I går var jag och Veronica på en riktig loppisrunda här i stan. Vi var på Erikshjälpen, Riacenter och Återvinningen. Det är som att gå på upptäcktsfärd bland fynd och minnen. Alltid hittar man nån liten skål eller prydnadsgrej som man känner igen från sin barndom. Jag tycker sånt är kul. Det ger en bra utgångspunkt till fina samtal och så hittas emellanåt ett fynd eller två. Roligt att ha någon som delar ens intresse och tycker att det är värt att fara stan runt under en halv dag för att fynda. Om man så vill kan man ju kalla detta miljövänligt och klimatsmart (förutom själva bilandet då men bilen använder jag ju även när jag far till IKEA). Istället för att köpa nya krukor och ljuslyktor eller vad det nu kan vara så köper jag något som nån annan inte längre vill ha. Överskottet går dessutom till olika hjälpverksamheter. 

Vi passade också på att köpa oss varsin fantastisk räkmacka. Ica Kvantum  i Klockaretorpet har verkligen fantastiska, helt översållade med fina handskalade räkor. 

Det är en del mygg i skogen nu. Vissa bitar av vår promenad är mindre angenäm än andra. Kimmo drabbas inte så hårt men Freja blir lätt biten på magen där hon inte har så mycket päls.

Den lilla skitungen bestämde sig däremot att ta ett rejält bad i en lerpöl. Ett riktigt äckelpäckel som luktade dynga var vad fick jag med mig hem igen istället för min lilla snövita prinsessa. Ja, ja då blev hon rejält badad efteråt även Kimmo fick duschas och schamponeras, inte för att han badat i lera utan för att han behövde det ändå. Nu är de både underbart rena och det riktigt skiner om deras blanka pälsar. 

Naturen! Bara man tar sig tid så kan man se dess perfektion och oslagbara symmetri. 

Rester av ett djur. Rester av ett liv. Det väcker frågor. Fick den ett meningsfullt liv, barn, njutning, hann den älska och bli älskad eller föll den offer för en jägare innan dess. 

Min fina fina kille. Vad gjorde jag utan honom. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva vilken glädje och kärlek han är för mig. 

Ängsklockor, tror jag. Vackra är de iallafall. Det är så lätt att gå förbi det som finns på marken. Jag tycker att man borde böja på knäna lite oftare och kika på världen ur ett annat perspektiv. Vem vet, kanske får man nya tankar och idéer eller bara den fantastiska känslan av att vara en del av något mycket större. 

Jag började se Julavsnittet av serien Från Lark Rise till Candleford (en serie på SVT play som jag varmt kan rekommendera) redan i går kväll men blev så löjligt rädd så jag fick fortsätta nu på morgonen. Trots att det var fullt ljust ute så skrämde det mig så mycket att jag fick gåshud över hela kroppen ända upp på kinderna. Skräckfilmer är inget för mig och det här var bara en lightversion som de flesta säkert skulle skratta åt. Övernaturligheter är bland det mest skrämmande jag vet. 

Att vara miljövänlig eller klimatsmart är viktigt i dag. Viktigt för framtiden men det har också blivit lite inne i vissa kretsar att diskutera, resonera, lyfta fram alternativ och belysa sina egna kloka val av miljösmarta lösningar. Nån äter mest vegatariskt, en annan har elcykel och en tredje ägnar sig åt långtgående återbruk. Alla saker man gör, även det minsta lilla är ju väldigt bra. Vi måste vara rädda om den enda jord vi är givna. 

Man pratar mycket om det här med flygskatten, miljökompensatoriska tillägg och så. Det får mig att fundera mycket. Det är egentligen en väldigt liten del av befolkningen som använder sig av flyg och det verkar att det är just de som flyger gör det förhållandevis ofta. Sedan kan man resonera kring vad ofta är. 

Jag är inte rätt person att ha som riktmärke för ofta eller sällan. Det är 11 år sedan jag flög sist och summerar jag antal flygningar under mitt 46-åriga liv så går de att räkna på mina fingrar. Anledningen till att jag inte flyger oftare handlar främst om ekonomi, inte miljövänligt val. Jag kan tillägga att jag inte åker nån längre sträcka överhuvudtaget, vare sig med bil eller buss så det finns heller ingen anledning för mig att välja det klimatsmartare resesättet tåg. 

Vi är nog en överhängande del av sveriges befolkning som inte har råd att flyga men som ändå åker på andra kostnader när klimatet ska kompenseras. Snart måste man väl ändå hitta på ett bättre sätt att lösa det här på. Låt alla få en viss mängd utsläpp av flygbränsle, de som aldrig nyttjar sin ska ha rätt att sälja den till de som vill flyga mera. Tänk vad bra för alla de som aldrig har möjlighet att flyga. Jag tänker på sjuka, pensionärer som inte har råd, alla ensamstående och många flera. Vilken lycka för dem att få ett tillskott i kassan. En sån här lösning kommer aldrig att ske då staten skulle förlora på det. (Och vi vet ju alla att straffet för att lura staten på pengar är högre än att skada en annan människa, tex vålda en ung kvinna.) Istället kommer de som har råd fortsätta flyga, många av dem flera gånger om året, vissa flera gånger i månaden. 

De som har råd fortsätter köpa sig fria och utsläppsmängden kommer att stadigt öka lösningen blir då att göra andra saker än dyrare för den "vanliga" människan. Bensin är tex en sådan vara som många inte kan vara utan, man höjer priset på det och omigen så drabbar det de som är mindre bemedlade som än mer får begränsa sitt liv. Att åka kommunalt blir allt svårare för de flesta. Bor du inte i en storstadsregion är det glest värre i tidtabellerna. 

Jag blir matt när jag tänker på hur de som har bara fortsätter att förbruka och de som inte har blir än mer begränsade. Nej, livet är inte rättvist och det vet väl alla men ingen gör något för att ställa det tillrätta heller. 

Man kan via sociala medier ganska snabbt se vilka som är de värsta miljöbovarna blad ens vänner. Inget som man kanske tänker på i första läget när man gillar diverse thailandsresor, weekendtrippar utomlands mm. Kanske tänker inte de som far runt heller på det, det finns ju alltid någon annan, någon annanstans som är värre. Det känns ju alltid bättre när någon annan har det värre, gör sämre ifrån sig osv. 

Lika konstigt är det att i vissa bostadsommråden är det benhård källsortering och i andra skiljer man inte ens på brännbart och komspost. Jag är kluven i det här. Å ena sida tycker jag att det är bra det minsta lilla man gör för miljön å andra sidan tycker jag inte om den orättvisa det innebär ekonomiskt och i ren fysisk insats. 

Det mesta i livet handlar om ekonomi. De som har har och det är de som klarar sig bäst. På nyhetsmorgon talade de nu om TBE-vaccinering. Får du TBE kan det påverka din hälsa och givetvis din privata ekonomi oerhört och det kostar även sjukvården massor av pengar. Varje patient som drabbas och behöver läggas in kostar tusental kronor. Min undran är varför inte vaccinering mot TBE ingår i vårt nationella vaccinationsprogram. Det kostar ca 1000 kronor per person att vaccinera sig privat. Hur många ensamstående, pensionärer eller redan sjukskrivna har de pengarna "över". 

I dag går mina funderingar kring de orättvisor som finns och de är många fler än de jag nämnt i mitt inlägg. Kontentan är väl att de som är bättre bemedlade är de som ständigt klarar ut det hela bäst och de som hör till de fattiga i landet är de som ständigt lever med vetskapen om att det bara kan bli värre. 

Inga muntra tankar men de måste också tänkas ibland.