Jag räknar, räknar om, bakifrån med plus, mellanled och på fingrarna. O varje gång kommer jag fram till samma sak. I dag gjorde jag min 25:e julavslutning sedan jag utbildat mig klart till lärare. Tror jag har rekordet på skolan. Om man inte får räkna in avslutningar i annat land... 

Jag kom dessutom på att det i dag är ett år sedan jag för sista gången kramade om mina finingar i 4A på Mosstorpsskolan. En liten klass, en klass med klass. Motiverade elever, fantastiska föräldrar och så mycket roligheter. Jag har sagt det förr och säger det gärna igen, de där ungarna var magiska. Jag hade kunnat gå över ån efter vatten för dem. Jag försökte verkligen lösa det hela men till slut fanns det ingen annan lösning än att byta kommun och boende. Tyvärr. Men så mysigt att plocka fram de julgåvor jag fick av dem. Muggen, ljuslyktan, krukan (blomman är dessvärre död) och teckningar och den lilla tavlan. Jag minns varenda en av dem. Precis som jag minns varje elev jag tog emot på Björkbacken i Viggestorp tillsammans med Ulrika, för 25 år sedan. 

För ett år sedan tog jag hundar, katt och möbelemang med mig till grannkommunen. Den som faktiskt uppskattar mig 20% mer än vad Norrköpings kommun ( å den kommunen gav jag mer än 20 år!!!) gjorde. Jag hittade en lägenhet som faktiskt har blivit ett riktigt hem för mig. Jag trivs superbra, även om jag krigar med livsmedelsbutiken och ägarens ständigt otillåtna parkering av sin lastbil. Jag är oxe, jag är dödligt envis, jag kommer att vinna. 

Under året som gått har jag både tassat mig fram OCH storstegat mig genom tillvaron. Många konflikter har jag smugit mig förbi, andra har jag bulleribångat mig fram för.  Jag har fått lära mig mig mycket om andra, ännu mera om mig själv men framförallt har jag lärt mig att använda ordet NEJ. Ett ord jag försöker lära andra, men jag vet att de måste få tid. Samma tid som det tog mig att förstå att nej inte är ett avslag utan ett sätt att bevara sig själv. 

Jag har känt noll av julstressen. Jag har njutit. Belysning, dofter, minnen och mycket mera har berikat min advent. . I dag fick jag hjälp av sonen att storhandla. Så skönt, så mysigt och så härligt. Därefter tog jag en snabbis på stan, slog in paket och nu pågår tvättmaraton. Kuddöverdrag, täcken, sängkläder, filtar och mycket mera körs i 95 grader. Det kommer kännas fräscht. 

Jag fick lite bråttom från jobbet i dag, trots att jag egentligen hade all tid i världen. Jag missade att krama om och lyckönska ett par stycken som går vidare i arbetslivet. A+A, tack för allt ni gjort för mig. All stöttning, all information, all kunskap. Jag fattar inte hur jag ska klara mitt jobb utan er. Tur att C är kvar. Ni måste komma på fika eller lunch framöver hos mig. 

Många är de som rört vid mitt hjärta under året. Kanske lika många har svikit mig. Men det skiter jag i en dag som denna. Det är lite som att vaska guld. Klimparna fastnar i nätet, de andra ramlar ur....

Nu ska här tvättas, fixas och donas en stund till, till  tonerna av Dunderklumpen på våningen ovanför. Herrejösses, hans hälar måste må skit då han hackar sig genom parketten för varje steg han tar. 

När sedan lugnet lägrar sig på Sankt Lars ska det ses en bra film och sedan ska jag Somna med Henrik. 

God dag före dan före dopparedagen!