När man är långledig blir det inte så mycket till fredagskänsla. På något sätt är det som fredag varje dag. Jag kan vara uppe sent alla kvällar och ta sovmorgon alla mornar. Jag kan men jag gör det inte. Jag tycker om struktur så jag håller lite på tiderna än så länge. I säng före 11 och upp före 8. I dag vaknade jag vid 05:30 men tillät mig att snooza en knapp halvtimma. Det är ganska göttigt att gå upp tidigt. Det är ljust ute, fåglarna sjunger och luften är ännu relativt sval. Fördelen med att gå upp tidigt är att det är skapligt lätt att somna på kvällarna. 

I går slog den ut. Årets enda rosknopp på klätterrosen. Jag gjorde misstaget att inte klippa ner den tillräckligt så det blev inte en sådan blomprakt som jag tänkt mig. Man får glädja sig över det lilla, lära av sina misstag.

Jag har en liten dröm och det är en om en egen kolonistuga. Jag vet att det kan låta löjligt och pensionärsaktigt men tänk er... En liten rödmålad stuga med vita knutar. Kanske spröjsade fönster och med tillhörande trädgård. Den ska vara gammal, trädgården alltså. Gamla fruktträd, grusgång, rabatter med rosor och lavendel. Några mindre trädgårdsland med potatis, jordgubbar, sallad, morötter och kryddor. Där skulle jag och hundarna kunna vara och viktigast av allt det måste finnas en hammock. Min mormor hade en kolonistuga, den var helt underbar. Själva huset var perfekt med kokvrå, "storstuga" och sovalkov. Helt perfekt. Det enda som egentligen saknades var väl närheten till vatten men man kan inte få allt. De flesta koloniområden har numera även byggt sådana gemensamhetshus med toalett och duschmöjligheter. 

I dag står lite ärenden på programmet och jag ska bland annat handla åt V som nu suttit i Coronakarantän i mer än 90 dagar. Vi har bara sett varandra på avstånd, hon på balkongen och jag på gatan. Matvarorna levereras genom att jag sätter in dem i hissen och hon trycker upp dem. I dag ska vi hinna med att fika lite tillsammans genom att sitta på behörigt avstånd på hennes innergård. Jag hoppas det är skuggit för mina axlar vill verkligen inte ha mera sol på dem just nu då jag fjällar för fullt. 

Vi är mitt inne i en värmebölja. På nyhetsmorgon pratar de om att det är det varmaste på många, många år. Flera värmerekord slås. I går var det 34 grader i Norrland!!! Det är extremt torrt i naturen och jag funderar på om det ska bli en skogsbrandskatastrof i år igen. T.o.m luften är galet torr så det behövs verkligen bara en liten, liten gnista för att katastrofen ska vara ett faktum. Absolut att man kan älska och vara glad över hettan men balans är viktigt även när det gäller vädret. 

I helgen hoppas jag på att kunna komma ut lite i naturen och på sjön. Jag älskar det lugnet som det ger mig. Nu är jag ganska så avslappnad och ostressad då både skolavslutningar, midsommar och Tyras födelsedagsfirande är över. Nu står inget mer på programmet utan jag äger min egen tid och gör bara det jag vill och ev småsaker som behöver göras, den vanliga ruljangsen av tvätt och städ. Det är nu som hastigheten halveras på allt jag gör, jag behöver inte skynda mig. Ibland får jag säga till mig själv att jag inte har bråttom, hela året har jag liksom varit inprogrammerad på att det måste gå fort, fort, fort. Det tar sin lilla tid att ställa om både hjärnan och kroppen. 

När jag för 10 år sedan drabbades av utmattning fick jag som övingar bla att promenera men att det skulle ta tid. En kilometer var tvungen att räcka i 20 minuter. Allt skulle ta mer än dubbel så lång tid än vad det brukade göra. Det var för att signalera lugn och kontroll till hjärnan. Intressant hur man kan manipulera sig själv till rätt spår igen. 

Nu hoppas jag att ni får en fin fredag, glöm inte att dricka mycket vatten. Jag är superbra på att hålla en hög vätsenivå. Jag dricker alltid minst tre liter vatten oavsett väder och årstid. Kaffe och alkohol är minus på kontot och räknas inte.

All kärlek till er där ute!