Aldrig är väl Sverige som vackrast som nu. Nej, det stämmer nog inte. Aldrig är Sverige så vackert som i nuet. Det spelar ingen roll när på året det är. Det är alltid vackert, glimrande och underbart. I det här nuet bjuder naturen oss på blommning. 

Vilda smultron, något av det godaste som finns. 

I minnesbanken dök den här bilden upp. Mina två måsungar som huserade på min balkong. Dunbollar som sedan blev två bajsmaskiner. 

Mina ben, en vanlig syn. Jag hör till dem som nästan bara behöver titta på ett bordshörn så ser jag sedan ut så här. 

Jordgubbarna var lite för dyra för min smak i år men så hittade jag körsbär. Så söta och goda och vet ni hur nyttigt det är att äta körsbär. Jag läste på lite, man har gjort en studie på körsbärets inverkan på människokroppen. Eller egentligen var det  körsbärsjuice. En grupp fick dricka 3 dl körsbärsjuice dagligen utspritt på två tillfällen den andra gruppen fick ingen juice och det man kunde se var bla att:

1) Man får mindre träningsvärk tack vare sitt höga innehåll av anticyaniner

2) Ledbesvären lindras med upp till 20%. Körsbären utklassar andra livsmedel med sina antiinflammatoriska egenskaper. 

3) Det hjälper till att hålla blottrycket på en bra nivå. 

4) De innehåller en hög melatoninnivå vilket hjälper oss att få en bättre sömn. 

5) De minskar risken för hjärtsjukdomar.

6) Man åldras långsammare då körsbär innehåller flavonider som är en antioxidant som bekämpar fria radikaler.

7) Migrän lindras. 

Så nu tänker jag ser till att käka massor av körsbär i sommar. 

I dag blir det lugna gatan hemma hos mig. Kanske blir det en liten påfyllning av hårfärg i hårbotten, det är väldigt grått nu för tiden. Min plan är väl egentligen att sakta men säkert slinga mig min väg mot helgrått hår. Tänk så coolt, att vara grå och bara kunna lägga i en toning av lila, rosa eller varför inte, mormorsblått. 

En tur till gravarna får det också bli. Mamma ska ha sommarblommor och morfar en bukett, det är i dagarna 37 år sedan han dog. 

Nu önskar jag er en fin Annandag Midsommar!

Knaprigt kan det kännas i huden efter en dag på sjön. Faktiskt min första riktiga utedag det här året. Med utedag menar jag att jag vistats i solen med minimalt med kläder. Shorts och linne eller bara bikinin. Midsommarafton är lite som övriga aftnar, har jag inte mina barn hos mig så spelar de inte så stor roll. Mina kids kommer till mig på tisdag som för övrigt är min äldstas 21-årsdag. Då blir det firande, mys, god mat, kanske bad och massor av prat. Jag trycker in halva årets högtidsdagar på en enda heldag. 

I brist på midsommarkänsla följde jag med en sväng ut på Bråviken. Jätteskön. Vädret var fantastiskt, riktigt drömskt. Någonstans förbi Kvarsebo hittade vi en ö att lägga till vid. Bråviken är ganska tråkigt egentligen, smal som en ravin, dåligt med öar och kanske mest är en enda lång transportled till skärgården. En dag som denna var det ändå perfekt. Ön vi hittade var boplats för två svanpar med duniga små ungar samt tillhåll för ett gäng tärnor. Även tärnorna hade ungar som de var varsamma om vilket resulterade i ett antal attackdykningar mot våra huvuden. Innan vi la till så hade vi kollat upp så att ön inte var belagd med fågelskydd, så ingen behöver oroa sig för det. 

Magiskt vackra fåglar. I Sverige har vi tre sorters svanar, Knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan. I världen finns det sju sorters svanar. Den mest spännande tycker jag nog att svart svan verkar. Jag har fått lära mig att ett svanpar håller samman på livstid men det stämmer inte. Separationer mellan svanar är vanligare än vad man tror. 

Det blev ingen sill till lunch utan vi åt istället räkor doppade i aioli. Så himla gott. 

Nu för tiden köper jag sällan dagstidningar, allt finns ju på nätet. Ibland är det ändå lite gött att bläddra och läsa och läsa om. Jag upplever att det jag läser i riktiga tidningar fastnar bättre än det jag kommer över via tex dator eller telefon. Analogt passar min hjärna bättre. 

Klassiska benbilden, i dag en semestervariant utan strumpor och skor. Dessvärre hade jag missbedömt min huds soltålighet och givetvis kommer jag hem något svedd. Inte bränd men lite lätt knaprig. 

