För att vara en så mörk person, på insidan alltså, har jag en bra förmåga. Förmågan att glädjas åt sånt som i andras ögon kanske ter sig som småsaker. Jag har just strosat runt på ägorna och blivit glad över den växtkraft som finns där. Än så länge har inte rötterna sugit tag i sitt fulla utrymme men de trevar sig fram och ger växtdelarna möjlighet att sträcka sig till fullo mot solen och njuta av sommarluften. 

Pelargonerna håller ännu andan men jag kan räkna till många blomsterstänglar på alla mina plantor. Mycket tillfredställande syn. 

Rosen jag planterade i vår har nu bjudit på sin första blomma. Jag trodde det var en klängros men precis som med de trodda fläderbuskarna visade det sig vara något annat. Jag blir så förvirrad vid mina inköp så det blir som en överraskning när jag väl har planterat om och ser vad som sedan händer. 

Underbar färg! Det blir nog bara två rosor det här året men jag känner mig ändå nöjd. Lavendeln, som också är perenn, kommer däremot att ge mig ett hav av blommor. Nu är det inte långt borta innan de slår ut, till glädje för mig men allra mest för alla små insekter. Jag valde lavendel helt med tanke på att jag vill mata alltifrån fjärilar till humlor. 

Vi har en allt annat än uppstyrd trädgård. Jag tror att den varit fantastisk en gång. Många fruktträd, trädgårdsland och pionbuskar. Allteftersom har min sambo förenklat sitt liv och framförallt gräsklippningen genom att såga ner och gräva bort. Nu är det min uppgift att styra upp det igen. Jag kan dock bli lite otålig. Vill fixa allt på en gång. Det har man, läs jag, inte råd med. Det får bli lite krukor med säsongsväxter och kanske några buskar och nåt träd per år. Jag måste tänka att jag har tid på mig att få till det som jag vill. 

Vi beskar buxbomarna ganska brutalt tidigare i år. Det såg bedrövligt ut. Jag trodde aldrig att de skulle ta sig. Innan så såg man inte ens att det fanns en pelare här i mitten. Gissa om jag blev glad när jag såg att det kom fullt med små gröna blad på de nakna, ledsna grenarna. 

Lite här och där finns spår av det som en gång var något större och mäktigare. Här smyger sig prästkrakar fram, som lite på nåder. Jag blir så glad när jag ser dem. På samma sätt som jag blir glad över alla maskrosor som lyser på gräsmattan. Varför har maskrosorna ett så blandat negativt och positivt namn på svenska? Mask är ju inte så trevligt men rosor är ju det. Dandelion heter det  på engelska... 

Här är det på G. Trodde inte det, men kanske, kanske kommer jag kunna skörda sallad och spenat vad det lider, underbart!

Dill som är färdig och brevid är det dill på väg upp. Vi gillar dill och använder det till mycket, både till nypotatisen men också i röror, stuvningar och såser. I affären är dill helt galet dyrt. Tre små kvistar går på nästan 20 kronor. Mycket härligare att kunna gå ut och hämta sin egen. Förhållandevis lätt att odla är det också. 

Min fina uggla har spruckit av sol, vind, vatten och kyla. Jag borde ha tagit bättre hand om den men får tänka att den gläder mig varje dag där den står och välkomnar mig. Den har fått fin patina och på sätt och vis är den kanske ännu värdefullare så. 

Till oss är man så välkommen, när man vill och har lust. Jag bjuder gärna på kaffe men har nog kanske inget fikabröd hemma. Däremot bjuder jag på glada hundar, hårtussar på golvet och ett hus med viss oordning. 

Och har du tur kan du få klappa Ozzykatten där magen är lika len som en ängels vingar. 

Jag börjar verkligen landa i ledigheten. Det tar ett par veckor. Jag tänker på alla som kanske bara har tre veckor sammanhängande semester, hur kan de ens hamna i en relaxad känsla? Blir de inte bara stressade av att nedräkningen startar, på nåt vis, på en gång?  

I enlighet med min semesterlunk så startar jag även den här dagen med en stund i soffan, kaffe och nyhetsmorgon. Det är bara jag och hundarna hemma, jag njuter av min egentid. Så välbehövligt och det låter mig hitta tillbaka till den Mia som jag tycker rätt så bra om. När jag får mina pauser och kan ladda mina batterier så blir mitt sinne så mycket ljusare och lättare. 

