Direktlänk till inlägg 24 juli 2019
I går var jag och Veronica på en riktig loppisrunda här i stan. Vi var på Erikshjälpen, Riacenter och Återvinningen. Det är som att gå på upptäcktsfärd bland fynd och minnen. Alltid hittar man nån liten skål eller prydnadsgrej som man känner igen från sin barndom. Jag tycker sånt är kul. Det ger en bra utgångspunkt till fina samtal och så hittas emellanåt ett fynd eller två. Roligt att ha någon som delar ens intresse och tycker att det är värt att fara stan runt under en halv dag för att fynda. Om man så vill kan man ju kalla detta miljövänligt och klimatsmart (förutom själva bilandet då men bilen använder jag ju även när jag far till IKEA). Istället för att köpa nya krukor och ljuslyktor eller vad det nu kan vara så köper jag något som nån annan inte längre vill ha. Överskottet går dessutom till olika hjälpverksamheter.
Vi passade också på att köpa oss varsin fantastisk räkmacka. Ica Kvantum i Klockaretorpet har verkligen fantastiska, helt översållade med fina handskalade räkor.
Det är en del mygg i skogen nu. Vissa bitar av vår promenad är mindre angenäm än andra. Kimmo drabbas inte så hårt men Freja blir lätt biten på magen där hon inte har så mycket päls.
Den lilla skitungen bestämde sig däremot att ta ett rejält bad i en lerpöl. Ett riktigt äckelpäckel som luktade dynga var vad fick jag med mig hem igen istället för min lilla snövita prinsessa. Ja, ja då blev hon rejält badad efteråt även Kimmo fick duschas och schamponeras, inte för att han badat i lera utan för att han behövde det ändå. Nu är de både underbart rena och det riktigt skiner om deras blanka pälsar.
Naturen! Bara man tar sig tid så kan man se dess perfektion och oslagbara symmetri.
Rester av ett djur. Rester av ett liv. Det väcker frågor. Fick den ett meningsfullt liv, barn, njutning, hann den älska och bli älskad eller föll den offer för en jägare innan dess.
Min fina fina kille. Vad gjorde jag utan honom. Jag kan inte ens hitta ord för att beskriva vilken glädje och kärlek han är för mig.
Ängsklockor, tror jag. Vackra är de iallafall. Det är så lätt att gå förbi det som finns på marken. Jag tycker att man borde böja på knäna lite oftare och kika på världen ur ett annat perspektiv. Vem vet, kanske får man nya tankar och idéer eller bara den fantastiska känslan av att vara en del av något mycket större.
Jag började se Julavsnittet av serien Från Lark Rise till Candleford (en serie på SVT play som jag varmt kan rekommendera) redan i går kväll men blev så löjligt rädd så jag fick fortsätta nu på morgonen. Trots att det var fullt ljust ute så skrämde det mig så mycket att jag fick gåshud över hela kroppen ända upp på kinderna. Skräckfilmer är inget för mig och det här var bara en lightversion som de flesta säkert skulle skratta åt. Övernaturligheter är bland det mest skrämmande jag vet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 | |||||||
|