Jag bara måste berätta vad som hände på apoteket i dag. Det var bara jag och en annan kund i butiken och det blev omedelbart min tur. Jag kliver fram mot disken. "Biträdet", (jag kallar henne så trots att hon säkert har en finare akademisk titel) mer eller mindre skriker åt mig "Backa!!" Jag backar, hon backar också. Lite lätt omskakad lägger jag fram mitt körkort på disken. Då ropar hon åt mig "Vänd på det". Jag vänder på det och hon tar toppen på sin penna, sätter den mot mitt körkort och drar det mot sig. Så knappar hon in mina siffror och vrålar "vad vill du hämta ut?"

Jag kan säga att jag var ganska glad att det bara var just en kund till i butiken. Nu var det inga konstigheter jag skulle hämta ut men ändå... Hon hämtar det jag ska ha och skjuter sedan fram det mot mig och backar hastigt två-tre steg när jag kliver fram för att ta mina varor. 

Den här proceduren är väl fine men det blev jävligt löjligt i min värld. Det här är hennes arbetssituation och hon har rätt till en säker sådan, det har ju alla. Men jämför jag den med min egen, det är då det blir vansinnigt skrattretande. Jag är utan nån form av skyddsutrustning överhuvudtaget. Mina elever är nära. Jag är nära dem på lektionerna, vi tar i samma böcker, pennor och sudd, vi krockar i trånga korridorer, vi sitter mitt emot varandra och andas varandras luft i matsalen. Var är rimligheten i det här? 

Jag gick småfnissandes ut ur apoteket. Föreställ er den som kommer in för att den fått "kli" eller nåt annat som känns lite mer pinsamt att skrika ut i det allmänna rummet. För mig blir det frustrerande att det är så olika, att det inte finns en gemensam linje. Lärare, förskollärare, hemtjänstpersonal mfl utsätts väldigt mycket mera och det diskuteras knappt. Eller så är det väl så att vi måste vara på plats för att ta hand om samhällsbärarnas barn men borde vi då i rimlighetens namn få lite säkrare utrustning och tydligare föreskrifter. 

Samhället i ett nötskal på nåt vis. Kan säga att jag två minuter senare gick in i en "kiosk" för att köpa en dricka. Där var det ingen alls som skrek åt mig att backa utan vi stod väl 50 cm från varandra, jag och kassörskan. Inkonsekvens är ledordet. Eller ska vi kalla det inkontinens, samhället läcker mer än ett såll... 

Go fredagskväll på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...