Knaprigt kan det kännas i huden efter en dag på sjön. Faktiskt min första riktiga utedag det här året. Med utedag menar jag att jag vistats i solen med minimalt med kläder. Shorts och linne eller bara bikinin. Midsommarafton är lite som övriga aftnar, har jag inte mina barn hos mig så spelar de inte så stor roll. Mina kids kommer till mig på tisdag som för övrigt är min äldstas 21-årsdag. Då blir det firande, mys, god mat, kanske bad och massor av prat. Jag trycker in halva årets högtidsdagar på en enda heldag. 

I brist på midsommarkänsla följde jag med en sväng ut på Bråviken. Jätteskön. Vädret var fantastiskt, riktigt drömskt. Någonstans förbi Kvarsebo hittade vi en ö att lägga till vid. Bråviken är ganska tråkigt egentligen, smal som en ravin, dåligt med öar och kanske mest är en enda lång transportled till skärgården. En dag som denna var det ändå perfekt. Ön vi hittade var boplats för två svanpar med duniga små ungar samt tillhåll för ett gäng tärnor. Även tärnorna hade ungar som de var varsamma om vilket resulterade i ett antal attackdykningar mot våra huvuden. Innan vi la till så hade vi kollat upp så att ön inte var belagd med fågelskydd, så ingen behöver oroa sig för det. 

Magiskt vackra fåglar. I Sverige har vi tre sorters svanar, Knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan. I världen finns det sju sorters svanar. Den mest spännande tycker jag nog att svart svan verkar. Jag har fått lära mig att ett svanpar håller samman på livstid men det stämmer inte. Separationer mellan svanar är vanligare än vad man tror. 

Det blev ingen sill till lunch utan vi åt istället räkor doppade i aioli. Så himla gott. 

Nu för tiden köper jag sällan dagstidningar, allt finns ju på nätet. Ibland är det ändå lite gött att bläddra och läsa och läsa om. Jag upplever att det jag läser i riktiga tidningar fastnar bättre än det jag kommer över via tex dator eller telefon. Analogt passar min hjärna bättre. 

Klassiska benbilden, i dag en semestervariant utan strumpor och skor. Dessvärre hade jag missbedömt min huds soltålighet och givetvis kommer jag hem något svedd. Inte bränd men lite lätt knaprig. 

Tomten har också semester och firade givetvis det med oss och ett smarrigt körsbär. 

  Sverige när det är som vackrast!

  På hemvägen var det ganska gubbigt, lite svårt att uppfatta det via video men jag kan känna i kroppen att det var mer än jag är van vid. Det var så pass att jag ändå kände att jag behövde ta en extra värktablett efter alla studs. När kroppen inte är så frisk som man önskar är det fantastiskt att det finns medikamenter som gör att jag och många med mig ändå kan leva ett skapligt aktivt och rörligt liv. 

Nu önskar jag er alla en finfin midsommarafton, glöm inte att i morgon är det också en dag...