Tomten har också semester och firade givetvis det med oss och ett smarrigt körsbär. 

  Sverige när det är som vackrast!

  På hemvägen var det ganska gubbigt, lite svårt att uppfatta det via video men jag kan känna i kroppen att det var mer än jag är van vid. Det var så pass att jag ändå kände att jag behövde ta en extra värktablett efter alla studs. När kroppen inte är så frisk som man önskar är det fantastiskt att det finns medikamenter som gör att jag och många med mig ändå kan leva ett skapligt aktivt och rörligt liv. 

Nu önskar jag er alla en finfin midsommarafton, glöm inte att i morgon är det också en dag...

Bild lånad från Sveriges radio; en sk Stinksvamp - just saying....

Ska vi ta det en gång för alla? Nej, det kan vi inte. Vi kommer att få ta det tusen å åter tusen gånger till. Varför? För att det finns ett antal män med helt sjuk uppfattning om sig själva, andra och vad som är normalt eller hör till det vanliga. 

Det är inte friskt att skicka kukbilder helt utan förvarning till kvinnor, tjejer och flickor. Jag fattar inte hur ni tänker. Tror ni att vi sitter hemma och är lite nere och att vår största längtan är att få en bild på ert eregerade könsorgan. Nej, det är inte en bild på det som kommer ge oss vår största njutning eller skänka oss lycka. Du skickar för fasiken en bild på apparaten du kissar med, en bild på en av dina kroppsdelar som, förhoppningsvis, ligger gömd i dina kalsonger under jeansen större delen av tiden. Sorry men jag vet hur de kan lukta efter en hel dag. O inte är det blomma. Jag vill inte ha en bild på den, lika lite som jag vill ha en bild på din armhåla, fötter eller rövhål.  Vad har dessa män för skev uppfattning om sig själva? Det är ofriskt och faktiskt straffbart. 

Lika lite vill jag som kvinna få meddelande via sms eller sociala medier där jag får förslag om sex. Jag kan gången numera. Först ett lite insmickrande meddelande där man tackar för något, ger lite beröm och sedan talar om att jag är speciell på något sätt. Sedan är det inte långt borta. Han vill ses och sen kommer vanligtvis beskrivningen på vad han vill göra med mig. Jag känner inte dig. Jag vill inte att du tar i mig. Och jag vill absolut inte att du "slickar upp mig ordentligt". Vad är det med män och detta slickande? Tror ni att ni erbjuder nån form av delikatess? Något mycket ovanligt som vi ska bli överförtjusta av? "Åååå, vill du slicka mig? Det har jag aldrig varit med om förut, det låter ju helt fantastiskt". Sorry to say, men de flesta kvinnor i min ålder tillfredställer sig själva så mycket bättre än vad nån man kan. 

Idioter! Och vanligtvis utan konsekvenstänkt. Jag funderar allvarligt på att göra en Linnea. Skärmdumpa och skicka till sambon. Problemet den här senaste gången är att jag som lärare känner idiotens barn då jag undervisar hen. Lycka till på nästa utvecklingssamtal. I just det här ärendet har jag noll tystnadsplikt. Alla vet, alltifrån kurator, mentorskollega till rektor. 

Nu är det bäst att jag förtydligar att det är just dickpics och sexsms från män som jag inte har någon relation (tänk förhållande) till som jag avskyr, föraktar och absolut inte vill ha. När jag får från den jag tycker om är det en helt annan sak. Då kan det vara roligt, en fin uppvärmning och föraning om ett härligt möte eller kväll. Då sker det på lika villkor och är ett givande och tagande. Det genomsyras av det viktigaste som finns RESPEKT. 

Det märkliga när det kommer såna här grejor är att mannen (ja, jag har aldrig fått från nån kvinna) helt glömmer bort att fråga eller ta reda på om jag har någon relation. De verkar få tunnelseende och har en helt världsfrånvänd självbild.  De har inte förmågan att först fundera över om de är goda nog för kvinnan de skriver till. På nåt konstigt sätt verkar de tro att deras ord ska få oss både varma och våta och beredda att släppa allt i nån form av tacksamhet över uppmärksamheten. 

Nej tack, heller Nej så in i helvetet. Jag vill varken ha dina ord eller dina bilder på slongen, den är vare sig vacker eller tilltalande. Snoppar är som tops. Jävligt intetsägande tills man använder den. Det är väl aldrig så göttigt som när man får greja runt med topsen i öronen när det har kliat lite. Det betyder inte att en bild på tops gör att det vare sig slutar klia eller bli skönt. Precis som med dickpics så händer inget med mig...

