I går fick jag en timmas sovmorgon, i dag två. Underbart! Å andra sidan släckte jag ett par timmar senare än vanligt. Jag gjorde väl som de flesta andra i Sverige, satt och dumglodde på Mello. Är det min ålder eller är det bara som så att bidragen är sämre än nånsin så här långt och produktion och manus sisådär. Nej, tacka vet jag Mr Björkman och herr Sillen. De kunde sina saker. Jag bytte kanal efter bidragen, där var min uthållighet totalt slut. 

Klockan 07 hemma hos mig, 30 minuter senare är det nästan dagsljus ute.  

Jag har givetvis varit ute med hundarna. Det var ganska blåsigt men ljummet ute. Klockan är strax halv åtta och ljuset är redan här Och bär löfte om en bra dag, en fin vecka och därefter 9 dagars ledighet. Som vanligt inför loven har jag en del inplanerat såsom att träffa kompisar, hänga med barnen, gå ut och äta och så bio så klart. Det var år sedan jag var på bio. Jag kollade lite för att se vad som går just nu men det var inget som verkade superbra. Men vi ska ändå på bio, bara för att.

Det här med att ringa från oidentifierat nummer till mig är sällan en bra idé. Vill man vara anonym eller har så starkt integritet att man inte visar var man ringer ifrån så respekterar jag det genom att inte svara. Vi kan väl säga som så att det inte är många samtal som är skyddade som jag på något sätt gillat eller uppskattat. Kvart i åtta i går hände det igen, jag svarade inte. Men när det sen ringer igen, en kvart senare, förvånar jag mig själv genom att svara. Det är X. En gammal elev från mitt förra jobb. De hade nog bara tänkt busringa. Ett gäng ungdomar utan något att göra och som då kommer på att de ska ringa sin gamla lärare. Ganska gulligt egentligen även om jag hörde att hen försökte vara både kaxig och tuff. Trots det fick jag omigen frågan om när jag kommer tillbaka, varför jag slutade och så vidare. Jag fick också veta att de bytt lärare flera gånger efter mig, stackars barn. Det gjorde lite ont i mig. Att de om och om igen blir svikna och lämnade av viktiga vuxna. Vissa elever som har skilda föräldrar och bor varannan vecka träffar sin lärare fler vakna timmar än vad de träffar sina föräldrar. Sorgligt. Vad jag förstått så är har det varit många lärare och personal som slutat på den skolan det senaste året. Många har också gjort som jag, bytt kommun. Det säger mer om skolans och kommunens personalpolitik än om själva arbetsuppdraget. 

Nu sitter jag som vanligt här och ger mig själv en lugn start på dagen. Jag har redan fått i mig dagens första mugg med té så nu är det dags för kaffe. Jag dricker alltmer sällan kaffe förutom på jobbet eller när jag fikar på stan. Lathet kanske. Men i dag känner jag att jag behöver lite extra koffein för att kickstarta. Söndag i dag och äntligen kan vi ses allesammans. Tyras covid är över, jag har fått tre doser och livet känns ljusare och tryggare på så många sätt. 

Jag tänker på det ibland. Att saker och ting är riktigt bra nu. Framförallt är min ständiga inre stress borta, jag är i princip aldrig arg och jag tror jag vet varför. Det är ofta kämpigt på jobbet på olika sätt. Alltifrån elever som har stora utmaningar att ta sig igenom, frånvarande personal och personal som är utmattade av att jobba dubbelt. Sånt är inga (nästan) problem för mig längre då jag har hittat balansen. Jag får tid för lugn, ro och återhämtning på hemmaplan. Det betyder oerhört mycket för min hälsa och för att hjärnan ska fungera på bästa sätt och jag ska kunna vara mitt positiva, lösningsfokuserade, glada jag på jobbet. Så bra har inte många av mina kollegor. De är yngre, har yngre barn så deras vardag är förutom jobb fyllt av vab, hämta och lämna, skjutsa till fritidsaktiviteter och ta hand om ett hem för en hel familj och inte bara som jag, åt mig själv. Däremellan ska de vårda sin relation med sin partner och planera in semestrar. Tur att de är just unga så deras naturliga energinivå är så pass mycket högre än min. Jag minns själv hur jag kände det som att jag gick i en tunnel, jagandes efter ljuset under tiden barnen var små. 

Man klarar mycket bara man får tid till återhämtning. Den kan se ut lite olika ut så klart.  En del tränar, en del stickar, bygger på kolonilotten, målar, går i kyrkan, bakar, tränar hundar, rider, träffar vänner, går och får massage, spelar datorspel, kallbadar  eller vad som helst. Det viktiga är att man gör något man tycker om och kanske till och med skrattar när man gör det. 

Så nu önskar jag er en härlig söndag och hoppas att ni gör något som ni tycker om och blir glada av. 

 
Och som avslutning får ni en bild på min räkmacka gjord på fröknäcke. Perfekt till Mellon i går. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...