck hundmat, tvättmedel, sköljmedel, hushållspapper och annat både tungt och skrymmande. Nån gång i månaden får sonen eller dottern rycka ut och hjälpa sin gamla mamma att handla. Bra förevändning för mig att få umgås med dem på tu man hand. Annars så har vi ju vår månatliga söndagsmiddag. Ibland blir den på lördagen eller om jag har lov så kan det bli på fredagen. 

Trots att det är lördag så vaknade jag i vanlig tid, strax innan fem. Jag känner mig utsövd och pigg ändå så det beror inte på dålig sömn att jag vaknar vid den tiden. Till skillnad från jobbdagarna så tillåter jag mig att sitta i sängen en dryg timma för att dricka kaffe, surfa runt, blogga och mysa med hundarna. En väldigt lugn och skön start på dagen. Strax ska jag ta första promenaden med Freja och Kimmo och sedan pyssla runt lite här hemma i väntan på Nyhetsmorgon och gofrukost. 

Min stora, älskade Kimmo. Han är gammal nu och kanske just därför lite extra krävande eller mera uppmanande. Han ber oftare om gos och tjatar ständigt om något att äta på. Det är så svårt att stå emot hans ständiga sug på godsaker men vill jag ha honom kvar ännu en tid gäller det att hålla koll på hans vikt. I nuläget behöver han verkligen tappa några kilon. Maten är svår att dra ner på så fokus får bli på att öka längden på promenaderna. Så i dag ska han få flera långpromenader om väglaget tillåter. Det var hiskiligt halt i går kväll när det frös på. 

Nu önskar jag er alla en finfin lördag. 

Jullovet drar sin sista suck och jag börjar mentalt förbereda mig på att börja jobba igen på måndag. Jag är redo för det. Närmare tre veckors ledighet känns som tillräckligt. Å andra sidan har jag ju lyckats vara både sjuk och nu också förkyld. Jag gjorde Covidtest i onsdags och det var negativt. Det kändes viktigt att få veta att det bara var en vanlig förkylning med tanke på att jag bjudit hem barnen på tacofredag. De fick välja om de ville komma trots min krasslighet och de valde att komma. Det gladde mig mycket då vi har svårare att få till tillfällen när vi alla kan ses då skolan drar i gång igen. 

Det blev några förvirrade minuter innan jag förstod att det var negativt. Jag trodde att det bara skulle vara ett streck på T för att det skulle vara negativt. Snabba vänner på facebook kunde dock berätta för mig att det här var negativt. 

I tisdags var jag en tur in till Norrköping. Lite som att komma hem. Jag tog tåget dit men på hemvägen tog jag expressbussen, den var ju ännu smidigare. Jag klev på vid Södetull och klev av vid Köpmansgränd, alltså precis vid min Coopbutik och 50 meter från min port. Jag slapp både spårvagn och att sedan byta till buss vid resecentrum här i Linköping. 

Mysigt men jag kände inte riktigt igen mig då massor av butiker har slagit igen och en del andra hade flyttat runt. 

Jag passade på att testa proteinbröd. Jag hade beställt en brödmix från Clean eating. Smidigt att göra men lite väl dyrt. Det blev inga stora limpor och de kostade 60 spänn styck. 

I går började det att snöa ganska ordentligt här. Det är snorhalt ute och plogbilarna har farit fram och tillbaka nu på morgonen. När jag gick morgonens andra promenad med hundarna höll de som bäst på att sanda. 

Det lyser upp med snön och jag älskar det dämpade ljudet. Hela världen känns mjukare och mysigare på något sätt. 

Te med mycket mjölk i, tända ljus och en bra serie på SVT Play. Jag har sett den två gånger tidigare men "Våra vänners liv" är verkligen bra och jag har glömt en del av detaljerna sedan förra gången jag såg den. 

Jag var sugen på lite träning men det är ju inte att tänka på när förkylningen hänger kvar. Det kanske får bli en skön långpromenad istället frisk luft och dagsljus är ju aldrig fel. Jag gissar att det är många som promenerar runt ån i dag så jag tror jag kommer välja att gå mot Ramshäll istället. 

