I dag är det fredag, igen. Hur fort går inte veckorna? Jag tycker att det nyss var påsk eller jul och nu är vi vibrerande nära midsommar. En högtid som så många längtar till. Själv känner jag nästan vemod, jag vet att jag är lite konstig på så sätt. Vemodet grundar sig i den brutala vetskapen om att det snart vänder. Det är nu det är som ljusast, grönast, soligast och varmast. O sen så kommer hösten. Deprimerande att tänka så. Det är många fina dagar och ljusa nätter kvar. Jag jobbar verkligen med mig själv, att inte gå mörkret i förväg. 

I går var det elevavslutning. Jag hade så gärna velat ge de fina eleverna i min klass en rolig och minnesvärd stund. Minnesvärd kanske den blir ändå men på ett mindre positivt sätt. Till att börja med så var vi, pga Corona, hänvisade till att vara bara vi i klassen, i klassrummet. Jag och min kollega hade förberett ett roligt quiz och lite fika.  Men så dök ett störande moment upp som avslutade med att spotta en rejäl spottlorska över mitt bord, min telefon, min dator och till viss del på mig. Suck! Jag tycker synd om övriga elever, de är värda så mycket bättre. Jag hade givetvis önskat mig själv ett bättre avslut då jag inte kommer vara mentor för det här gänget i höst. Förhoppningsvis läggs det mer resurser på klassen som ger möjlighet att anpassa för samtliga elever till höstterminen. En fin bukett rosor fick jag med mig från en av mina elever vilket ändå kändes fint, och så lite choklad mm. 

När jag kom hem var jag frustrerad. Jag behövde få ur mig irritationen. Två timmar i rabbatterna bland kirskål och brännässlor gjorde susen. Den känns i kroppen i dag. Trädgårdsarbete är en fantastisk träningsform men den blir lite sned. Högerarmen är mör i dag medan den andra känns som den alldeles vanliga degklumpen. 

Den här ampeln med jordgubbsplanta fick jag av min bror med fästmö förra sommaren. Jag glömde ta in den i höstas så den har hängt ute hela vintern. Döm om min förvåning när jag såg att den klarat sig. Även de två stora lerkrukorna med jordgubbsplantor har klarat sig trots sin utevistelse. Något annat konstigt är att utanför odlingspallkragen har två jordgubbsplantor tagit sig. Var kommer de ens ifrån? I pallkragen hade jag bara sallad förra sommaren. 

Doftpionen fyller ett år i år. Förra året blev det inte en enda blomma. I år har jag fullt med knoppar. Jättekul om jag åtminstone en gång kan få plocka i hop en fin bukett till min dotter på hennes födelsedag den 23 juni. När hon var liten och jag bodde i radhuset med hennes pappa hade jag pioner som jag plockade på morgonen på hennes fördelsedag och satte i vas på frukostbrickan. 

Även körsbärsträdet fyller ett år. Den blommade väldigt sparsamt men så är det ju ofta med fruktträd som är nya. Tyvärr blir det inga körsbär i år. Jag har fått nåt angrepp som är massivt. Vidriga små svarta kryp har tagit över totalt. 

Inte bara ätbart utan jättefint. Gräslök! Underbar krydda. Som sommarkrydda utklassas den bara av dill. Dessvärre är det för många blommor. Stjälkarna blir lite hårda och träiga vilket gör att jag inte gärna har dem till sillen. Jag vill ha de mjuka stråna som är utan blommor. 

Kamouflagekatten Ozzy har ett par favoritplatser. Det här är en av dem. Här kan han njuta av morgonsol, ligger väl skyddad från tre håll men har koll på ytterdörren och altanen. Ofta när han kommer in efter sina utevistelser tycker jag han doftar tall eller iallafall ved. Jag funderar på om han ligger och vilar sig i någons vedstapel eller vedförråd. 

Katter är egensinniga djur. De kommer sällan när man kallar på dem. Gosas görs det bara när de känner för det och oftast får man tränga sig på för att få klappa dem och mysa. Ozzy är inget undantag. Men om han ligger och loppar sig på nån av sina favoritplatser så tar han tacksamt emot lite gos. Vänder han dessutom upp magen och åmar sig lite så vet jag att han är tacksam och tycker det är toppen.

Fredagskänslan finns i min kropp, lite bubblande skön. Jag hoppas på en bra arbetsdag där vi kan vara produktiva och vi sedan kan gå hem med en känsla av att ha betat av många punkter på våra listor. I eftermiddag ska jag ta det lugnt. Jag ska varken träna eller städa. Bara vara. Kanske tar jag en tur till Ica och köper lite god plockmat eller så. Hur som helst ska det blir skönt att ta helg även om jag har världens bästa jobb. 

Önskar er en finfin dag så hörs vi lite senare. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...