Du som haver barnen kär
Se hur liten jag faktiskt är

Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i nina egna händer

Lyckan kommer, lyckan går
Livet river alltid upp sår...

10 cm eller hundra mil.... Det spelar ingen roll. Ensamhet kan inte mätas i metersystemet. Att känna sig ensam handlar mer om att stå ensam med tankar, känslor, glädje, sorg eller problem. Att inte vara saknad, efterlängtad eller önskad.

Om man som jag bestulits på älskade personer pga sjukdom och ålderdom blir ens värd ganska märklig. Många gånger får jag höra att "du kan väl..." och sedan nåt märkligt råd.

Ingen, ingen kan ta den förlorades plats. Nu, i natt, saknar jag mamma. Det river och sliter i mig. Jag vill ringa, höra hennes röst. Bli bjuden att komma. Få packa bilen full med barn och övernattningsväskor. Bli uppmött av kram och omtänksamhet. Känna känslan av att hon tar över. Att jag kan få släppa taget.

Jag vill bli hållen om innerligt, med värme och direkt närhet. Villkorslöst. Det var länge sedan något var villkorslöst i mitt liv.

I natt är saknaden brutal. Den river, smärtar, tårar mina ögon. Klyschor svischar förbi i mitt huvud. De som har sina mammor kvar men klagar, skärp er. Ni som har syskon som vill umgås med er, ta vara på det. Det är så ensamt utan.

Många har i glada stunder bjudit mig sin vänskap, sina föräldrar eller liknande men... Jag kommer aldrig betyda för dem vad en dotter skulle betytt. Mina barn kommer aldrig stå lika högt i kurs som de "riktiga" barnbarnen.

Ibland är det indiska uttrycket Paria snubblande nära. "Var god rör ej". Jag kommer för evigt vara dömd för någon jag inte länge är.

Vissa var omåttligt nöjda med tanken på min nys relation. Tänk att det gick så fort, trots allt! De kan liksom inte ens dölja känslan att det är skönt att slippa ha ansvar över mig.

Sådana signaler har gjort mig oerhört envis. Stark? Nej! Men jag har blivit allt duktigare på att klara mig själv. Så duktig men också lyhörd. Så lyhörd att min kropp går sönder av all signaltolkning. Jag ser egenom de mest falska intentioner.

Falskheten kommer att göra mig tyst och tillbakadragen. Och... Framförallt... Jag ser igenom de egoistiska tankarna och trots min önskan om omtänksamhet och närhet kommet jag stänga av och...

Och välja det liv jag är dömd att leva. Med sår och ansvarig för
Min egen lycka.

Att då välja bort olyckan borde väl stå högst på listan.

Eller som jag tidigare skrivit; hellre ensam själv än ensam bredvid någon. För lyckan kommer och lyckan går.