Jag har nog tagit personbästa i sovande de senaste två helgerna. I går somnade jag innan 21 och vaknade först vid halv sju. Kroppen och knoppen behöver det så klart. Det var fortfarande mörkt ute när jag tog första svängen med hundarna men nu har dagen vaknat. Jag kan se att det kommer bli en fantastisk dag med klarblå himmel och strålande sol. Underbart och väldigt välkommet. Jag ska ta en långpromenad med Kimmo och Freja på förmiddagen. Vi behöver det alla tre.

Gårdagen var mörk, blöt och ganska trist rent vädermässigt. Ändå bra läge att ta tag i sådant som ligger och skvalpar i väntan på att bli gjorda. Jag pluggade en del inför seminariet som är på torsdag. Kanske borde jag kollat upp lite mer i förväg hur mycket tid kursen skulle ta i anspråk innan jag tackade ja. 52 timmar utöver min vanliga arbetstid och jag har svårt att justera det hela. Det här leder till att andra uppdrag hamnar i skymundan. Som biblioteket. Jag tror att jag behöver ta en dag på lovet för att komma i ordning där.

 
Under veckan som gick plockades vinterbelysningen ner här i stan. Bitterljuvt. Det är under sådana här mörka mornar som ljusen och glittret behövs lite extra

Många mår verkligen dåligt av mörkret. De blir nedstämda, ledsna, orkeslösa och på gränsen till deprimerade. Jag hör tacksamt nog inte till dem. Jag hittar sätt att lysa upp vardagen ändå och "knarkar" ljus i alla dess former som en galning. Ljus, lyktor och extra god mat varvat med lite annat sätter glitterkant på min vardag men också på helgerna. Nu verkar jag dessutom ha frisknat till efter diverse förkylningar som drabbade mig under jullovet. 

 
Favorit  i repris när det kommer till helgfrukost men den här gången byttes baconet ut mot rökt lax. Gott och mättande. Jag är superdålig på att äta fisk men det här ska jag ta till en vana att äta minst en gång i veckan. 

 
Trädgårdsföreningen i februariskrud. En ganska blek historia. Men veckans glädjeämne måste väl ändå vara att restriktionerna försvinner. Jag blev så glad även om jag insett att jag gillar att folk inte står för nära och att de är ok att sitta själv på bussen. Det jag däremot ser fram emot är att vi kan köra möten live på jobbet, att vi kan ha möten med föräldrar utan att det krävs en massa anpassningar. Lite trist med coviden var ju att min dotter insjuknade och testade positivt i veckan som gick. Precis innan jag trodde att båda mina barn klarat sig. Hon har varit ganska så dålig trots dubbelvaccinering. Själv ska jag ta min tredje dos på torsdag morgon. Det känns bra. 

I går var det mellopremiär. En sorglig historia. Fast det brukar jag alltid tycka om första delfinalen. Sen så är det som att programledarna blir varma i kläderna och produktionen sätter sig. Här hemma var vi iallafall redo och hade dukat upp med lite av det bästa jag vet men strax innan nio hade jag nickat till ett par gånger. Det var bara att ge upp och hoppa i säng. Sömnen är mer värd för mig än att tvinga mig igenom spektaklet. Är man intresserad finns ju alltid på SVTPlay och diverse artiklar att läsa för att få reda på hur det gått.

Vad står på programmet i dag då? Jo, jag ska självklart gå med hundarna, ta en tur på stan då jag har ett paket att hämta ut och så måste jag kompletteringshandla lite inför veckan. Det kommer bli matlådelagning och tvättstugan också. Allt för att vara väl förberedd och redo inför ännu en arbetsvecka. Nu är det ju bara 10 arbetsdagar kvar innan vi får ta en veckas sportlov. 

Jag önskar er en fin söndag och att ni liksom jag inte drabbas av söndagsångest.