  I går förmiddag var det dags att färga utväxten igen. Håret växer som ogräs, speciellt på sommaren. Det är väldigt mycket enklare att hantera håret sedan jag valde att klippa av det. Älskar att ha det kort. Skulle kunna tänka mig att ha det ännu kortare men det får vara som det är nu över sommaren. 

"Som av en skickelse" bestämde jag och Veronica att vi skulle göra en favorit i repris. Jag läste på Fb att Lundby hade 50% på alla växter och då jag gärna ville ha en ampel till altanen föreslog jag att vi skulle fara dit. Det var mycket utplockat men amplar med upp till 80 cm i diameter fanns det massor av. Jag fick med mig en underbar rosa hängpetunia hem. 

Det blev även några singelpetunior som jag ska plantera om och placera ut runt poolen. Jag brukar vanligtvis välja traditionella röda pelargoner men har gått utanför min bekvämlighetszon och valt rosa och även i petuniaform. Jag har inte gillat petunior då man blir så klibbig när man ska plocka bort överblommade blommor för att ge kraft åt fortsatt blommning. Men som sagt, jag provar den här säsongen och får utvärdera sedan. 

Så vackra, det kommer bli fint när jag har planterat om dem i lite större krukor. Med ny jord och ny plats för rötterna hoppas jag att de kommer blomma ännu mera tacksamt. Min sambo skojade i går med mig och sa att det här med blommorna börjar bli som med min mani på ljuslyktor. Snart får han säga stopp och belägg. 

I går upptäckte jag även glädjande nog att det börjar krypa upp små, små blad av sallad och spenat i min pallkrage. Hoppas, hoppas att det kommer gå vägen trots att jag sådde lite väl sent. Hoppas, hoppas också att snigelj---arna håller sig borta. Jag längtar efter lyxen att kunna gå ut och plocka min egenodlade sallad när det vankas grillmat. 

Efter handelsträdgården åkte vi vidare till Blomsterlandet för att jag skulle komplettera med några krukor. Jag hade tidigare köpt två och de var både bra och snygga så jag ville ha två till. Däri ska jag plantera om Stinas gamla Mårbackapelargoner som blommar så fint nu i vårt sovrum. 

Vi hann även med att ta en sen fikalunch på Lindahls i Mirum. Jag är väldigt svag för skaldjur så det blev en räkmacka. Det var mycket räkor på den men jag tycker nog att den var lite smaklös, tror att det var dillen jag saknade. 

Efter att ha hämtat upp A efter jobbet och vi kommit hem så satte jag saxen i hennes hår. Det är oanat tjockt så det tog sin lilla stund. Jag är på inget sätt bra på att klippa men det blev iallafall inte jättesnett. 

Jag avslutade min ganska så aktiva dag med en tur  till gymmet. Det var storande mycket folk och det var högljutt. En handfull män kan låta som en halv arena. När de dessutom ska hävda sig lite till mans brölas det extra mycket. I går var det kommande helgens utgång och planerade dryckesintag som avhandlades. Det kändes ganska oseriöst när de står och pumpar upp sina armar och axlar, dricker PWO och spänner framför spegeln men samtidigt diskuterar ölens olika procentsatser. Herregud så gammal jag kände mig men samtidigt så skönt att ha passerat den delen av livet för länge sedan. Å andra sidan tror jag att det är en manlig grej. Tjejer fokuserar nog mer på kläder, hår och smink. Japp, det är stereotypt framställt av mig men det är min upplevelse och erfarenhet jag relaterar till. 

Freja är fortfarande lite märklig men det är väldigt mycket bättre. Hon väljer dock oftast att gosa ner sig på nån skön kudde nån meter ifrån mig istället för att krya intill. Förrutom på natten då hon ska ner under täcket och skeda. Skönt att något iallafall är som vanligt. 

Dagen i dag ska ägnas åt mina plantor så länge det är uppehåll. Om det blir regn sak jag ta tag i mina garderober. Eller, jag har ju inga garderober men jag ska röja i byråer, klädkorgar och klädställningar. När tiden går och man har fullt upp med att jobba blir strukturen i klädsystemet till slut obefintlig. Dags att sortera, vika och hitta någon form av fungerande system. 

Dagen i dag har alla möjligheter att bli en bra dag. Varierad och nyttig. Någon träning ska det inte bli, jag måste ha en paus i dag. Det är bra det med, vila är lika viktigt som träning. 