I dag ska jag nog inviga min nya mixer. Det ska bli storkok tänkte jag men jag måste även ta en tur till affären och kompleteringshandla. Jag är lite sugen på att laga blomkålssoppa men också kött med broccolimos. Det blir bra att förbereda lite lunchlådor med mera hälsosamt innehåll. 

Nu önskar jag er en fin lördag. 

Så klev vi då på årets första hela vecka och därmed årets första måndag. Det är ingen vardagsmåndag eftersom jag fortfarande är ledig. Min kropp har liksom inte fattat det, att den kan få sova längre än till sju, vilket är det längsta jag sovit under det här lovet. Än så länge. Men som ni vet så uppskattar jag tidiga mornar så mycket mer än sena kvällar. Jag går gärna och lägger mig mellan 20-21 för att läsa en stund istället för att se på tv. Det mesta av värde som tv sänder kan jag ändå se på play närhelst jag vill. I dag vaknade jag vid fem. 

Jag var ju och köpte ett nytt överkast och i går lade jag på det. Jag gillar nyansen. Materialet har nån sammetsstruktur, jag hoppa ändå att inte allt hundhår fastnar på det. 

Linnégatan mot Trädgårdsföreningen i går förmiddag. Bilden gör inte verkligheten rättvisa. När jag kom runt hörnet så trodde jag nästan att det brann någonstans i Trädgårdsföreningen så dimmigt var det. Märkligt så tydligt det var att träd och växter håller luften fuktigare än vad de mer bebyggda områdena gör. Det var tämligen ljummet ute och det blev en riktigt njutbar promenad. När det är sånt här väder, blött och smutsigt, är det lika bra att ta en långpromenad med hundarna. Det spelar ingen roll om vi är ute en kvart eller en timma för hundarna blir lika smutsiga och blöta och kräver samma procedur av dusch och torkning efteråt. Lika så bra att ta en ordentlig sväng då. 

På tal om brand så hade det uppstått nån form av glödbrand i ett skärmtak över My dentist, ett stenkast från mig. Räddningstjänsten var snabbt på plats och åtgärdade det. Tur att en uppmärksam person larmat omedelbart annars kunde det gått illa. Det är många bostadslägenheter i huset ovanför. 

Grönläppad mussla ska vara bra för hundarnas leder. Jag upplever att Kimmo är lite piggare sedan jag började strössla hans mat med det. Här har han på eget initiativ hoppat upp på en hal bänk. Freja gör så lite nu och då för hon vet att hon får en liten godisbit. Hundparkour för gamlingar kallar vi det. 

När vädret är sisådär och hostan hindrar mig från träning så passar ju matlagning bra. I går blev det ugnsgratinerade paprikahalvor fyllda med köttfärsröra. Supergott! Länge sedan jag åt just det, mer än ett år faktiskt. 

Av resterna av röran blev det två portioner köttförssoppa, jag har även gjort två matlådor med champinjonsoppa. 

Det är perfekt med just soppa som lunchlådor. Jag kan vara en av de största soppfantasterna som finns. 

I dag har jag redan hunnit dricka dagens första kopp kaffe och varit ute med hundarna. Om en halvtimma drar Nyhetsmorgon i gång vilket är ett trevligt sällskap.  

Nu önskar jag er en fantastisk måndag och blir det inte det så hoppas jag åtminstone att det blir ok. 

I går var det 10 år sedan min kropp sa upp sig. Jag har nyårsdagen som ett riktmärke men egentligen vet jag att jag hade haft det jobbigt hela hösten. Värst var det att sitta i bilen de två milen jag hade till jobbet. Känslan av benhinneinflammation i sittbenen och föreställningen att någon satt en kofot mellan två kotor i ländryggen var ganska brutal. Alltså ett jubileum jag helst varit förutan. 

