I går var det 10 år sedan min kropp sa upp sig. Jag har nyårsdagen som ett riktmärke men egentligen vet jag att jag hade haft det jobbigt hela hösten. Värst var det att sitta i bilen de två milen jag hade till jobbet. Känslan av benhinneinflammation i sittbenen och föreställningen att någon satt en kofot mellan två kotor i ländryggen var ganska brutal. Alltså ett jubileum jag helst varit förutan. 

Sedan dess har jag knappt varit smärtfri under en enda dag. Jo, under tiden jag åt kortison men det i sig förde med sig otroliga biverkningar. Det tog 4 år och massor av läkarbesök, sjukskrivningsdagar och medicineringar innan jag fick rätt diagnos. Nu har jag en fungerande medicinering och klarar att jobba de allra flesta dagar. Med en avvägd träning på gym och lagom långa hundpromenader så mår jag faktiskt riktigt bra. Det jobb jag har erbjuder en variation mellan stillasittande och gående vilket är perfekt. Jag hoppas och tror att jag inte längre är "hon som är sjuk" längre. 

Under hösten har jag dock slarvat med både träning och kost. Mitt nyårslöfte är därför att jag ska äta mer fisk och grönt och fokusera på min antiinflammatoriska kost. Det har ju visat sig fungera så det är bara dumt att överge ett vinnande koncept. 

Nu är vi inne på dag 2 på året 2022. Jag tror att det kan bli ett riktigt bra år. Mitt sista som 40+. Men är det inte så att 50 är det nya 40? Om jag bara har en bråkdel av min mormors gener så kanske jag har 50 år kvar. Brås jag på min mor ser det sämre ut, bara 10 kvar. Så det gäller att ta vara på mig. Min mormor var klok, vis av erfarenhet. Jag kommer på mig själv att nu börja ta till mig hennes råd och tankar. Hon åt alltid en näve blåbär till frukosten, för ögonens skull. Till middagen kokade hon ofta två morötter och en bit purjolök, det har jag också börjat göra. Det måste vara en åldersgrej när man upptäcker att man börjar både göra och säga saker som ens mor och mormor gjorde. När jag var ung tyckte jag det var mossigt men nu hasplar jag ur mig både det ena och andra utan att blinka och det känns som det mest självklara i hela världen. Från min farmor har jag med mig att "man ska ha något för händerna att göra". Farmor var virkningsexpert men jag stickar mest nu. 

I dag passade jag på att bädda rent och lägga på nya överkastet. Jag är mer än nöjd. Det gamla får mellanlanda som överkast i sonens rum. 

På Nyårsaftonens dag var jag en sväng upp till Tyra och Peter. Supermysigt! Odin hade vuxit så det knakade. Jag hade glömt hur livliga kattungar är. Det är full fart en stund och sedan somnade han i ett par timmar. Härligt att även få mysa med Ozzykatten, han är sig lik men han är inte längre min. Det kändes så tydligt, han hälsar och så men det är inte mycket mera. Tyra och Peter är hans familj nu. Lite vemodigt men det är ju så det ska vara. De sköter om honom så fint, så mycket bättre än vad jag nånsin gjort. De har gott om tid och är hemma nästan jämt, beroende på hemstudier pga covid. 

Vädret var ju inte strålande på Nyårsafton. Jag saknade verkligen snön som lyste upp  och avskyr när det är blött och slaskigt på marken. Hundarna blir galet smutsiga på tassar och mage. Jag gick en sväng på stan och hämtade ut paket och gjorde lite ärenden innan jag skulle upp till dottern. Känslan var att hela Linköping var som insvept i en fuktig yllefilt. 

Sista promenaden för året var desto mysigare. När mörkret lägger sig så rundas tillvaron av. Man ser inte skiten i hörnen så att säga. Ljusdekorationerna är fantastiska och vi hittade en ny favorit. 

Trollsländor! Mina favoriter. Jag har ju länge gått och funderat på en ny tatuering och just en trollslända är det motiv jag bestämt mig för. Dragonflies heter det på engelska och jag tycker det är ett superfint namn. 

I dag kommer det bli lite hemmafix, jag måste handla och sedan har jag tvättstugan vid 17. Jag kommer också få träna mitt tålamod då "Dunderklumpen" ovanpå är hemma och både stegar runt och tränar vilket skapar viberationer i mina väggar och ett evinnerligt dundrande. Jag borde prata med honom men har liksom inte fått till något naturligt möte. 

Jag hoppas ni får en härlig söndag trots gråväder och regn. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...