Det är bra att variera sig. Nyttigt för både kropp och själ. När jag fick Tyra drabbades jag av förlossningsdepression. Det är en lång historia men det jag tänker på nu är något som min KBT-terapeut lärde mig. Man ska variera sig, välja olika vägar till jobbet, olika kastruller till potatisen (alltså från gång till gång, inte koka i tre olika samtidigt), variera skor, sitta på olika platser runt matbordet och mycket mera. Allt detta för att hjärnan inte ska gå in i bekvämlighets och viloläge. 

Låter ganska logiskt så just därför försöker jag tänka på att variera mig. Det är ganska jobbigt. Jag inser att jag allt mer börjar bli en sådan människa som vill göra samma sak, på samma sätt och tid  det skapar ett lugn i mig. Kontroll när resten av världen är kaos. Jag gör mina ändringar i det lilla, varierar mina promenader, tränar på olika sätt, skär grönsakerna olika osv. Tänk efter hur mycket du gör i din vardag som du gör på ett visst sätt utan att det egentligen har någon mening och funktion. 

Läste ett roligt exempel en gång, hämtat ur verkliga livet. En kvinna gjorde söndagsstek så som hon alltid gjort. Då frågar dottern "Men mamma varför skär du av ena änden av steken och lägger brevid". På det hade mamman inget svar utan gick till sin mamma som lärt henne laga söndagsstek och frågade. Svaret är ganska underbart. "Jag var tvungen att dela steken då min gryta var för liten". Ännu en sån där grej som man gör utan att veta varför. Hur många saker i livet har vi som vi bara gör, för att?

I går var det en regnig dag. Skönt och mysigt. Till och med katten verkade tycka att det var gött att hålla sig inomhus och bara vila. 

På gymmet hittade jag en ny grej, ny för mig alltså, som jag i brist på medtränare vågade mig på att prova. 

Det är alltså en bräda man ska stå på och den är upphängd i fjädrar. Balans och styrka som kan varieras i oändlighet. Jag älskade den. Precis vad jag behöver och löjligt jobbig. Från och  med nu kommer den ingå i min träning, varje gång. 

Jag blev väldigt matt under träningen men kämpade på. Efter sista övningen blev jag helt slut. Jag var tvungen att gå in i omklädningsrummet och lägga mig ner på golvet med benen i högläge.

Jag stannade så kanske 20 minuter. På hemvägen kom illamåendet över mig och jag kände mig yr. Brist på energi kanske så jag åt en duktig kycklingsallad men det gav sig ändå inte. Det blev ligglgäge i soffan och vila. Sambon fick order om att köpa med sig min sötsaksfavorit hem. 

Kokostoppar som man hittar i självplocken vid Exotic Snacks på Ica. Jag kan lätt dra i mig ett par hekto av de här små vita godingarna. 

I dag vet jag ännu inte riktigt hur jag känner mig. Lite darrig men ändå ok. Jag ska träffa Veronica för ännu en handelsträdgårdstur. Kul att ha någon att dela sitt intresse med. Vi ska nog hinna med en fika också innan jag måste hem till vovvarna igen. 

I dag är det väldigt mulet ute. Det är riktigt jackväder och uterummet är svalt. Många älskar och längtar efter sommarvärme, sol och kortbyxor. Det gör jag också, ibland. Oftast räcker de svenska sommardagarna till för mig så länge vi är över +15 grader och det till största del är uppehåll. Med tanke på att jag hade en heldag på sjön i lördags och blev lite bränd så tycker jag att det är njutbart med en sån här dag. 

Inne är det så pass mörkt att det lämpar sig perfekt för datoriserande, pysslande med tvätt och disk men framförallt... Det är supermysigt att tända ljus och krypa ner under en filt.         

O nu så kom regnet också. Då tänker vi positivt, att regnet behövs för vi vill inte ha det som förra sommaren då det blev både skogsbränder och grillförbud. Bara häromdagen när jag vattnade ordlingslådorna med vattenslangen märkte jag att det blev livat på småfåglarna. De små liven var törstiga och jag tog på mig uppgiften att göra små vattenpölar åt dem på asfalten och trädgårdsgången. Jag vet att de har hela poolen att bada i och dricka ur men den är faktiskt klorerad. Och man ska vara rädd om de små vännerna i naturen. 