Så om du är man och sitter och funderar över om nån vill ha en bild på din kissapparat, tänk om. Det blir inget bra. O känner du dig osäker kan du alltid skriva och fråga först, innan du gör bort dig. Men tumregeln är; snoppen är din privata kroppsdel, håll den för dig själv. 

Nu mina vänner önskar jag er en fin tisdag. 

... innan semestern. Kortvecka och som följs av långledigt. Det är med blandade känslor jag går mina sista tre dagar på högstadiet till mötes. Jag har trivts så bra med mina kollegor och med den kultur som finns på högstadiet. På många plan slipper man vara "mamma" utan kan lägga mer fokus på en bra undervisning. Å andra sidan är de sociala problemen väldigt stora. 

I dag ska jag ta mina kartonger med mig ner till mellanstadiet. Det som känns bra med det är att jag får total koll på min flock, jag har en sal som bara är vår och jag kan därmed fixa till den så att den blir mysig och värd att vara rädd om. Jag känner också att mina ämneskunskaper räcker längre här. 

Under helgen som gått har vädret varit fantastiskt. Mjukglassätandet har inletts med en första glass från Wallmans på norra promenaden. Under lördagen blev det glass i Västervik. Vilken mysig liten stad! När jag promenerade runt där så väcks lusten att lära mig mer om platsen. Jag gillar sånt, att nyfikenheten väcks och jag måste börja googla för att lära mig en massa nytt. 

I dag står överlämningar på schemat. Jag ska få veta lite mer om de små pajsarna jag ska ta emot. Jag gillar att få ett överlämnande innan sommaarlovet. Då har jag tid och möjlighet att läsa på om det tex är en elev med en diagnos som jag inte känner till sedan tidigare. Några av mina kollegor på jobbet tycker tvärtom. Att det kan bli jobbigt att gå hemma ett helt sommarlov och oroa sig inför de svårigheter som komma skall. 

Önskar er alla en fin måndag! 

I dag är det fredag, igen. Hur fort går inte veckorna? Jag tycker att det nyss var påsk eller jul och nu är vi vibrerande nära midsommar. En högtid som så många längtar till. Själv känner jag nästan vemod, jag vet att jag är lite konstig på så sätt. Vemodet grundar sig i den brutala vetskapen om att det snart vänder. Det är nu det är som ljusast, grönast, soligast och varmast. O sen så kommer hösten. Deprimerande att tänka så. Det är många fina dagar och ljusa nätter kvar. Jag jobbar verkligen med mig själv, att inte gå mörkret i förväg. 

I går var det elevavslutning. Jag hade så gärna velat ge de fina eleverna i min klass en rolig och minnesvärd stund. Minnesvärd kanske den blir ändå men på ett mindre positivt sätt. Till att börja med så var vi, pga Corona, hänvisade till att vara bara vi i klassen, i klassrummet. Jag och min kollega hade förberett ett roligt quiz och lite fika.  Men så dök ett störande moment upp som avslutade med att spotta en rejäl spottlorska över mitt bord, min telefon, min dator och till viss del på mig. Suck! Jag tycker synd om övriga elever, de är värda så mycket bättre. Jag hade givetvis önskat mig själv ett bättre avslut då jag inte kommer vara mentor för det här gänget i höst. Förhoppningsvis läggs det mer resurser på klassen som ger möjlighet att anpassa för samtliga elever till höstterminen. En fin bukett rosor fick jag med mig från en av mina elever vilket ändå kändes fint, och så lite choklad mm. 

När jag kom hem var jag frustrerad. Jag behövde få ur mig irritationen. Två timmar i rabbatterna bland kirskål och brännässlor gjorde susen. Den känns i kroppen i dag. Trädgårdsarbete är en fantastisk träningsform men den blir lite sned. Högerarmen är mör i dag medan den andra känns som den alldeles vanliga degklumpen. 

Den här ampeln med jordgubbsplanta fick jag av min bror med fästmö förra sommaren. Jag glömde ta in den i höstas så den har hängt ute hela vintern. Döm om min förvåning när jag såg att den klarat sig. Även de två stora lerkrukorna med jordgubbsplantor har klarat sig trots sin utevistelse. Något annat konstigt är att utanför odlingspallkragen har två jordgubbsplantor tagit sig. Var kommer de ens ifrån? I pallkragen hade jag bara sallad förra sommaren. 

