Ja vad kan man säga annat än att hösten verkligen är här. Somliga dagar visar den sig från sin allra bästa och tjusigaste sida. Det är alldeles lagom kyligt ute för en tjocktröja, täckväst och bästa höstkängorna och man nockas nästan av de sprackande färgerna som naturen bjuder på. 

Andra dagar är det klippvarmt, fuktigt av den mist som faller över en och det blir i princip aldrig ljust. Dagar då håret blir frizzigt och hundarna helt svarta på magen och benen. Dessa dagar står inte högt i kurs hos mig. Dock är de bättre än de dagar som bjuder på halv storm och regn på tvären. 

Trädgårdsföreningen, jag verkar liksom aldrig tröttna på att vandra här med hundarna. Jo, det gör jag men då bryter vi av med promenader runt ån eller upp mot vattentornet. Det går inte så fort nu för tiden. Kimmo vill nosa en massa medan Freja drar som den starkaste av slädhundar. Det måste se kul ut när jag kommer med en hund framför och en i släptåg. 

Man är duktig på att ljussätta här. 

Jag är aldrig rädd när jag går här i mörkret. Kanske dumt med tanke på det antal våldtäkter och våldtäktsförsök som varit under året och framförallt sista månaden. Jag känner mig trygg med hundarna. Å andra sidan verkar våltäkterna vid flertalet tillfällen ha skett i grupp och då är knappast mina hundar nån säkerhetsåtgärd. Men på nåt vis vägrar jag att begränsas och sen tänker jag "jag är så gammal nu att jag är säker bara därför". 

Visst är det fint? Lyktorna som lyser så varmt och ombonat. Den här delen av parken vetter mot US: 

Små saker som gör mig löjligt glad. Min novemberkaktus blommar, om än nån vecka i förväg. Jag köpte den förra året och då var den full av knoppar. Så klart klarade den inte flytten från blomaffären. När den sätter knoppar är det superviktigt att man inte flyttar eller vrider på krukan. Nu är det översållad med knoppar och ett par har redan slagit ut. 

Det där med hälsan... Jag är bättre, har inte lika ont utan jag kan hålla det i schack med panodil och paraflex. Jag sover bättre men muskelsvagheten och känselbortfallet är ännu ett faktum. Min finmotorik lämnar en hel del i övrigt att önska. Bara att skriva på datorn är en frustration och utmaning. Den här veckan kommer jag därför att jobba massor med ljust de bitarna. I torsdags var jag på Vc för koll, provtagning, en ny MRI-remiss och prat om hur mycket jag klarar att jobba. Sista två veckorna har jag jobbat 75% vilket rent fysiskt varit lagom. Men... jag blir superstressad av att inte vara på plats heltid så from i dag är jag uppe på 100% igen. Det är ju bara att pröva sig fram. Glädjande nog var mitt blodtryck lägre än när jag var inlagd så teorin om att det skjutit i höjden pga långvarig smärta och sömnbrist kanske stämmer. Nya prover togs för att kolla av kalciumnivån och lite annat. 

Jag har ju kaxigt alltid sagt att jag tål ALLT förutom de bruna sjukhusplåstren. Just därför har jag fått sån där tejp istället. Tydligen tål jag inte den heller. 

Jag har aldrig jobbat på en enhet som tar tillfället i akt att fira allt som firas kan. Vi får semlor, kanelbullar, chokladbollar (alltid på min födelsedag) och som nu; godis. Ibland, när det varit en tuff vecka, kanske pga stor personalfrånvaro eller om något hänt, får vi uppskattning i form av något gott men också ett tacksamt och peppande mail från vår ledning. Det här är utan tvekan min bästa arbetsplats någonsin. Å då har jag ändå haft bra arbetsplatser innan. 

Lite blurrig bild men det gör ju inget. Det är lite blurrigt när man på kvällen kan tända ljus, krypa upp under en filt med Freja tätt intill, en kopp té och kanske en bra serie. Jag har sagt det förr, hösten är magisk på så många sätt. 

Efter det fatala missödet med gyrosrullen har jag nu hittat vägen till nästa snabbmatsställe. Det tog nästan två år innan jag gick dit utan sällskap för att handla med ett par burgare hem. Det skulle nog kunna bli en vana så det kanske är bra att de snart ska slå igen. Jag undrar vem som ska ta över lokalerna? Trist om det blir som med gamla Skandiamäklarnas lokaler. Sen 1,5 år står de tomma med brunt skyddspapper på skyltfönstrena. Ingen snygg utsikt för mig. 

I dag är jag som sagt ledig och ska ta en sväng till Norrköping för lunch i trevligt sällskap. Jag gillar att ta tåget men föredrar nog expressbussen. Tyvärr har den uppehåll mellan 10-14. Dessbättre kan jag nog ta den hem. Jag hoppas ni alla får en härlig dag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...