.... mamma är en fantastisk grej. Man kan summera det med att man ständigt bär en oro inom sig, alltid har beredskap, alltid är behövd, aldrig gör riktigt rätt, är pinsam, ständigt står i grytorna, är schaufför men allra mest känner och får gränslöst med kärlek. 

Jag är ingen bebismamma. Tyvärr hade jag väldigt svårt att "njuta" av mina bebisar. När min dotter kom drabbades jag av förlossningsdepression, och när nummer två dök upp fanns det redan ett litet monster (hon blev lite av ett sådant) som agerade kravmaskin. Ju äldre mina barn blivit desto mer har jag njutit av dem. Alla samtal, tokigheter och klokheter vi upplever tillsammans förgyller verkligen mitt liv. Båda är snart vuxna och jag kan nöjt konstatera att de båda har blivit bättre människor än jag någonsin vågat hoppas på. 

... matte är även det lite som en bergochdalbana. Vill man ständigt vara kopplad till hemmet med en radie på ca 2 timmar så ska man skaffa hund. Det kopplet uppvägs av allt annat som hundlivet ger. Promenader, närhet, frisk luft, gränslös och vilkorslös kärlek men framförallt en bättre hälsa både fysiskt och psykiskt. 

När man tar med sig hundarna ut i skogen och långsamgår då blir allt så väldigt mycket mer vackert. Om man dessutom sätter sig ner i mossan och liksom ser allt  ur ett annat perspektiv då kommer naturen närmare. Den liksom tränger sig in i själen och färgar sinnet avslappnat och rofyllt grönt. 

Naturen är fylld av mönster och perfektion. Ta en titt på en kotte, om du inte gjort det tidigare, så regelbundet och mjukt mönster. Mönster behövs för att skapa ordning i vår omgivning. Det finns ju en anledning till att man väljer en viss storlek på fönster i förhållande till fasadens yta. Nu, i modern tid, har man börjat frångå regelbundenheten i det man bygger för att "skapa ett fritt och kreativt tänkande". Det kanske är bra för många men inte för de med olika NPF-diagnoser eller andra som behöver stilla sina hjärnor. 

Även i naturen finns det oregelbundenhet, såklart. Kolla bara på bilden här nedanför. 

Tallarnas trädkronor. Men sett på håll skulle bilden lika gärna kunna företälla ett virusprov sett genom ett mikroskåp. Hur många gånger har du lagt dig på rygg och tittat upp mot trädkronorna i skogen? Inte så många va? Prova det nästa gång du är i skogen, väldigt läkande och lugnande. Kan vara bra som motvikt till allt stirrande på marken efter kantareller. 

Bara det att göra saker och placera sig själv i andra lägen än vad man vanligtvis befinner sig i är intressant och ger nya perspektiv. Själv tänker jag öva mig lite på det under den kommande tiden. Men, när jag ger mig ut i skogen nästa gång ska jag komma i håg att ta på myggmedel. Jösses vad myggen har kommit nu efter värmen och regnet. Får inte glömma att smörja in de små hundmagarna också, de blir så lätt uppätna av mygg då pälsen är så mycket tunnare där. 

Önskar er alla en finfin onsdag. Min kommer bestå av fika med en kompis, lite krukfixning och kanske även lite omplanteringar.