Doftpionen fyller ett år i år. Förra året blev det inte en enda blomma. I år har jag fullt med knoppar. Jättekul om jag åtminstone en gång kan få plocka i hop en fin bukett till min dotter på hennes födelsedag den 23 juni. När hon var liten och jag bodde i radhuset med hennes pappa hade jag pioner som jag plockade på morgonen på hennes fördelsedag och satte i vas på frukostbrickan. 

Även körsbärsträdet fyller ett år. Den blommade väldigt sparsamt men så är det ju ofta med fruktträd som är nya. Tyvärr blir det inga körsbär i år. Jag har fått nåt angrepp som är massivt. Vidriga små svarta kryp har tagit över totalt. 

Inte bara ätbart utan jättefint. Gräslök! Underbar krydda. Som sommarkrydda utklassas den bara av dill. Dessvärre är det för många blommor. Stjälkarna blir lite hårda och träiga vilket gör att jag inte gärna har dem till sillen. Jag vill ha de mjuka stråna som är utan blommor. 

Kamouflagekatten Ozzy har ett par favoritplatser. Det här är en av dem. Här kan han njuta av morgonsol, ligger väl skyddad från tre håll men har koll på ytterdörren och altanen. Ofta när han kommer in efter sina utevistelser tycker jag han doftar tall eller iallafall ved. Jag funderar på om han ligger och vilar sig i någons vedstapel eller vedförråd. 

Katter är egensinniga djur. De kommer sällan när man kallar på dem. Gosas görs det bara när de känner för det och oftast får man tränga sig på för att få klappa dem och mysa. Ozzy är inget undantag. Men om han ligger och loppar sig på nån av sina favoritplatser så tar han tacksamt emot lite gos. Vänder han dessutom upp magen och åmar sig lite så vet jag att han är tacksam och tycker det är toppen.

Fredagskänslan finns i min kropp, lite bubblande skön. Jag hoppas på en bra arbetsdag där vi kan vara produktiva och vi sedan kan gå hem med en känsla av att ha betat av många punkter på våra listor. I eftermiddag ska jag ta det lugnt. Jag ska varken träna eller städa. Bara vara. Kanske tar jag en tur till Ica och köper lite god plockmat eller så. Hur som helst ska det blir skönt att ta helg även om jag har världens bästa jobb. 

Önskar er en finfin dag så hörs vi lite senare. 

Japp, dagen startar med låst dator. IGEN! Varenda gång jag byter lösenord så havererar det på att jag missar mobilen där nätverk ska glömmas och kopplas på igen mm. Frustration som gör mig superarg! Saker ska helst bara fungera av sig självt. 

Alltså... Nån måste prata med prostitutionsprinsen. Jag förstår att han försöker vinna mark igen och tjäna sitt levebröd men att lägga upp rörlighetsövningar där han mer eller mindre luftjuckar mot golvet kommer inte leda honom nån stans. Absolut att jag kan välja att inte titta men det är svårt. Han är likt Trump, en annan idiot, överallt. 

Lite axelstretch, vader eller några fina övningar för nacken är kanske vad Sverige orkar med just nu. Trots Corona, Palmevapen och glädjande nog en DNA-match på de 16 år gamla Linköpingsmorden försvinner inte hans brott i mängden i nyhetsfödet. Vi är ännu inte redo. Beklagar bilden, om du liksom jag blev illamående. Jag dividerade en del med mig själv om dess vara eller inte. Genom att lägga upp den lägger jag då på mer bränsle på fel brasa? Avgör själva. 

I dag påminde Facebook mig att det var exakt tre år sedan jag fick ett samtal om att min faster åkt i ambulans till akuten. Det var starten på nästan exakt tre månaders vårdande. Varje dag på mitt sommarlov, förutom två helger då jag löste den genom att anlita inhoppare, var hos henne. Ofta två gånger om dagen, iallafall de dagar hon var på sjukhuset. Hon behövde få komma ut och röka och sånt fixar inte personalen på avdelningen.

Det blev en märklig sommar. Jag satt mest i bilen till och från sjukhus, hennes hem i Söderköping eller till kortidsboendet. Hemma fanns två tonåringar och två hundar som under tre månader undrade vart jag tagit vägen. Så här i efterhand var all tid med faster Stina värt det men  skiten jag fick av ett fåtal släktingar kunde jag varit utan.  Inte i min vildaste fantasi kunde jag ana vilka dåliga sidor vittring på ett obefintligt arv kunde ta fram. Och när begravningen var över stod jag där, nästan ensam, med tömning och städning av lägenheten, givetvis efter att alla tagit det de ville ha... Det jag fick vara med om under den här tiden önskar jag ingen. 

