Något av sommarens bästa är ju sommarpratet som sänds i P1. Jag lyssnar aldrig på radiosändningarna utan på Podversionen. Oftast lyssnar jag när jag ska gå och lägga mig och sedan somnar jag ifrån så jag får börja om nästa gång. 

I går kväll lyssnade jag på Carina Bergfeldt, det tog nog 20 minuter innan jag somnade. Nu på morgonen lyssnade jag igen, på hela programmet. Det berörde mig enormt. Carina är en journalist som hade en bedrövlig barndom där hennes pappa sänkte och kränkte henne kraftigt. Ingen skulle någonsin stanna kvar hos henne då hon enligt pappan hade "en vidrig personlighet". Bergenfeldt lyckas däremot väldigt väl i sin karriär då hon lyckas skapa relationer till människor som drabbats av svårigheter och på så vis kunnat rapportera om tex Utöja och de följande rättegångarna på ett sådant sätt att hon fick ett stort journalistpris. Hon har även varit korrespondent i U.S.A och blivit hedersdoktor vid universitetet i Umeå för sina rappporteringar krin Trump.

De sista 10 minuterna kunde jag relatera otroligt till. Slutklämmen berörde också det jag var inne och skrev om i går eftrmiddag om att minnas de som inte längre finns kvar hos oss.

Carina hade dock en väldigt viktig twist. Vi bär själva ansvar över hur de som kommer efter oss och som finns kvar när vi är döda minns och talar om oss. 

Vill du ge dig själv 70 minuter med en fantstisk livshistoria, så lyssna på Carina Bergenfeldt sommarprat. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...