I villaområdet där jag bor är det lite dåligt med igelkottar. Jag såg att det fanns ett par stycken för typ 3-4 år sedan men i år och förra året har jag inte sett en enda. Harar, ekorrar, rådjur finns men några små kottisar har jag inte sett på länge. Har man igelkottar i trädgården slipper man huggormarna, det sa iaf alltid mamma. Och det en mamma säger visar sig nästan alltid att stämma. 

Jag kan vara ganska så slarvig till vardags. Det gäller både viktiga saker och sånt som är mindre viktigt. Det senaste är väl att jag haft min shaker som jag skakar i hop träningspulvret i under en dryg vecka utan att diska. Jag har bara blandat nytt, skakat om och druckit. I går eftermiddag mådde jag lite illa och magen var lite busig. Inte blev det bättre när jag såg att shakern hade prickar på insidan. När jag kände efter med fingrarna på insidan av shakern så var den alldeles slemmig. 

Äckligt! Jag har alltså gått och snuttat på en mögelflaska. Vanligtvis har jag bara vatten i mina flaskor och då är det ingen fara, det finns liksom inget som kan växa till sig. Nu har jag lärt mig det. Jag har haft ont i magen till och från hela natten och sprungit på toa nu på morgonen men jag tror det börjar stabilisera sig. 

I dag hade jag tänkt ta sovmorgon men det gick ju sisådär, inte bara pga magen. Ozzykatten blev insläppt av sambon efter en utenatt.  Han käkade lite och sen ville han ut igen. Jag har ju varit lite skrytsam över att Ozzy aldrig skriker av missnöje men jag får nog återta det. Sambon åkte vid sex och vid halvsju ville kattskrället ut igen. Han jamade sig in i min dröm, som var en ovanligt trevlig dröm så jag blev allt annat än nöjd över att behöva gå upp. 

Nu så har jag släppt ut katten, fått i mig mitt morgonkaffe och vaknat till lite grann. Måste bjuda er på en bild som gjorde mig både glad och full i skratt. På facebook kommer det varje dag upp minnen från förr. För 7 år sedan var jag på sjön med några bekanta, det är inte det som är det roliga utan bilden på mig. 

Kvaliteten är inte så bra, jag har zoomat en hel del. Men kolla! Jag ser ut som om jag använt nåt tjockisfilter. Här har jag alltså gått på högdos av kortison under en månad. Jag är galet svullen.  Håret är väl en egen historia, som en peruk fast det är mitt eget. Kortison är bra skit. Man blir smärtfri men sen så kommer alla vidriga biverkningar som svullenhet, sömnsvårigheter, blåmärken och det sista var ju totalt synbortfall på ena ögat under en månads tid. 

Jag är väldigt glad att jag inte behövt äta kortison på länge. Den sista gången som den substansen hamnade i min kropp var i form av spruta i knäet. Min "gåsfot" har haft en tendens att ständigt bli inflammerad. Inte ens det har jag behövt på över ett år. Bra att medicinen finns men väldit skönt att slippa använda det. 

I går var Frejahunden helt märklig. Hon var så orolig, darrade hela tiden och gick undan. Jag blev orolig för att hon kanske hade ont någonstans men så fort vi gick ut och gick var allt bra igen. Inne däremot höll hon avstånd från mig. Hon gick och gömde sig och valde sedan bort mig nrär de andra kom hem. Jag blev faktiskt lite "kränkt".

Rena rama kurragömman! I dag verkar det lite bättre, tror jag. Himla ovant när hon drar sig undan då hon vanligtvis är som klistrad på mig. Nån funderade på om hon skulle börja löpa men det gjorde hon för tre månader sedan och skendräktighet brukar väl komma direkt efter löpet? 

I dag är jag ganska oplanerad. Det finns lite som jag måste göra, lite som jag vill göra och annat som jag får se om jag har energi att göra. Det är verkligen semesterlunk i mig nu, ta dagen som den kommer. Jag behöver inte göra allt direkt och på en gång då jag vet att dagen är lång och timmarna räcker till mer än väl. 

I går bestämde jag mig för att jag verkligen ska ta vara på min måndag.  Bästa sättet är att kliva upp tidigt. Så här sitter jag nu när klockan just passerat sex och sippar på mitt kaffe. En lyx att få det serverat på sängkanten av sambon. Jag känner mig allt annat än pigg men det handlar nog mest om att jag fortfarande har träningsvärken från helvetet i överkroppen samt att propavanet ännu gör hela mig lite tung och trög. Allt deetta är lvergående och snart vaknar även denna 46-åriga kropp till. 

