I dag är det väldigt mulet ute. Det är riktigt jackväder och uterummet är svalt. Många älskar och längtar efter sommarvärme, sol och kortbyxor. Det gör jag också, ibland. Oftast räcker de svenska sommardagarna till för mig så länge vi är över +15 grader och det till största del är uppehåll. Med tanke på att jag hade en heldag på sjön i lördags och blev lite bränd så tycker jag att det är njutbart med en sån här dag. 

Inne är det så pass mörkt att det lämpar sig perfekt för datoriserande, pysslande med tvätt och disk men framförallt... Det är supermysigt att tända ljus och krypa ner under en filt.         

O nu så kom regnet också. Då tänker vi positivt, att regnet behövs för vi vill inte ha det som förra sommaren då det blev både skogsbränder och grillförbud. Bara häromdagen när jag vattnade ordlingslådorna med vattenslangen märkte jag att det blev livat på småfåglarna. De små liven var törstiga och jag tog på mig uppgiften att göra små vattenpölar åt dem på asfalten och trädgårdsgången. Jag vet att de har hela poolen att bada i och dricka ur men den är faktiskt klorerad. Och man ska vara rädd om de små vännerna i naturen. 

I villaområdet där jag bor är det lite dåligt med igelkottar. Jag såg att det fanns ett par stycken för typ 3-4 år sedan men i år och förra året har jag inte sett en enda. Harar, ekorrar, rådjur finns men några små kottisar har jag inte sett på länge. Har man igelkottar i trädgården slipper man huggormarna, det sa iaf alltid mamma. Och det en mamma säger visar sig nästan alltid att stämma. 

Jag kan vara ganska så slarvig till vardags. Det gäller både viktiga saker och sånt som är mindre viktigt. Det senaste är väl att jag haft min shaker som jag skakar i hop träningspulvret i under en dryg vecka utan att diska. Jag har bara blandat nytt, skakat om och druckit. I går eftermiddag mådde jag lite illa och magen var lite busig. Inte blev det bättre när jag såg att shakern hade prickar på insidan. När jag kände efter med fingrarna på insidan av shakern så var den alldeles slemmig. 

Äckligt! Jag har alltså gått och snuttat på en mögelflaska. Vanligtvis har jag bara vatten i mina flaskor och då är det ingen fara, det finns liksom inget som kan växa till sig. Nu har jag lärt mig det. Jag har haft ont i magen till och från hela natten och sprungit på toa nu på morgonen men jag tror det börjar stabilisera sig. 

I dag hade jag tänkt ta sovmorgon men det gick ju sisådär, inte bara pga magen. Ozzykatten blev insläppt av sambon efter en utenatt.  Han käkade lite och sen ville han ut igen. Jag har ju varit lite skrytsam över att Ozzy aldrig skriker av missnöje men jag får nog återta det. Sambon åkte vid sex och vid halvsju ville kattskrället ut igen. Han jamade sig in i min dröm, som var en ovanligt trevlig dröm så jag blev allt annat än nöjd över att behöva gå upp. 

Nu så har jag släppt ut katten, fått i mig mitt morgonkaffe och vaknat till lite grann. Måste bjuda er på en bild som gjorde mig både glad och full i skratt. På facebook kommer det varje dag upp minnen från förr. För 7 år sedan var jag på sjön med några bekanta, det är inte det som är det roliga utan bilden på mig. 

Kvaliteten är inte så bra, jag har zoomat en hel del. Men kolla! Jag ser ut som om jag använt nåt tjockisfilter. Här har jag alltså gått på högdos av kortison under en månad. Jag är galet svullen.  Håret är väl en egen historia, som en peruk fast det är mitt eget. Kortison är bra skit. Man blir smärtfri men sen så kommer alla vidriga biverkningar som svullenhet, sömnsvårigheter, blåmärken och det sista var ju totalt synbortfall på ena ögat under en månads tid. 

Jag är väldigt glad att jag inte behövt äta kortison på länge. Den sista gången som den substansen hamnade i min kropp var i form av spruta i knäet. Min "gåsfot" har haft en tendens att ständigt bli inflammerad. Inte ens det har jag behövt på över ett år. Bra att medicinen finns men väldit skönt att slippa använda det. 

I går var Frejahunden helt märklig. Hon var så orolig, darrade hela tiden och gick undan. Jag blev orolig för att hon kanske hade ont någonstans men så fort vi gick ut och gick var allt bra igen. Inne däremot höll hon avstånd från mig. Hon gick och gömde sig och valde sedan bort mig nrär de andra kom hem. Jag blev faktiskt lite "kränkt".

Rena rama kurragömman! I dag verkar det lite bättre, tror jag. Himla ovant när hon drar sig undan då hon vanligtvis är som klistrad på mig. Nån funderade på om hon skulle börja löpa men det gjorde hon för tre månader sedan och skendräktighet brukar väl komma direkt efter löpet? 

I dag är jag ganska oplanerad. Det finns lite som jag måste göra, lite som jag vill göra och annat som jag får se om jag har energi att göra. Det är verkligen semesterlunk i mig nu, ta dagen som den kommer. Jag behöver inte göra allt direkt och på en gång då jag vet att dagen är lång och timmarna räcker till mer än väl.