Sedan dess har jag knappt varit smärtfri under en enda dag. Jo, under tiden jag åt kortison men det i sig förde med sig otroliga biverkningar. Det tog 4 år och massor av läkarbesök, sjukskrivningsdagar och medicineringar innan jag fick rätt diagnos. Nu har jag en fungerande medicinering och klarar att jobba de allra flesta dagar. Med en avvägd träning på gym och lagom långa hundpromenader så mår jag faktiskt riktigt bra. Det jobb jag har erbjuder en variation mellan stillasittande och gående vilket är perfekt. Jag hoppas och tror att jag inte längre är "hon som är sjuk" längre. 

Under hösten har jag dock slarvat med både träning och kost. Mitt nyårslöfte är därför att jag ska äta mer fisk och grönt och fokusera på min antiinflammatoriska kost. Det har ju visat sig fungera så det är bara dumt att överge ett vinnande koncept. 

Nu är vi inne på dag 2 på året 2022. Jag tror att det kan bli ett riktigt bra år. Mitt sista som 40+. Men är det inte så att 50 är det nya 40? Om jag bara har en bråkdel av min mormors gener så kanske jag har 50 år kvar. Brås jag på min mor ser det sämre ut, bara 10 kvar. Så det gäller att ta vara på mig. Min mormor var klok, vis av erfarenhet. Jag kommer på mig själv att nu börja ta till mig hennes råd och tankar. Hon åt alltid en näve blåbär till frukosten, för ögonens skull. Till middagen kokade hon ofta två morötter och en bit purjolök, det har jag också börjat göra. Det måste vara en åldersgrej när man upptäcker att man börjar både göra och säga saker som ens mor och mormor gjorde. När jag var ung tyckte jag det var mossigt men nu hasplar jag ur mig både det ena och andra utan att blinka och det känns som det mest självklara i hela världen. Från min farmor har jag med mig att "man ska ha något för händerna att göra". Farmor var virkningsexpert men jag stickar mest nu. 

I dag passade jag på att bädda rent och lägga på nya överkastet. Jag är mer än nöjd. Det gamla får mellanlanda som överkast i sonens rum. 

På Nyårsaftonens dag var jag en sväng upp till Tyra och Peter. Supermysigt! Odin hade vuxit så det knakade. Jag hade glömt hur livliga kattungar är. Det är full fart en stund och sedan somnade han i ett par timmar. Härligt att även få mysa med Ozzykatten, han är sig lik men han är inte längre min. Det kändes så tydligt, han hälsar och så men det är inte mycket mera. Tyra och Peter är hans familj nu. Lite vemodigt men det är ju så det ska vara. De sköter om honom så fint, så mycket bättre än vad jag nånsin gjort. De har gott om tid och är hemma nästan jämt, beroende på hemstudier pga covid. 

Vädret var ju inte strålande på Nyårsafton. Jag saknade verkligen snön som lyste upp  och avskyr när det är blött och slaskigt på marken. Hundarna blir galet smutsiga på tassar och mage. Jag gick en sväng på stan och hämtade ut paket och gjorde lite ärenden innan jag skulle upp till dottern. Känslan var att hela Linköping var som insvept i en fuktig yllefilt. 

Sista promenaden för året var desto mysigare. När mörkret lägger sig så rundas tillvaron av. Man ser inte skiten i hörnen så att säga. Ljusdekorationerna är fantastiska och vi hittade en ny favorit. 

Trollsländor! Mina favoriter. Jag har ju länge gått och funderat på en ny tatuering och just en trollslända är det motiv jag bestämt mig för. Dragonflies heter det på engelska och jag tycker det är ett superfint namn. 

I dag kommer det bli lite hemmafix, jag måste handla och sedan har jag tvättstugan vid 17. Jag kommer också få träna mitt tålamod då "Dunderklumpen" ovanpå är hemma och både stegar runt och tränar vilket skapar viberationer i mina väggar och ett evinnerligt dundrande. Jag borde prata med honom men har liksom inte fått till något naturligt möte. 

Jag hoppas ni får en härlig söndag trots gråväder och regn.