Människan har magiska förmågor. Vi kan minnas, tänka, reflektera, fundera, dagdrömma, fantisera och mycket mera. När en människa dör försvinner allt sådant. Kvar finns de avtryck som lämnats efter. 

Ett kort, ett brev, en liten sak... Det behövs inte mycket för att tanken snabbt ska studs till den peron som inte är närvarande oavsett om den lämnat jordelivet eller bara är någon annanstans. Jag har många små saker som låter mina tankar snabbt fara i väg till en gammal vän, en släkting, någon elev eller liknande. Vardagliga saker som gör mig glad och trygg. 

Jag hoppas att de som lämnat oss för gott kan vila sig någonstans i tanken att de inte är glömda, att de lämnat vackra avtryck hos oss och som vi håller högt. När min faster blev sjuk blev hennes saker väldigt viktiga för henne. Hon var väldigt bestämd med vem som skulle få vad. Hon hade inga egna barn och hennes stora rädsla var att bli bortglömd. Jag önskar så att hon kunde, på något sätt, fått ro i att hon är med mig varje dag. I tanken. Samma sak med mamma, pappa och mormor. Andra, som kanske inte har stått mig lika nära, minns jag när jag besöker en plats, passerar något ställe eller äter något speciellt. Mammas morbror är starkt förknippad med Finspång, hennes moster och morbror minns jag när jag passerar Doversund eller äter goda vaniljsnurror. 

En doft kan slunga mig tillbaka till fina barndomupplevelser eller andra viktiga händelser. Tacksamt nog är det de fina minnena som oftast kommer till mig. Ibland händer det däremot att tråkigheter kommer över mig pga samma saker men turligt nog inte lika ofta. Skulle det hända så låter jag dem inte ta plats eller rota sig. 

Den här lyktan är efter mormor. Den stod på en byrå i hennes hall. Jag älskade färgen, att man försiktigt kunde dra ur glasen som bildar lyktans väggar. Den har följt mig under många år och jag är så glad över den. Varje dag jag ser den så minns jag mormor och jag minns alla mysiga stunder vi hade tillsammans både när jag var liten och som vuxen. 

Den här kommer ifrån Finaste Faster Stina. Hon tände alltid den på kvällarna, den stod i hennes fönster. Den lös även på ljusa sommarkvällar. Jag önskar att jag hade frågat om dess histora. Nu får den bilda sin nya historia tillsammans med mig. 

Den här betonglyktan har jag nog nämnt förut. Den kommer från min fina kusin och jag minns så väl den stunden vi hade tillsammmans när jag fick den. 

Ännu en lykta från min kusin och hennes man. Den är ganska ny och vi fick den i inflyttningspresent, jag och Mats. Som ni ser så är ljus och lyktor en viktig del i mitt liv. De är vackra som de är, de blir glimrande när de tänds. De bringar ljus i mörkret när de stunderna kommer. 

Min änglasamling, de flesta har jag fått av mina barn, någon av en vän. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att de är omsorgsfullt utvalda till mig. Kärlek!

Slutligen en ganska så ful rackare som periodvis plockas undan. Även den här fanns i mormor och morfars hem. Som barn tyckte jag att den var bra ful. Då ville jag ha släta, mjuka och ljusa saker. Änglar, dansande ballerinor och figuriner med 1700-tals inspiration. Vackert och glatt. Ju äldre jag blivit desto mer njutbart är det att finna det vackra i det som vid första anblicken kan te sig ganska fult. Somligt är lätt att falla för och bli förtjust i. Det är det som tar tid att älska som hänger sig kvar och blir betydande. Kanske  som förälskelser, de blåser lätt förbi men det som växer fram till äkta kärlek är det som står pall för påfrestningar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...