I dag är en dag då jag känner stor tacksamhet. Huden är tunn och varje känsla växer sig omåttligt stor. Närheten till tårar är på något sätt brutal. Men det är ok. Det som gör mig så filterlös är till största del en omåttlig lycka. 

Lyckan och tacksamheten över att kommit dit jag i dag är känns fin, varm och gör mitt hjärta mjukt. I dag är en dag då jag inte släpper in en enda tanke på alla mina misslyckande, vare sig som mamma, lärare, vän eller flickvän. Den här dagen ska vara en hyllning till min yngstas fantastiska resa genom livet och framförallt sina studier. 

I dag kommer belöningen i form av studentfirande om än väldigt avskalat och under kontrollerade former. Många närstående kommer saknas pga av Corona. Andra saknas då de inte finns med oss i det här livet längre. Jag är dock övertygad om att de känner samma stora överväldigande stolthet som jag gör. 

Dagen i dag kommer att följas av massor av andra dagar. Dagar då det är lätt att glömma sina lyckade dagar. Dagar då vardagen tränger sig på med tvätt, städ, jobb, regn och rusk. När det händer ska jag öppna minnenas ryggsäck och varsamt plocka fram minnen från fina stunder och jag är helt övertygad om att just den här dagen kommer glimra lite extra.