Det jag däremot fick med mig som är ganska underhållande är en mängd historier om släkt, vänner och annat folk som Stina frikostigt delade med sig. Hennes hjärntumörer gjorde henne bitvis förvirrande men också otroligt ärlig och utan gräns. Jag har berättelser till en hel bok, minst. Alltifrån otrogna äkta män, oomtyckta fruar, elaka svägerskor, förlorade körkort, dragspelsstämmor, husvagnssemestrar och älskade brorsbarn. Ett antal extrakilon fick jag också med mig. Jag har aldrig ätit så mycket pizza som under de här månaderna, Stina var ständigt sugen på pizza. Och mazariner, så här tre år senare har jag fortfarande inte kunnat äta en enda mazarin. 

Nu är det inte tid att gräma och älta utan att minnas, älska och leva. Vi som finns kvar här kanske borde tänka lite mera på det, att vi inte vet hur lång tid vi har kvar och att det är bättre att vara vänlig, kärleksfull och förlåtande. Jag jobbar på det, det sista iallafall. 

I dag är dagen då jag jobbar min sista elevmåndag på skolans högstadie. Det känns tudelat. På ett sätt hade det varit kul att följa eleverna under deras tre år på hög men det har varit ganska tufft på många sätt. Det som kanske vägde tyngst när jag gjorde mitt val är att eleverna verkligen förtjänar den bästa lärare och det är inte jag. De behöver någon som är matteproffs för att kunna nå så långt som möjlig och vara väl förberedda inför gymnasiet. Jag har inga problem att hjälpa dem nå C-nivå men de som vill högre än så behöver någon med adekvat utbildning. 

Helgen som gått har varit en seg historia, eller det är ju jag som varit seg. Så uppe i varv och i fredags kväll och natt så jag somnade inte förrän vid tre. Inför mitt inre gick jag igenom sonens student om och om igen. Glädje blandad med lite besvikelse över att det blev så avskalat. Konstigt nog har jag inte en gång hört sonen klaga på sin situation alls. Jag tror att han och hans klasskamrater gjorde vad de kunde för att skapa minnen och ha riktigt roligt. 

Lite hopp och studs blev det ju ändå....

Lördagen bjöd oss på regn, regn och åter regn. Ganska välbehövligt då det varit hög brandrisk i naturen en längre tid. Jag tror att det här regnet var av bästa sort. Ganska så lugnt strilande, som startade redan på natten, förberedde marken för en rejäl påfyllning av grundvattnet. Om det kom så långt förstås. Jag inbillar mig att hela naturen tog djupa klunkar och sedan rätade upp sig lite igen. 

Helgens hundpromenader blev av de lite kortare slagen. Det passar den stora, gula vovven perfekt. Han vill inte gå så långt utan gillar att gå långsamt och läsa av alla dofter och andra hundars markeringar. 

Här, en ek. Jag slutar aldrig facieneras över dessa gigantiska växter som vi kallar träd. Många gånger väldigt mycket äldre än oss människor och med en magisk styrka och kraftfullhet. Ek är en trädsort som ligger högt på min favoritlista. Andra träd att älska är asp, ask, tall och givetvis björkarna med deras vackra vita stammar. Lind gillar jag däremot inte och det är till största del kletet de släpper ifrån sig som drar ner omdömet. 

Nu är det hög tid för mig att packa i hop mina grejor, rasta hundarna och sedan dra iväg till jobbet. Hoppas ni alla får en fin måndag. 

Dagen i dag känns väldigt mycket som dagen efter. Jag har som en mental baksmälla. Det har varit en intensiv tid. För en dryg vecka sedan låstes betygen, för två dagar sedan var omdömena klara och samtidigt var jag fullt upp i att förbereda Elis student. Nu har min luft gått ur. Jag känner mig otroligt  gråtmild, tung i kroppen och likadant i knoppen. 

Skönt att det är lördag och jag kan ta hela dagen till att bara vara. Jag kan lurva omkring här hemma och bara surfa runt, kolla serier och dricka litervis med té. Det känns som att vädret instämmer, det är mulet och regnet hänger hotfullt i trädtopparna. 

Dagen i går var som jag tidigare skrivit väldigt lyckad, jag kom i säng galet sent och fick mig en sovmorgon till åtta i allafall. Kanske kan jag till och med ta mig en liten eftermiddagslur. Inte helt fel. Jag ska skrapa i hop energi så att att jag blir mer produktiv i morgon. 

Nu hoppas jag att ni alla får en fin lördag, vad ni än tänker företa er.