För att vara en så mörk person, på insidan alltså, har jag en bra förmåga. Förmågan att glädjas åt sånt som i andras ögon kanske ter sig som småsaker. Jag har just strosat runt på ägorna och blivit glad över den växtkraft som finns där. Än så länge har inte rötterna sugit tag i sitt fulla utrymme men de trevar sig fram och ger växtdelarna möjlighet att sträcka sig till fullo mot solen och njuta av sommarluften. 

Pelargonerna håller ännu andan men jag kan räkna till många blomsterstänglar på alla mina plantor. Mycket tillfredställande syn. 

Rosen jag planterade i vår har nu bjudit på sin första blomma. Jag trodde det var en klängros men precis som med de trodda fläderbuskarna visade det sig vara något annat. Jag blir så förvirrad vid mina inköp så det blir som en överraskning när jag väl har planterat om och ser vad som sedan händer. 

Underbar färg! Det blir nog bara två rosor det här året men jag känner mig ändå nöjd. Lavendeln, som också är perenn, kommer däremot att ge mig ett hav av blommor. Nu är det inte långt borta innan de slår ut, till glädje för mig men allra mest för alla små insekter. Jag valde lavendel helt med tanke på att jag vill mata alltifrån fjärilar till humlor. 

Vi har en allt annat än uppstyrd trädgård. Jag tror att den varit fantastisk en gång. Många fruktträd, trädgårdsland och pionbuskar. Allteftersom har min sambo förenklat sitt liv och framförallt gräsklippningen genom att såga ner och gräva bort. Nu är det min uppgift att styra upp det igen. Jag kan dock bli lite otålig. Vill fixa allt på en gång. Det har man, läs jag, inte råd med. Det får bli lite krukor med säsongsväxter och kanske några buskar och nåt träd per år. Jag måste tänka att jag har tid på mig att få till det som jag vill. 

Vi beskar buxbomarna ganska brutalt tidigare i år. Det såg bedrövligt ut. Jag trodde aldrig att de skulle ta sig. Innan så såg man inte ens att det fanns en pelare här i mitten. Gissa om jag blev glad när jag såg att det kom fullt med små gröna blad på de nakna, ledsna grenarna. 

Lite här och där finns spår av det som en gång var något större och mäktigare. Här smyger sig prästkrakar fram, som lite på nåder. Jag blir så glad när jag ser dem. På samma sätt som jag blir glad över alla maskrosor som lyser på gräsmattan. Varför har maskrosorna ett så blandat negativt och positivt namn på svenska? Mask är ju inte så trevligt men rosor är ju det. Dandelion heter det  på engelska... 

Här är det på G. Trodde inte det, men kanske, kanske kommer jag kunna skörda sallad och spenat vad det lider, underbart!

Dill som är färdig och brevid är det dill på väg upp. Vi gillar dill och använder det till mycket, både till nypotatisen men också i röror, stuvningar och såser. I affären är dill helt galet dyrt. Tre små kvistar går på nästan 20 kronor. Mycket härligare att kunna gå ut och hämta sin egen. Förhållandevis lätt att odla är det också. 

Min fina uggla har spruckit av sol, vind, vatten och kyla. Jag borde ha tagit bättre hand om den men får tänka att den gläder mig varje dag där den står och välkomnar mig. Den har fått fin patina och på sätt och vis är den kanske ännu värdefullare så. 

Till oss är man så välkommen, när man vill och har lust. Jag bjuder gärna på kaffe men har nog kanske inget fikabröd hemma. Däremot bjuder jag på glada hundar, hårtussar på golvet och ett hus med viss oordning. 

Och har du tur kan du få klappa Ozzykatten där magen är lika len som en ängels vingar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...