Under söndagen kom goa Vicki hem till oss för att hänga både med oss tvåbeningar men kanske främst med övriga fyrfotingar. Hon är så vacker, mysig och go. Kimmo är ganska skön, han håller sig lite i bakgrunden och är nöjd med att ha koll på sina tjejer. 

Jag behövde fara in till stan med ett par badshorts till sonen. Alltid är det något han glömmer. Jag passade även på att plcoka upp Tyratösen. Hon var kattvakt hos sin svägerska någonstans på norr. Så typiskt henne, att inte veta exakt adress till platsen hon befinner sig på. Jag fick helt enkelt åka till en plats som vi båda känner till och plocka upp henne där. Det som slog mig var att hon måste ta rätt på var hon befinner sig för tänk om hon tex måste ringa ambulans. Nog för att larmoperatörerna är duktiga men det underlättar ju om man uppger en adress. 

Medan sommarvärmen dallrade utanför fönstret så begav vi oss inomhus. Tyra hade bokat tid för fransförlängning åt oss båda. Jag har aldrig testat det här förut men nån gång ska ju vara den första. Rent tidsmässigt så känns det prisvärt då behandlingen tar typ tre gånger så lång tid som en klippning men nu gäller det att se hur länge de små stråna sitter. 

Jag är väl ganska nöjd med resultatet. Känns bra och man ser liksom lite piggare ut. Det bästa är nog att man slipper hålla på och balta med mascara dagligen. Hoppas det kommer fungera tillsammans med mina linser, att ögonen slipper bli röda och irriterade. So far so good. 

På eftermiddagen var värmen nästan bedövande. Vi tog med oss vovvarna till Väsby för ett bad i Glan. Gamlingarna var inte så badsugna. Det var Freja och jag som hoppade i och simmade. Vi har hittat världens bästa badplats där det i princip aldrig är några människor. Tidigare år har jag förstått varför, det är sjukt mycket snäckor på botten och på berget som ligger under vattnet. En gång kom jag hem med vovvar med blödande trampdynor. I år är det bara snäckor längre ut, där hundarna ändå inte bottnar. 

Tyvärr skar jag mig själv på stortån (sorry för fotbilden   ). Jag fick ett rejält paper cut över hela tån. Ingen fara men så här års när man tassar omkring barfota i trädgården är det lätt att få in jord och andra orenheter. Måste verkligen tänka på att göra rent lite då och då. När börjar den berömda rötmånaden? I mitten av juli, va? Pappa sa alltid att då "är det kört". Man är aldrig så hotad av magsjukor och infektioner som under rötmånaden. Min mamma följde ofta efter med "Små så och fattiga vänner ska man inte förakta då det kan bli något stort av dem". Älskar deras gamla uttryck som jag hört dem säga tusentals gånger. Jag märker alltmer att jag tar efter och säger sådant själv. Kanske ett sätt att föra nån form av arv vidare. 

Kolla bara vad härligt. Vilka mjuka fina klippor, skapade av naturen själv under årtusenden. Det var varmare här än när jag badade från båten i går och det är ändå samma vatten. Kanske hjälpte det till att vindarna som blåste var mer än ljumma och man torkade till på ett litet kick. 

I dag ska jag skjutsa bonnusdottern till jobbet vid 8:30 därefter ska jag åka förbi på kyrkogården. Jag måste gräva upp två av blommorna som jag och bror planterade på mammas grav. De har blivit angripna av nån ohyra och alla blommor har torkat i hop. Jag köpte en miniros på ICA i går så jag testar att sätta den istället. Säkert kommer den också bli angripen, man vet ju hur känsliga rosor är men den kostar inte mer än en bukett så jag får väl köra på nya var tionde dag eller så. 

Jag har också planerat att åka och träna, promenera hundar innan det blir för varmt samt sommarlovsläsa lite. I dag är vädret lite mer lurigt, varmt, mulet och himla blåsigt så det blir inget solande vid poolen. Passar mig bra då jag fortfarande är ganska så svedd efter lördagens båttur. 

Önskar er alla en finfin måndag oavsett om ni jobbar eller liksom jag har semester.